Ja, en vinst hade ju förstås varit förnämligt. Men att streta sig upp till oavgjort mot segertippade och hundra gånger mer rurinerade ärkefienden Danmark efter att ha legat under i princip hela matchen, som mest med fem bollar, är fan i mig nästan lika bra. Go go go!
tisdag 26 januari 2016
PLUSGRADERNA!
Hurra, de två senaste dagarnas töande och regnande och slaskande och dimma har gjort att nästan all snö har försvunnit. Det bekommer mig inte det minsta att man får vada i lervälling och att det är grått (nej, det är inte grått, det är GRÖNT) och trist (nej, det är inte trist, det är UNDERBART). Nu hoppas jag att Kung Bore har fattat vinken och håller sig borta, gärna forever om ni frågar mig.
måndag 25 januari 2016
Lotus Blues
Håller på med Lotus Blues av Kristina Ohlsson. Jag skulle verkligen vilja gilla hennes böcker för att hon 1. verkar vara en så smart och bra person (baserat på en intervju i "Dagens gäst" i P4 Extra häromveckan, och 2. ger ut en massa böcker i rasande takt, vilket är guld när man hittat en författare man verkligen gillar. Men tyvärr, tyvärr, mitt intresse är så himla svalt trots att jag verkligen försökt. Har läst ett par av böckerna om Fredrika Bergman tidigare, men kände att NÄE, hon intresserar mig inte, och hennes förehavanden med den där djävla Spencer orkar jag inte heller med, och hela den här sega utredningsgruppen med Alex Recht i spetsen får mig att gäspa käken ur led. Och advokat Martin Brenner, som den här boken handlar om, intresserar mig ännu mindre. Böcker där precis varenda karaktär antingen är osympatisk eller/eller fullständigt saknar igenkänningsfaktor känns ju som att de kan kvitta även om intrigen är okej. Och jag vet (tyvärr) att det finns folk som säger "baby" till varandra även i Sverige, men jag får utslag av sån dialog. Så nä. FÖRLÅT, Kristina. Har tragglat med den här boken i veckor nu, men kommer högst sannolikt att förpassa den till kategorin "ej avslutade" inom kort.
PS: Ger dock inte upp helt, har beställt nyutkomna Sjuka själar på bibblan. Den ska utspela sig i Kristianstad, och då finns ju i alla fall en igenkänningsfaktor. Och ska inte handla om vare sig Fredrika Bergman eller Martin Brenner. Hoppet lever.
PS: Ger dock inte upp helt, har beställt nyutkomna Sjuka själar på bibblan. Den ska utspela sig i Kristianstad, och då finns ju i alla fall en igenkänningsfaktor. Och ska inte handla om vare sig Fredrika Bergman eller Martin Brenner. Hoppet lever.
De vackraste
Har läst De vackraste av Karin Slaughter, en psykologisk thriller som recenserades entusiastiskt i DN för ett tag sen. Jag gillade den "sådär", den var spännande men samtidigt lite väl förutsägbar, och det var lite väl många twister att hålla reda på. Plus att upplägget gjorde det svårt att fatta vem som var vem i början.
Ja, det är Claire, som har en syster som försvann spårlöst för sisådär tjugo år sen, som är gift med Paul, som är så himla bra på alla sätt och vis: duktig, omtänksam, förutseende, rik och på det hela taget har hon ett väldigt glassigt liv. Sen är det Lydia, som också är syster med Claire och som inte har det fullt lika glassigt som f d missbrukare som numera bara konsumerar ohälsosamma mängder chips, men som har en fantastiskt begåvad dotter. Boken börjar med att Paul blir rånmördad i en mörk gränd och dör i Claires armar, när hon sen börjar rota bland hans grejer hittar hon ETT OCH ANNAT som inte riktigt passar sig om man säger. Och sen börjar allting nystas upp och det visar det sig att ingenting är som man trodde det skulle vara och ordet "dubbelliv" får väl en helt ny innebörd, kan man väl säga, och i detta förenas Claire och Lydia, som inte har talat med varandra på tjugo år av en anledning, plus deras mamma som tog Claires parti och därför inte heller talat med Lydia på tjugo år, i en kamp på liv och död kan man väl säga utan att avslöja alltihop.
Men det är spännande, det ska jag inte säga annat. Förutsättningarna ändras hela tiden, och sånt här gillar jag verkligen, men samtidigt blev det nästan lite TOO MUCH av den varan. Det känns lite väl osannolikt att om man skulle kunna hinna leva ett så extremt komplext dubbelliv som Paul levt i tjugo års tid så borde han haft ett dygn på cirka fyrtioåtta timmar och aldrig sovit. Och sen känns det lite väl enkelt att någon som levt detta komplexa dubbelliv skulle ha så mycket avslöjande material på sin dator hemma, och att Claire, som konsekvent överlåtit åt Paul att "ta hand om allt" ändå fixar att lista ut lösenord, etc. Men det går att förlåta för att det ändå var en spännande intrig. Fast sen urartar det hela tyvärr i en katt-och-råtta-lek som kändes lite väl redan gjord och förutsägbar, så det blir bara tre och en halv yxmördare av fem möjliga.
Ja, det är Claire, som har en syster som försvann spårlöst för sisådär tjugo år sen, som är gift med Paul, som är så himla bra på alla sätt och vis: duktig, omtänksam, förutseende, rik och på det hela taget har hon ett väldigt glassigt liv. Sen är det Lydia, som också är syster med Claire och som inte har det fullt lika glassigt som f d missbrukare som numera bara konsumerar ohälsosamma mängder chips, men som har en fantastiskt begåvad dotter. Boken börjar med att Paul blir rånmördad i en mörk gränd och dör i Claires armar, när hon sen börjar rota bland hans grejer hittar hon ETT OCH ANNAT som inte riktigt passar sig om man säger. Och sen börjar allting nystas upp och det visar det sig att ingenting är som man trodde det skulle vara och ordet "dubbelliv" får väl en helt ny innebörd, kan man väl säga, och i detta förenas Claire och Lydia, som inte har talat med varandra på tjugo år av en anledning, plus deras mamma som tog Claires parti och därför inte heller talat med Lydia på tjugo år, i en kamp på liv och död kan man väl säga utan att avslöja alltihop.
Men det är spännande, det ska jag inte säga annat. Förutsättningarna ändras hela tiden, och sånt här gillar jag verkligen, men samtidigt blev det nästan lite TOO MUCH av den varan. Det känns lite väl osannolikt att om man skulle kunna hinna leva ett så extremt komplext dubbelliv som Paul levt i tjugo års tid så borde han haft ett dygn på cirka fyrtioåtta timmar och aldrig sovit. Och sen känns det lite väl enkelt att någon som levt detta komplexa dubbelliv skulle ha så mycket avslöjande material på sin dator hemma, och att Claire, som konsekvent överlåtit åt Paul att "ta hand om allt" ändå fixar att lista ut lösenord, etc. Men det går att förlåta för att det ändå var en spännande intrig. Fast sen urartar det hela tyvärr i en katt-och-råtta-lek som kändes lite väl redan gjord och förutsägbar, så det blir bara tre och en halv yxmördare av fem möjliga.
PLUSGRADERNA!
De är här nu, plusgraderna. Blev helt exalterad i morse när termometern stod på +2,1ºC och tyckte nästan att det hade blivit lite ljusare också? Fast det sista måste ha varit inbillning, för det börjar inte bli ljust på morgnarna när jag kör till jobbet förrän ett par veckor innan det är dags att ställa om till sommartid (och sen blir det mörkare igen, men det gör inte så mycket eftersom det är ljust på kvällarna), och dit är det ju ett tag till.
Blev nästan lite sur när jag kom till stan och såg att i princip all snö var borta. Stan har kommit så himla lindrigt undan den här vintern tycker jag. Hos oss i skuggan av Linderödsåsen har det dråsat ner decimetervis och i stan har det väl på sin höjd kommit några centimeter. Sammanlagt. Mesigt skulle jag vilja kalla det. Vi har alltså fortfarande ett tjockt vitt täcke som det känns som att det kommer att ta veckovis innan det försvinner. Men väderprognosen har sagt plusgrader hela veckan, så jag hoppas det hinner bli åtminstone fläckvis barmark innan det är dags för nästa period av Winter is coming, om det nu blir någon sådan. Hoppas inte.
Mvh Vinterhatare_68:a.
Blev nästan lite sur när jag kom till stan och såg att i princip all snö var borta. Stan har kommit så himla lindrigt undan den här vintern tycker jag. Hos oss i skuggan av Linderödsåsen har det dråsat ner decimetervis och i stan har det väl på sin höjd kommit några centimeter. Sammanlagt. Mesigt skulle jag vilja kalla det. Vi har alltså fortfarande ett tjockt vitt täcke som det känns som att det kommer att ta veckovis innan det försvinner. Men väderprognosen har sagt plusgrader hela veckan, så jag hoppas det hinner bli åtminstone fläckvis barmark innan det är dags för nästa period av Winter is coming, om det nu blir någon sådan. Hoppas inte.
Mvh Vinterhatare_68:a.
söndag 24 januari 2016
Keso?
Läste det här på Facebook och skrattade både högt och länge. Kanske det roligaste som någonsin har skrivits?
Keso är köttfärs gjord på mumintroll.
Hahaha. Kan. Inte. Sluta. Skratta.
Anslagstavlan
Slog på tv:n och trodde först det var nåt program för folk med begåvningsnedsättning, för det handlade om hur man skickar brev. Att man ska sätta på frimärke, skriva mottagarens och avsändarens adress och lägga på gula lådan. RÄTT SÅ BASIC om man säger. Fast sen kom jag på att den generationen som växer upp nu kanske aldrig har skickat ett pappersbrev. Så då var det väl på sin plats då. Känns tryggt att Anslagstavlan är med sin tid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)