Mytomanen

Har läst Mytomanen av Sofie Sarenbrandt, som känns som del niohundrasjuttiotvå i serien om den outsägligt präktiga polisen Emma Sköld med omgivning. När jag bloggade om Skamvrån för ett par år sedan så skrev jag redan då att jag, när jag bloggade om Syndabocken ytterligare något år tidigare, var trött på Emma Sköld och det är jag fortfarande. Det är ett sånt djävla tjat om hur snygg hon är och alla karlar faller som furor så fort de ser henne och som om det inte var nog med det så är hon i alla kategorier den brightaste  utredare som någonsin satt sin fot på en polisstation. Men bortsett från det så är böckerna ändå rätt okej. Spännande intriger, snabba vändningar och idag blev det en pinsam stund i fikarummet när jag läste kapitlet om när mammorna sökte upp fotbollstränaren för då blev jag blank i ögonen, hade jag varit ensam hade det nog gått över till storlip men nu fick jag bara ursäkta mig med att jag "hade ett möte" och slank iväg till mitt kontor. Hahaha. Sen tycker jag fenomenet "mytomaner" är oerhört intressant, men som sagt, det är lite för mycket om Emmas präktighet och duktighet och snygghet. Den här boken får tre feta lögner av fem möjliga. 

RIP Janne B

För ett tag sen läste jag på familjesidorna i DN att Janne Björkman hade dött. Tyckte att namnet lät lite bekant. Min man tyckte också det (japp, jätterockenroll att sitta och diskutera dödsannonser vid frukostbordet, NOT), men vi har väldigt få gemensamma bekanta och känner väl överhuvudtaget inga som skulle annonsera någons frånfälle i DN.  Men Janne Björkman, det är ett sånt där univsersalnamn. ALLA känner minst en Janne Björkman. Precis som att alla någon gång har känt (till) en lokal värsting som hetat någonting i stil med Johnny Bula och att det i varenda förening som någonsin bildats har funnits minst en person som har hetat Kjell. 

Janne Björkman, det var minsann en hyvens kille, kände jag. Han var en sån där person som alltid ställer upp. Tror säkert att han jobbade som skolvaktmästare eller fritidsledare, han var (såklart) också aktiv i någon förening på fritiden. En riktig eldsjäl som sålde Bingolotter, klippte gräs och tränade knattelaget i fotboll. När det fattades folk till att åka runt och samla in pant till idrottsföreningen så var Janne Björkman alltid där i sin Volvo. Min man tyckte sig veta att Janne Björkman kunde vara en sån som drack lite för mycket på julfesten, men det tror inte jag. Jag tror han var en sån som stannade kvar och hjälpte till att röja upp efteråt, och det var också Janne Björkman som ringde efter en taxi när Kjell var den som hade fått lite för mycket innanför västen och började mucka gräl med kassören. 

Janne Björkman bodde i en vanlig villa i ett vanligt villakvarter. Han var en sån som skötte gräsmattan exemplariskt, gödslade och kalkade och klippte och vattnade. Tyvärr tror jag också att han använde lite Round Up för att få bort maskrosorna. Han var egentligen inte så intresserad av trädgårdsarbete, men det kändes fint att ta en öl efter gräsklippningen eller häckklippningen. I garaget fanns minst fyra olika hylsnyckelsatser och en högtryckstvätt som han gärna lånade ut till grannarna. Hade man problem med någonting kunde man alltid gå till Janne Björkman, kände vi. 

Vi fantiserade ihop ett helt liv åt Janne Björkman där över frukostbordet, och kände oss nästan lite nedstämda över att han alltför tidigt hade ryckts ifrån oss. Vi lekte lite med tanken att Janne Björkman kanske istället hade varit börsmäklare eller jobbat på bank, men det var omöjligt att föreställa sig honom som någon med kostym och slips och portfölj som körde Tesla och var ett karriärslystet as. Det var lika otänkbart som att det skulle ha gått bra i livet för Johnny Bula. 

Rest in peace Janne. Det är du värd. 

Berätta aldrig det här

Har läst Berätta aldrig det här av Frida Boisen. Detta är handlingen:

Medieprofilen Frida Boisen har aldrig sagt ett ord om den hemlighet som genomsyrat så många år av hennes liv med skuldkänslor. I romanform berättar hon nu sin historia. Det är mors dag och Frida har glömt att skicka blommor till sin mamma Rosita. När hon även missar moderns telefonsamtal har hon ingen aning om att katastrofen är ett faktum. Dagen efter kommer beskedet att Rosita har hittats död. Men det är när Frida upptäcker hennes sista hälsning som världen fullkomligt rämnar. Berätta aldrig det här är en gripande självbiografisk roman om en skavande mor-dotter-relation som utmynnar i en tragedi. På ett lika litterärt som lättillgängligt språk navigerar författaren genom då- och nutid, och kombinerar bottenlöst mörker med rak humor och oförställd öppenhet i sin strävan att bryta rådande tabun.

