Julledighet dag 9

Vad som hände idag: gick vilse på min långpromenad. Alltså inte vilse-vilse, men kom ut på ett helt annat ställe i skogen än vad jag förväntat mig. Sen fick jag ta en omväg när jag hade lokaliserat mig och skulle hem, p g a jakt och den vill man ju inte stövla in i hur som haver. Landade på en 16,3 kilometer lång runda till slut. Sen har jag legat i soffan och läst, nu är det snart middag. Spaghetti och köttfärssås, julmaten är slut och det är rätt gött med lite vardagsmat fastän det är lördag, tydligen? Har noll koll på dagarna. 

Gravglänta

Har läst Gravglänta av Mattias Edvardsson, detta är handlingen:

En sen eftermiddag i maj 1989 försvinner åttaåriga Robin spårlöst när han leker kurragömma i skogen. Hans lekkamrater pekar snabbt ut en förövare, men den unga polisassistenten Gunni Hilding, som kastats in i utredningen av en tillfällighet, misstänker att de är på fel spår.

Fem år senare, under den heta VM-sommaren 1994, blir en turistande pojke bortrövad från campingen i det idylliska Beddingestrand. Gunni ser genast likheter med Robinfallet och hoppas att äntligen kunna avslöja sanningen. Men om hon har rätt innebär det att en mycket farlig man går fri på Söderslätt.

Jag har tidigare läst Goda grannar, En familjetragedi, En helt vanlig familj, Lova mig tystnad och En nästan sann historia av samma författare med lite blandade intryck. En del, skitbra, andra mer mediokra. Den här hamnade väl någonstans mitt emellan. Själva berättelsen var väl okej, en ordinär polisdeckare. Lite irriterande när det ska klistras in tidstypiska detaljer på ett sätt som inte på något vis för tankarna till 80- eller 90-tal utan bara känns utstuderat. Lite kul att ändå minnas sommaren 1994 när "allt" handlade om VM och "alla" plötsligt var fotbollsexperter. Den här boken får tre straffsparkar av fem möjliga. 

Julledighet dag 7+8

Igår var en rätt händelselös dag. Promenad med hundarna (12,1 km), sedan städning och därefter mest soffslappande resten av dagen/kvällen. Idag inleddes likadant, med hundpromenad (12,7 km) fast med inslag av intervallträning, sedan pilates och fotrehab när jag kom hem. 

Susade sedan in till människobyn för att köpa människo- och hönsmat och jaha, vips passade min man på att be mig "när jag ändå var i stan" slinka in på Biltema och köpa ett par små saker. HELVETE vad folk det var överallt. Ja, kanske inte i affärerna, i alla fall inte Willys och Granngården, och Biltema gick faktiskt också hyfsat snabbt, men trafiksituationen där halva djävla Ankeborg skulle transportera sig mellan andra mellandragsreadestinationer i det deppiga shoppingområde där ovan nämnda butiker trängs med Jysk, Rusta, Jem&Fix, Elgiganten, Stadium Outlet och liknande institutioner lämnade en hel del övrigt att önska. Hade i alla fall tur och lyckades fynda två trasiga hönsfodersäckar till halva priset så det fick väl ändå vara värt det på något sätt.  

Ja, det var väl allt från den här spännande tillvaron, over & out.

2 x Maria Hede

Har läst-om Evelyn spöke och den fristående fortsättningen ...och bli ett vackert lik av Maria Hede, detta är handlingarna. 

Många minns nog Evelyn Spöke, den dagboksroman som Maria Hede debuterade med 1987 och som med en förtvivlans galghumor beskrev en anorektisk tonårsflickas helvete. Evelyn, drygt tio år senare, är huvudperson också i Maria Hedes nya bok. Den är en bred berättelse om några unga människor i Stockholm som till det yttre har det förspänt på alla sätt och vis. De går på konstskolor, är författare, arbetar på tv; finns mitt i smeten så att säga. Men en egocentrerad och tvångsmässigt skruvad attityd vilar som en förbannelse över dem, och skrämmande lätt glider några av dem in i alkoholism och drogmissbruk.
Evelyn är så ambitiös och vill så mycket, men det går illa för henne och till sist hamnar hon på behandlingshem. Maria Hede skildrar panikångestens verklighet och lögner och följer Evelyn och de andra i självbedrägeriets alla förnedrande turer. Det här är en historia med ett starkt tryck och ett flödande subjektivt språk fullt av tidstypisk jargong och med en självironisk humor som inte väjer för någonting. Och till sist är det också en historia om styrka och förändring, och inte minst om vänskap.

Evelyn spöke har jag läst ganska många gånger, jag tycker den är rätt bra, den känns liksom ärlig, trovärdig och är väl till stora delar självupplevd om jag minns det rätt. ...och bli ett vackert lik har jag nog bara läst en gång tidigare, eller ens det om jag ska vara ärlig, för den är inte alls lika bra och känns som en blandning mellan hafsverk och självterapi. Evighetslånga dialoger som inte leder någon vart, pladdriga detaljer som inte tillför något, självömkan och någon slags självironi i en inte helt lyckad blandning. Kort och gott rätt kass. Evelyn spöke får tre Valium av fem möjliga, ...och bli ett vackert lik får bara en. 

