Nu har Annika varit i farten med en ny utmaning, där jag ska blogga om katter och hundars för- och nackdelar. HM. Jättesvårt ju. Jag är nämligen av den åsikten att man inte nödvändigtvis behöver vara antingen katt- eller hundmänniska, lika lite som när min lärare på mellanstadiet hävdade att man inte kunde vara bra på både språk och matte (alltså, 70-talets pedagogik lämnade ju verkligen en hel del övrigt att önska) utan att det går utmärkt att vara båda delarna. Eller för den delen ingetdera, men då är man ju med 99 % säkerhet sociopat (om man inte gillar katter eller hundar alltså, inte om man inte är bra på varken matte eller språk. Då är man väl bara lite...trög.), det är ju allmänt känt. Jag har hur som helst både haft katter och hundar, fast inte samtidigt i vuxen ålder, så jag gör ett försök att spalta upp det hela (känns lite oklart varför jag envisas med att göra det i listor om 5 punkter, men here we go):
Varför man ska ha hundar istället för katter:
1. Hundar är så glada. I alla fall våra. Vad man än hittar på, om man så bara reser sig ur tv-soffan för att gå ut i köket och dricka ett glas vatten, så kommer de dansande och svansande och tycker att allt man gör med dom är så himla supertoppenfantastiskt att det knappt finns något motstycke. En katt bara: gäääsp. Vem är du i mitt liv? Fast det finns ju undantag. Min tjocka katt Lillebror till exempel. Han kom rultande som en glad korv varje gång han kände vinddraget (han var döv) av ytterdörren. Men de flesta andra katter jag känner och har känt bara stirrar högdraget på en som om man vore inkräktare i deras palats och inte den som betalar hyran och släpar hem kattmaten. Hundar däremot beter sig oftast som att man är snudd på solen som deras universum cirklar kring. Det är ju en ganska trevlig känsla faktiskt.
2. Hundtricket-effekten. Nä, men lite så är det. Man kommer i kontakt med folk. Man kan gå kurser och träna och tävla med hundar, och det är kul och spännande och man träffar många trevliga människor man aldrig skulle ha träffat annars (många idioter också för den delen, men alla mynt har ju en baksida). Sånt är ju kul, man blir liksom ett team med sina hundar, en ännu mer sammansvetsad flock. Med en katt kan man väl på sin höjd åka på kattutställning? Har i alla fall aldrig sett några andra katt-aktiviteter. Dessutom: "crazy cat lady" är ett etablerat begrepp som saknar motsvarighet i hundvärlden. Där kan man möjligen utvecklas till Görel i Görels Hundskola i Mia & Klara, vilket kanske inte direkt är en önskedröm, men man sitter i alla fall inte instängd i en av kattpiss och sur mjölk inpyrd tvårumslägenhet med 48 katter som (höll på att skriva "soc", men jag antar att jag menar) Djurens Vänner får tvångsomhänderta.
3. Man får gratis motion och ett sällskap med aldrig sinande entusiasm på motionsturerna och har man en stor stadig jycke vid sin sida behöver man inte direkt vara rädd för att bli nedslagen och rånad. Har aldrig sett någon gå fortare än superultrarapid när de är ute med katten i sele, och tror inte att katten hade lyft en tass för att försvara sin ägare i en nödsituation heller, egoistiska som de är.
4. En hund går att fostra och inrättar sig i en flock, vilket är rätt vilsamt när jobbet väl är gjort. En katt gör som den själv vill och skiter fullständigt i vad man tycker om det. ALLTID. Kan ju vara rätt enerverande om det går stick i stäv med vad man själv vill.
5. Hundar gör sina behov ute och även om det inte är världens hit att bära omkring på en bajspåse till närmaste latrin så slipper man åtminstone att i sitt hem härbärgera DEN DÄR DJÄVLA KATTLÅDAN med tillhörande krafskrafskrafs vid dygnets alla tider. Ja, jag vet att det finns katter som säger till och går ut och gör sina behov utomhus och att det funkar fint, men jag skulle aldrig ha nerver att ha mina katter springande ute i bebodda trakter vind för våg och fan vet vad för psykon som eventuellt skulle få tag på dom och tortera dom. Eller så skulle jag oroa ihjäl mig för att de skulle bli överkörda, de nio liven till trots. Så innekatter it is för min del. Och därmed DEN DÄR DJÄVLA KATTLÅDAN. Som jag hatar. Var den än står är den i vägen. Och skulle man mot förmodan hitta ett undanskymt ställe så måste man ändå ha koll på att den inte råkar hamna bakom en stängd dörr. Lukten av kattpiss och -skit är dessutom bland det äckligaste som går att uppbringa och bland det svåraste att få bort.
Varför man ska ha katter istället för hundar:
1. Det är mindre jobb med katter. De behöver inte rastas flera gånger om dagen i ur och i skur. De kan vara ensamma hemma längre. Det är lättare att ordna kattvakt som kommer och häller upp lite torrfoder och byter kattsand än att hitta någon som är villig att härbärgera en hel flock motions- och aktivitetskrävande hundar någon längre tid utan att det kostar skjortan.
2. Katter spinner. Say no more. ÄLSKAR DET LJUDET. Lägg en spinnande katt i knät på mig och jag blir sittande i hundra år. Lugn och harmonisk som aldrig förr. Spinnande katt = valium för själen.
3. Katter har så djävla cool vem-är-du-slav-i-mitt-liv-och-jag-skiter-väl-i-dig-integritet som en svansviftande och lite småfjäskig hund aldrig någonsin kan uppnå.
4. En jamande katt kan visserligen vara störig (speciellt tidigt på morgonen när man vill sova och katten vill något annat), men det är hundra gånger svårare att ignorera ljudet från en stormskällande hund. Tycker både jag och förmodligen alla icke hundägande grannar i hela världen. Tror dessutom att en hund är kapabel till att förstöra mer och dyrare grejer i missnöje/tristess/stress än det en katt åstadkommer. Lite omkullvälta blomkrukor och sönderklösta tapeter är väl ingenting jämfört med att få sina nya snordyra löpardojor eller för all del ett helt djävla hem fullständigt söndertuggat. På ingen tid alls dessutom och när man minst av allt anar det. Häromdagen saknade jag till exempel en sån där gummiplupp till ett par in ear-hörlurar som jag brukar ha när jag cyklar. Ett dygn senare kunde jag konstatera att en sådan passerar fullständigt intakt genom mag-tarmkanalen på en tax vi inte ska nämna vid namn, men vi kan kalla honom Hilding. DÄR GICK MIN GRÄNS, kan vi väl säga. Tog alltså inte upp det och bar hem det och tvättade av det och stoppade in i örat. Övervägde det dock, för det var ett par bra hörlurar (RIP), men besinnade mig.
5. Katter är billigare både i inköp och i drift. En aspekt i sann Supersparar-anda. Man är dessutom inte skyldig att ersätta skador som ens katt åstadkommer, till skillnad från det strikta hundägaransvaret som ålägger mig som hundägare att ersätta allt som min hund ställer till med oavsett hur fel någon annan gör. Kan bli jättedyrt om man har otur (se även punkt 4).
tisdag 9 september 2014
Sväärjedemokraterna
Var och förtidsröstade igår. I det enda båset inne på bibblan stod en gubbe och velade i, jag lovar, tio minuter, minst. Sånt hade jag inte tid att vänta ut, så jag slet åt mig mina valsedlar och stod sedan i kön och stoppade ner dom i kuvert och trixade med röstkort och legitimation så att det skulle gå snabbt och effektivt att utöva sina demokratiska rättigheter. Fattar inte riktigt det där hyschandet kring var man står politiskt, ibland känns det som att folk hellre skulle erkänna att de gick på bordell än att de lagt sin röst på [insert valfritt parti].
En sak som jag inte fattar är följande: Om man är ett rasistiskt parti, som låt oss säga Sverigedemokraterna, varför lägger man ens krut på att krydda valfläsket med löften om höjda pensioner och ökad välfärd (för vissa utvalda folkgrupper, reds anm) och yadayadayada. Vem är det de försöker lura egentligen? Tror de att de framstår som mer humana för att de lovar att somliga ska få njuta av guld och gröna skogar, det känns ju lite som att om man skänker en hundring till Rädda Barnen så är det lite mer okej att vara pedofil sen. Sluta upp med sådant där trams, omgående. Man kan polera en bajskorv, men när allt kommer omkring är det ändå bara skit. Så att säga.
En sak som jag inte fattar är följande: Om man är ett rasistiskt parti, som låt oss säga Sverigedemokraterna, varför lägger man ens krut på att krydda valfläsket med löften om höjda pensioner och ökad välfärd (för vissa utvalda folkgrupper, reds anm) och yadayadayada. Vem är det de försöker lura egentligen? Tror de att de framstår som mer humana för att de lovar att somliga ska få njuta av guld och gröna skogar, det känns ju lite som att om man skänker en hundring till Rädda Barnen så är det lite mer okej att vara pedofil sen. Sluta upp med sådant där trams, omgående. Man kan polera en bajskorv, men när allt kommer omkring är det ändå bara skit. Så att säga.
måndag 8 september 2014
Bloggutmaning 13: The Animals
Annika kommer med en ny utmaning, som lyder som följer: Varför ägare till husdjur är så mycket bättre än de som valt att leva utan pälskompisar (ja, utom nakenvarianter då), ställt mot hur smart man är om man valt bort desamma.
HA! Ja, det var ju en utmaning som hette duga. Jag är ju en såkallad djurmänniska, alltså en sån som har vuxit upp med djur, i princip alltid har haft djur omkring mig och jag personligen har väldigt svårt att tänka mig att leva ett liv som inte innefattade någon form av husdjur. Är däremot inte övertygad om att det skulle göra mig till en bättre människa, för det finns ju gott om knäppskallar även i djurägarleden. Möjligen kan man väga in på pluskontot att man måste ta ansvar för någon annan än sig själv och kunna sätta någon annans behov före sina egna och att det på något vis skulle göra en mer ädel och mindre självupptagen i någon dimension, men jag är inte övertygad om att en idiot skulle bli mindre idiotisk bara för att hen gick och skaffade ett marsvin eller en vandrande pinne. Till och med Hitler hade ju hund (en schäfer vid namn Blondi) och få människor skulle väl säga att det gjorde honom till en mer sympatisk individ.
Har dock lite svårt att ta in när folk helt öppet deklarerar att de helt enkelt "inte tycker om djur" (om det inte finns en bakomliggande orsak i stil med allergi eller fobi), såna människor placerar jag ganska omgående i facket för sociopater och jag har hittills nästan aldrig haft fel i den bedömningen. Det är ju dessutom allmänt känt att massmördare nästan undantagslöst har blivit påkomna med aktiviteter som att dra vingarna av flugor och binda fast smällare i svansen på katter redan som barn, och på den vägen är det.
Men om man ska försöka ställa saker mot varandra då:
Bra med djur:
1. Det är så himla mysigt. Om alla som var stressade och olyckliga fick ligga med en spinnande katt på bröstet så hade man kunnat minska försäljningen av lugnande och blodtryckssänkande medel med säkert hälften, är jag övertygad om. Eller om man hade släppt in en kull åttaveckors taxvalpar som fick tulta omkring och snubbla på sina egna tassar på en avdelning för djupt deprimerade människor, tror det hade gett en enormt uppiggande effekt. Givet att ingen av de inblandade lider av allergi då.
2. Det är så himla mysigt pt 2. När man kommer hem (eller för den delen kommer in efter att ha varit ute med soporna eller något annat ärende) och möts av det jättetydliga budskapet NÄMEN HEJ MATTE! Kommer du! Åh vad roligt! Som jag har längtat! Du är verkligen världens bästa! från sina hundar (från till exempel katter, guldhamstrar, akvariefiskar: not so much).
3. Det här gäller ju inte för alla husdjur, men om man har till exempel hund eller häst så MÅSTE man ta sig ut oavsett hur mycket det regnar eller hur trött och grinig man än är. Och när man väl kommer ut och iväg så brukar det där trötta och griniga ge med sig, vilket det gissningsvis inte hade gjort i samma omfattning om man bara hade legat på soffan och tittat på reprisen av Ullared.
4. Det är lätt att träffa nya vänner. Allvarligt, hur lätt är det att hitta nya bästisar i vuxen ålder? Man går ju inte direkt fram till vem som helst som inte råkar se ut som en seriemördare och slänger ur sig ett obekymrat Hej, ska vi leka? längre. Har man djur: bara att börja prata med vilken främling som helst som man möter på hundpromenaden, vid kattmatshyllan på Ica, i stallet, framför Black Mollyakvariet i djuraffären. Om vad som helst egentligen, man har ju liksom redan ett gemensamt intresse att bygga vidare på.
5. Människor som har djur är i genomsnitt friskare och mindre olyckliga än människor som inte har djur, finns det undersökningar som visar. Jag tror stenhårt på det.
Dåligt med djur:
1. Djur lever med få undantag inte lika länge som människor och en vacker dag kommer den hemska dagen när de ska vidare till de sälla jaktmarkerna. Börjar nästan gråta bara jag tänker tanken och kan fortfarande fälla en tår när jag tänker till exempel på min första ponny Pinocchio som fick avlivas på grund av sjukdom 1985. Buhu. Och trots att man vet att man måste gå igenom detta så skaffar man lik förbannat nya djur förr eller senare.
2. Det är dyrt. Nu tänker jag inte så mycket på mat och sånt, utan mer på försäkring (som är dyrt) och veterinärvård (som trots försäkring är ASDYRT). Bara att gå till veterinären och vaccinera en gång om året kostar skjortan, och då är ändå vår veterinär ganska billig. Och trots att man vet detta så skaffar man lik förbannat djur.
3. Man blir bunden. Kan inte lika lätt bara stoppa tandborsten och passet i fickan och dra iväg till Kuala Lumpur om man hade känt för det. Vet dock inte varför man skulle känna för det sådär plötsligt så för mig är det ju ett minimalt bekymmer, men det är väl bara att erkänna att det onekligen blir ett visst mått av bök när man ska vara borta längre än vad djuren kan vara ensamma. Då måste man fixa passning, alternativt kommer man inte iväg till Kuala Lumpur. Och trots att man vet detta så skaffar man lik förbannat djur.
4. Ens hem blir inte riktigt samma välstädade plats när hundar klampar in med leriga tassar, katter sprätter kattsand ur lådan och burfåglar drösslar hirskolvsskräp överallt på golvet. Det måste alltså städas oftare för att hemmet inte ska förvandlas till en slags spilta. Städa = tråkigt. Och trots att man vet detta så skaffar man lik förbannat djur.
5. Nä, kommer inte på nån femte dålig grej.
HA! Ja, det var ju en utmaning som hette duga. Jag är ju en såkallad djurmänniska, alltså en sån som har vuxit upp med djur, i princip alltid har haft djur omkring mig och jag personligen har väldigt svårt att tänka mig att leva ett liv som inte innefattade någon form av husdjur. Är däremot inte övertygad om att det skulle göra mig till en bättre människa, för det finns ju gott om knäppskallar även i djurägarleden. Möjligen kan man väga in på pluskontot att man måste ta ansvar för någon annan än sig själv och kunna sätta någon annans behov före sina egna och att det på något vis skulle göra en mer ädel och mindre självupptagen i någon dimension, men jag är inte övertygad om att en idiot skulle bli mindre idiotisk bara för att hen gick och skaffade ett marsvin eller en vandrande pinne. Till och med Hitler hade ju hund (en schäfer vid namn Blondi) och få människor skulle väl säga att det gjorde honom till en mer sympatisk individ.
Har dock lite svårt att ta in när folk helt öppet deklarerar att de helt enkelt "inte tycker om djur" (om det inte finns en bakomliggande orsak i stil med allergi eller fobi), såna människor placerar jag ganska omgående i facket för sociopater och jag har hittills nästan aldrig haft fel i den bedömningen. Det är ju dessutom allmänt känt att massmördare nästan undantagslöst har blivit påkomna med aktiviteter som att dra vingarna av flugor och binda fast smällare i svansen på katter redan som barn, och på den vägen är det.
Men om man ska försöka ställa saker mot varandra då:
Bra med djur:
1. Det är så himla mysigt. Om alla som var stressade och olyckliga fick ligga med en spinnande katt på bröstet så hade man kunnat minska försäljningen av lugnande och blodtryckssänkande medel med säkert hälften, är jag övertygad om. Eller om man hade släppt in en kull åttaveckors taxvalpar som fick tulta omkring och snubbla på sina egna tassar på en avdelning för djupt deprimerade människor, tror det hade gett en enormt uppiggande effekt. Givet att ingen av de inblandade lider av allergi då.
2. Det är så himla mysigt pt 2. När man kommer hem (eller för den delen kommer in efter att ha varit ute med soporna eller något annat ärende) och möts av det jättetydliga budskapet NÄMEN HEJ MATTE! Kommer du! Åh vad roligt! Som jag har längtat! Du är verkligen världens bästa! från sina hundar (från till exempel katter, guldhamstrar, akvariefiskar: not so much).
3. Det här gäller ju inte för alla husdjur, men om man har till exempel hund eller häst så MÅSTE man ta sig ut oavsett hur mycket det regnar eller hur trött och grinig man än är. Och när man väl kommer ut och iväg så brukar det där trötta och griniga ge med sig, vilket det gissningsvis inte hade gjort i samma omfattning om man bara hade legat på soffan och tittat på reprisen av Ullared.
4. Det är lätt att träffa nya vänner. Allvarligt, hur lätt är det att hitta nya bästisar i vuxen ålder? Man går ju inte direkt fram till vem som helst som inte råkar se ut som en seriemördare och slänger ur sig ett obekymrat Hej, ska vi leka? längre. Har man djur: bara att börja prata med vilken främling som helst som man möter på hundpromenaden, vid kattmatshyllan på Ica, i stallet, framför Black Mollyakvariet i djuraffären. Om vad som helst egentligen, man har ju liksom redan ett gemensamt intresse att bygga vidare på.
5. Människor som har djur är i genomsnitt friskare och mindre olyckliga än människor som inte har djur, finns det undersökningar som visar. Jag tror stenhårt på det.
