Oj! Maj!

Jesus vad tiden skenar iväg. Snart har halva 2015 passerat känns det som. Eller det var kanske att ta i, men ändå. Maj. Det är liksom inte februari inte.

Har varit på två släpp den här helgen. I fredags var det lemursläpp i Ystad djurpark. Det var festligt. Lemurerna var många och glada och klättrade och hoppade, en del hade yttepyttesmå ungar hängande och dinglande som någon exklusivare form av handväska med pyttesmå randiga handtag/svansar i storleksordningen piprensare. Sött så att man kunde gå åt. Såg även en bomullshuvudtamarin-unge som var så göllig att jag lätt hade kunnat smussla ner den i fickan och ta hem, samt ett alpackaföl som jag planerade att kidnappa och ha hemma i trädgården. Men jag lyckades besinna mig.
Idag var det kosläpp här hemma. Det var mindre festligt. För det första var korna försenade så alla fick stå rätt upp och ner och hänga i 45 minuter, det här var alltså inget sånt där gigantiskt och organiserat kosläpp med entré och korvgrillning så då får man kanske ta att det inte klaffar (även om JAG, planerings-Hitler, muttrade om att det vet man väl att det alltid tar längre tid att lasta än man tror). Det var mest bara träligt att stå där och glo. Sen när korna väl kom hade de åkt dit på en vagn och var väl rätt så blasé. De dönade av och försvann i rätt tung men ändå rask galopp nerför backarna och det hela var väl över på en halv minut. Men ändå. Den biten var ju ändå trevlig. Och ja, sen ska det ju alltid komma någon viktigpettrande glädjedödare och påpeka hur synd det egentligen är om korna som tillbringar si och så stor andel av sitt liv inomhus, och det som man upplever som trevligt med kosläpp i själva verket manifesterar ett väldigt djurplågeri, för hur skulle det se ut om någonting bara var gemytligt och trevligt hela tiden? (Obs, betyder inte att jag tycker det är ok att kor står inomhus jämt och samt. Men för det kan man väl få tycka att det är lite mysigt när man ser dom krumbukta omkring i hagen för det?)

Så nu har vi kor som granne igen, fast inte jämt för hagen är stor och det kan gå dagar utan att man ser dom. Femton stycken Charolais är det i alla fall, kor, kalvar och en tjur. Ibland dyker de upp precis vid tomtgränsen om nätterna. Står där som stora bleka skuggor och idisslar fridfullt. Det är då jag tycker lite synd om alla som bor i städer och inte får vara med om detta.

Annars var det ju gött med en extra ledig dag den här helgen. Och om två veckor är det Kristi Himmelsfärd och då ska jag vara ledig på klämdagen. Man kan ju inte annat än att älska våren, om inte annat för att den bjussar på så mycket helger. 

Har sått sallad, persilja, mangold och nån asiatisk bladgrönsak som jag har glömt vad den heter. Funderar på att flytta några pallkragar och trycka ner lite bönor i dom. De senaste åren har mördarsniglarna ätit upp exakt varenda djävla böna jag har sått på friland, och eftersom frilandet har varit den del av tomten som gränsar till de onda grannarna Tengil och Katla så har närvaron där varit minimal. Och så kommer det att vara till den dagen de flyttar eller dör, vilket som nu inträffar först. Har de inte bättre för sig än att gnälla för att de inte gillar att man odlar i pallkragar (oklart varför, men de gillar ju ingenting som någon annan nu levande varelse gör) så bjuder jag nu dom på den förträffliga utsikten av pallkragar där det enbart växer ogräs samt ett potatisland som ligger i träda. ENJOY som vi säger.

Stenålder eller data?

Blir ibland helt chockad när man hör folk som inte ens kan minnas att det funnits en tid utan internet som fortfarande skriver "data" när de menar dator. Alltså, det var ju liksom sånt som skiljde agnarna från vetet på fucking NITTIOTALET. Folk som var med sin tid (som hade cd-skivor med crackade program, lågt icq-nummer och som hade laddat ner all världens musik inklusive Metallicas från Napster) och som visste att datorn utgjordes av själva hårddisken, "burken" som man sa lite fränt, till skillnad från töntarna som trodde att "datan" bestod av skärmen och tangentbordet. Men idag? 2015? Unga människor? Man häpnar.

Min dotter, född 1986, kan avlägset minnas en tid utan internet, fast mest minns hon tydligen att det i hennes barndom var strängt förbjudet att surfa innan kl 18.00, för då var det jättedyrt, till skillnad mot kvällar, nätter och helger då man surfade för halva minutpriset, som, om jag minns det rätt, var 23 öre på den gamla goda tiden när allt var som det skulle. Fatta vad man fick vara effektiv när man surfade då, åtminstone om man var snål som jag var. Sen kom himmelriket och räddningen i form av ADSL och router och sedan kunde ungarna sitta och slösurfa på sitt djävla Lunarstorm i timmar utan att telefonräkningen sköt i höjden. Det var tider det.

Slump? Recycling?

Många bloggare beskriver sin blogg nästan som ett levande väsen, en god vän som hjälper till med allt möjligt via hundratusentals följare som inte gör annat än levererar praktiska tips, hejarop, event-inbjudningar, presenter och gud vet allt. Den här bloggen, med sina cirka 3 läsare, tillhör alltså undantagen, men kan ju vara bra att ha ändå. Bland annat kan man gå tillbaks och se vad man gjorde för, låt oss säga, fem år sen. Det gjorde jag idag, inspirerad av att Facebook hostade fram en bild som jag publicerat för exakt ett år sedan idag (för ett år sedan idag hade jag tävlat bruks och blivit uppflyttad och var svinmallig, är det fortfarande och måste därför skriva det även här).

Igår ondgjorde jag mig över att folk använder uttrycket "att vaccinera sig mot fästing". Och, visade det sig, för fem år sedan, inte exakt på dagen men i alla fall i april 2010, så ondgjorde jag mig över att Aftonbladet skriver om att man kan vaccinera sig mot fästing. Är det så att allting man bloggar om liksom går i femårscykler? Att man ska spara på resurserna och återvinna gamla inlägg, eller vad är det egentligen frågan om?

Och den korrekta termen för sjukdomen är "borrelios"

Alltså, på senare tid har jag flera gånger stött på folk, vuxna människor som sannolikt genomgått åtminstone nio års obligatorisk grundskola, många gissningsvis även gymnasium, kanske till och med "högre studier", som uttrycker att de har "vaccinerat sig mot fästing". Alltså, va? Vilken djävla sten har de bott under egentligen? För hör här: Man kan inte "vaccinera sig mot fästing". Man vaccinerar sig mot TBE, Tick-Borne Encephalitis, alltså fästingburen hjärnhinneinflammation. Som orsakas av ett virus, går alltså inte att bota med antibiotika (vilket samma grupp av människor som har "vaccinerat sig mot fästing" ofta tror eftersom de uppenbarligen inte har koll på någonting).
Antibiotika hjälper däremot på borrelia, eller, om vi ska vara petiga och det ska vi just idag, BORRELIOS. Borrelia är bakterien som överförs till människan via en fästing, borrelios är själva sjukdomen. Går ej att vaccinera sig mot. Varken mot sjukdomen eller "fästingen". Frågor på det?

Man bara måste älska bibblan

Jag vet att jag har sagt det förr, men det förtjänar att sägas igen, det kan liksom inte upprepas nog många gånger vilken alldeles otroligt FÖRNÄMLIG uppfinning biblioteket är. Den som borde ha Nobelpriset i litteratur är den/de som kom på att "jamen kolla, vi har en tom lokal och en massa böcker, vi låter folk låna detta, helt gratis" (eller ja, jag vet ju förstås att det inte är "gratis", men i alla fall finansierat på ett sådant sätt att tillgången till all världens litterära rikedomar inte ska stå och falla med huruvida man föddes med en fet plånbok i näven eller ej). Nu är väl dessa människor döda och begravda för evigheter sen, men man borde skänka dom en rejäl tanke då och då och minnas att en gång i tiden var böcker och läskunskap bara någonting som rika människor hade möjlighet att åtnjuta, vilket i förlängningen förstås inte bara handlar om att bli snuvad på en god läsupplevelse utan även genererar att vissa människor hamnar i beroendeställning till andra, vilket ju rimmar lite illa med demokratins grundprinciper. SÅ TÄNK PÅ DET, ni som gnölar över höjda skatter: Allt handlar inte bara om den egna plånboken.

