Jag har kommit över ett video-komplex, tror jag. Förr i världen kunde jag aldrig hyra video (ursäkta detta antediluvianska uttryck) med mindre än att jag var i sällskap av minst två andra personer. Så att man liksom bildade ett gäng. Jag skulle hellre ta gift än hyra film ensam, men jag tror jag har mognat i frågan för idag brydde jag mig inte nämnvärt. Fast då hyrde jag i och för sig ingen film heller. Men jag var i alla fall i videoaffären.
Det finns inget sorgligare än att gå i videoaffären och se ensamma människor gå där och vända och vrida på filmomslagen. Det är att ge ordet "patetiskt" ett ansikte och jag svär på att de som står där och frågar "Har du sett Ogifta par eller ska jag hyra den på vägen hem?" i mobiltelefon bara fejkar sina samtal. Slutligen bestämmer de sig för en påse chips och Dödligt Vapen IV och vandrar hem till sin ensamhet. De har inga vänner. De har inget liv. Så tror jag att alla som jobbar i videoaffärer tänker, och det vill man ju inte att de ska tro om en.
Det är också mycket tragiskt att betrakta par som lunkar omkring i videobutiken en oglamourös lördagseftermiddag. Har de inget bättre för sig, kan jag undra fastän jag själv är där i samma ärende. Men det känns så bittert att se dem när de inte är överens. Hon vill se en romantisk komedi och han vill se krigsfilm. Ingen vill ge sig, men slutligen kompromissar de surmulet om...Dödligt vapen IV. De har inte heller några vänner och åker till IKEA nästan varje månad för att konsumera sig ur tristessen. Så tror jag att alla som jobbar i videoaffärer tänker, och det vill man ju inte att de ska tro om en.
Det här känns som 98 % av videobutikens kunder, men det kan vara så att jag är där lite för sällan för att urvalet ska vara statistiskt representativt. Men det känns strävt att svälja ner dessa scener ur verkligheten. Nej, man ska vara ett gäng, som stormar in och bullrar och glammar och rycker åt sig Dödligt Vapen IV och en massa Red Bull. Så att personalen i videoaffären suckar lite avundsjukt och önskar att de också fick vara med på denna röjarkväll i tv-soffan istället för att låta sig infekteras av en massa tragiska människoöden ur verkligheten.
Själv letade jag lite obestämt efter någonting av Ken Loach. Men hittade bara Dödligt Vapen IV. Eftersom jag inte sett någon av Dödligt Vapen I - III så kändes det som att jag kunde styra mina steg från videoaffären med oförättat ärende.
Så när allt kommer omkring är mitt komplex kanske inte botat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar