She should not lock the open door

Igår var det mycket att stå i på jobbet, deadline i ett projekt närmar sig med stora steg och många som jobbar i projektet har semester. Skitdålig kombination, men det är som det är och bara att bita ihop och knota på. Förra veckan sa jag till en kollega att jag tyckte att jag hade kommit på världens LIFE HACK genom att gå på lunch tidigare, för då slipper man luncha ihop med KonsultGubben. Var väl bara det att han tyckte väl att hans LIFE HACK var att också börja ta lunch tidigare, så igår när jag kom upp till fikarummet vid tjugo i tolv så satt han redan där. När jag skulle stjälpa upp min mikrade mat på en tallrik råkade jag stöta emot den så det uppstod ett litet slamrande ljud och det räckte för att han skulle se det som en öppning till ett samtal: Jaha, det var värst vad du var våldsam idag, höhöhö. Det är ju sånt man kan säga bara sådär i förbifarten och så är det inte mer med det, men när det handlar om en sån supertraggig person som KG som man har noll intresse av att interagera med och där man vet att han uppfattar minsta lilla ord som en invit till att veva igång och fortsätta ett meningslöst samtal om ingenting i evigheter, så: ORKAR INTE. 
Vår VD var tillbaks från semestern och egentligen skulle jag väl kunna fråga honom när det är tänkt att KG:s kontrakt går ut, eller rättare sagt om det är sant som ryktet säger att han har fått förlängt till oktober eller vad det nu var. Har bara hört det från en källa soms påstår att KG sagt det själv, men han har inte sagt det till någon annan, så vårt hopp är att källan har missförstått det hela. VD:n är den som har anställt KG, så han om någon borde ju sitta inne med fakta, kan man ju tycka. Men vågade inte riktigt ställa frågan för jag är rädd för vad svaret ska bli. 

Jaja. Solen sken, himlen var blå och det var tjugofem grader varmt när jag åkte hem. Bestämde mig för att inte dra ut hundarna på promenad eftersom min man ändå var hemma och hade rastat dom vid lunchtid, så jag själv tog en rask promenad till bibblan och lämnade tillbaks en bok. Tog en omväg på en stig genom en bokskog hem och provade att småjogga lite, det gick bra trots värmen. Är nämligen lite bekymrad för min löpträning och de här 25 graderna och stekande solen som det ska vara hela veckan så tänkte eventuellt testa motionsslingan här hemma, den är 5 kilometer och går i skog och skugga nästan hela tiden. Det dåliga med den är att den är så himla kuperad så då blir det ju jobbigt på det viset, men jag tänker att jag får väl gå i de värsta uppförsbackarna i såna fall. Ska testa idag och utvärdera. 
Fick lite feeling och småsprang i intervaller på vägen hem från bibblan och fick en DJÄVLA energi av det. Vet inte vad som hände? för det var ju fortfarande 25 grader varmt och stekande sol och jag är ju absolut ingen värmedyrkare, men nu gick det plötsligt bra? Kom hem, tränade ett pass tabata så att svetten skvätte och kände mig alldeles otroligt stark och pigg. Sedan var det dags för handboll och det gick ju tack och lov bra för Sverige. Kollade sedan på matchen mellan Frankrike och Norge där Frankrike gjorde en riktigt usel första halvlek, spelade upp sig i andra men det hjälpte inte när Norge gjorde två bra halvlekar och vann tämligen överlägset. Inte roligt för Frankrike att förlora två matcher på raken på hemmaplan, de förlorade ju mot Danmark också häromdagen. Synd om publiken som skanderat Allez les bleus helt i onödan i två gånger sextio minuter utan att få segerjubla någon gång. 

Låg kvar i tv-soffan och zappade runt, råkade hamna i en match beachvolleyboll där Sverige spelade ett avgörande set tydligen. Kan inget om varken beachvolleyboll eller vanlig volleyboll men fick nu veta att det var förbjudet att dricka vatten under matchen, det var bara tillåtet om det var time out. Om man fick sand i munnen fick man lov att skölja munnen men man var tvungen att spotta ut vattnet igen, det fanns en funktionär som kontrollerade detta. Men VILKEN konstig regel? Samma som den i cyklingen att man var tvungen att ta emot en vattenflaska om/när man cyklade in i depån? Om jag förstod det rätt så var man alltså inte tvungen att dricka vattnet, bara ta emot flaskan. Vad är det för syfte med det? kan man ju fråga sig. 

Idag är det först jobb, sen MOHAHAHA, löpträning i värmen, sen hem och träna pilates och sedan kanske självdö en smula på soffan i väntan på damernas match mot ödesmotståndarna Danmark. Nu fick ju Danmark rejält med dask mot Norge i förrgår så de är förmodligen riktigt revanschsugna. GULP. Det blir nervöst. 

