Till stallet istället, v 49 2021, pt1

Alltså vet ni hur sjukt osugen man, jag, var på att ge mig iväg till stallet igår kväll? Hundra procent, skulle jag säga. Det var kallt och även om jag hade varit förutseende nog att ta fram ridkläderna från kallgarderoben där de förvaras när jag inte är i stallet några timmar innan jag skulle åka så tog det ändå emot att ge sig ut i kompakt mörker, kyla, snö och minusgrader, speciellt som jag hade sovit som en kratta natten till måndagen, oklart varför men så var det, och inte önskade något högre än att få krypa ner i sängen och tillbringa kvällen där istället för i ett kallt ridhus. Gick till och med och kände efter, hade jag ändå inte lite, lite ont i halsen? (Nej.)

Kom i alla fall iväg till slut och det blev ett bra ridpass. Köttbullen var pigg, det var sån där hög kall luft och hon hade inte gått någon lektion tidigare på dagen. Vi red en rolig evighetsbana som var så här: Bakdelsvändning i ett hörn, sedan trav över bommar på en kvartslinje, sedan skänkelvikning åt först höger och sedan vänster, sedan trav över nya bommar, övergång till skritt, bakdelsvändning i nästa hörn, sedan skänkelvikning i slalom mellan koner på medellinjen, sedan galoppfattning vid C, galopp till någonstans mellan X och B där det skulle vara halt, sedan ny galoppfattning från halt och vända upp och hoppa ett litet kryss på nästa kvartslinje, och sedan började allting om från början igen. Älskar evighetsbanor och Köttbullen var riktigt fin och jobbade på bra. Ja, inte i skänkelvikning för höger skänkel förstås, men det blev å andra sidan inte heller något världskrig. Får väl kanske vara nöjd med den biten.

Vi fick också träffa ridlärare I, som ska bli vår ridlärare från och med nästa termin. Det kan väl bli bra? Eller man får ju åtminstone hoppas det. Med facit i hand är det ju sällan man har känt att man har bytt ner sig när man bytt instruktör. Det har såklart aldrig blivit likadant, men det blir oftast bra på ett annat sätt istället så det får vi väl hoppas att det blir den här gången också. 

Hurra, Sverige-Puerto Rico 48-10

Inte heller det här var någon pulshöjare att tala om. Man led ju nästan med de stackars puertoricanskorna som var små och med elitidrottarmått mätt nästan lite rultiga och som möttes av en massiv blågul försvarsmur och blev ifrånsprungna mest hela tiden. Så kul också att se hur alla försökte hjälpa Natalie Hagman att slå sitt eget målrekord. 

Nu väntar Holland på tisdag, då blir det väl äntligen handboll värd namnet. 

Hurra, Sverige - Uzbekistan 46-15

Jaha, då är handbolls-VM igång för damerna och premiärmatchenar ju inte mycket att få puls över. Avslappnat var väl bara förnamnet. Kul att få se lite av de nya unga "tjejerna" (stör mig på detta uttryck för ingen pratar om "killarna" på herrsidan. Nu är ju varken Uzbekistan eller Puerto Rico några handbollsnationer att tala om så jag räknar faltiskt inte med att det ska bli spännande förrän mot Holland. 

Senare

Hsr läst Senare av Stephen King. Ibland tänker jag på att Stephen King är rätt gammal och att det kommer att bli deppigt den dag man inte längre kan se fram mot det där speciella ögonblicket när man sitter med sin nya och jungfruligt olästa Stephen King-bok. Senare handlar om det här:

Ibland betyder "växa upp" att du måste möta dina demoner. Jamie Conklin, son till en ensamstående, hårt arbetande mor, vill bara ha en vanlig och normal barndom. Men Jamie är inte ett vanligt barn - han ser vad ingen annan kan se och vet saker som ingen annan kan veta. Och priset han får betala för att hjälpa polisen jaga en mördare från andra sidan graven är högre än han någonsin kunnat föreställa sig.

Jag gillade den här boken. Jag gillar visserligen rätt så reservationslöst det mesta som Stephen King klämmer ur sig - inte exakt allt, men det mesta. Det är skickligt hantverk, fantastiska person- och miljöskildringar och med en sån där liten twist mot slutet som fick det att riktigt suga till i magen. Den får fem kalla kårar av fem möjliga. 

December

För den som undrar: jag kom hem helskinnad igår. Tillbringade sedan en svettig timme med att skotta tung blötsnö. Hatet jag känner mot denna form av väderlek är så stort att det inte finns någon rimlig jämförelse någonstans. Tvingade sedan min man att bära ner pellets i källaren med motiveringen att det ska komma ännu mer snö och vi behöver varenda kvadratcentimeter gårdsplan som vi har. 

Fast nu regnar det. REGN! Det har ju regnat sjukt mycket denna höst och jag har varit så less på det, men nu smattrar det som ljuv musik. Hoppas, HOPPAS, att all snö regnar bort. Fast det är nog att hoppas för mycket för i natt ska det bli minus igen. 

Jaha, då är det alltså december. Helvete vad tiden springer iväg. Man hinner knappt blinka så har det gått ytterligare en vecka och helgerna ska vi inte ens tala om. Jobbar hemifrån idag och det var ju en utmaning. Laban är ju med mig på jobbet och där ligger han bara och sover. Hemma, not so much. Han tror väl det är helg och att vi snart ska hitta på något skoj. Det trodde de andra hundarna när jag jobbade hemma förra våren, för så ser ju deras verklighet ut. Vardagar, då är människorna borta och då sover man. Helger, då är människorna hemma och då händer det någon spännande. De vande sig efter ett tag, men Laban har ju aldrig varit med om "hjemmekontor" som det så käckt heter på norsk. 

Sitter på möte med danska IT-konsulter, men just nu behöver jag bara lyssna med ett halvt öra. Ljudkvaliteten lämnar en del övrigt att önska, för när jag säger något så dröjer det ungefär 20 sekunder innan jag hör det jag säger i något annat högtalarsystem. Otroligt irriterande, för det betyder att jag måste göra långa pauser för att så att säga låta ljudet gå fram. Bara det är ju skäl nog att ge sig ut på vägarna när det är orange varning. Obs, skoja. Jag hejar på plusgraderna nu. 

Tittade in i en blogg som tillhör en lokal influencer och det var ju så djävla sockersött att man nästan fick tvångsdosera sig själv med insulin för att inte hamna i koma. Allt är så mysigt och alla älskar varandra och har all tid i världen att sitta och pyssla och barnen tindrar och säger så kloka saker om hur tacksamma de är för att de har världens bästa föräldrar, osv osv osv. YICK. Funderar på om man kan kontakta Ken Loach och höra vad han kan göra med denna typ av förljugenhet. Hehe.

Nähä, nu ska jag tydligen jobba? Over & out. 

  

Winter is coming

Fyfan, nu snöar det. När jag körde till jobbet i morse var det minusgrader och barmark, nu är det runt nollan och snön bara vräker ner. Eftersom jag bor vid det som i mäklarannonser kallas "porten till Österlen" så innebär det att genom byn går en genomfartsled där - känns det som i alla fall - all trafik till och från sydöstra Skåne passerar. Detta i kombination med en rejäl backe gör att det är som att be om att ha lastbilar stående på tvären i "centrum" (Coop + pizzeria + kyrka). Så oklart om jag ens kommer hem idag? Ska strax bege mig, ska bara samla mod först. Hatar verkligen att köra bil när det är sån här SNOW BLIZZARD. På riktigt, sen får norrlänningar säga vad de vill, men ett skånskt snödrev skojar man fan inte bort. Och det spelar ju liksom ingen roll om man själv kör så nätt och försiktigt när vägarna är fyllda av trögrövar i BMW-SUV:ar som har ena foten på gaspedalen och den andra i den inbillade odödligheten. 

Sen jobbar jag hemifrån resten av veckan, tur man i alla fall har den möjligheten. Det ska visserligen  komma ett gäng däääänska IT-konsulter hit, men då får vi väl ta ett Teamsmöte om de mot förmodan lyckas ta sig över bron. Danskar har enligt min erfarenhet noll beredskap för sånt här och sätter aldrig på vinterdäcken förrän de i princip kan gå över isen till Stora Bält. 

Så nu blir det väl hem och skotta. Blir förbannad bara jag tänker på det. Och sen ska det bli kallt igen, dvs snön kommer att bli liggandes i evigheters evighet, AMEN. Det enda som möjligtvis är positivt är att hundarna inte drar in fullt lika mycket grus och smuts, men det är väl också en klen tröst. Just nu skulle jag kunna utfästa att jag hellre dammsuger vareviga dag bara det är BARMARK. Hälsningar från ett  just nu mycket aktivt missnöjesparti. 

Till stallet istället, v 48 2021, pt 1

Alltså, den här hösten har ju varit fantastisk när det kommer till temperatur, men igår smällde minusgraderna till och då var det sannerligen ingen hit att sätta sig i en kall bil, åka till ett kallt stall, ta på sig kalla stövlar, kall skyddsväst och kall hjälm för att sedan gå in i ett kallt ridhus och...ja, sen var det väl slut på kylan. Frös lite om fötterna de första minuterna men sedan lackade svetten från första tygeltaget tills det var dags att sätta sig i den kalla bilen igen. 

Vi hade vikarie. Det hade jag glömt, fastän Karin berättade det förra veckan. Det var helt okej, vi red en bra övning med fokus på skänkelvikning och det var jobbigt men såklart också nyttigt. Köttbullen var något mer samarbetsvillig än i fredags och kändes bitvis väldigt fin. Mot slutet blev hon lite väl trött och var svår att få fram, men i övrigt kändes det kanon. Ja, inte skänkelvikningarna för höger skänkel då förstås, men det hade jag inte förväntat mig heller, hehe. 

Fick dock rätt lite feedback. Jag har bara sett henne gå barnlektioner innan, så idag är det är första gången jag har sett henne i arbete, sa Vikarien efteråt, men det var också ungefär allt hon sa bortsett från någon uppmaning att hon skulle mer framåt. Annars var det många andra som fick mycket tips och kommentarer, så det var inte som att Vikarien inte gjorde sitt jobb, men jag kände mig rätt osynlig. Brukar alltid få jättemycket feedback från Karin, men det är kanske för att hon tycker att jag är ett hopplöst fall, inte vet jag. Hehe. Aja, jag kunde ju själv känna att Köttbullen hade en bra dag, så det gjorde inte så mycket. Får väl se hur länge det varar.