Jag hörde Frida Boisen prata om sin bok på radio och tyckte att det där med den sista hälsningen var så sjukt elakt av hennes mamma. Har nu läst hela boken och förstår faktiskt inte riktigt hur man ens kan vilja frivilligt umgås med någon som beter sig så som mamman gör när Frida är vuxen? Oavsett orsak. Sen fattar jag väl med att det är svårt och komplext och att man inte har hela bilden, osv. Men när man läser så känns det mest bara väldigt märkligt att utsätta sig för detta för det kommer ju inget gott ur det. 

Den här boken betygsätter jag inte pga saknar rimliga referensramar. 

Till stallet istället, v 45 2021, pt 1

Alltså, det känns ju som att det var hundra år sen jag var i stallet och inte bara futtiga 2 veckor. Typiskt att när jag för en gångs skull skippar drop in-ridningen, ja då händer det grejer! Eller ja, det som hände var att det dök upp nån flott amerikansk donna som låg i skilsmässa och bodde på något hotell i väntan på att den skulle bli klar, oklart varför hon ens var i Sverige men det hade tydligen att göra med att hennes son befann sig här av någon anledning. Ja, i alla fall så var hon väldigt hästintresserad och hade letat sig fram till vårt stall och fått nys om drop in-ridningen. Och ja, det hade ju tydligen varit...en upplevelse, om jag förstod mina ridkompisar rätt. För hon hade väl mer av amerikanskt självförtroende än ridkunskaper om man säger så. Hoppas hon kommer på fredag med så jag får se det med egna ögon. 

Igår var det dressyr med temat framdelsvändningar, öppna och sluta. Kan säga att det märktes på Köttbullen att hon fått gå och slappa till sig ett par veckor, för hon tänkte minsann inte jobba med någon högerställning, meddelade hon tydligt och klart. Vänster varv gick dock skitbra, fick till och med till ett par riktigt okej öppnor (slutorna gav vi fan i, haha), men i höger varv var det kärvt. Har dock kommit på ett sätt att parera med skänkel när hon biter tag i bettet och kör upp huvudet på ett sätt som bara hon kan. Funkar åtminstone ibland, för det hjälper INTE att slåss med henne i munnen, been there, done that och då hamnar man i väggen. 

Där isarna råmar

Har läst Där isarna råmar av Jennie Lundgren och Ulrika Lundgren Lindmark. Handlingen är följande:

Snön tinar och djupt inne i de norrbottniska skogarna hittas en cykel, som visar sig tillhöra en pojke vars försvinnande har förbryllat polisen. Irene har nyligen lämnat Stockholm för jobbet som polis i yttre tjänst, men på stationen i Kalix hamnar hon snart i konflikt med både chefer och fördomsfulla kollegor. I den glest befolkade bygden försiggår samtidigt verksamhet som undgår lagen. I en liten by bor flickan Nina med sin moster och sin allvarligt sjuka mamma. Framtiden är oviss, och mosterns vänner är farliga vänner. Mellan islossning och lövsprickning trappas en jakt upp, där människors sanna väsen ska träda i dagen.

Jag tyckte den här boken var både och. Jättefina miljöskildringar, bra språk, kändes väldigt trovärdig. Sen kan jag tycka att poliskaraktärerna var lite väl grovt tillyxade och huvudkaraktären Irene kan man ju fundera lite på vad hon har för trista issues i bagaget som gör att hon är sådär djävla snarstucken och butter och som hon - surprise, surprise - NATURLIGTVIS inte vill prata om. Sen var det en hel del saker som bara antyddes och som det liksom bara förutsattes att man kände till, medan andra saker beskrevs onödigt detaljerat, det kan väl räcka att nämna att x var och handlade middagsmat, man behöver kanske inte nödvändigtvis beskriva varje enskild post på inköpslistans färd från butikshylla ner i kundkorg, upp på varuband och ner i påse. Sen var det ju inget slut? tänkte jag lite irriterat när jag plöjt igenom de 340 sidorna, men tydligen var det del ett i en planerad och uppenbarligen icke fristående serie, så den som väntar på något gott får uppenbarligen vänta på del 2. Den här boken får tre isflak av fem möjliga. 

Ledig igen!

Alltså det här med långhelg är ju finemang om ni frågar mig. Nu tycker jag i och för sig inte att jag har varit så värst ledig i själva helgen eftersom jag har varit på utbildning. Som förvisso var frivillig, men det var ändå två dagar av sitta på röven och lyssna mellan 9 och 17. Så denna lediga måndag kom som en skänk från ovan, eller vafan, det var ju jag som helt utan inblandning av högre makter bestämde att jag var värd lite extra ledighet. 

Gick upp när min man gick till jobbet, åt frukost medan hundarna, främst Laban och Tage, rasade runt och jagade en tom PET-flaska. Tänkte att jag skulle inleda dagen med en stillsam morgonpromenad, men nu har sagda hundar slocknat som små ljus, så då passade jag på att riva av lite föreningslivsadministration. Skicka ut medlemsbrev, svara på mail, uppdatera hemsida och lite annat smått och gott som ändå måste göras och skogen finns ju kvar om ett par timmar. 

Dagens plan är, förutom nämnda skogspromenad och därefter att slappa och slöa jättemycket, att tömma två bokhyllor, montera ner dom, flytta dom och sedan bygga upp dom igen. Vet ej om det är förenligt med "slappa och slöa jättemycket" men vi får se. Ikväll blir det ridning för första gången på 14 dagar. Vet ej om det är förenligt med mina djävla artrosknän, men de får helt enkelt FINNA SIG. Over & out. 

Ledig!

Idag har jag En Ledig Dag, den första sedan i somras faktiskt, om man inte räknar lördagar och söndagar men det gör jag inte. Borde kanske göra det för den här hösten har det varit någon form av världsrekord i att boka in grejer på helgerna och denna helg är inget undantag, ska på utbildning om resursstarka hundar hela helgen vilket i och för sig nog blir väldigt intressant men också jobbigt att vara uppbokat 9-17 två dagar i rad när man har en fyrtiotimmars arbetsvecka i ryggen och ytterligare en som väntar. Därav denna ledighet alltså. Borde också lägga detta på minnet, att även om jag gillar att göra en massa grejer så vill jag inte ha varenda helg uppbokad från midsommar till jul, NOTE TO SELF.  

Kom faktiskt ihåg att stänga av alarmet på mobilen igår innan jag gick och lade mig, annars hade det börjat bröla (har Rid över skog som ringsignal, ni vet (eller så vet ni kanske inte, men det är) från filmmusiken till Ronja Rövardotter, fast jag har en cover med Thunderclash som det är lite mer tryck i) klockan 04.00 och jag hade vaknat, och framför allt hade hundarna vaknat och tyckt att det hade varit morgon. Det viktigaste för hundarna på morgonen är att då får man mat. Har de bara fått mat så kan de mycket gå och lägga sig igen och sova till skymningen om inget roligt händer. Men har de väl vaknat och magarna börjat knorra, då är det svårt att få dom att somna om.  

Det var ju lite oklart hur Laban skulle reagera på denna lediga dag, för på helgerna brukar det vara ett himla hålligång på honom. Men det visade sig att han, i alla fall idag, tyckte att man skulle följa de stora hundarnas exempel så när jag hade ätit frukost och tänkte att vi kanske skulle ta en promenad, ja då stod han och pep för att han inte orkade hoppa upp i soffan. Lyfte upp honom och han somnade som en stock. Så här sitter jag nu och har det väldigt bra om jag får säga det själv. Har löst ett korsord, läst lite bloggar och ska snart ge mig i kast med att korrekturläsa en inlämningsuppgift som min omtänksamma dotter skickade så att jag inte ska vara sysslolös. Hehe. 

Sen är planen att jag ska ta en promenad, därefter står följande viktiga grejer på agendan: elda i kaminen, läsa deckare, lösa lite mer korsord, äta lunch, kanske kolla på någon serie? Har börjat kolla på Knutby och den verkar ju lovande. Sen kollar jag på The Squid Game på Netflix, min man har nyligen deklarerat att han inte tänker fortsätta titta "eftersom det där verkar vara en sån där serie som bara pågår i evigheter", oklart vad han grundar det på eller vad det skulle vara för fel på det givet att serien är bra, men det är ju hans bekymmer. Men det betyder alltså att jag kan kolla när jag själv har lust och inte måste vänta in att vi båda är hemma och in the mood för koreanska massmord. 

Fler lediga dagar till folket va? JAMEN DÅ SÄGER VI DET.