Julledighet dag 5+6

Igår var det julafton och det var ta mig fan den slappaste julafton jag någonsin varit med om. Vi gick upp, jag gick en runda (11,7 km) med hundarna, min kuperade runda som jag brukar avverka på söndagarna men nu är man ju lite dagvill. Småjoggade delar av sträckan, det kändes toppen trots fel eller snarare för mycket kläder. Kom hem, körde ett pass pilates. Sen var destinationen soffan och där låg både jag och min man i princip resten av dagen och kvällen. Åt julmatsrester till lunch och middag, smaskade Aladdinchoklad, slökollade på det extremt påvra tv-utbudet, läste, spelade mobilspel. Otroligt vilsamt och både socialt och osocialt på samma gång. 

Idag har jag gått en runda (13,1 km) med hundarna, gjort fotrehab och sedan legat på soffan och läst fram tills nu när jag masade mig upp till mitt lilla Flickrum™ för att betala räkningar, nödvändigt ont som ju tyvärr inte försvinner bara för att man är ledig. Är jättearg på företaget Pocketboy för inte nog med att de levererade vad jag beställt en månad innan min mans födelsedag sådär en månad efter hans födelsedag, de har hela tiden dessutom kommit med ytterst svävande svar angående leverans. Jag kände mig tvingad att betala fakturan eftersom den hade gått till inkasso, och har nu krävt att Pocketdjävlaboy ska ersätta mig för att jag tvingats betala påminnelse- och inkassoavgifter som jag hade kunnat undvika om de hade lämnat realistiska besked kring leverans, vilket de med största sannolikhet inte kommer att göra eftersom det verkar vara ett rövföretag av stora mått. Tur i alla fall att min man blev jätteglad för sin lilla spelkonsol, annars hade det ju varit ett misslyckande gånger tusen. Ungefär som det året när jag köpte ett Playstationspel till honom som bara var på polska, och som det dessutom visade sig att han redan hade. På svenska, eller om det möjligtvis var på engelska. Inte på polska i alla fall. 

Ja, det var väl ungefär vad som har hänt sen sist, detvillsäga väldigt lite. Men det är väl en paroll att ha för julledighet: att göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt. Det går fint. 

Demon Copperhead

Har läst Demon Copperhead av Barbara Kingsolver och det ska du också göra, det är en order. Detta är handlingen: 

Demon Copperhead kommer till världen på ett badrumsgolv i en husvagn. Hans artonåriga mamma ligger utslagen av droger och är knappt vid medvetande. Så börjar Demon sitt liv, redan på förhand dömd till en tillvaro kantad av fosterhemsplaceringar, utsatthet och missbruk.

I Lee County, Virginia, i Appalachernas sydliga delar växer Demon upp. Här är fattigdomen lika självklar som luften man andas och här marknadsför läkemedelsindustrin skoningslöst sina opioider mot de redan utsatta. Missbruket växer till en epidemi som slår hårt mot hela samhället.

Utan några andra tillgångar än sitt kopparfärgade hår, sin krassa humor och sin starka överlevnadsinstinkt, tar sig Demon Copperhead igenom barndomen och ungdomsåren. Han bärs av drömmen som hållit honom uppe ända sedan han var liten: att en dag få se havet. Frågan är vad som krävs för att den ska bli sann.

Det här var en bok som på många sätt gjorde mig andlös. Berättelsen i sig, språket, innehållet, ALLT. Fan vilken bok alltså. Barbara Kingsolver har ett sätt att skriva om djupaste elände men ändå med en udd av svart humor som påminner lite om Frank McCourts sätt att skriva och som få klarar av att hantera utan att det antingen blir för djävla deppigt eller vattnas ur i någon slags klämkäck putslustighet. Det enda jag möjligen skulle kunna klaga lite på är översättningen (har svårt att tro att "jäsiken" är ett ord som ingår i normal tonåringsvokabulär ens i Appalachernas sydligaste delar?) och möjligen att tempus skiftar lite omotiverat då och då. Men det är petitesser. Gud, har levt i den här boken i vad som känns som evigheter, inte bara när jag läst utan jag har också kommit på mig själv med att gå omkring och tänka på den annars också, känna mig ledsen för alla sorgliga skepnader, undra hur det ska gå för dom. Den här boken får fem rejäla gruvarbetarfamiljer av fem möjliga, marsch iväg till bibblan per omgående. 

Julledighet dag 3+4

Igår gick jag drygt 13 km med hundarna, sedan betade jag av ett pass pilates och så åt vi rester till lunch. Slog in julklappar och gjorde sedan en jordärtskockssoppa som fan i mig var TO DIE FOR, nästan synd att andra skulle äta upp merparten, men men. Så begav vi oss av hem till min exman och hans fru (känns lite överdrivet att säga "hans nya fru" när de har varit gifta snart dubbelt så länge som han och jag var) där vi mötte upp barn och barnbarn med respektive minus en och annan, sådär har vi det oftast, dom som kan och/eller vill kommer. Åt trerätters, ej julrelaterad, delade ut julklappar och sen åkte var och en hem till sitt. Lugnt och odramatiskt.

Idag har jag också gått drygt 13 km (fast en annan runda) med hundarna. Knatade sedan ner till bibblan för att lämna och hämta böcker, sedan till affären för att handla. Hem och göra fotrehab, sedan äta lunch och slöglo lite på tv.

Ikväll ska vi, precis som resten av Sverige, ha uppesittarkväll med Bingolotto. Premiär för oss dock! Köpte lotter för att stötta ridklubben och då kan man väl testa, tänkte vi. Tror dock inte att jag kommer att orka sitta uppe to the bitter end men jorden kommer gissningsvis inte att gå under för det. Vi ska äta julmat och byta julklappar också, så har man liksom rivit av hela firet innan den 24:e och så kan man göra som man vill sen. Gött mos.