Käraste Lena

Har läst Käraste Lena av Ninni Schulman och det kan du också göra. Det är en fortsättning på Som vi lekte som jag gillade jättemycket. Detta är handlingen: 

Hösten 1983 hittas 31-åriga Lena död i sitt hem på släktgården på Sollerön utanför Mora, hängd i en lampkrok. Av allt att döma rör det sig om ett självmord. Lenas föräldrar vägrar tro att deras dotter valt att ta sitt eget liv, och för att få reda på sanningen kopplas den före detta polisen Ingrid Wolt in.
Ingrid har egentligen lagt ner sin nystartade spaningsbyrå och lever isolerad i skogen av rädsla för sin före detta man. Men Lenas föräldrar är så enträgna att hon slutligen övertalas att ta sig an fallet. Det visar sig snart att Lena bar på djupa hemligheter och att det var många i hennes närhet som ville se henne död.

Jag tyckte om den här boken också, det gjorde jag. Den är både välskriven och spännande och slutar med en rejäl cliffhanger (även om man fattar att Ingrid väl knappast kommer att dö för då hade det väl inte kommit en tredje bok i den serien?), och jag gillar ju det vardagliga som jag tycker Ninni Schulman är jättebra på att skildra. Stör mig dock pyttelite på den här kärlekshistorien-to-be mellan Ingrid och polisen Benny, tycker den känns lite krystad. Men i övrigt jättebra. Den här boken får fyra släktgårdar av fem möjliga, schas iväg till bibblan. 

Hurra, Sverige-Spanien 29-26

Så var det dags för herrarna att möta en av ärkefienderna SPANIEN och innan matchen kom beskedet att Max Darj var skadad och inte skulle spela, och han som är så viktig i försvaret. Men tack och lov var Sverige sig likt igen, spelade jättebra försvar och ett varierat och fartfyllt anfallsspel istället för att bara bröta omkring på linjen framför mål. Och Thulin storspelade i målet. Det stod 11-11 i halvtid, men sedan tog Sverige snabbt ledningen och ledde hela andra halvlek. Men handboll är handboll och Spanien är Spanien så det var knappt jag ens vågade pusta ut när det var minuten kvar och Sverige ledde med tre. Men det gick ju vägen, puh. Nu väntar Slovenien på onsdag. 

Got my ticket for the long way round

Förra veckan skulle jag lägga ner nånting i översta lådan i hallbyrån, och översta lådan i hallbyrån är hos oss ett sånt ställe där man lägger saker som man inte riktigt vet var man ska göra av, och då hittade jag en sån där liten vattenflaska för löpare som man fäster med ett gummiband runt handen och som rymmer cirka 2 deciliter. Gissar att jag fått den i något reklamsammanhang, för jag har aldrig någonsin haft med mig en vattenflaska när jag har sprungit eftersom jag inte gillar att släpa på saker. Men i fredags skulle det bli varmt, så jag slängde med den i min såkallade gympapåse (en tygkasse med tryck från Centerpartiets kvinnoförbund som jag fick senaste gången jag sprang Tjejmilen för då var det strax innan riksdagsvalet och alla partier var ute och delade ut allt möjligt till alla som råkade passera, alltså inte under själva Tjejmilen utan det var väl på väg till eller från, och en gratis tygkasse tackar man väl inte nej till även om man inte är centerpartist, hade nog dock dragit gränsen vid moderaterna och SD såklart, fast de har kanske inte ens ett kvinnoförbund?) och tänkte att det kanske blir lite mindre jobbigt om man kan ta en slurk vatten då och då, det är väl ändå ingen slump att det finns vätskekontroller på lopp. 

Tyvärr visade det sig att kvalitén på denna flaska var helt undermålig och den läckte någon droppe för varje steg jag tog, så när det var dags att fukta strupen så fanns det bara ett par matskedar kvar som varken gjorde till eller från, så det experimentet betraktar jag som totalt misslyckat. Plågade mig i alla fall igenom mina 5 kilometer. Fotspecialisten har ju sagt att jag skulle springa 3 kilometer två gånger i veckan i två veckor och om det går bra, 5 kilometer två gånger i veckan i två veckor och om det går bra "så kan du springa hur du vill för då är du igång". I fredags var den sista gången av de två veckorna med 5 kilometer, men jag känner mig långt ifrån igång för det är fortfarande ASJOBBIGT även om jag springer så sakta att sniglar skulle kunna passera mig strax innan mållinjen. Men det beror kanske också på värmen. MEN: peppar peppar och no jinx, än så länge känns det ju i alla fall som att kroppen håller. Och det var ju det som var själva poängen. 

Åkte och handlade och sedan hem. Tittade till Ulrika och kycklingarna. Jag köpte ju 12 avelsägg på Blocket, sex av dom var Cream Legbar och sex Maran. Av Cream Legbar-äggen så blev det fyra kycklingar, tre tuppar och en höna. Av Maranäggen blev det en kyckling som inte ens tog sig ur ägget innan den dog, och en som verkade jättesvag när jag tittade till den i torsdags, men det är jobbigt att  kläckas så jag hoppades på det bästa, men i fredags fick jag dessvärre avliva den eftersom den var ännu svagare.  

Lagade tacos som vi åt medan vi kollade på OS-invigningen. Alltså,  det kanske är att svära i kyrkan för alla har ju sagt att den var så mäktig och så cool och häftig, men jag gillade den inte. Tycker fanbärarna ska marschera med allvarliga miner och inte stå och flamsa  och dansa runt på en båt. Men det verkar jag ju vara ensam i världen om att tycka.

Orkade inte stanna uppe och se när den olympiska elden tändes utan gick och lade mig vid tiotiden. 

På lördagen tog jag med hundarna ut på promenad, kom hem, körde ett benpass och gjorde fotrehab. Stekte pannkakor till lunch. Städade hönshuset och plockade bort de ägg som inte kläckts i ungdomsgården. Gick för att slänga dom i komposten och tänkte att det var ju väldigt vad kycklingarnas pip hörs långt bort. Då var det ett av äggen som pep. Den svekfulla hönan Christine Perfect gick ju av sina ägg när vi flyttade dom i tisdags, då lade min man in hennes  två ägg (ett Cream Legbar och ett Maran) under Ulrika och tog ut henne ur ungdomsgården. Det var hålslag på Maranägget i tisdags, vilket innebär att den stackars kycklingen kämpat för att kläckas i fyra dagar. Ulrika är en pragmatisk mamma så hon har fullt upp med sina fyra kycklingar och inget intresse för ägg längre. Jag tycker ju att naturen ska ha sin gång och man får väl ändå anta att kycklingar som inte kan ta sig ur ägget för egen näbb inte är livskraftiga och så vidare, MEN kunde absolut inte med att slänga ett ägg där det fanns en pipande kyckling i komposten, så vi sprayade med vatten och plockade bort resten av skalet bit för bit. När allt går som det ska så ligger ju ägget under en höna och då är luftfuktigheten optimal, men om hönan går av och det är hålslag så torkar hinnorna efter ett tag och blir sega och jättesvåra att forcera. Ut kom en levande Marankyckling som vi petade in under Christine Perfect som, när hon blivit utkörd från ungdomsgården lagt sig och ruvat på ett plastägg inne i hönshuset igen. I den bästa av världar så kunde hon då ta sig an denna kyckling och sluta ruva och allt skulle vara frid och fröjd. Tyvärr var nog vår räddningsinsats i senaste laget, för när jag tittade till dom några timmar senare så var kycklingen död. Trist, men det kunde ju gått. I alla fall så var det inte mycket bevänt med Maranäggen, tre döda kycklingar av fem ägg (det sjätte råkade ju Ulrika picka sönder då hon högg efter mig när jag la in äggen till henne), men det var väl bara en olycklig slump. 

Sedan var det herrhandboll, Sverige mot Tyskland och sedan Frankrike mot Danmark där de senare gjorde en mästerlig upphämtning och vann stort mot fransmännen på deras hemmaplan. Vet dock inte om det var taktik från fransmännen att hålla inne med en del finesser eftersom dessa lag sannolikt kommer att mötas igen senare. Återstår att se. 

Igår gick jag en promenad med hundarna. Kom hem, då var grannarna ute så jag stannade till och stod och snackade med doma en stund innan jag gick in och tränade pilates och kollade på terrängrittsmomentet i fälttävlan. Tog också ett FOTBAD! Det är något som har stått på min to-do-lista i evigheter. För att vara en person som lägger så enormt mycket tid på att träna mina fötter som jag är så är jag enormt dålig på att sköta om dom i övrigt. Hälarna är alltid fulla av torrsprickor som det fastnar en massa smuts i och jag tänker alltid att man borde ju...men sen blir det inte av. Men förra veckan när jag var på Granngården så köpte jag en balja som jag tänkte dedikera till fotbad, för det har lite stupat på det också att jag inte haft någon lämplig sådan. Och när jag var på Willys i fredags så köpte jag fotsalt  också, för det har jag hört ska vara bra. Så nu har jag tagit, kanske inte mitt livs första men i alla fall första fotbadet på säkert 30 år, och det var riktigt gött. Ska försöka få ihop någon slags rutin för detta nu då. 

Sedan var det damhandboll, först Sverige mot Tyskland och sedan Danmark mot Norge där de senare kanske var lite revanschsugna efter förlusten mot Sverige (?) och gav danskorna rejält med däng. Gjorde grönsaksbiffar till middag och ropade in min man som en annan hemmafru. Honom har jag knappt sett röken av på hela helgen för han har slitit med uthuset. Nu har han bara en vecka kvar på semestern och det är mycket kvar att göra. 

Den här veckan ska det bli varmt, typiskt eftersom jag har min löpträning att tänka på. Vill inte göra uppehåll NU, när Tjejmilen bara är en månad bort, så det blir att kämpa på. Till helgen ska det eventuellt bli lite svalare, men då är det dags för BOOT CAMP så det kommer ändå att bli svettigt. Hehe. 

Hurra, Sverige-Tyskland 31-28

Ja, idag var det alltså dags för damerna att möta Tyskland och till skillnad från herrarna så satte sig svenskorna snabbt i en rätt så betryggande ledning. Som Tyskland så småningom knaprade i sig, men inte närmare än tre mål. Tre mål är ju i princip ingenting i handboll, så lite puls blev det ändå. Men det gick ju vägen. Nu väntar Danmark på tisdag. 

Åh nej, Sverige-Tyskland 27-30

Jaha, då var det dags för herrarnas OS-debut och till skillnad från damerna, som slog Norge som de inte vunnit över sedan 2017, så blev det en snöplig förlust för herrarna efter en ohyggligt jämn och spännande match där tyskarna helt enkelt var snäppet vassare i både anfall och försvar. Plus att det blev lite väl många tekniska fel från svenskt håll i de kritiska slutminuterna. Tycker det var en rätt trist match med ett evinnerligt brottande inne på linjen från båda lagen, var är distansskyttet? gnällde jag från tv-soffan. Aja, bara att bryta ihop och komma igen. Imorgon är det damernas tur att möta Tyskland.

The creatures of the night

Igår gick allting i ett. Jobbade, förde en hätsk dialog med IT-supporten. Vi har ett affärssystem som är lika gammalt så att det förmodligen även användes av månglarna som Jesus drev ut ur templet och det finns en plan för utbyte som man både ser fram mot och bävar för, alla vet ju att man åldras minst tio år varje gång man byter affärssystem men det vi har lider också av diverse ålderskrämpor och eftersom systemet ändå ska bytas så är ingen intresserad av att lägga så mycket som en spänn på att fixa till det befintliga och ibland känns det som att man lägger 50 % av sin vakna tid på att hitta sätt att kringgå problem och försöka lura systemet att godta helt rimliga saker som den ändå vägrar acceptera p g a att systemet är minst sagt lättkränkt. Utöver det så blir man automatiskt utloggad efter 15 minuter om man inte arbetar aktivt i systemet och det hade väl varit helt okej om det inte hade varit att man ungefär en gång av tio sedan inte kan logga in igen. Den här veckan har det hänt mig varje dag och det är minst sagt trist, däraf ovan nämnda lätt hätska dialog. Utöver det var jag trött och hade ont i huvudet exakt hela dagen och det var också kvavt och äckligt utomhus. 

När jag kom hem så hade min man precis varit ute med hundarna, så jag tog en promenad, via en omväg så att det skulle bli lite av det, ner till affären för att hämta ett paket. Lyckades i alla fall arbeta upp ett visst klipp i steget trots värmen och huvudvärken. Kom hem igen, städade, tittade till Ulrika och de små. Fortfarande oklart hur många kycklingar det faktiskt har kläckts och Ulrika är i detta skede inte intresserad av att dela någon information rörande detta så jag lät henne vara ifred. Min man hade flyttat ut Christine Perfect ur ungdomsgården eftersom hon inte ville lägga sig igen efter flytten, så nu ligger hon och surar inne i hönshuset. 

Åt kvällsmat och sen var det bara att kvista iväg till stallet för styrelsemöte. Det tog ett par timmar, sen hade jag missade samtal från jobbet som jag fick ta itu med innan jag kunde jag åka hem och kolla på handboll. PUH. Lång dags färd mot natt. 

Idag är det jobb, sen ska jag springa mina 5 kilometer. Det ska bli varmt men enligt prognosen i alla fall mulet, men med min vanliga otur så blir det väl stekande sol från klarblå himmel. Men det ska göras. Sen ska jag handla och sen åka hem och självdö en smula på soffan. I helgen är det inget speciellt planerat vad jag vet. Nästa helg däremot, då är det BOOT CAMP! Betet har varit lite för bra i år så alla hästarna är tjocka som tunnor, så det lär bli svettigt. Men kul såklart. Har inte suttit på en häst sen veckan innan midsommar, vi pratade lite löst i Bästa Måndagsgruppen™ om vi skulle försöka komma iväg på någon turridning men det blev inte av och nu börjar ju terminen igen om efter nästa helg. Sen är det...höst? Nä, inte på riktigt såklart, men man märker ändå att det är mörkare både på kvällar och morgnar. Längtar lite efter lagom med kyla och krisp i luften.