Lille P vecka 45 2022

Blev bara två dagar med Lille P förra veckan eftersom jag var sjuk i fredags. När jag kom i söndags så stod han, inte precis vid grinden men en liten bit därifrån. Hagen han går i är rätt så kuperad, och det vanliga har varit att jag har fått knoga backe upp och backe ner för att hämta honom. Det har hänt att han har stått i närheten av grinden tidigare också, men då har han gått därifrån och jag har lik förbannat fått gå och hämta honom. Men igår så stod han inte bara kvar utan kom också självmant fram till mig (och mitt äpple). Det kan ju vara en tillfällighet såklart, men hoppas inte det.

Ridningen har gått lite varierat. I tisdags kändes han lite seg och motvillig, men igår var han pigg. Skritt på lång tygel går bra, skritt på tygel är lite värre för då vill han takta. I traven går det också rätt bra, även om han älgar på som bara den i början. Galopperade ingenting i tisdags eftersom han kändes lite seg, men igår testade jag ett par fattningar och det gick bra. 

Ägaren har nu bokat in att hon ska rida honom för tränare om några veckor, spännande. Då ska jag komma dit och titta, det ska bli så intressant att se hur han ser ut med ryttare och jag kan säkert lära mig något av det också. Jag vet ju liksom bara hur han känns att rida, men inte hur han ser ut när han blir riden. Ägaren vill gärna att jag också rider för tränare så verkar den här bra så ska jag med försöka boka upp någon tid. Det är en tjej som var med i samma gäng ponnyungar som min dotter när hon var i den åldern. Även min fd ridlärare Karin hörde till samma gäng, så det är väl bara att hacka i sig att de som i ens sinnesvärld alltid kommer att förbli små barn på B-ponnyer nu är vuxna och kan avsevärt mer än man själv. Hehe. 

Let's dance in style

Som väl är gick biverkningen av covid-vaccinationen över, kanske inte i ett nafs men ändå hyfsat snabbt. Slöade i soffan hela fredagen, till slut vet man inte om man har ont i kroppen p g a feber eller för att man har sett typ 18 avsnitt av Skilda Världar på raken. Gick och lade mig (i sängen) vid 20-tiden på kvällen, sov som en stock hela natten, vaknade halv åtta på lördag morgon och var pigg som en lärka. Gick ut och gick drygt 8 km och hade kunnat gå längre men Laban bröt ju av en klo förra söndagen och även om han inte haltar längre så är han nog fortfarande lite öm i den tassen tror jag, så man får kanske ta det lite nätt. Kom hem, lagade lunch (egentligen mest  för att få matlådor till veckan eftersom vi skulle gå ut och äta på kvällen), åt lunch, slappade lite i soffan och sedan åkte vi in till stan och mötte upp med dotter och barnbarn för middag på Pinchos. Kom hem, var ASMÄTT, sov dåligt på natten p g a det (tror jag i alla fall).

Igår var i alla fall en härlig dag! Gick min favoritrunda, som är 1 mil i kuperad bokskog. Kom hem, gjorde deg, bytte om, åkte till Lille P, blev löjligt glad för han kom mot mig i hagen istället för att jag får gå och hämta honom. Inbillade mig att han hade saknat mig eftersom jag fick ställa in fredagens ridning. Haha. Ryktade, red, pysslade i stallet, åkte hem, landade i soffan lagom till världscuphoppningarna började. Kul med två felfria svenskar i omhoppning! Ja, sen var det väl det gamla vanliga, baka bröd, koka ägg, fixa matlådor, diska och plocka, a neverending story. Landade i soffan framför Snabba cash 2. Blev äntligen klar med den andra säsongen. Alltså, den är bra men jag blir så djävla stressad av att se den, haha. Sen kan jag inte låta bli att tycka att fy fan vilket TRÅKIGT liv dom lever? De verkar ju tillbringa 99 % av sin tid att sitta och bara hänga i sina stora täckjackor. Om det är alternativet till att vara skötsam så vet jag inte om det känns så himla lockande faktiskt. 

Veckan som kommer är lite småknölig. Ska jobba hemma imorgon förmiddag, fast ska ta några timmar ledigt för att hinna med Lille P, sedan åka till jobbet och vara med på ett möte med några höjdare på eftermiddagen/kvällen. Sen kommer samma höjdare för ett möte på onsdag förmiddag. På torsdag ska jag jobba hemma och kan då förhoppningsvis få jobba ostörd med en presentation som ska vara klar till en genomgång nästa vecka igen. Men det beror lite på vad mötet med höjdarna renderar. Den som lever får alltså se, precis som vanligt. 

Åh nej, Sverige-Norge 25-27

Deppigt efter 60 minuters otroligt jämn kamp där Sverige spelade jättebra mot de som ändå är både regerande Europa- och världsmästare och där Sverige faktiskt precis lika gärna kunde ha vunnit. Men så blev det inte. Tyckte Sveriges kantspel var lite lamt, men försvarsmässigt var det ju fantastiskt. Och Katrine Lunde i det norska målet är ju för fan helt omänskligt bra. Men men. Nu väntar Ungern på måndag. 

Broarna

Det här är en bok som jag med största sannolikhet inte kommer att läsa klart: Broarna av Sebastian Johans. Detta är handlingen:

Kring år 1900 lämnar Carl och Ida-Levina Åland för Amerika. Där hittar de varandra och ett liv. Men möjligheternas land är också ett hårt klassamhälle. Carl bygger de stora broarna i New York och finner sin dröm om frihet, men för Ida-Levina finns framtiden inte där. Broarna är en stort upplagd roman som sträcker sig från förra sekelskiftet fram till den stora depressionen, när liv och samhällen rasar samman; en resa från fattigdom till fattigdom, under vilken ett nytt liv ändå går att bygga upp. Det är en berättelse om urbant liv i den gryende moderniteten, om samhällsbyggande, arbete och gemenskap, rotlöshet och längtan efter en plats att kalla hem -- men också en lågmäld historia om sorg och kärlek som tar vid där de stora utvandrarberättelserna brukar sluta.

Det lät ju som en bok helt i min smak, men näe, det ville sig inte. Vet inte om Vilhelm Moberg en gång för alla har lagt upp ribban för en utvandrarroman otroligt högt? Den här kändes lite blek och liksom intetsägande. Karaktärerna kändes platta och ointressanta, handlingen fragmentarisk. Den får en överkryssad frihetsgudinna av fem möjliga.

Värma händer

Har läst Värma händer av Katarina Widholm, fortsättning på Räkna hjärtslag.Detta är handlingen:

Stockholm, 1942. Den unga Betty från Hudiksvall är numera gift med sonen i doktorsfamiljen Molander där hon tidigare arbetade som hembiträde. Det är beredskapstider och ransonering men Betty tycks ha allt hon kan önska sig: en rar dotter, ett vackert hem i en av Stockholms nya villaförorter, tjusiga kläder och ett givande arbete på Småtrycksförlaget. Men hon är inte lycklig. Äktenskapet med Carl-Axel knakar i fogarna och hon oroas över makens oförmåga att handskas med pengar och alkohol. Hon grubblar också över vad som egentligen hände med dotterns verklige far, den judiska universitetslektorn Martin Fischer, som är spårlöst försvunnen.

En dag är Carl-Axel också borta och Betty måste reda ut hans trassliga affärer. Oron är stor över att hon och dottern Martina ska ställas på bar backe. Att kombinera modersrollen med yrkesarbete är inte lätt, särskilt som Betty har svårt att förlika sig med tanken på att själv ha ett hembiträde i hushållet. Av en slump får hon reda på att Martin lever - och bor i Gävle. Bara några timmars tågresa från Stockholm. Hennes ilska över hans svek är fortfarande stark, men ännu starkare är hennes önskan att återse honom.

Jag tyckte ju att Räkna hjärtslag inte var så tokig men kände mig mer tveksam efter den här. Det var ett väldigt tjat om Martin och historien med doktorn var ju helt obegriplig och det var ju förunderligt hur allting liksom bara löste sig hela tiden för Betty. Kändes osannolikt och att hon dessutom är kvillrande glad i princip hela tiden gör det inte mer trovärdigt. Den här boken får två ransoneringskuponger av fem möjliga.  

Till stallet istället, v 45 2022, pt 2

Styrde kosan mot stallet och Köttbullen. Vi var bara tre tappra själar som dök upp. Dagens övning var skänkelvikning, vilket ju sannerligen inte är Köttbullens paradgren. Det märks stor skillnad på att rida henne två gånger i veckan jämfört med att hon sedan i våras nästan bara har fått gå och lullat på nybörjar- och funkislektioner. Hon är dock på gång! Hoppas att någon kan gå över henne med klippmaskinen för hon har satt så mycket päls och blir så svettig att hon nästan löddrar efteråt. 

Vi red även sidvärtsrörelser i galopp och det gick väl SÅDÄR. Kunde väl ställa henne lite utåt men flytta bakdelen var omöjligt, då bröt hon av till trav per omgående. Aja, är ändå glad att få fortsätta kämpa på med min Köttbulle.  

Coronavaccin pt 4 och feber pt 2

Alltså här ska man vara duktig och ta sitt lilla samhällsansvar och covid-vaccinera sig och dessutom anstränga sig och säga uppmuntrande saker till sjukvårdspersonalen på vårdcentralen och så kommer universum och ens immunförsvar och ger en 39 graders feber. 

Minns inte när jag var hemma från jobbet och var sjuk senast (förra gången jag fick covid-vaccin-biverkningar var en fredag kväll och lördag) men är redan extremt trött på att ligga i soffan och glo på tv. Orkar dock inte göra så värst mycket mer och hoppas också det går över lika fort som det dök upp för det här känns ju riktigt ovärt.