Plötsligt (efter 20 år) händer det

 I år firar jag 20-årsjubileum på mitt jobb. Kom snudd på som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen. Nä okej, riktigt så gick det väl inte till mer än att det var i april. År 2001 dårå. Det känns ändå inte så längesen, men ändå har det ju såklart hänt sjukt mycket när man tänker efter. Vad som känns konstigast är att jag nu har varit här längre än vad jag kommer att vara kvar innan jag går i pension, givet att pensionsåldern inte höjs till 73 år (förvisso inte helt otänkbart?). 

Har suttit i samma rum i alla dessa år. När jag började var vi två som delade ett relativt stort rum, vi hade en sån där skärm som delade av rummet men det var ju ändå sjukt störigt när man satt och pratade i sin (fasta) telefon och den andra också gjorde det. Eller när man satt och skulle koncentrera sig på något och den andra sprang ut och in bakom ens rygg. Minns att det var lite gött när hon-jag-jobbade-med-de- första-åren slutade och jag lade beslag på hennes plats som var vid fönstret. Minns också hur gött det var när det efter tusen omorganisationer och omkringskyfflande av folk och tjänster framgick att vi av olika anledningar aldrig mer skulle vara så många som vi var när jag började, och man till slut fick eget rum. För kanske fem-sex år sedan målade vi om kontoren här på jobbet, jag valde då att ha svala blekgröna väggar som jag tänkte skulle inverka lugnande på mitt stressiga jobbliv, men färgaffären bröt fel kulör så jag arbetar numera innanför fyra väggar som starkt påminner om Päronsplitt. Det är kanske inte så wow liksom, men man vänjer sig och nu gillar jag mitt gröna rum som jag har inrett "lite personligt" med oljemålningar signerade min gammelmorfar, nåt flummigt batiktryck som jag fick överta när min son flyttade från en liten etta till en ännu mindre etta och inte längre hade plats för den, en helt fantastisk tavla föreställandes Beethoven, Chopin och Schubert samt några klassiska instrument, broderade i korsstygn (fynd från Svens-Litauiska föreningens second hand-butik där vi köpte alla husgeråd till ovan nämnda son när han flyttade hemifrån och vi fick den på köpet. Det är illa när second handbutiker börjar skänka bort grejer) som jag också fick överta i samband med ovan nämnda flytt. Så ser inget annat kontor ut och då och då kommer det ut dekret från vår högsta ledning att alla kontor ska vara vita. Vår VD brukar härja om detta ibland (han gillar tydligen inte Päronsplittsgrönt) och då säger jag ja, absolut, men jag tänker inte måla om det och det tänker såklart inte han heller och ska man anlita en firma så blir det omständligt och kostar en slant och tja, sen brukar jag klara mig ett tag till.

Lika länge som jag har jobbat här, lika länge har jag stört mig på att dörren inte går att stänga helt. Alltså, man kan ju skjuta till den men inte mer. Det beror på att jag har en sån där hängare som man kan hänga ovanför dörrar, och den sticker tydligen ut någon millimeter för mycket och går emot dörrkarmen eller listen eller vad det nu kan tänkas heta. På vårt område får man inte vistas utan varselkläder så där hänger reflexprydd sommarjacka, dito vinterjacka, dito regnjacka samt en varselväst så att jag på ett enkelt och smidigt sätt bara ska kunna nappa åt mig lämpligt plagg när jag ger mig ut i verkligheten istället för att ta omvägen runt omklädningsrummet varje gång. I alla fall, det stör mig när jag ska stänga dörren om mig och den liksom studsar tillbaka sådär lagom retfullt. Okej, en tillskjuten dörr fyller väl ungefär samma funktion, en tydlig "Stör ej"-signal, men ja, det stör mig ändå. Har stört mig, ska jag kanske säga. För plötsligt händer det tydligen att man reser sig, går och hämtar en skruvmejsel och hammare och gröper ur två små gropar i ovan nämnda dörrkarm eller list eller vad det nu kan tänkas heta, och plötsligt passar dörren like a glove. 

Så pass nöjd alltså. Ska jobba bakom okynnesstängd dörr hela dagen idag. Inte för att det behövs för det ser ut som att alla utom jag jobbar hemifrån idag så det lär inte vara någon som stör mig, men för sakens skull. Principen! 

Hurra, Sverige-Egypten 24-23

Sitter här med kaninpuls eftersom den här matchen blev exakt sådär onödigt spännande som det kan bli i handboll och där Sverige låg under hela första halvlek, men seeegade sig ikapp mål för mål och sedan var det sjukt jämnt typ sista kvarten. Men puh, det gick ju vägen till sist efter dramatiska slutminuter med felpassningar och konstiga domslut (åt båda håll ska väl sägas för ordningens skull). Nu väntar huvudrundan med full poäng med sig, det minns jag knappt när det hände senast. Heja heja! 

Zzzzeg zzzztart av arbetsveckan

Eftersom jag skulle jobba hemifrån idag och därmed kan unna mig lite sovmorgon så satt jag uppe igår kväll och glodde på handbolls-VM, matchen mellan Polen och Spanien som blev precis sådär otroligt jämn och spännande som det bara kan bli i handboll. Gick sedan och lade mig, klockan var då kanske...22.15 någonting? Brukar annars försöka komma i säng vid 21 för att få min skönhetssömn. När jag är ledig och kroppen själv får bestämma så sover jag gärna 9-10 timmar men det funkar ju inte i veckorna. 

Vaknade vid 01-tiden av att någon av hundarna, Tage visade det sig, satt vid ytterdörren och kved. Upp, på med kläder i brandkårshastighet, på med halsband och koppel och ut. Hann väl bara halvvägs ner till gatan innan han for in genom häcken i grannarnas trädgård och sprutlackerade den vita snön med diarré. Tack och lov var det hos våra tyska sommargästgrannar och de är ju i Tyskland och lär inte komma innan snön har smält. Kan ju annars bli lite frostig stämning om de tror att vi använder deras trädgård till hundrastgård när de inte är där. Tycker lite synd om dom, för de köpte huset 2019 för typ 2 miljoner och har sedan nästan inte kunnat vara där alls 2020, bara en långhelg i höstas innan pandemins andra våg slog till. Hur som helst, gick in med Tage, kröp ner i sängen, försökte somna om vilket såklart var dömt att misslyckas. Upprepade ovanstående procedur ytterligare två gånger under natten, den sista strax innan 05 och min mans klocka ringer 05.15. Gav honom instruktioner om att Tage inte skulle ha någon frukost (den som går upp först ger hundarna mat), lyckades sedan somna! men hade ställt min egen klocka på 06 så det blev ju inte många minuter. Röven! Nu väntar en lååååång arbetsdag, känns det som. Har dessutom lagt in en paus på förmiddagen när jag ska göra privata saker, nämligen hämta böcker på bibblan! (utomhus och på bokad tid), samt ringa ett samtal som jag misstänker tar rätt lång tid. På grund av drama i brukshundklubben är det en som har avgått från sin post i en av grupperna, och innan han avgick frågade han om jag ville ta över. Det ville jag väl inte, men samtidigt har det kliat i fingrarna på mig att få gå in och styra upp ett och annat som jag inte tycker har fungerat riktigt och då kände jag att det var bättre att jag tog över än nån random som man inte vet var man har, så då tackade jag ja. Vad jag inte riktigt fattade var att jag fick ta över ansvaret för hela gruppen, men så går det när man inte läser det finstilta så att säga. I uppdraget ingick även att ha kontakt med en extern part och det är denna kontakt jag ska etablera via telefon idag. 

Jaha, så kan det gå. Trött och sleten är jag alltså, men det är ju bara att bita ihop och hoppas att Tages mage lugnar sig så jag slipper fler brandkårsutryckningar. 

Idag spelar Sverige mot Egypten, det blir spännande för Egypten är ju ett bra lag som dessutom spelar på hemmaplan, om än utan publik. Rolig grej som hände: i någon av de andra grupperna fick en match tillfälligt avbrytas för det kom in en katt på planen. Hahaha, det hade jag velat se. I Sveriges match mot Chile studsade det in en ballong i storleksordningen pilatesboll i slow motion på planen, det var ju lite otippat men en av domarna hivade bara ut den över sidolinjen och så var det inte mer med det.  En katt låter sig kanske inte avspisas lika lätt. 

Ja, det var väl allt gnäll för stunden. Ser i alla fall fram mot plusgrader och regn som utlovats senare i veckan. Har haft is i magen (höhö) och inte skottat någon snö alls denna gång. Nu har det inte kommit så mycket här, bara en knapp decimeter som dessutom har sjunkit ihop, så det har ju varit görbart. Men jag längtar efter B-A-R-M-A-R-K. Give it to me, now!  

Bergtagen

Har läst Bergtagen av Camilla Sten, den handlar om det här:

En elev försvinner från Järvhöga Läroverk, en gammal internatskola belägen i Jämtlands skogar. En kedja av skallgångar, polisutredningar och ryktesspridning drar igång. Julia, som går på ortens gymnasium, deltar i sökandet först av ren tristess, men snart blir hon alltmer indragen. Det visar sig snart att det inte är första gången en ung pojke från skolan har försvunnit ut i skogen för att aldrig mer återvända.

Det här är en såkallad ungdomsbok (tror jag) som är klassificerad som "spänning med inslag av magisk realism". Ja, men den var väl rätt okej? Störde mig lite på stavfel (till exempel kåda som skrivs koda och kol som kål) men det finns väl inga som korrekturläser någonting längre. Men i övrigt en hyfsad story, lite tunn kanske men om detta är första delen i en planerad trilogi så sparar man kanske på detaljerna så att de ska räcka hela vägen, vad vet jag? Den får tre midvintersolstånd av fem möjliga. 

Söndagsslappet

 Kära dagbok. Idag skulle jag egentligen ha varit i skogen och bevittnat spårprov för mina nybörjarelever i viltspår, men på grund av vädret så blev detta inställt. Likaså gårdagens kursstart, så istället för en helg med aktiviteter både lördag och söndag blev jag helt ledig. Det var ju gött, speciellt när vädret och jag inte är på samma våglängd. Jag hatar snö. Men det får man väl inte säga i det här djävla landet, för så fort det lägger sig ett vitt täcke så blir folk som galna och mal på om hur härligt och vackert och ljust och fint allting är och blir, men JAG måste ju inte gilla det för det. JA, jag kan hålla med om att det kan vara vackert med snötäckta grenar, rimfrost och blå himmel, men det uppväger inte det deppiga och jobbiga med minusgrader, tusen lager kläder och ändå fryser man, snöskottning, pölar med smältvatten inomhus som man alltid trampar i, att behöva pulsa fram överallt utomhus. Bestämde mig för att unna mig en riktig inomhushelg med raggsockor och te och vinterstudion framför brasan, för redan nästa vecka är det utlovat plusgrader och regn så då hoppas jag att barmarken återvänder för att stanna. 

Så idag är det soffan som gäller. Har förstås varit ute på långpromenad med hundarna, med livet som insats skulle jag vilja säga för det kom ett tunt lager snö i natt och därmed är alla isfläckar osynliga. Halkade och slank både hit och dit och var utöver det otroligt nära att dratta på röven precis här ute på gatan men lyckades som genom ett stort mirakel att hålla mig på benen. Nu går jag inte ut mer idag tänker jag. Nu ska jag på med skidskytte och sedan försjunka i en god bok. Over & out från vinterhataren # 1. 

   

Hurra, Sverige - Chile 41-26!

Jaha, Sveriges andra match var först lite skakig mot ett Chile som var betydligt bättre än vad som uttalats av alla förståsigpåare i studion innan. Jag såg Egypten mosa Nordmakedonien i den tidiga matchen och började nästan tänka att Sverige kanske inte ens var så bra som man fick uppfattningen att de ändå var i matchen mot Nordmakedonien, kanske var det helt enkelt Nordmakedonien som var urkassa och herregud, hur skulle det då gå för Sverige mot hemmanationen Egypten på måndag, osv osv. Men sen ordnade det ju till sig i andra halvlek och Sverige spelade fantastiskt (alternativt Chile tappade stinget, eller en kombination). Roligt att få se några av de nya spelarna också. Och bra målskillnad att ta med sig till huvudrundan. Gött så här långt med andra ord.

PS: Hur länge har Johanna Ahlm i studion egentligen varit gravid? Tycker hon har suttit med jättemage i flera år?

Till stallet istället, v 2 2021

 Det var snö och cirka 10 grader kallt i går och mest av allt hade jag lust att åka hem, tända i kaminen och äta varm soppa. Hade noll lust att befinna mig i ett kallt ridhus, men jag tog mig samman och åkte dit eftersom fredagar ju numera är min vanliga riddag, dvs jag får betala oavsett om jag är där eller ej. Inte som på den lyxiga tiden när man gick i sin härliga måndagsgrupp och det var drop in-ridning på fredagar. 

Fick i alla fall Köttbullen och fick också veta att hon hade bockat på en nybörjarlektion i veckan. Jaha. Vi red markarbete, en övning med trav över bommar i serpentinbågar över medellinjen. Köttbullen var inte direkt på hugget utan kändes väldigt seg och (såklart) dessutom väldigt stel. Hon får ju ta i lite över bommarna för att avstånden ska stämma och det passade henne inte idag. Fick driva som en IDIOT och har tydligen tappat allt flås under juluppehållet för jag var helt slut efteråt. Det gick lite bättre mot slutet, men det var inte mycket att skriva hem om. Hon är ju så exceptionellt oliksidig. Har fått instruktioner att hålla en stadig vänstertygel och driva henne upp mot den genom att använda högerskänkeln och samtidigt leda med högertygel, men det är sannerligen lättare sagt än gjort. Sen hade vi vikarie, för Karin var i sin tur vikarie för någon annan, och hon (vikarien) har inte ridit Köttbullen men sa när jag förklarade problemet att "jag vet hur det är, för det är samma sak med XX", men jag har ridit XX och det är INTE samma sak. Men ja, Vikarien är ju ändå utbildad instruktör och jag en (inte så) glad amatör, så det är väl bara att (försöka) göra som hon säger. NÅN gång ska det väl ändå lossna. Nu är i alla fall terminen igång, hey and away we go.