Dåligt med djur:
1. Djur lever med få undantag inte lika länge som människor och en vacker dag kommer den hemska dagen när de ska vidare till de sälla jaktmarkerna. Börjar nästan gråta bara jag tänker tanken och kan fortfarande fälla en tår när jag tänker till exempel på min första ponny Pinocchio som fick avlivas på grund av sjukdom 1985. Buhu. Och trots att man vet att man måste gå igenom detta så skaffar man lik förbannat nya djur förr eller senare.
2. Det är dyrt. Nu tänker jag inte så mycket på mat och sånt, utan mer på försäkring (som är dyrt) och veterinärvård (som trots försäkring är ASDYRT). Bara att gå till veterinären och vaccinera en gång om året kostar skjortan, och då är ändå vår veterinär ganska billig. Och trots att man vet detta så skaffar man lik förbannat djur.
3. Man blir bunden. Kan inte lika lätt bara stoppa tandborsten och passet i fickan och dra iväg till Kuala Lumpur om man hade känt för det. Vet dock inte varför man skulle känna för det sådär plötsligt så för mig är det ju ett minimalt bekymmer, men det är väl bara att erkänna att det onekligen blir ett visst mått av bök när man ska vara borta längre än vad djuren kan vara ensamma. Då måste man fixa passning, alternativt kommer man inte iväg till Kuala Lumpur. Och trots att man vet detta så skaffar man lik förbannat djur.
4. Ens hem blir inte riktigt samma välstädade plats när hundar klampar in med leriga tassar, katter sprätter kattsand ur lådan och burfåglar drösslar hirskolvsskräp överallt på golvet. Det måste alltså städas oftare för att hemmet inte ska förvandlas till en slags spilta. Städa = tråkigt. Och trots att man vet detta så skaffar man lik förbannat djur.
5. Nä, kommer inte på nån femte dålig grej.
Helgen i bilder
Har varit i Stockholm i helgen, primärt för att deltaga i Tjejmilen. Jag skriver "deltaga", för jag har ju som bekant löpförbud, så min tid blev ju därefter. Men det känns så djävla surt att ställa in på grund av skada år efter år, så i år tänkte jag att jag i alla fall skulle vara med, om än gåendes. Att gå en mil är ju liksom ingenting ens om man begåvats med ett måndagsexemplar till kropp. Sen när jag väl stod där innan start så tänkte jag att jag får väl i alla fall småjogga lite när jag passerar starten, för syns skull om inte annat och det gick ju bra.. Sen gick jag ibland och småjoggade när jag tyckte det passade, och det gick bra. Har dock DJÄVULSK träningsvärk idag, men det får man väl räkna med. Har ju inte sprungit ett steg på 4 månader eller nåt i den stilen, så det kunde ju ett barn räkna ut att det inte skulle bli smärtfritt.
Här kommer STOCKHOLM I BILDER:
Här kommer STOCKHOLM I BILDER:
 |
| Åker tunnelbana. Spännande och lite läskigt på samma gång. |
 |
| Herren vakar över de sina även här. |
 |
| Den obligatoriska "Come and play with us Danny"-bilden från hotellet. ALLA HOTELL ser fan i mig ut som Overlook Hotel i The Shining, har ni tänkt på det någon gång? |
 |
| Vi besökte STUREGALLERIAN. Där var allting helt ofattbart dyrt. Som det här: ett himla askfat för över 2000 spänn, och det var ju inte ens speciellt snyggt. Rika människor har ingen smak. |
 |
| Vi gled också förbi en bilhandel i närheten av Stureplan. Det syns kanske inte jättebra, men de hade i alla fall en stor djävla KAKBUFFÉ inne i bilhallen. Bord med vita dukar där brackorna kunde sitta och dricka kaffe i dyrt porslin och våndas över huruvida de skulle slå till på en Porsche eller Ferrari idag. |
 |
| Det här är NORRMALMSTORG. Här har jag ägt många hus och hotell i Monopol. Ingen blev impad över denna merit. |
 |
| Ja, så var det Tjejmilen då. Här står jag och trängs i startfållan. Solen sken och alla var glada. |
 |
| Efteråt får man medalj och ostkaka. |
 |
| Det var många som passade på att sprida politiska budskap i denna folkfest. Som här när kristdemokraterna försökte visa sin humoristiska sida. |
 |
| Roligast var dock skräckfilmsvarianten av Annie Lööf. |
 |
| Vi såg kändisar! Bland annat såg vi demonregissören LARS NORÉN gå på en gata och smaska smågodis ur en påse. Hann tyvärr inte föreviga denna händelse p g a att vi satt på en buss som var i rörelse, och Lars Norén var också i rörelse fast åt andra hållet så att säga. Här står i alla fall självaste löparlegenden och mästarnas-mästare-deltagaren EVY PALM och slevar upp gröt som om det inte fanns någon morgondag. Vi bodde på samma hotell. COOLT. |
 |
| Dagen efter satt vi i Kungsträdgården och lapade sol och milkshake. Paolo Roberto höll sig undan. Sedan var det dags att åka hem till Ankeborg igen. |
torsdag 4 september 2014
Bloggutmaning 12: Politiken
Jag gjorde mig lite lustig över Skånepartiet (vem kan låta bli?) igår och fick därför denna utmaning av randigkatt:
DU ska starta ett nytt parti. Vilka blir kärnfrågorna och vad kommer ni kalla partiet? Så nu kastar jag mig handlöst in i politiken och tänker mig att jag får oinskränkt makt med en gång så att jag kan börja styra och ställa så att allting blir bra. Med bara ett par veckor kvar till valet så serverar jag och mitt EJP (Ett Jättebra Parti) alltså följande krispiga valfläsk:
1. Jobben och sånt. Det är helt galet att det finns massor av folk som går arbetslösa medan de som har jobb håller på att jobba ihjäl sig. Det duger ju inte. Vi tar och sänker arbetstiden för de som vill, och jag tror nog faktiskt att de flesta vill. 40 timmar arbetsvecka är urmossigt, det har det varit sedan någon gång i början av 1970-talet och är hög tid att det händer något på den fronten. Max sex timmars arbetsdag om ni frågar mig, gärna fyra. Med åtta timmars betalning såklart, eller rättare sagt "en lön som går att leva på". Skapa jobb och arbetstillfällen, hur djävla svårt kan det vara? Inte alls om ni frågar mig. Det finns massor att göra och det är helt befängt att man har slimmat och tajtat till alla organisationer så att till exempel läkarna inte har tid med sina patienter eftersom de måste hålla på med sånt som sjuksköterskorna egentligen skulle göra men som sjuksköterskorna inte hinner med eftersom de måste täcka upp för undersköterskorna, som i sin tur måste göra vårdbiträdenas jobb för vårdbiträdena inte hinner vårda eftersom de måste städa då lokalvårdarna har sagts upp av besparingsskäl. Istället går en massa människor som blivit arbetslösa av "besparingsskäl" och kostar staten pengar medan hela organisationer dignar och haltar sig fram hjälpligt i sina slimmade organisationer och ingen hinner göra vad den ska och alla är stressade och mår dåligt och går in i väggen och blir sjukskrivna och kostar staten ännu mera pengar. Det finns väl för fan pengar! Det går nog att få ihop om man skramlar runt lite i de olika statliga och kommunala kassorna. Drar ner på statsrådslöner och representationsmiddagar och resor och fallskärmsavtal och annat smått och gott så ska det nog gå ihop sig om ni frågar mig.
2. Skolan och sånt. Här behöver det stramas upp ordentligt för som det är nu liknar ju för fan ingenting. Mer personal, mindre klasser, högre krav på lärarna. Det duger liksom inte att en lärare både sär skriver (SIC!) och stavar som en kratta och inte ens kan peka ut de fem världsdelarna på en blindkarta. Och så ska skolan vara statlig och till för alla, för tillgången till bra utbildning ska inte stå och falla med huruvida man bor i en rik eller fattig kommun. Och så ska det vara tillåtet för skolans personal att ha regler om hur man uppför sig och att det får konsekvenser om man inte följer dessa regler utan att någon djävla förälder ska kunna komma och gapa om att det är en "kränkning" att Pelle blev utslängd ur matsalen när han svor åt mattanterna, spottade i ärtsoppan och i största allmänhet betedde sig svinaktigt. Nu menar jag inte att det ska vara som det var på 1800-talet när "skolläraren" var en maktfaktor som ingen överhuvudtaget fick ifrågasätta, men inte heller att skolans personal ska vara en flock mjukis-mähän som får köras över av bindgalna föräldrar utan att ha någonting att sätta emot. Och så kan körkortsutbildning ingå som ett valbart ämne i gymnasiet och inte bara vara dedikerat till vissa program. Körkort ska inte behöva vara en klassfråga. Och sen tycker EJP inte heller att man ska straffas i decennier med CSN-återbetalningskrav för att man väljer att utbilda sig och bli en tillgång på delar av arbetsmarknaden (det kanske mer är en fråga av privat karaktär men jag är säker på att jag hade vunnit många röster med att lova någon form av avskrivning).
3. Kvotering och sånt. Detta är en kontroversiell fråga, men jag står för att jag tycker att så länge maktfördelningen i samhället ser ut som den gör så ska det kvoteras tills det blir jämn fördelning. Då invänder många att det är hellöjligt att man till exempel ska få en post i en bolagsstyrelse enbart på grund av kön och inte kompetens. MEN SÅ ÄR DET JU NU OCKSÅ. Gubbar med makt kvoterar in andra gubbar med makt, och gubbar med makt är inte speciellt benägna att frivilligt lämna ifrån sig makten till någon annan än möjligtvis andra medlemmar i Rotary eller herrbastuklubben. Seriöst, det kommer inte att ändra sig "av sig själv" som många påstår. Har det inte gjort det hittills lär det inte göra det i framtiden heller. Är inte främmande för att gå in och peta i föräldraförsäkringen heller. Då höjs det alltid vrånga röster om att sånt där ska familjerna minsann få bestämma själva och det är VERKLIGEN ingenting som staten ska lägga sig i och så dras det paralleller till typ Sovjetunionen, men jag tycker så här: Om jag är staten och betalar ut en förmån (föräldrapenning) så har jag väl rätt att villkora denna. Typ: Dela lika, annars blir det inga slantar. Det ligger nämligen i mitt (statens) intresse att få till en ökad jämställdhet i samhället, därför styr jag upp det på detta viset eftersom ni uppenbarligen inte är förmögna att se detta ur ett samhällsperspektiv utan bara tycker att "amen min kille har ett mycket viktigare jobb och kan inte vara borta och förresten så VILL jag vara hemma". Svårare än så är det faktiskt inte. Och jag (som privatperson, jag släpper rollen som staten nu) TYCKER att man ska dela lika. Så här är det: Män tar ut knappt en fjärdedel av föräldraledigheten. Kvinnorna tar ut resten. Den som är föräldraledig tar helt naturligt ett större ansvar för hem och hushåll och sen är det tyvärr jättejättevanligt att detta bara fortsätter även när föräldraledigheten tar slut, kvinnor vabbar mera och blir därför omsprungna på arbetsmarknaden, kvinnor blir utbrända för att de har dråsar ner i deltidsfällan och måste sköta ett heltidsjobb på deltid och sen får de sämre pension och utöver detta ska de dessutom vara familjens projektledare. Orkar inte med pappor som står som helt handfallna och inte vet vad deras barn har för personnummer eller var extravantarna ligger eller vad det bästa gosedjuret heter och som, trots att de kan vara både chefer och ledare och gud vet vad i sitt yrkesliv, inte klarar av att köpa gummistövlar i storlek 29 eller fixa en present till ett barnkalas eller en julklapp till sin mamma utan att behöva seriös rådgivning. Men om båda är föräldralediga 50 % av tiden så tvingas båda ta del av vardagsslabbet vare sig de vill eller ej (och de kvinnor som kommer hem och "tar över" och "styr upp" och "rättar till" borde få något hårt i huvudet). ÄR inte det här det fiffigaste va? som Brasse (RIP) med lattjolajbanlådan skulle ha sagt.
4. Nästa kontroversiella fråga blir yttrandefriheten och sånt. Eftersom det är förbjudet att kränka folk med avseende på till exempel etnicitet så borde det verkligen inte vara okej att låta politiska partier med ny- eller gammelnazistisk agenda att få härja omkring hur som helst i media och annat. Ta upp plats och sprida sin dynga bara för att det råkar råda yttrandefrihet och tryckfrihet. Det är klart att man aldrig kan förbjuda folk att tycka, det fattar ju jag med. Men hålla på och löjla sig som dom gör, det har ju folk gjort flera gånger i världshistorien utan att det har gjort världen till en bättre plats. I Tyskland på 30-talet till exempel. Se hur bra det gick för dom. Någon borde ha satt ner foten. Någon borde sätta ner foten nu också och visa att mänskligheten har förmåga att lära sig av sina misstag. EJP kommer att kludda ner lite nya regler i yttrandefrihets- och tryckfrihetsförordningen när det kommer till brunskjortors såkallade rättigheter att stå och gaffla om rasbiologi och annat dravel. Käften på er helt enkelt. Ni är SÅ ute.
5. Miljön och sånt. Tycker folk måste börja fatta att de faktiskt får ta ansvar för de sopor de själva genererar, men också att det inte ska behöva vara så himla bökigt att källsortera som det är nu (eller jag tycker egentligen inte det är så himla bökigt, men det verkar jag vara extremt ensam om så nu lyfter vi upp det och gör det till en samhällsfråga). En liten förpackningsåtervinningsstation per hushåll eller åtminstone per gata hade väl inte varit så djävla svårt att ordna tycker man ju. Och så bygger vi ut kollektivtrafiken REJÄLT. Det är väl inte konstigt att folk utanför storstadsområdena inte åker kollektivt i någon högre omfattning, finns det någon som är sugen på att komma till jobbet 3 timmar innan man börjar bara för att det är den enda bussen som går då? Eller inte kunna ta sig hem eftersom den sista bussen för dagen gick en halvtimma innan man slutade jobbet? Och sen tycker man att folk som bor i glesbygd ska utmålas som miljösvin för att de åker så mycket bil. Jag håller på att skratta ihjäl mig varje gång jag är i till exempel Stockholm och ser folk springa som galningar för att hinna med ett tåg när nästa kommer om 8 minuter. Ja, jag fattar ju att många ska vidare med andra tåg och bussar och att tidsplanen spricker om man missar ett någonstans i den logistiska karusellen, men ändå. Där jag växte upp gick det en buss på morgonen och en buss på eftermiddagen (och sedan lades hela linjen ner för den var inte lönsam). Sug på den som en jämförelse.
Ska man ändå vara kontroversiell så passar EJP på att ta ett tigersprång in i vargdebatten. Man kan ju undra vad vargar har med miljö att göra? Så här är det: Alla (nja, kanske inte alla, men alla som har något i huvudet som inte bara är profit) är ense om att biologisk mångfald är något viktigt, bra och positivt. Biologisk mångfald gynnas bland annat av hävd, detvillsäga slåtter och framför allt bete, betesängar är nästan jämförbara med regnskogar ifråga om artrikedom. I Sverige finns en enormt lång tradition av hävd med betesdjur som håller markerna öppna och bidrar till ökad artrikedom. Genom att vargstammen har hållts nere så har man i alla tider kunnat ha sina djur ute i hagarna, folk har kunnat gå i skogen och plocka svamp och bär och så vidare. Nu håller vargstammen på att etablera sig rejält i Sverige. Det går knappt en vecka utan att man läser om boskapsägare som fått sina djur slaktade i hagarna av omkringstrykande vargar, med både ekononiska och emotionella förluster, och eftersom det inte är tillåtet att jaga varg så kan man ingenting göra mer än att gilla läget och söka bidrag (som inte räcker till alla) för att sätta upp svindyra rovdjursstängsel. Följden blir att mängden betesdjur kommer att minska eftersom folk varken kommer att ha råd eller lust att se sina djur liggandes sönderrivna och badandes i blod, vilket i sin tur kommer att leda till att den biologiska mångfalden minskar, betesmarkerna växer igen och sen är det bara Ulf Lundell som möjligtvis minns hur man trivdes bäst i öppna landskap. Det går på några få år för en beteshage att växa igen, och när man betänker vilka konsekvenser det får (ett exempel: antalet pollinerande insekter minskar drastiskt i takt med att mångfalden minskar, och en tredjedel av den mat vi äter är HELT BEROENDE av att det finns pollinerande insekter) så är det faktiskt frågan om vargen verkligen är värd allt detta. Menar såklart inte att vargen ska utrotas helt och hållet, men det finns omkring 100 000 vargar i världen och alla behöver faktiskt inte bo i Sverige. I resten av världen finns det varg både lite här och där, företrädesvis i obebyggda bergstrakter där de (vargarna) livnär sig på de bytesdjur som finns att tillgå så som det är för alla vilda rovdjur. Ibland är det knapert, ibland är det fest. Om någon varg skulle förirra sig ner till en människoby så hade den skjutits på fläcken, för bofasta människor och varg kan inte samexistera så här får man välja, och därför undviker vargen normalt i görligaste mån människor och har en naturligt inbyggd skygghet som gör att den överlever genom att hålla sig borta. Det naturliga urvalet i dessa miljöer begränsar dessutom vargstammens utbredning eftersom tillgången på föda är begränsad och kräver jakt, styrka, uthållighet och viss intelligens. Men i syd- och mellansverige kan vilka sjuka, oskygga och inavlade vargindivider som helst överleva eftersom beteshagarna utgör rena smörgåsbordet, serverat och klart. Så kan vi inte ha det, menar EJP. Jaga tillbaks vargen där den hör hemma och kan livnära sig genom jakt av vilda bytesdjur, det vill säga INTE i bebodda trakter.
Ja, det var väl ett litet axplock ur EJP:s anspråkslösa valmanifest.
DU ska starta ett nytt parti. Vilka blir kärnfrågorna och vad kommer ni kalla partiet? Så nu kastar jag mig handlöst in i politiken och tänker mig att jag får oinskränkt makt med en gång så att jag kan börja styra och ställa så att allting blir bra. Med bara ett par veckor kvar till valet så serverar jag och mitt EJP (Ett Jättebra Parti) alltså följande krispiga valfläsk:
1. Jobben och sånt. Det är helt galet att det finns massor av folk som går arbetslösa medan de som har jobb håller på att jobba ihjäl sig. Det duger ju inte. Vi tar och sänker arbetstiden för de som vill, och jag tror nog faktiskt att de flesta vill. 40 timmar arbetsvecka är urmossigt, det har det varit sedan någon gång i början av 1970-talet och är hög tid att det händer något på den fronten. Max sex timmars arbetsdag om ni frågar mig, gärna fyra. Med åtta timmars betalning såklart, eller rättare sagt "en lön som går att leva på". Skapa jobb och arbetstillfällen, hur djävla svårt kan det vara? Inte alls om ni frågar mig. Det finns massor att göra och det är helt befängt att man har slimmat och tajtat till alla organisationer så att till exempel läkarna inte har tid med sina patienter eftersom de måste hålla på med sånt som sjuksköterskorna egentligen skulle göra men som sjuksköterskorna inte hinner med eftersom de måste täcka upp för undersköterskorna, som i sin tur måste göra vårdbiträdenas jobb för vårdbiträdena inte hinner vårda eftersom de måste städa då lokalvårdarna har sagts upp av besparingsskäl. Istället går en massa människor som blivit arbetslösa av "besparingsskäl" och kostar staten pengar medan hela organisationer dignar och haltar sig fram hjälpligt i sina slimmade organisationer och ingen hinner göra vad den ska och alla är stressade och mår dåligt och går in i väggen och blir sjukskrivna och kostar staten ännu mera pengar. Det finns väl för fan pengar! Det går nog att få ihop om man skramlar runt lite i de olika statliga och kommunala kassorna. Drar ner på statsrådslöner och representationsmiddagar och resor och fallskärmsavtal och annat smått och gott så ska det nog gå ihop sig om ni frågar mig.
2. Skolan och sånt. Här behöver det stramas upp ordentligt för som det är nu liknar ju för fan ingenting. Mer personal, mindre klasser, högre krav på lärarna. Det duger liksom inte att en lärare både sär skriver (SIC!) och stavar som en kratta och inte ens kan peka ut de fem världsdelarna på en blindkarta. Och så ska skolan vara statlig och till för alla, för tillgången till bra utbildning ska inte stå och falla med huruvida man bor i en rik eller fattig kommun. Och så ska det vara tillåtet för skolans personal att ha regler om hur man uppför sig och att det får konsekvenser om man inte följer dessa regler utan att någon djävla förälder ska kunna komma och gapa om att det är en "kränkning" att Pelle blev utslängd ur matsalen när han svor åt mattanterna, spottade i ärtsoppan och i största allmänhet betedde sig svinaktigt. Nu menar jag inte att det ska vara som det var på 1800-talet när "skolläraren" var en maktfaktor som ingen överhuvudtaget fick ifrågasätta, men inte heller att skolans personal ska vara en flock mjukis-mähän som får köras över av bindgalna föräldrar utan att ha någonting att sätta emot. Och så kan körkortsutbildning ingå som ett valbart ämne i gymnasiet och inte bara vara dedikerat till vissa program. Körkort ska inte behöva vara en klassfråga. Och sen tycker EJP inte heller att man ska straffas i decennier med CSN-återbetalningskrav för att man väljer att utbilda sig och bli en tillgång på delar av arbetsmarknaden (det kanske mer är en fråga av privat karaktär men jag är säker på att jag hade vunnit många röster med att lova någon form av avskrivning).
3. Kvotering och sånt. Detta är en kontroversiell fråga, men jag står för att jag tycker att så länge maktfördelningen i samhället ser ut som den gör så ska det kvoteras tills det blir jämn fördelning. Då invänder många att det är hellöjligt att man till exempel ska få en post i en bolagsstyrelse enbart på grund av kön och inte kompetens. MEN SÅ ÄR DET JU NU OCKSÅ. Gubbar med makt kvoterar in andra gubbar med makt, och gubbar med makt är inte speciellt benägna att frivilligt lämna ifrån sig makten till någon annan än möjligtvis andra medlemmar i Rotary eller herrbastuklubben. Seriöst, det kommer inte att ändra sig "av sig själv" som många påstår. Har det inte gjort det hittills lär det inte göra det i framtiden heller. Är inte främmande för att gå in och peta i föräldraförsäkringen heller. Då höjs det alltid vrånga röster om att sånt där ska familjerna minsann få bestämma själva och det är VERKLIGEN ingenting som staten ska lägga sig i och så dras det paralleller till typ Sovjetunionen, men jag tycker så här: Om jag är staten och betalar ut en förmån (föräldrapenning) så har jag väl rätt att villkora denna. Typ: Dela lika, annars blir det inga slantar. Det ligger nämligen i mitt (statens) intresse att få till en ökad jämställdhet i samhället, därför styr jag upp det på detta viset eftersom ni uppenbarligen inte är förmögna att se detta ur ett samhällsperspektiv utan bara tycker att "amen min kille har ett mycket viktigare jobb och kan inte vara borta och förresten så VILL jag vara hemma". Svårare än så är det faktiskt inte. Och jag (som privatperson, jag släpper rollen som staten nu) TYCKER att man ska dela lika. Så här är det: Män tar ut knappt en fjärdedel av föräldraledigheten. Kvinnorna tar ut resten. Den som är föräldraledig tar helt naturligt ett större ansvar för hem och hushåll och sen är det tyvärr jättejättevanligt att detta bara fortsätter även när föräldraledigheten tar slut, kvinnor vabbar mera och blir därför omsprungna på arbetsmarknaden, kvinnor blir utbrända för att de har dråsar ner i deltidsfällan och måste sköta ett heltidsjobb på deltid och sen får de sämre pension och utöver detta ska de dessutom vara familjens projektledare. Orkar inte med pappor som står som helt handfallna och inte vet vad deras barn har för personnummer eller var extravantarna ligger eller vad det bästa gosedjuret heter och som, trots att de kan vara både chefer och ledare och gud vet vad i sitt yrkesliv, inte klarar av att köpa gummistövlar i storlek 29 eller fixa en present till ett barnkalas eller en julklapp till sin mamma utan att behöva seriös rådgivning. Men om båda är föräldralediga 50 % av tiden så tvingas båda ta del av vardagsslabbet vare sig de vill eller ej (och de kvinnor som kommer hem och "tar över" och "styr upp" och "rättar till" borde få något hårt i huvudet). ÄR inte det här det fiffigaste va? som Brasse (RIP) med lattjolajbanlådan skulle ha sagt.
