I morgon smäller det. Då ska jag till banken och prata om min pension. Fy fan så inte rockn'roll detta är. Jag känner mig allmänt motsträvig inför detta tilltag.
Fast det är ändå rätt pinsamt att komma helt oförberedd, så jag har faktiskt ansträngt mig lite. Häromdagen surfade jag till exempel in på ap7.se. Fast sen så skulle vi gå och fika och så kom jag liksom av mig för vi började prata om sport-bh:ar i fikarummet.
Men jag har inte kastat det orange:a kuvertet oöppnat i pappersinsamlingen som jag brukar göra, utan istället betraktat siffrorna med upphöjt lugn som om det inte angick mig. Och idag öppnade jag ett kuvert med inloggningsuppgifter till minpension.se som banken skickade för cirka en månad sedan och som har legat och liksom mognat hemma hos mig, och så loggade jag in på en tråksida och tittade på ett diagram över min pensionsprognos en liten stund. Typ trettio sekunder. Det är för all del inte mycket att komma med, men man kan nog ändå säga att jag har ansträngt mig lite mer än vanligt.
Jag har en känsla av att banken vill läxa upp mig för det här med sjunde AP-fonden. Att de tycker att jag ska ha mina pengar någon annanstans. Men det vill inte jag, och jag är framför allt inte intresserad av att betala någon clown på banken för att han ska sitta och fata omkring med mina pengar.
Nu gäller det bara att framföra detta på ett smidigt sätt. Men det ska väl inte vara några problem. Jag är vida känd för mitt diplomatiska sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar