10 orsaker att hata den här dagen:
1. En liten men ack så viktig detalj i min vattenkran kastade in handduken i morse, med påföljd att kranen inte gick att stänga och mer uppförde sig som en brandpost än en kökskran. Vem ringer man kl 04.45 för att be om hjälp att stänga kranen? Svar: Ingen. Med våld lyckades jag få kranen i ett läge där den bara stod och rann istället för att bete sig som syndafloden. Sedan var jag tvungen att hasta till jobbet, där jag drabbades av
2. Dagens practical joke. Jag hade skrattat hejdlöst om jag inte hade varit så stressad. Nu ville jag mer börja gråta. Det gick över när jag fått undan alla lådor och till slut fick tag på en fastighetsskötare. Som inte kunde komma bums, men någon gång under dagen. "Ring när du är i närheten, så kommer jag och öppnar inom några minuter", utlovade jag och var nöjd med att jag i alla fall bor nära jobbet. Sedan rusade jag iväg för att
3. kopiera papper på en kopiator som är modell stridsvagn. Den hade så många fack och grejer så att jag inte såg var kopiorna kom ut någonstans. Stressat kastade jag mig fram för att se vart papprena egentligen tog vägen, och då slog jag huvudet i någonting så jag såg stjärnor och månar och hela planetsystem. I samband med detta skulle jag diskutera avancerade tekniska lösningar. Det gick inget vidare. Det var lika bra att
5. äta lunch. Jag hade inte haft tid att organisera någonting, så jag fick ta till det värsta nödalternativet, en låda "Mun-Gott". "Mun-Gott" är ett samlingsnamn för ett gäng trista färdigrätter som kan förvaras i rumstemperatur under ett antal livstider och som kan köpas till överpris i vårt fikarum. "Mun-Gott"-förpackningarna är dessutom lika inbrottssäkra som kungliga slottet. När jag till slut lyckades få hål på det lilla aset brände jag mig på handen. Men vad gjorde det, för just då
6. ringde fastighetsskötaren och meddelade att han var på gång. Jag fick lämna min "Mun-Gott" åt sitt öde, sno en bil och köra hem och öppna. Sedan fick jag bevittna den spända dynamiken mellan två fastighetsskötare som båda ville ha rätt i sina teorier om vad i en kran modell 70-tal som kunde gå sönder. Det finns rätt många teorier. Och rätt många delar. Det slutade med att en helt ny blandare fick införskaffas. Varför inte liksom, när allting annat redan har gått åt helvete. Detta lovade dock fastighetsskötarna att ombesörja på egen hand, så jag kunde köra tillbaks till
7. jobbet, kasta i mig min kalla "Mun-Gott" och därefter arbeta som en röd djävul i ytterligare några timmar vid smältgrytan från helvetet. Då uppskattade jag inte på något vis
8. Tords practical joke # 2, som bestod i att byta ut det hålade pappret jag på morgonen laddat skrivaren med för att få smidiga och funktionella utskrifter att fylla mina pärmar med, mot ohålat. Då var det nära att jag brukade våld. Mot skrivaren. Och mot Tord. Och sedan brukade jag nog våld mot mig själv, ty mitt
9. falska ryggskott slog till igen med full kraft. Helvete vad ont det gjorde och gör. Men det tar ju inte en smältgryta någon hänsyn till. Nu har jag tagit mig hem från jobbet och känner mig som en
10. krympling. När jag var och handlade köpte jag några färdigrätter, eftersom det inte känns som att jag kommer att hinna laga mat inom överskådlig framtid. Bakom mig i kön stod ett riktigt hälsofreak med korgen full av fullkorn och grönsaker. Det fick mig att framstå som en deltagare från programmet "Du är vad du äter", på rymmen från Anna Skipper. Det var ju inte direkt någon upplyftande tanke.
Nu ska jag samla ihop mig, så att jag är i fin form till morgondagen. Fyrtiotimmarsveckor är för mesar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar