Till stallet istället, v 50 2021, pt 2

Sista ridningen för i år var i fredags och lo and behold! för Köttbullen var nästan lite samarbetsvillig. Det händer ju inte varje vecka precis, men det var ju gött att kunna avsluta höstterminen i den sinnesstämningen istället för med ett världskrig. Vi red en övning i trav med 10-metersvolter i varje hörn och på varje 10-metersvolt skulle det också vara en övergång till skritt. Och JEFLAR vad bra det gick. Sist vi red den övningen, det kan ha varit någon månad sedan, fick jag skippa övergångarna för det var tillräcklig kamp att få henne att gå på volten och ofta slutade vi i väggen istället. Bokstavligt talat, hon går in i väggen för hon tror på riktigt att hon ska bli av med mig på det sättet. Tack och lov så lutar ju ridhusväggar, eller för att vara mer korrekt, sargen, alltid utåt eller hur man nu ska förklara det, så även om Köttbullen står med hovarna intill det hon upplever är väggen så finns det ändå alltid plats kvar för lilla mig. Fast det fattar ju inte hon. Hur som helst, i fredags var det inga såna tendenser alls. Hoppas nu det håller i sig, fast känner jag Köttbullen rätt så kommer två veckors jullov snarare ha motsatt effekt. Aja, det blir som det blir. Nu är det i alla fall ingen ridning förrän 3 januari, over & out på detta tema tills dess.   

Sista jobbdagen (?) 2021!

Hela det här jobbåret har gått i ett, det har varit kaotiskt på många plan som fått oss att undra hur vi någonsin tyckt att någonting varit jobbigt förut? Vår produktionsanläggning är gammal, underhållet har av olika skäl varit eftersatt och nu är det pay back time för det. Minns ni den där gamla reklamfilmen för Hästens sängar, när allting i hemmet utom sängen bara rasade? Lite så har det varit här på jobbet, nästan som ett skämt fast det ju är på allvar. Den ena grejen efter den andra har verkligen bara lagt av utan förvarning. Utöver det så har det varit och är fortfarande global brist på många av våra kritiska råvaror så här har man fått trolla med knäna och lite till. Som om det inte räckte med det så är det transportbrist inom hela EU. Plus pandemi dårå. Så OM a. fabriken mot all förmodan fungerar som den ska så är det b. inte alls säkert att det finns några råvaror att producera med, och OM det finns råvaror så är det c. inte säkert att de kan levereras, utan då står de på något transitlager någonstans och gör ingen nytta. Och om både a, b och c mot förmodan har uppfyllts så har man ju kunnat ge sig fan på att folk istället har blivit sjuka och måste vara hemma och invänta resultat från covid-test. 

När vi är i högsäsong säger vi alltid att "det här är tamejFAAN den värsta säsongen någonsin" men man kan lätt konstatera att förr hade vi i-landsproblem jämfört med hur det har varit i år. Det är klart att vi har råkat ut för stillestånd på grund av maskinhaveri, men då har det varit någon enstaka gång, knappt ens varje säsong, inte att produktionen har stått stilla i princip varje vecka och att man legat back exakt redan från start och aldrig kommit ikapp trots att fabriken varit i drift 24/7. Någon gång har det såklart också varit brist på råvaror, men då har det varit någon leverans här och där per säsong, inte ett ständigt pågående tillstånd. Är ej avundsjuk på de som jobbar med inköp, det kan jag ju lugnt säga. Och någon gång har folk såklart varit sjuka, men förr kunde man ju släpa sig till jobbet ändå och det går ju inte längre. 

Nu är i alla fall detta ödesår 2021 snart ÖVER, jobbmässigt i alla fall. Jobbar (förhoppningsvis) sista dagen idag! Det var åtminstone planen men när jag kom till jobbet så var det (såklart) något fel på nätverket så jag kommer inte åt några filer eller dokument. Det var ju tråkigt, för jag hade tänkt använda de lugna morgontimmarna, innan de vanliga dödliga kollegorna börjar ramla in, till att färdigställa en rapport och skriva klart ett mötesprotokoll. Dessa filer ligger nu i någon slags cyberhimmel och oåtkomliga för mig. Internet fungerar, kaffemaskinen fungerar, jag får väl, eh, städa skrivbordet eller nåt i väntan på att supporten ska vakna. Läste någonstans att det är viktigt att varva ner inför sin ledighet, så jag får väl säga att det är det jag gör. 

Prisa Gud, här kommer tandkrämen tillbaka

Ända sedan jag var liten så har jag föredragit tandkrämen DENTOSAL, den är salt, lämnar en blank känsla och viktigast av allt: DEN LÖDDRAR INTE. Hatar löddrande tandkräm och klarar knappt av att använda typ Colgate och Pepsodent och Sensodyne och liknande produkter som får en att känna sig som en rabiessmittad hund med fradgan droppande ur käftarna. Nej, den salta smaken och den strama ickelöddriga upplevelsen av en Dentosalborstning är min melodi. Tyvärr har det varit en relativt problematisk relation, för tillverkningen av Dentosal är tydligen inte helt okomplicerad och det har hänt vid flera tillfällen att produktionen helt enkelt lagt ner och den älskade Dentosaltuben har försvunnit från hyllorna och man har varit hänvisad till andra, sämre märken för att upprätthålla en godtagbar munhygien.

Det är mörka tider att minnas. Ni vill inte veta hur mycket tid jag har lagt ner på att lusläsa innehållsförteckningar i jakt på alternativa tandkrämer som inte innehåller natriumlaurylsulfat, detta DJÄVULENS PÅFUND som gör att tandkräm skummar. Ni vill heller inte veta hur mycket pengar jag har lagt ner på att köpa och förkasta tandkrämer som, trots frånvaron av natriumlaurylsulfat, ändå skummar för mycket för min smak. Eller smakar konstigt. Eller inte smakar alls. Man vill ju ändå ha en smak av mint, eller så tänker åtminstone jag. Men många av de där tandkrämerna utan natriumlaurylsulfat är till för människor med känsliga tänder, känsliga tandhalsar, muntorrhet, klena munslemhinnor eller allergi, och då blir ju produkten därefter, nämligen helt intetsägande. 

Glädjen stod högt i tak när jag hittade Weleda Salt, som gav i princip exakt samma känsla som Dentosal, men säg den glädje som varar för det visade sig sedan att den inte innehöll fluor. Och det är ju allmänt känt att fluor är vad som krävs för att hålla Karius och Baktus stången, sen får foliehattarna säga vad de vill. Så tyvärr gick den fetbort. Så jag fick motvilligt landa i Kingfisher Mint. Den är inte bra, men efter att ha provborstat och förkastat vad som känns som hundra olika tandkrämer så har jag dragit slutsatsen att det är det minst dåliga alternativet. Men jag lovar att det har inte gått en dag utan att jag minst två gånger, morgon och kväll, har saknat min Dentosaltub. Jag HAR visserligen en tub kvar, men den har jag vaktat som om den vore kronjuvelerna och inte velat använda eftersom det då oåterkalleligen kommer att leda till det ögonblick när tuben är tom och man vet att det här var sista gången man någonsin får uppleva känslan av att borsta tänderna med Dentosal. 

Brukar beställa min halvdassiga Kingfishertandkräm på Apotea eller något liknande för den finns inte i vanliga butiker och kanske inte på apotek heller, vet inte så noga för jag försöker undvika att gå dit. Är det något ställe man vill undvika "i dessa tider" så är det väl apotek och vårdcentraler, för är det någonstans det finns sjuka människor så är det väl där, tänker jag. Sen älskar jag ju hela grejen med att bara kunna klicka hem och slippa ge sig ut bland folk överhuvudtaget. I alla fall. För rätt så länge sen hade jag beställt tandkräm och sedan tillfälligt lagt tuben på en bänk i hallen för vidare transport in i badrummet "senare" och det fattar ju alla normala att där blev den ju liggande ett bra tag. Häromdagen beställde jag lite andra grejer från Apotea, och samma dag fick den ohängda valpen Laban tag på tuben och bet hål på såväl kartong som tub och det var ju retligt för jag brukar lägga till en tub tandkräm när jag ändå beställer annat, men den här gången hade jag glömt det och tuben i badrummet är i princip slut. 

MEN DET FINNS EN MENING MED ALLT SOM SKER. För idag fick jag reda på det fantastiska att Dentosal har kommit åter på marknaden. Prisa Gud, osv. Herregud vilken lycka! Kastade mig omedelbart in på Apoteket Hjärtats webbshop och beställde tre tuber. Och ikväll ska jag ta fram min sista sparade Dentosaltub och okynnesborsta så det står härliga till. Mmm...Dentosal. Bästa munhåleupplevelsen ever. 

Jul, jul, strålande jul

Häromdagen blev det bestämt att "vi" skulle ha julen i år. GULP, kände jag genast för här ser ni en slacker av stora mått när det kommer till julfirande. Har faktiskt aldrig ens tillagat en julskinka (fast hur svårt kan det vara?) eller lagt in sill (äter för övrigt inte inlagd sill), men å andra sidan består ju resten av julbordet mest av sånt som i princip äts året om, det är ju inte direkt superavancerat att steka upp lite köttbullar och prinskorv.  Man behöver ju inte direkt bulla upp med ett sånt överdåd som i "Tomten är far till alla barnen", tänker jag. 

När barnen var små så kändes ju julen mer som europamästerskapet i logistik än som en trevlig högtid där man umgås med sina nära och kära. Vi var/är en såkallat modern familj där barnen var mina, dina och våra, plus att släkten var/är utspridd lite här och där och dessutom begåvad med personer som inte jobbar vanlig dagtid-måndag-till-fredag utan hänsyn måste också tas till vem som jobbar när och var och hur i jul- och mellandagarna. Att samlas är en ekvation som får kvantfysik att verka enkelt. Nu var ju ingen av de inblandade extremt sugna på att fira så som dom gör i "Tomten är far till alla barnen", ingen kom ens på tanken, och därför blev det också ett evinnerligt förhandlande med om när, var, hur och hur dags det skulle ätas, drickas och delas ut klappar. Själv gav jag upp på ett ganska tidigt stadium eftersom jag insåg att det är en fysisk omöjlighet att alla ska kunna vara på samma ställe samtidigt klockan 15.00 den 24 december (utom möjligen i "Tomten är far till alla barnen" dårå, men hela den filmen är ju så extremt blodtryckshöjande att man borde börja medicinera i preventivt syfte redan i slutet av november), och när planeringen hamnar i dimensionen att man måste ta hänsyn till när ens dotters pappas nya frus exman ska ha sina barn och som i sin tur ska parera det med sin nya partners ex och dens barn och så vidare som ringar på vattnet i ett oändligt världshav av kraschade relationer. Ni fattar ju själva, det är helt omöjligt och jag får huvudvärk bara av tanken på att behöva resonera med alla de här människorna och komma ihåg från år till år vem som drog det vinnande kortet som det stod 24 december på. Så jag tog ett steg tillbaka och lät andra bestämma och tog det som blev över så att säga. Har därför oftare "firat jul" någonstans i mellandagarna snarare än på själva julafton, men det spelar ju ingen större roll. Fördelen med det är dessutom att man kan ta det ganska enkelt. Alla är vid det laget trötta på julmat, så man kan äta vad man vill istället, och alla är trötta på att umgås så det blir inga långa sittningar heller utan alla vill hem till sig och slappa. Win-win för en som liksom jag är lite socialt handikappad och tycker det här med stora högtider är lite väl.  

I år blir julen, den som vi ska ansvara för, av skäl liknande de redan nämnda, måndagen den 27 december, för det var den dagen alla kunde. De senaste åren har dotter med familj "haft" julen och det har varit så djävla gött att bara glida dit och slå sig ner vid dukat bord, eller åtminstone framdukad buffé, men jag fattar ju att de inte vill stå med allt det böket varje år, så i år kände alla att det nog var dags för någon annan att ta över stafettpinnen. Ångrade mig i samma stund som orden "jamen då kan vi ju vara hos oss" lämnade mina läppar, men då var det för sent så nu kör vi.  Funderar nu på själva inbjudningarna, det är såklart givet att bjuda barn och barnbarn, men sen är frågan om man ska bjuda exman med ny fru? De brukar vara med när vi firar hos barnen, därav tanken, men då är det ju barnen som bjuder. Känns inte lika naturligt för mig att bjuda in där, men å andra sidan så har jag och min exman varit skilda sedan 1999 och det är - numera -  no hard feelings at all, så att det skulle bli något "Tomten är far till alla barnen"-drama är väl ändå ganska osannolikt och vi har för övrigt inga såna lik i garderoben heller. 

Sen tänkte jag göra det  otroligt enkelt för mig och helt enkelt ha SOPPLUNCH. Det är väl ändå det mest perfekta dagen efter annandag jul när sillen och skinkan och allt det andra borde stå folk upp i halsen? Jag tänkte mig en len och krämig vichysoisse, men min man är mer inne på fisksoppa med saffran. Men huvudsaken är väl att man slipper härbärgera tjugo olika uppläggningsfat med julmat som ingen längre vill äta av eftersom det har ätits till förbannelse redan. TÄNKER JAG dårå. 

Avrundar med en jätterolig ordvits som så att säga ska knyta ihop (julklapps)säcken på den återkommande filmen som nämns i detta inlägg: På sjukhuset här i stan finns det en manlig läkare som heter doktor Thomsen som arbetar med IVF-behandlingar. Av den anledningen går han under benämningen "Thomsen är far till alla barnen". Hahaha. 

Åh nej, Sverige-Frankrike 31-26, over & out

Jaha, då var VM över för Sverige, eller det blir kanske någon placeringsmatch? vet inte så noga, men medaljresan slutar här där Sverige ändå höll jämna steg med de regerande olympiska mästarna både länge och väl. Men sen kom en tung period där Frankrike kunde dra ifrån och Sverige tyvärr orkade inte hämta upp. Helt rättvist, fransyskorna var bättre, framför allt i försvaret. Aja, ändå helt fantastisk insats av detta blågula lag. Nu får man se fram mot herrarnas EM i januari.

Till stallet istället, v 50 2021, pt 1

Tog mitt nackskott och åkte till stallet igår, nervöst följandes Sveriges öden och äventyr i handbollen via Radiosporten och appen Gameday. Kadrilj brukar avsluta en hösttermin och den här gången var inget undantag. Tyvärr var vi inte jämna par, och eftersom Köttbullen var den enda ponnyn i sällskapet så var jag den som fick rida ensam, men men. Älskar att rida kadrilj med folk som anstränger sig för att det ska bli bra. Plus som dessutom kan vissa fundamentala grejer så att inte halva lektionen ska behöva ägnas åt att någon gapar att den inte fattar sånt som är elementära ridvägar, eller som kommer fel i luckorna när man vänder snett igenom. 

Köttbullen var faktiskt jättefin. Stod emot lite i början, men sedan lossnade det och på slutet var hon alldeles otroligt lösgjord och härlig och svarade till och med för sidförande höger skänkel ett par steg utan att gå i taket. Fin avslutning på en fin epok med ridlärare K som instruktör, fast hon slängde åt oss en mental snuttefilt i form av ett jag säger inte "hej då" utan "på återseende". Så det kan man ju hoppas på. Nu får vi hoppas det blir bra med ridlärare I också. Likadant blir det ju aldrig, men förhoppningsvis nästan lika bra? 

Nu återstår bara fredagens drop in-ridning, sedan är det juluppehåll. På grund av trök-pandemin så blir det inga jullovsaktiviteter i år, men terminen börjar redan den 3 januari och det är ju inte så avlägset. 

Hurra, Sverige-Rumänien 34-30 OCH Norge-Nederländerna 37-34

Herregud, är helt slut. Först var ju verkligen inte Sveriges match a walk in the park trots att rumänskorna inte hade något mer än äran att spela för. Men de imponerade, och hade en spelare som var fucking 1.92. Det såg ut som Brienne av Tarth ställde upp på linjen och fullkomligt sopade undan de små svenskorna med sina jättearmar. Ja, men det gick ju ändå vägen till slut. Sedan väntade en ny nervplåga eftersom matchen mellan Norge och Nederländerna varken var ojämn eller målsnål. Väldigt märklig känsla att bara hoppas på att något lag skulle vinna. För båda länderna gällde att de gick vidare vid vinst eller oavgjort. Blev nästan lite paranoid ett tag att dessa två lag gaddat ihop sig och enats om att det skulle bli oavgjort med många mål bara för att Sverige skulle åka ut. Fast nä, så tror jag väl inte någon tänker? Häromdagen svor jag mustiga eder över Nora Mörk och Silje Solberg och allt vad de heter i Norge, nu väste jag mellan hopbitna tänder att de skulle ta sig samman och leverera. Tur de hörde mig. Nu blir det kvartsfinal!!!