I går var jag på bibblan för att hämta del tre av Garnethill-serien av Denise Mina (LÄÄÄÄÄS, deckarfantaster i allmänhet och folk som vurmar för socialrealism i synnerhet). Och då var det minsann en liten vernissage också! Vårt bibliotek ligger i en skola, och nu hade högstadieeleverna gjort konst av utrangerade böcker, så jag fick en plastmugg med cider i näven och en salt pinne att tugga på och så fick jag gå och mingla med traktens tonåringar. Lite oväntat och kul sådär. Mötte en vuxen person som var klädd EXAKT likadant som jag, svart Fjällrävenjacka, svarta narkotikajeans och Asics löpardojor. Vi mönstrade varandra lite frågande uppifrån och ner under några sekunder, sedan var detta märkliga ögonblick av att hitta en modemässig tvilligsjäl förbi. Det visade sig vara en gympalärare, en gympalärare som jag skulle kunna ha varit mor åt så ung var han. Gissningsvis var han inte så intresserad av att börja jämföra sin egen klädstil med en gammal tants, så jag skonade honom från detta pinsamma och minglade vidare.

Jag har bara haft en rejäl ålderskris, och det var när jag var 27 och insåg* att folk som var yngre än jag var läkare och advokater och gud vet allt. Nuförtiden handlar det ju inte ens om "folk som är yngre", för det är ju i princip alla, utan att nu är det folk i ens BARNS ålder som är läkare och advokater och gud vet allt. Fatta vad gammal jag är då! (46, på det 47:e för den som undrar). Har dock inte haft någon ålderskris sedan dess, men lite konstigt kan det ju kännas ibland, som igår kväll när jag var på en föreläsning om fästingburna sjukdomar hos hundar, och veterinären som höll föreläsningen såg ut att vara ungefär 12 år. Det var hon förstås inte, snarare 32, men ändå. Min nya kiropraktor har gått i min dotters parallellklass på högstadiet, nuvarande utbildningsministern var inte ens född när jag gick på högstadiet, lärare på som man på högstadiet tyckte var urgamla är still going strong. Det är sånt man får deala med nuförtiden helt enkelt. Vad det nu har med bibblan att göra, men skit samma som vi brukar säga.



 * Nuförtiden brukar jag även brodera ut denna anekdot med att jag, när jag var 27, även insett att det var för sent att bli en medlem i 27-årsklubben eftersom den rockstjänestatus man i tonåren fantiserade om att man skulle ha som vuxen fortfarande var lika obefintlig som när man fuskade ihop fiktiva medlemmar i ABF:s "Studiecirkel i rock" och fick koppla både bas och gitarr och mikrofon genom en och samma förstärkare (en nödlösning för mindre kapitalstarka som gav begreppet "rundgång" en helt ny innebörd), men det är bara en skröna, när jag var 27 var jag mitt uppe i småbarnsåren och hade inte en tanke på rock'nroll överhuvudtaget.

Jordskott, revidering av fikarummets spåkula

Jaha, så har sista delen av Jordskott visats. Mot mina principer att inte titta på tv-program som börjar senare än kl 21.00 satt jag uppe och uthärdare ända till 22. Är nu mer död än levande, men det är smällar man får ta när man inte vill riskera att få spoilers till livs i fikarummet.

Jaha, hur rätt hade fikarumspanelen då i sina gissningar om hur det skulle sluta? Låt oss ta en titt:

1. Det visar sig att Wass (liksom agent Cooper i Twin Peaks) haft på sig skottsäker väst och därför inte alls dör trots att han blivit skjuten mitt i bröstet. Storm däremot, måste dö. Blir kanske tagen av något övernaturligt väsen, kanske Muns himself. Helt fel när det gällde Wass, rätt när det gällde att Storm dödades av ett övernaturligt väsen, check.

