SVESKE

Jag jobbar ju en del med både norrmän och danskar, vilket såklart genererar språkförbistringar åt alla håll och kanter, mest med danskarna. Aldrig att man till exempel kan sitta och säga att någonting är roligt utan att plötsligt framstå som världens latmask*. Danskan är ett så djävla lömskt språk. Man tror de pratar om porr och så menar de purjolök. Och när man säger att man ska äta frukost så tror de att det redan är dags för lunch. När man försöker öppna en dörr där det står TRAEKK så betyder det dra (mot sig), inte trycka (från sig) som man ju ändå tycker borde vara en rimlig översättning. För att inte tala om att, när man jobbar i något program och man ska bocka i en ruta någonstans, så heter det att de "sætter en flueben"**
Så himla mycket att hålla reda på alltså. Härförleden satt vi, det var jag och en dansk och en norrman (och så Bellman?) och pratade om Swish. Som på norska heter VIPS. Det känns ju så jättetypiskt norskt och klämkäckt och TIL TOPPS BESTEFAR över det uttrycket. Frågade vad motsvarande tjänst hette på danska och den hette då MOBILEPAY [mooobaaajlpäääj]. Det lät ju varken rappt eller speciellt SJOV om ni frågar mig.

Och våra danska kollegor är inte precis några svensktillvanda typer på andra sidan Öresundsbron utan härstammar från södra delarna av Fyn och SNAKKER därefter. Och fort ska det gå också. Fast de har uppenbarligen lika svårt att förstå oss, så ibland är det ingen som fattar vad någon överhuvudtaget ens pratar om. Härlig känsla när man som jag blir vald att föra protokoll ungefär elva gånger av tio och simultant måste försöka bena ut vad som egentligen har sagts och beslutats i olika frågor.

Igår ringde en dansk kollega till mig och bad mig om hjälp med en grej som jag fixade och sedan skickade ett meddelade att jag hade fixat. Fick då detta till svar: Mange tak Anna, du är en sveske! Det lät ju inte precis som en komplimang så jag google translate:ade och fick till svar att jag tydligen var ett katrinplommon. Vafaaan liksom? Fick googla vidare och hittade till slut att sveske även "kan bruges som kærlig betegnelse for en person, især et barn, som man godt kan lide". Det lät ju eventuellt något bättre, men det där med "især et barn" klingar ju lite illa när man ändå går med stormsteg mot 50 jordsnurr. Undrar om det inte var katrinplommon som åsyftades ändå? Är det alltså här och nu som jag ska börja med någon sån här ANTI-AGING WRINKLE REPAIR MIRACLE-produkt***? Tack som fan för det då, danskdjävlar.






* Roligt = lugnt på danska om någon nu mot förmodan inte kände till det. Roligt heter SJOV och när man skämtar så LAVER MAN SJOV. Låter inte alls speciellt kul om ni frågar mig.
** Alltså ett ben från en fluga. Man måste nog vara dansk för att förstå den associationen.
*** Och nej, det kommer såklart inte att ske om någon nu mot förmodan trodde det.

Flickorna i parken

Har läst Flickorna i parken av Lisa Jewell, en författare som jag nog mer och mer får säga att jag gillar sen hon lämnat chick lit-genren till förmån för lite mörkare berättelser som Fågelburen. Den här boken - Flickorna i parken alltså - handlar om Clare, som flyttar till en lägenhet vid en park tillsammans med sina döttrar. Parken verkar vara en idyll och människorna som bor vid den verkar vara som en enda stor familj, men man får veta att en ung tjej hittats död i denna park för många år sen. En kväll efter en grannfest hittas en trettonåring flicka medvetslös i samma park. Och sen handlar det om vad som egentligen hände, vad hände egentligen med den andra tjejen, finns det något samband och är de som på ytan verkar vara så himla hyvens typer verkligen det?

 

Tycker det är skickligt berättat om än i något makligt tempo, språket är bra och karaktärerna lite udda, men fullt trovärdiga. Den här boken får fyra picknickfiltar av fem möjliga.

Till stallet istället, vecka 2

Igår började ridningen. Ny termin och ny grupp! Det var nervöst och pirrigt. Man vet ju inte vad det är för gäng man ska hamna i, kanske är det ett jättetajt gäng som tycker att man liksom kommer och förstör? Det har man ju varit med om förr även om de flesta brukar vara trevliga, men det finns ju alltid undantag och jag tänker att om man är på den högsta nivån så har man säkert ridit där ett tag och det är ju sen gammalt att ju längre en grupp har varit en grupp desto svårare är det ju för en utböling att ta sig in i den gruppen. Sen fanns ju också möjligheten att alla andra skulle vara proffsryttare på elitnivå och så kom man själv där med två terminer och femton års time out i bagaget och framstod som kommunens största sophög? Å andra sidan så blev vi ju faktiskt placerade i den här gruppen så någon ansvarig måste ju ändå ha tyckt att vi någorlunda hörde hemma på den nivån, men det kan man ju aldrig så noga veta. Och så det tredje (och viktigaste), vilka hästar skulle vi få? Fanns alltså en hel del att oroa sig för här.

Fast det mesta var - precis som det brukar alltså - rätt så obefogat. Fick en liten chock när jag upptäckte att två i gruppen var gamla ridkompisar från det glada nittiotalet (med det lilla undantaget att de inte hade gjort uppehåll i mer än kanske ett par år så till skillnad från mig så var de ju verkligen superduktiga, men men) och en tredje var en nu vuxen tjej som var en av dom som jämt hängde i stallet under den senare perioden när jag var aktiv i föreningen men inte själv red och som jag förmodligen utnyttjat skamlöst som tävlingsfunktionär eftersom jag minns henne som en sån som alltid ställde upp och hjälpte till. Resten av gruppen hann jag inte direkt bilda mig någon uppfattning om mer än att de verkade trevliga, så det bådar ju gott för framtiden.

Fick Bulldozern, hurra! Igår gjorde hon verkligen skäl för det smeknamnet. Först värmde vi upp bland annat med att öka och minska volter i trav med hästarna utåtställda, och sedan red vi en övning som började med att man red i skritt och skulle vända upp vid C och A och rida skänkelvikning till en kon som stod någonstans mellan H och E när man kom från C och mellan F och B när man kom från A. Sedan skulle man lägga en tiometersvolt vid en annan kon som stod mellan E och K respektive B och M och så rullade det på i båda varven. Sedan byggdes övningen på med travövergång när man kom ut på spåret och avsaktning innan hörnet, och därefter var det samma sak fast i galopp. Bulldozern brukar ju bli lite stressad när det är många hästar, och ännu värre blir det när hon upplever att det fattas galopp lite hipp som happ runt omkring henne. Så det var ju inte som att man fick uppleva något sånt där moment of joy där man kände att nu djävlar ringer snart Jan Brink och ber mig om hjälp. Eller ja, galoppfattningarna blev ju i och för sig riktigt bra, men det berodde tyvärr inte så mycket på mig utan mer på att Bulldozern var så överladdad att det räckte med att lätta lite i handen så for hon iväg som skjuten ur en kanon och sen höll jag på att aldrig få stopp på henne. Men för den som sett mig slita som ett djur för att hon inte ska slängtrava in i galoppen så såg det nog ändå hyfsat ut, haha.
Kan väl säga att det var flera hästar som var överladdade. Hade jag sett denna lektion (bakutspark, studsande på stället och allmän oro i ledet) som darrig återvändare för ett år sen så hade jag nog tänkt HJÄLP VILKA VILDA HÄSTAR och sprungit hem och gömt mig för det vet man ju hur det var förr när en av hästarna fick ett ryck och for iväg med blixtens hastighet och drog med sig allihop och folk dråsade i backen som mogna frukter till höger och vänster medan ridläraren stod i mitten och gormade och skrek. Nu eskalerade det inte till den nivån, utan allting hanterades "stille og roligt" som dansken skulle ha sagt och det kändes som att det hela tiden fanns en plan. "Allt var verkligen inte bättre förr", som jag och en av de gamla ridkompisarna sa efteråt när vi mindes hur det brukade gå till förr i världen, vilket var ungefär i samma veva som när Jesus red in i Jerusalem på en åsna.

Aja! Vårterminen har i alla fall börjat! Den här terminen är det ingen drop in-ridning på måndagar (gissningsvis eftersom det nästan alltid bara var jag och en till så det lär ju inte ha varit direkt lönsamt), vilket löste en del problem för mig. Måndagstiden passade ju så bra eftersom jag kunde svepa iväg till stallet direkt efter jobbet, men att först rida lektion, sedan åka hem, vara hemma några timmar och sen åka tillbaks till stallet och rida en gång till kändes ju inte som ett jättebra upplägg, så det bekymret löste sig ju av sig själv. Nu blir det drop in på fredagar istället, dock inte denna fredag för då ska jag på massage (mmm) och inte heller nästa för då är jag i Danmark på jobbresa (suck). Dålig tajming av mig får man väl säga, men det är ju bara att planera bättre i fortsättningen.   

Bygga hönshus - an epic movie, part 20

Idag nåddes EN MILSTOLPE i hönshusbygget. Nämligen den att det utvändiga blev klart. Eller ja - naturligtvis inte HELT klart (hur skulle det se ut?), men "i princip" så är alla saker uppmätta, sågade, målade och fastspikade åtminstone på ett ungefär där de ska vara. Vad som bland annat återstår: Fasaden ska sågas jämn i nederkant och målas en gång till (tänker att det ska ske en härlig solig vårdag). Och dörren är inte på plats än eftersom den blev cirka en halv centimeter för bred (say no more) så den måste sågas av och den nya kanten målas två gånger. Sen ska det sågas ut en lucka så att hönsen ska kunna gå ut i hönsgården och byggas ett litet vindfång till den, samt tas upp hål för till- och frånluftsventiler så att det blir bra luftväxling men inte dragigt. Men det kommer säkert att gå både snabbt och smidigt. INTE. Aja. Återkommer med detta när det blir aktuellt. Nu är ju julledigheten slut, vilket innebär att byggandet enbart kommer att kunna utföras på de futtiga små helger man har till sitt sura förfogande (ja, jag är bitter).  

Här har jag sågat till några locklister så att de ska kunna passas in mellan
takutsprånget och ett av fönstren. Mycket pyssel har det varit med dessa
locklister. Kommer aldrig mer att kunna se ett hus med
locklistpanel utan att granska hur listerna har spikats, skarvats och
i största allmänhet hanterats. Känner mig som något av ett proffs på
locklister vid det här laget.

Här har den sista knutbrädan, som fick skarvas ihop p g a snett hus
p g a de döda indianernas vrede (obekräftat) till slut kommit på plats.
 

Dagens absolut tråkigaste; såga skåror till fönsterblecken. Avdelning
saker man inte tänkt på hur de fungerar. Fönsterbleck alltså. I min värld
hänger de bara där under fönstren, men de sitter alltså inkilade i en liten
skåra som någon flink jävel har sågat till. I det här fallet jag.

Sen kapade min man fönsterblecken i rätt längder och bockade till kanterna
med ett specialverktyg som vi inte vet vad det heter.

Här spikas det fast locklist för brinnande livet under ett av fönstren.
 

Nästa fönster har fått fönsterbleck och locklister.

Och slutligen - TADAA - kom det sista fönstret på plats, inklusive
fönsterbleck samt de absolut sista locklisterna. Vilket århundrade som
helst kommer fasaden att sågas jämn och hönshuset även få en dörr.
Eller det finns redan en dörr, men den ska ju passa också, och sen vill
man ju gärna att den både ska gå att öppna och stänga. Men det är
detaljer som jag återkommer till när de blir aktuella. STAY TUNED.  

Lilla vinterdeppen

Sitter med fötterna på bordet och minideppar för att min episkt långa julledighet - har varit ledig sedan den 15 december - NU HAR TAGIT SLUT. Eller ja, det är ju några skälvande timmar kvar, men sen är det jag som ställer klockan på 04.15 och ger mig in i grottekvarnen igen. Känner mig inte jättepepp i detta nu över att behöva börja harva mig genom oxveckorna när det känns som att det inte var mer än några dagar sen jag stängde ner jobbdatorn och önskade alla god jul och gott nytt år, men eftersom jag varit ledig så helvetes länge så får jag väl inte gnälla. Fast det gör jag ju ändå. Kallt har det blivit också, och precis i detta nu gick blixtlåset på min vinterjacka (jättevarm, skön och med extremt många bra fickor) som jag ägt sedan 2007 sönder och jag fick byta till min nödjacka som inte alls är lika varm, skön och som har dåliga fickor. Buhu. Ska väl egentligen inte gnälla över det heller, för det har ju i princip varit plusgrader ända fram till nu och längre norrut i landet ligger ju snön vit över taken och så är ju stormen Cora på väg och jag har ju ändå en reservjacka och min man kan och ska förhoppningsvis byta blixtlåset i jackan i veckan som kommer. Kunde ju ha varit betydligt värre här, men nu är det här en deppdag och då får man gnälla även om andra har det värre.

Aja. Imorgon börjar ju även ridningen, så det finns ju ändå något att se fram mot. Ska ju börja i ny grupp (igen), hoppas alla är trevliga och att ingen vill ha Bulldozern.

  

Bygga hönshus - an epic movie, part 19

Ännu en hönshusbyggardag är till ända. Även om vintersolståndet är passerat så dröjer det ju ändå ett bra tag innan det slutar skymma vid fyratiden. Tänk om vi hade börjat bygga vårt hönshus i april istället? Då hade vi kunnat beta av ett och annat under långa ljusa vårkvällar även i veckorna och det här hade kanske sluppit bli bloggvärldens motsvarighet till Rederiet. Note to self till nästa hönshusbygge. Eller nåt.

Idag gick saker och ting dessutom inte riktigt vår väg:

 

 

Det här är saker man inte vill se när man står i begrepp att spika fast den
sista knutbrädan. Följ bilden nerifrån och upp (eller uppifrån och ner) och
notera att det är SNETT. Oklart hur det har blivit så, vi som har haft
vattenpass och vinkelhake till ALLT. Kanske är det straffet när man
bygger i en sluttning på en (kanske) gammal indiansk begravningsplats?
Jaha, helt plötsligt passade inte den tänkta 12-centimetersbrädan längre.  

Då får man vara lite fiffig och göra speciallösningar av överblivna
brädstumpar. De var förstås inte målade, så det fick ju också göras.
Och sedan ska färgen torka, vilket tar ytterligare tid (om någon undrar
vad det är som tar sån tid så är det här en av anledningarna). Så här års
är verkligen inte optimalt att måla. Egentligen ska det vara minst 5
grader varmt, men jag som jobbar i färgbranschen vet att det räcker
med frostfritt. Däremot lämnar luftfuktigheten en del övrigt att önska.
Men vi får väl hoppas att det torkar (om någon undrar om man inte kan
måla inomhus där det är varmt och skönt och svaret är att jo, det kan
man, men då riskerar man även att träet torkar för mycket och drar
ihop sig och kanske spricker. TRÄ ÄR ETT LEVANDE MATERIAL,
har min man sagt åttahundra gånger sedan vi började bygga. Det visste
jag ju förstås redan, men inte exakt hur stingsligt det var med allting.  

Här har jag sågat till locklister till en del av panelen som ska sitta upp
mot taket på gaveln, därav 45 graders vinkel i ena änden.

 

Och här är alla locklisterna på plats. Man MÅSTE inte ha locklistpanel (framför allt inte om man vill att det ska gå undan med byggandet), men det är snyggt.

Här har min man klippt till ett fönsterbleck (som man köper på typ
tremeterslängder) och satt dit det under fönstret. Detta inkluderar även
att såga en tunn skåra i karmen där blecket ska kilas in. Pilligt och
(så klart) tidskrävande och plötsligt var det sent på eftermiddagen.
Sen visade det sig att det fattades locklister så jag fick mäta, kapa, måla
samt be till Gud att de torkar tills imorgon. STAY TUNED för bövelen.

Bygga hönshus - an epic movie, part 18

Årets första hönshusinlägg! Skulle det ta fem dagar innan vi orkade masa oss upp ut tv-soffan, kan man ju kanske fråga sig, men som vanligt har det ju pågått ett och annat behind the scenes, till exempel räkna ut hur mycket, åka och köpa, frakta hem, kapa och måla virke. Men det får ni inte se. Inte heller hur vi igår åkte och hyrde ett släp och fraktade tusen kubikmeter ris och kvistar från två nedsågade jätteträd till återvinningscentralen. Det tog kanske inte exakt hela dagen, men efteråt var vi helt slut och var tvungna att äta skräpmat, dricka vin och titta på Fargo resten av kvällen.

 

Men idag tog vi nya friska tag! HÄÄÄÄÄNG MED:

 

 

Alla de där gröna bräderna som jag stått och målat förvandlades sakta
men säkert till dörr- och fönsterfoder. Jag trodde det var lite samma sak
som -karm, men se karmen är det som dörren eller fönstret sitter fast
i och fodret är det som sitter runt om. Se där vad man får lära sig (1).
Här kan man bilda sig en uppfattning om hur högt hönshuset är. Eller
blev, eftersom det inte gick att gräva ner plintarna så långt som vi trodde
det skulle gå p g a att det ligger någon indiansk begravningsplats där.
Min man är 182 cm lång och når precis upp till dörrfodrets översta del.

Ni kanske tror att det bara är att spika fast bräderna lite slött? Så var
givetvis inte fallet, utan allting skulle sågas i 45 graders vinkel. Både
hörnen, men även nederkanten av bräderna (vilket bilden visar). Det,
fick jag lära mig, är för att, när regnet rinner utmed brädan och den är
rak nedtill så stannar fukten kvar, men om den är snedsågad så rinner
den av. Se där vad man får lära sig (2).

Här har det sågats vinklar och spikats fast. Är det väldigt petigt med att det
blir exakt 45 grader, undrar kanske ni. Det är det, kan jag säga nu, för annars
det inte rakt när man sätter ihop det. Mycket pill med att ställa in sågen.
Jag kallar den för vinkelsågen, men min man säger att det heter
KAP-OCH-GERSÅG. Med den kan man såga exakta vinklar. Om man
ställer in den rätt vill säga. Det gjorde inte jag vid något tillfälle och då
blev det FEL FEL FEL. Blev jag varse. Det var bara att göra om och göra rätt.
 

Ja, men delar av dörrfodret och delar av fönsterfodret har i alla fall
kommit på plats idag. Som vanligt tog allting tusen gånger längre
tid än jag räknat med. Hade man velat göra det enkelt för sig hade man
struntat i att såga fodren 45 grader i hörnorna för det går ju egentligen
precis lika bra att spika dit raka bräder som man pusslar ihop till en fyrkant.
MEN DET BLIR INTE LIKA SNYGGT.

 

Och eftersom hönshuset har tre fönster så blev det en faslig massa
mätande och sågande innan de där förlösande hammarslagen ljöd
över nejden. Undertill ska det också dit en bräda förstås, men först
ska det dit fönsterbleck så den får vänta. Väldigt mycket i ett byggprojekt
handlar visst om att vänta.

 

Även små bitar locklist har sågats 45 grader för att passa under takutsprånget. Man kan även se att bräderna har spruckit lite.
Och det beror på att de är köpta på Byggmax och man får vad man betalar för. Men eftersom hela huset ska målas en gång
till i vår så tänker jag att sprickorna går väl att spackla igen och måla över. Om någon mot förmodan skulle glo upp under taket och tycka att fy fan vad fult det ser ut.
Ja, det var väl allt för idag gott folk. Vi får se vad morgondagen bär i sitt sköte.