ÅH NEJ, Sverige-Norge 30-33

Alltså MEGADEPP! Är nästan glad att jag bara hann se första halvleken innan jag var tvungen att åka till stallet, för det här var ju inte alls vad jag ville se. Hörde radiointervjuer med Palicka, som var ödmjuk och självkritisk, och Ekberg som ändå var optimistisk inför vad som komma skall. Fast han är väl mediatränad, tänker jag. Jag (som inte är mediatränad) hade väl stått och svurit så Guds änglar gräto tårar.

Jaha, nu blir det alltsä inte bara måstematch mot Danmark på deras hemmaplan på onsdag, utan en måstematch där Sverige dessutom måste vinna med minst tre mål för att gå vidare. Om inte Egypten slår Danmark ikväll, men i skrivande stund står det 24-19 till Danmark med sex minuter kvar att spela, så den chansen är ju minimal. DANSKJÄVLAR. Som Ernst-Hugo skulle ha vrålat. Aja, det är bara att bita ihop, hålla tummarna och hoppas på ett djävla mirakel. Det har ju hänt förr, det är ju trots allt handboll vi talar om.

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen

Igår hade Sverige spelledigt i handbollen, men det är ju alltid kul att se bra handboll så jag bänkade mig framför matchen Brasilien-Kroatien utan något större hopp för det känns ju som att Kroatien vinner jämt Och så gjorde de inte det! Utan fick spö av Brasilien. Ops, liksom. Det har väl aldrig hänt förr? Men de tog ledningen och ledde sedan hela matchen även om de rutiga knaprade ikapp och ett tag var det till och med oavgjort. Men det räckte ändå inte. Kroaterna var bistra. Brasilianarna jublade och dansade nästan samba. Själv satt jag i soffan och göttade mig nästan lika mycket som om det var Sverige som hade vunnit, för Kroatien förtjänar inget annat än förlust om ni frågar mig.

Nu gäller det att fokusera på Sveriges match mot Norge ikväll. Såg första halvlek av matchen Norge-Egypten igår och norrmännen såg otäckt bra ut. Hoppas de tröttade ut sig ordentligt, men det är väl att hoppas för mycket. Missar slutet av matchen p g a ridning, men jag får väl tro att Sverige kanske kan spela ändå, utan att jag sitter i soffan och biter på naglarna?

Familjen i huset bredvid

Har läst Familjen i huset bredvid av Sally Hepworth (Stephen King får ursäkta. för att vara favorit så ser det ut som att han ständigt verkar bli nedpetad på priolistan till förmån för bibliotekets 14-dagarslån, men faktum är att Outsidern är så spännande att jag just nu vill ransonera den så den inte tar slut för fort).

Boken, den jag just läst ut alltså, handlar om detta:

Den lilla gatan Pleasant Court lever upp till sitt namn. Alla känner sina grannar, och barnen leker med varandra ute. Men Isabelle Heatherington passar inte in i bilden av familjeparadiset. Som den enda ensamstående och barnlösa kvinnan fångar hon snart uppmärksamheten hos tre mammor, som bestämmer sig för att lära känna nykomlingen.

Men Ange, Fran och Essie har också sina egna hemligheter att bevaka. Som anledningen till att Ange måste kontrollera varenda aspekt av sitt liv. Eller varför Fran inte låter sin snälla, stillsamma make gå nära deras bebis. Eller varför Essie för tre år sedan tog med sin dotter till lekparken och återvände hem utan henne.

När deras besatthet av den nya grannen växer börjar hemligheterna sippra ut, och de kommer snart att upptäcka att när man granskar något alltför noga, ser man saker man kanske inte ville se …

Den här boken är enligt omslagstexten också "perfekt för alla som älskar Liane Moriartys böcker" och det gör ju jag. Tycker dock nästan att det känns som att Sally Hepworth härmar Liane Moriarty lite väl mycket. Språk, dialog, karaktärer, miljöbeskrivningar, allt skulle kunna vara hämtat ur en av Moriartys böcker, vilket irriterade mig lite. Sen tyckte jag inte att karaktärerna blev riktigt etablerade så jag hade svårt att hålla reda på vem som var vem och vems man och vilka barn som hörde till vilken kvinna långt in i berättelsen. Själva upplösningen var väl okej, men kändes lite väl tillrättalagd. Den här boken får tre värmeböljor av fem möjliga.

HURRA, Sverige-Tunisien 35-23

Jamen vad skönt att det för en gångs skull inte blev en match där man var tvungen att sitta SOM PÅ NÅLAR. Efter en liiite svajig inledning drog Sverige ifrån och lade sig på ett, även med handbollsmått mätt, betryggande avstånd så att det bara var att luta sig tillbaka och N-J--U-T-A.
Nervöst dock inför måndagens match mot Norge! Vinner dom är det klart för semi, förlorar dom så blir det måstematch mot Danmark på onsdag. Måstematch mot Danmark = ej optimalt. Måstematch mot Danmark på deras hemmaplan = NERVSAMMANBROTT.

HURRA, Sverige-Ungern 33-30

Jamenalltså PUUUH! Mina nerver! Klarar inte denna spänning som jag har genomlidit under kvällens match som var absolut jämn och det gick inte att andas ut förrän det var kanske en halv minut kvar. Men jiiisus vad de blågula krigade och kämpade, så de var så sjukt värda den här segern.

Och så skada på Gottfridsson! Illa illa. Måste nog sitta uppe en stund till och a. lugna nerverna, b. höra hur illa det är.

See you later alligator, fast lite suddigt

Var hos optikern igår och kollade synen. Skaffade ju progressiva glasögon för något år sen och med dom får jag verkligen supersyn på både långt och nära håll, men jag tycker det är väldigt praktiskt att använda linser så det gör jag dagligen*. Och då ser jag mycket sämre på både långt men framför allt på nära håll. Skum känsla för mig som från början är närsynt, men det är ju tydligen livets gång för många i min ålder. Det är ju dock rätt trist att behöva hålla på och flytta vad-det-nu-är-för-något-smått-man-ska-titta-på och liksom försöka ställa in det optimala avståndet och sen ser man ändå knappt någonting. Också rätt trist att sitta i soffan och läsa något och sen titta upp för att kolla vad som händer på tv:n och då få sitta och kisa en god stund för att liksom få in rätt skärpa, och inte blir det hundra av det heller. Så ett besök hos optikern var väl inte fel, tänkte jag, fast jag VET att det finns begränsningar för hur mycket ålderssynthet man kan korrigera med linser. Men man hoppas ju alltid. Blev undersökt av en ungdom som var megastressad. För nästan varje "är det bättre eller sämre så här"? fick jag be henne växla tillbaks till föregående bild eftersom jag bara fick se den i en sekund eller så innan hon bytte. Sen kom hon fram till att jag skulle ha lite svagare linser så kommer jag att se bättre på nära håll men skillnaden på långt håll blir inte så stor. Ska testa detta nu i en vecka och sedan höra av mig igen. Blir det inte bättre "finns det ingenting mer att göra" enligt optiker-ungdomen, utan då väntar glasögonormens bistra öde. Känns som att det här är en ÖDESVECKA där både ens tänder och syn står och väger mellan att vara funktionella eller bortom all räddning. Det är roligt nästan jämt.




* Sen tar jag ut linserna och använder mina "proggare" (som optikern som provade ut dom sa) på kvällen och får då SUPERHJÄLTESYN.  Vill jag inte ha det jämt då, undrar ni kanske, men nja, svarar jag då. Än så länge vinner linsernas smidighet.

HURRA, Sverige-Qatar 23-22

Jaha, här sitter man med kaninpuls och kan äntligen andas ut efter en match som alla s k experter har sagt inte ska vara nåt att oroa sig över, men faktum är att det var ytterst nära att Sverige åkte på sin första förlust och det mot ett himla köpelag. Vilken rysare det blev där Sverige låg under, knaprade sig ikapp, ledde med fyra när det bara var några minuter kvar och sen levererade någon form av världsrekord i tekniska fel så att det blev extremt och väldigt onödigt spännande in i slutsekunderna. Som väl var gjorde Palicka ytterligare en kanonmatch och fick till en superräddning i Qatars sista anfall. PUH. Nu blir det ny rysare imorgon mot Ungern. Aldrig en lugn stund under ett handbollsmästerskap.