Vad är det för dag?

Är sådär härligt dagvill som man kan bli när man är långledig. Men idag var det visst söndag, upptäckte jag. Mest för att brödet började tryta, jag bakar alltid två bröd varje söndag och de räcker ganska så exakt en vecka. Såna bra grejer att hänga upp sin tillvaro på om tideräkningen i övrigt skulle kapsejsa, plus att det är gott med eget bröd. Här är receptet om någon skulle ha missat det. Det är inte nödvändigt att följa det slaviskt. Har till exempel bytt ut agavesirap mot närproducerad flytande honung och havregryn mot rågflingor, plus att jag har i en skvätt kross också. Men det är alltså inte så kinkigt.

Vad som är kinkigt är däremot hemtentan om MAKT. Jag sliter som ett djur, och då menar jag kanske mer som den stackars hästen Boxer i "Animal Farm" än till exempel en tax som har snott min filt (det var lite dragigt i det hörnet där jag bredde ut mig med mina tentagrejer) och nu ligger bekvämt nedbäddad bakom mig. Alltså, jag är fan så mycket bättre på att ta reda på fakta än att svamla på om ingenting. "Följande begrepp är värda att beakta: Sanning, tradition, skola, negativ respektive positiv frihet, exkludering, kunskap, bedömning - betyg, demokrati" står det i anvisningarna. Har väl fått med "tradition", "skola", "kunskap", "exkludering" och "demokrati" så här långt. Fem av nio, det är ju rätt starkt jobbat ändå. Fast jag misstänker att det inte räcker med att nämna dom sådär lite i förbigående. Allt ska ju hänga ihop på något djävla vis.

Sen har jag ju ett par andra kurser jag trälar med också. En i arbetsmiljö och en i djurrätt. Fast de är mer konkreta. Däremot inte så konkreta att de inte tar tid i anspråk. I arbetsmiljökursen är det deltenta på fredag och den har jag inte ens börjat läsa till än. Ska börja med det imorgon tänkte jag. Så är det två projekt som ska lämnas in veckan därpå, men där är jag nästan klar med det ena så jag tänker att det är gott om tid. I djurrättskursen är jag klar med alla inlämningsuppgifter, och de var inte direkt få, så nu återstår bara sluttentamen, som är den 14. PUH. Ja, men det är ju bara att knoga på. 

Det ryktas (via min man som pratat med en av grannarna, men min man är faktiskt helt värdelös på att återberätta skvaller) att ambulansen har hämtat onda grannen Katla strax innan nyår, och att Tengil är oförmögen att klara sig själv så han är också "hämtad", men det tror jag när jag ser det. Det är väl inte direkt så att jag önskar döden på dom, för mitt vidkommande räcker det med att de flyttar någon annanstans, vilket de med jämna mellanrum påstår att de ska göra "för att de inte trivs", men med tanke på att vi hört det till och från sen omkring 2010 så verkar det ju gå rätt trögt med flyttplanerna. Vad som felades Katla var oklart. Ja, att det inte står rätt till i hjärnkontoret på henne var ju inget nytt, men jag har alltid betraktat henne som kärnfrisk. Onda människor har ju en tendens att vara det medan goda dör i förtid. Och jag tror hon kommer att sega sig kvar i detta livet av ren elakhet, men har man blivit hämtad med ambulans får man väl ändå anta att det inte bara är en bruten nagel. Och Tengil är ju 80+ någonting, fast det behöver ju inte betyda ett smack. Min pappa fyllde 80 härförleden och när min syrra skulle ringa och gratulera så hade han inte tid att prata för han skulle iväg och träna. Och när jag ringde för att gratulera några timmar senare så var han ute och efterdrog bultarna till vinterdäcken. Men Tengil är rätt skröpplig och kan uppenbarligen inte reda sin tillvaro på egen hand. Vi får väl se var det här slutar. Förhoppningsvis med en ny granne som inte beter sig som djävla Gestapo.

Nu ska jag fixa tacos, eftersom jag fick ett sug efter det idag. Alltså, mitt mera vegetariska liv har ju inte börjat så bra, skyller på att biblioteket har stängt så jag har inte kunnat hämta mina inspirationsböcker som jag beställt. Men någon av mina cirka 3 läsare kan kanske dela med sig av något smaskigt recept? Ja, Mirre, jag tittar på dig nu. Så har du något att blogga om. MOHAHAHA. 

Nytt år och nya tag

Såhär blev nyårsafton:

Vi åt "nyårssupé" (fan vet varför det ska kallas det?), bestående av helstekt örtmarinerad kotlettrad (från glad gris som fått gå ute och böka, obs), delikatesspotatis, sås huvudsakligen bestående av creme fraiche och spadet i stekpåsen och som var to die for, och till det drack vi bubbel. Finns ju ingen anledning att spara allt det festliga till tolvslaget. Sen kollade vi på "Jedins återkomst". Det var ju ett förfärligt misstag. Star Wars-filmer kräver att man, åtminstone jag, är SPIK NYKTER. Och nu hade jag ju ett par glas mousserande vin "innanför västen" och då gick det som det gick. Det vill säga, jag somnade. Det gör jag så fort jag får lite alkohol i mig nuförtiden. Jättepraktiskt, hinner aldrig bli full och ställa till med några dumheter, men det är ju lite B att somna mitt i en film. Skyller detta på kejsaren. Han var förfärligt långrandig, och de där rymdljuden när de slåss med ljussablar är så sövande.  

Ja, så jag dök väl i säng vid halv elva eller så? Så himla gött att ha blivit så gammal och klok att man ger fan i att sitta uppe och invänta tolvslaget bara för att vråla "gott nytt år" till Gud och halva världen, när man nu en gång för alla inte är någon kvällsmänniska. I morse däremot, studsade jag ur sängen pigg som en lärka. Åt frukost och powerwalkade 12 km innan de flesta ens hunnit lyfta huvudet från kudden.

Boris klarade nyårsafton riktigt bra, tack vare Sileo munhålegel som han fick intryckt under läppen varannan timme och vid tolvslaget var han som en zombie. Han skällde en del, men det var ju inte alls sån cirkus som det brukar vara när han far omkring som ett jehu och försöker välta möblerna för att hitta någonstans att gömma sig. Så det gick över förväntan. Bäst var ändå att han var sig själv igen i morse (okej, kanske lite seg, men det är svårt att veta med en stor hund som är på det tolfte året, han är inte direkt naturpigg om man säger så). Vi har provat någon annan medicin något annat nyår, men dels hjälpte den inte och sen var han ändå liksom helt zonkad i flera dagar efteråt.

Sen var det i och för sig ett VÄLDIGT lugnt nyår här måste jag säga, inte alls så mycket okynnessmällande som det brukar vara. Vad det nu beror på, har lite svårt att föreställa mig att folk helt plötsligt har tagit sina förnuft till fånga och börjat tänka på andra än sig själva. Till exempel djur, både vilda och tama, miljö (vet ni hur mycket tungmetaller det finns i nyårsraketer? och de FÖRSVINNER inte bara för att man skjuter upp det hundra meter i luften om någon nu trodde det) och sen kan man ju faktiskt även skänka en tanke på alla människor som flytt från krig, de behöver väl inte få sina nerver sönderskjutna mer än vad som redan skett bara för att vi vänder blad från 31/12 till 1/1. Skräpar ner till förbannelse gör det också, inte nog med att raketerna far iväg och landar lite varstans, det verkar dessutom vara helt legitimt att lämna kvar lådor, uppskjutningsanordningar och tomma tändsticksaskar på marken där man stod. Så himla onödigt. Vill man till varje pris se fyrverkerier kan man väl kolla på tv. Eller på youtube, där finns ju allt.

Nu är det 2016, och därmed också dags att ta tag i hemtenta om MAKT och lite andra inlämningsuppgifter som ligger och pockar på uppmärksamhet. Ja, inte idag, någon djävla måtta får det väl ändå vara även om man är pigg och alert. Men imorgon får det vara färdigslappat, då får det vara hej och hå, tagelskjorta på. 

Jodåsåatt. Årets första blogginlägg får härmed anses vara färdigskrivet.

Vi avrundar väl 2015 med en lista

Nyårsafton är verkligen ingen stor grej för mig, vet flera tillfällen när jag suttit ensam och degat och gått och lagt mig innan tolvslaget och så blir det nog i år också. Skotträdda hunden Boris är hemma för första nyåret på rätt många år, dels p g a att han är jättegammal och var jättesjuk i somras och det känns sådär att lämna honom på pensionat som vi gjort de senaste åren, men det hade vi väl gjort om inte vår veterinär tipsat om en ny medicin som är speciellt framtagen för djur som har ljudrädsla. Så det ska vi peta i honom varannan timme fram till tolvslaget, och när det börjar dra igång så kommer min man och Boris att ta sin tillflykt i torkrummet i källaren, som är vår lightversion av ett Panic Room, med igenbommat fönster och Motörhead på hög volym, medan jag och taxarna, som inte bryr sig, gissningsvis ligger och sover. Vi får hoppas att det funkar. Nyåret består ju dessvärre inte bara av tolvslaget utan en hel del okynnessmällande innan, men hittills har det - PEPPAR PEPPAR - varit VÄLDIGT lugnt på den fronten. Fast det lär väl ändra sig ju längre kvällen lider.

Nä, så jag kör väl en sån där lista över året som gått då.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag sökte ett nytt jobb i vredesmod, blev kallad på intervju och till slut stod det mellan mig och en till, sedan tog personen som skulle sluta tillbaks sin uppsägning och den lediga tjänsten försvann. Det är ju inte som att jag aldrig har sökt jobb förut, men det var extremt längesen eftersom jag är en sån som levererar lång och trogen tjänst. Jag började också plugga tre kurser på distans, vilket i och för sig inte heller är nytt, men det var längesen. Och så tävlade jag lydnad med Hilding, vilket jag aldrig trodde skulle vara möjligt eftersom han varit en flamsig pajas som bara kunnat fokusera tre sekunder i taget och då inte på mig. Betalade av det sista på huslån och studielån och blev SKULDFRI.


2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag brukar inte ge några nyårslöften, men jag har för mig att jag lovade att jag skulle börja använda min fönsterputsmaskin, och det har jag inte gjort. Sen lovade jag nog också att jag bara skulle köpa kött från glada grisar, och det har jag inte heller gjort, inte till hundra procent. Men kanske åttio. Så det gick väl "sådär".

3. Kommer du ha några nya för nästa år?
Med tanke på årets resultat borde jag skämmas och lova något lätt. Mitt löfte för 2016 är att börja laga (och med andra ord också äta) mer vegetarisk mat än vad jag gör nu. Även om jag då bara köper ekologiskt nötkött från glada kvigor och jobbar på grisbiten och dessutom drygar ut detta så in i så går det nog att förbättra. Har redan beställt ett par kokböcker på bibblan för att starta det nya året med lite inspiration.

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Min kollega Lina.

5. Dog någon som stod dig nära?
Tack och lov inte. Om inte Lemmy räknas dårå.

6. Vilka länder besökte du?
Sverige.

7. Är det något du saknar år 2015 som du vill ha år 2016?
2015 präglades av diverse kaos och jobbfrustration, så det vill jag ha MINDRE av. MINDRE sa jag.

8. Vilket datum från år 2015 kommer du alltid minnas, och varför?
Nä, jag har nog inte lagt något speciellt datum på minnet. En vidrig dag som jag aldrig kommer att glömma var när Boris fick mastodont-epilepsi-anfall och fick ligga på djursjukhus, men jag minns inte vilket datum det var.

9. Vad var din största framgång 2015?
Var det Hildings 176 poäng i LK1? Var det mitt VG på hemtentan om "pedagogik i ett sociologiskt perspektiv"? Äh, jag vet inte. Tycker generellt att 2015 har varit ett rätt sopigt år.

10. Vad är du mest nöjd med?
Att jag kunnat "stå upprätt och hålla tätt i alla kroppsöppningar" (ett bevingat internt ord) i lägen som inte alltid varit jätteroliga.

11. Största misstaget?
Det sopiga kunde jag inte förhindra, men jag kunde kanske ha låtit bli att oombedd ge min dotter "goda råd" om hennes val av utbildning som jag inte hade med att göra.

12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Hade en monsterförkylning nu i höstas, annars har det väl bara varit de vanliga krämporna. Dvs värk i nacke och axlar, en kass disk i ländryggen och lite annat smått och gott. 

13. Bästa köpet?
Det ligger ju nära till hands att säga "vår SMART-TV" eftersom det köpet ligger närmast i tiden. 

14. Vad spenderade du mest pengar på?
Slutinbetalningarna på hus- och studielån. SÅ DJÄVLA VÄRT.
 
15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Spontant kommer jag att tänka på ett hyllningstal som en gubbe som gått hundkurs för mig höll för mig på kursavslutningen.

16. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2015?
Motörhead kanske då, eftersom Lemmy gick och dog.

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. Eller i alla fall deppigare, mer irriterad och sådär, även om det ljusnade mot slutet.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Varit mer som Saga Norén även om jag inte riktigt klarar av att vara så burdus. Men ibland hade det behövts.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Irriterat mig på saker jag inte kan påverka.

20. Hur tillbringade du julen?
Julafton spelade jag och min man TP med mina föräldrar, juldagen firade vi med föräldrar, barn och barnbarn.

21. Hur många one night stands?
NOLL. Hahaha.

22. Hur många har du nobbat?
Har nobbat "lukrativa erbjudanden" om att sitta med i föreningsstyrelser, samt ett antal försäljare av telefonabonnemang.

23. Favoritprogram på TV?
BRON!

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hell, yeah. Hat är en drivkraft man inte ska förakta. 

25. Bästa boken du läste i år?
Oj, jag har läst många bra. Färjan och Engelfors-trilogin av Mats Strandberg. "Mr Mercedes" av Stephen King. I färskt minne: "Britt-Marie var här" av Fredrik Backman.  

Som eld

Har läst (ja, här går det undan) Som eld av Sara Lövestam. Ännu en ungdomsbok med andra ord. Den var helt okej. Den handlar om Anna, som är skejtare och gillar tjejer, och Lollo, som är brat och gillar killar, tror hon, och så träffas de på en ö där båda har sommarställe, fast Lollos familj har en flådig villa och Anna och hennes pappa typ en friggebod. De träffas, tycke uppstår och sen blir det jobbigt när ingen ska få veta.

Tycker berättelsen var bra, kanske lite banal men ändå okej. Tycker att en person var mer förlåtande än vad jag kanske skulle ha varit, men jag är ju en snarstucken jävel, och slutet var rätt lamt. Boken får tre abborrar av fem möjliga.

Kanske något av det dummaste jag läst

Häromdagen läste jag på Facebook, så jag kan inte länka och det är väl lika djävla bra det för jag blir så förbannad va. Det handlade om matsvinn, det slängs ju förbannat mycket mat i Sverige och en rätt stor del av detta slängs av hushållen. Och då var det någon som hade skrivit ett kränkt debattinlägg att man minsann inte skulle hålla på och skuldbelägga hushållen, för si och så många hushåll utgjordes faktiskt av ensamhushåll och alla affärer försöker faktiskt bara kränga på en storförpackningar av allting, försök själva att köpa en mindre förpackning köttfärs än 400 gram, det går ju inte, och visst kan man frysa in men sen blir ju frysen full av köttbullar och då får man lik förbannat slänga. Ungefär så gick snacket och det är ju så dumt att änglarna gråter. Fattar liksom inte det här lipandet över storförpackningar (och jodå, jag har också varit "ensamhushåll"). För det första: om den minsta förpackningen köttfärs är 400 gram och man tycker att man kanske bara behöver 100 gram, vad är det som hindrar en från att själv dela köttfärsen i mindre storlekar och frysa in? Dessutom är kilopriset oftast lägre, vilket ju borde tilltala de hushåll som bara har en inkomst, kan man ju tycka. Och har man så snäv budget att man inte har råd att lägga typ 89 kronor på 800 gram köttfärs vid ett tillfälle så är det ju skäligen korkat att tro att det skulle löna sig i det långa loppet att betala det högre kilopriset enbart för att få en mindre förpackning. Och det där med att "frysen blir full", vad är det som hindrar en från att ta fram den infrysta maten ur denna frys och äta den istället för att köpa ännu mer köttfärs och laga till ännu mer mat som man inte hinner äta upp?

Det har sagts förr och det förtjänar att sägas igen: Felet med världen är att folk är BÅDE dumma och lata. Nu ska jag gå och mikra resterna av gårdagens middag, vilket blir en alldeles utmärkt middag idag. Tack för ordet.

Britt-Marie var här

Började läsa Britt-Marie var här av Fredrik Backman, alltså han som skrev En man som heter Ove, och tyckte först att jaha, den var ju ungefär likadan? En introvert person med noll social kompetens som går omkring och liksom läxar upp folk för att saker och ting inte är eller blir som förväntat, men naturligtvis med ett hjärta av guld innerst inne, vilket alla andra förstår och därför inte bryr sig om att de blir uppläxade och/eller utskällda och så småningom växer en motvillig men stark vänskap fram. Detta irriterade mig lite till en början. Jag har ju nästan lite medvetet och rätt så motsägelsefullt undvikit Fredrik Backmans andra böcker, just för att Ove berörde mig så starkt. Då borde man ju kasta sig över och läsa allt av den personen kan man ju tycka, men jag var väl rädd för att bli besviken. Känns liksom svårt att övertrumfa Ove, men nu låg Britt-Marie där på biblioteket och frestade mig sådär lagom till julledigheten. Men de första kanske sjuttiofem sidorna läste jag lite oengagerat och tyckte att jaha, kan han BARA skriva om den typen av människor eller? Sen vällde liksom Britt-Marie in i mitt hjärta och tog över, och jag Kunde. Inte. Sluta. Läsa. Och så slutade det med fulgråt à la Ove. EN STARK LÄSUPPLEVELSE, med andra ord. Den får fem bikarbonatsburkar av fem möjliga.

Poor Lemmy

Ja, så har ju stackars Lemmy i Motörhead dragit sin sista raspiga suck i detta livet, efter att precis ha passerat 70-skylten. Kan ju inte säga att det kom direkt oväntat, snarare är man lite förundrad över att det ens är möjligt att ha stått på benen i så många år av ohälsosamt leverne. Måste vara rekorderliga gener i klanen Kilmister.

Förvånansvärt många verkar ha någon form av relation till Lemmy. Folk man inte ens visste att de gillade hårdrock fyller hela Facebookflödet med snyftiga inlägg om att han var "den bäste". Folk man överhuvudtaget inte trodde hade satt sin fot på något ösigare än Lotta på Liseberg träder fram och vittnar om Motörheadkonserter i fornstora dagar som man inte visste om existerat, men som tydligen alla i hela världen utom jag har varit på i sin ungdom.

Nu är det ju dessvärre för sent. RIP Lemmy.