2. Gerda kommer att vilja spränga hela skogen för att få tag på silvret, trots att Muns med all önskvärd tydlighet har visat vad han tycker om det. Det kommer gissningsvis att bli en "kamp mot klockan", gärna med ett stort lysande digitalt räkneverk som räknar ner. Inget digitalt räkneverk, däremot "en kamp mot klockan", check.

3. Kanske kommer Gustaf Borén att bli "god" (nu när hans fru har lämnat honom, sent ska syndaren vakna) och förhindra sprängningen med livet som insats. Kanske dör han tillochmed. Ett annat alternativ är att den där white trash-farsan offrar sig själv för sin kvarvarande son på något vis. Helt fel.

4. Eva och Wass kommer att åla omkring i underjordiska gångar för att få tag på barnen, som räddas med minsta möjliga marginal. Rätt händelse, fel person, det var Tom som gjorde detta. Och okej, "åla omkring" var kanske att ta i, för de där underjordiska gångarna var ju alldeles övernaturligt stora. Men en djävla massa spring i underjorden för att rädda ungar med minsta möjliga marginal, check.

5. Vattnet blir åter drickbart eftersom Ylva har släppt ut den där vad-det-nu-var-hon-hade-i-badkaret. Kanske kommer fler människor att infekteras av parasiten och få "krafter".  Oklart vad som hände med vattnet. Oklart om det finns mer parasiter eftersom Storm tryckte i sig en hel burk. Vi lämnar detta till säsong 2.

6. Toms unge, Ida, kommer gissningsvis att börja prata och säga något avgörande. Typ: leda Tom och/eller Eva och/eller Wass till stället där Muns har de försvunna barnen. BINGO, CHECK.

7. Esmeralda kommer att göra någon form av hjältemodig insats, och hon och Yohio blir ett par (kanske). Esmeralda och Yohio blev inget par, i alla fall inte vad man fick se, men en hjältemodig insats gjorde hon ju i sanning, check.

Nä, om man kanske skulle börja skissa på ett manusförslag till säsong 2 av Jordskott och skicka det till han den där Henrik Björn, eller vad tycker ni?

Jordskott, igen

Nu har vi diskuterat näst sista avsnittet av Jordskott i fikarummet, och ungefär så här lyder våra spekulationer kring hur serien kommer att sluta:

1. Det visar sig att Wass (liksom agent Cooper i Twin Peaks) haft på sig skottsäker väst och därför inte alls dör trots att han blivit skjuten mitt i bröstet. Storm däremot, måste dö. Blir kanske tagen av något övernaturligt väsen, kanske Muns himself.
2. Gerda kommer att vilja spränga hela skogen för att få tag på silvret, trots att Muns med all önskvärd tydlighet har visat vad han tycker om det. Det kommer gissningsvis att bli en "kamp mot klockan", gärna med ett stort lysande digitalt räkneverk som räknar ner.
3. Kanske kommer Gustaf Borén att bli "god" (nu när hans fru har lämnat honom, sent ska syndaren vakna) och förhindra sprängningen med livet som insats. Kanske dör han tillochmed. Ett annat alternativ är att den där white trash-farsan offrar sig själv för sin kvarvarande son på något vis.
4. Eva och Wass kommer att åla omkring i underjordiska gångar för att få tag på barnen, som räddas med minsta möjliga marginal.
5. Vattnet blir åter drickbart eftersom Ylva  har släppt ut den där vad-det-nu-var-hon-hade-i-badkaret. Kanske kommer fler människor att infekteras av parasiten och få "krafter".
6. Toms unge, Ida, kommer gissningsvis att börja prata och säga något avgörande. Typ: leda Tom och/eller Eva och/eller Wass till stället där Muns har de försvunna barnen.
7.  Esmeralda kommer att göra någon form av hjältemodig insats, och hon och Yohio blir ett par (kanske).


Det mest overkliga i hela serien: att ungdomarna inte har smartphones (fast det finns andra karaktärer som har det, så det är inte så att det ska föreställa att serien utspelas under en tid när det inte fanns smartphones) och att de undertecknar sina sms. Typ: "Snuten är här. Ringer sen. //Linus". Som om de vore helt medelålders. SÅ DJÄVLA OVERKLIGT.

I alla fall. Återstår att se om någon av ovanstående teorier stämmer med verkligheten i Jordskott. To be continued.