4. Nästa kontroversiella fråga blir yttrandefriheten och sånt. Eftersom det är förbjudet att kränka folk med avseende på till exempel etnicitet så borde det verkligen inte vara okej att låta politiska partier med ny- eller gammelnazistisk agenda att få härja omkring hur som helst i media och annat. Ta upp plats och sprida sin dynga bara för att det råkar råda yttrandefrihet och tryckfrihet. Det är klart att man aldrig kan förbjuda folk att tycka, det fattar ju jag med. Men hålla på och löjla sig som dom gör, det har ju folk gjort flera gånger i världshistorien utan att det har gjort världen till en bättre plats. I Tyskland på 30-talet till exempel. Se hur bra det gick för dom. Någon borde ha satt ner foten. Någon borde sätta ner foten nu också och visa att mänskligheten har förmåga att lära sig av sina misstag. EJP kommer att kludda ner lite nya regler i yttrandefrihets- och tryckfrihetsförordningen när det kommer till brunskjortors såkallade rättigheter att stå och gaffla om rasbiologi och annat dravel. Käften på er helt enkelt. Ni är SÅ ute.
5. Miljön och sånt. Tycker folk måste börja fatta att de faktiskt får ta ansvar för de sopor de själva genererar, men också att det inte ska behöva vara så himla bökigt att källsortera som det är nu (eller jag tycker egentligen inte det är så himla bökigt, men det verkar jag vara extremt ensam om så nu lyfter vi upp det och gör det till en samhällsfråga). En liten förpackningsåtervinningsstation per hushåll eller åtminstone per gata hade väl inte varit så djävla svårt att ordna tycker man ju. Och så bygger vi ut kollektivtrafiken REJÄLT. Det är väl inte konstigt att folk utanför storstadsområdena inte åker kollektivt i någon högre omfattning, finns det någon som är sugen på att komma till jobbet 3 timmar innan man börjar bara för att det är den enda bussen som går då? Eller inte kunna ta sig hem eftersom den sista bussen för dagen gick en halvtimma innan man slutade jobbet? Och sen tycker man att folk som bor i glesbygd ska utmålas som miljösvin för att de åker så mycket bil. Jag håller på att skratta ihjäl mig varje gång jag är i till exempel Stockholm och ser folk springa som galningar för att hinna med ett tåg när nästa kommer om 8 minuter. Ja, jag fattar ju att många ska vidare med andra tåg och bussar och att tidsplanen spricker om man missar ett någonstans i den logistiska karusellen, men ändå. Där jag växte upp gick det en buss på morgonen och en buss på eftermiddagen (och sedan lades hela linjen ner för den var inte lönsam). Sug på den som en jämförelse.
Ska man ändå vara kontroversiell så passar EJP på att ta ett tigersprång in i vargdebatten. Man kan ju undra vad vargar har med miljö att göra? Så här är det: Alla (nja, kanske inte alla, men alla som har något i huvudet som inte bara är profit) är ense om att biologisk mångfald är något viktigt, bra och positivt. Biologisk mångfald gynnas bland annat av hävd, detvillsäga slåtter och framför allt bete, betesängar är nästan jämförbara med regnskogar ifråga om artrikedom. I Sverige finns en enormt lång tradition av hävd med betesdjur som håller markerna öppna och bidrar till ökad artrikedom. Genom att vargstammen har hållts nere så har man i alla tider kunnat ha sina djur ute i hagarna, folk har kunnat gå i skogen och plocka svamp och bär och så vidare. Nu håller vargstammen på att etablera sig rejält i Sverige. Det går knappt en vecka utan att man läser om boskapsägare som fått sina djur slaktade i hagarna av omkringstrykande vargar, med både ekononiska och emotionella förluster, och eftersom det inte är tillåtet att jaga varg så kan man ingenting göra mer än att gilla läget och söka bidrag (som inte räcker till alla) för att sätta upp svindyra rovdjursstängsel. Följden blir att mängden betesdjur kommer att minska eftersom folk varken kommer att ha råd eller lust att se sina djur liggandes sönderrivna och badandes i blod, vilket i sin tur kommer att leda till att den biologiska mångfalden minskar, betesmarkerna växer igen och sen är det bara Ulf Lundell som möjligtvis minns hur man trivdes bäst i öppna landskap. Det går på några få år för en beteshage att växa igen, och när man betänker vilka konsekvenser det får (ett exempel: antalet pollinerande insekter minskar drastiskt i takt med att mångfalden minskar, och en tredjedel av den mat vi äter är HELT BEROENDE av att det finns pollinerande insekter) så är det faktiskt frågan om vargen verkligen är värd allt detta. Menar såklart inte att vargen ska utrotas helt och hållet, men det finns omkring 100 000 vargar i världen och alla behöver faktiskt inte bo i Sverige. I resten av världen finns det varg både lite här och där, företrädesvis i obebyggda bergstrakter där de (vargarna) livnär sig på de bytesdjur som finns att tillgå så som det är för alla vilda rovdjur. Ibland är det knapert, ibland är det fest. Om någon varg skulle förirra sig ner till en människoby så hade den skjutits på fläcken, för bofasta människor och varg kan inte samexistera så här får man välja, och därför undviker vargen normalt i görligaste mån människor och har en naturligt inbyggd skygghet som gör att den överlever genom att hålla sig borta. Det naturliga urvalet i dessa miljöer begränsar dessutom vargstammens utbredning eftersom tillgången på föda är begränsad och kräver jakt, styrka, uthållighet och viss intelligens. Men i syd- och mellansverige kan vilka sjuka, oskygga och inavlade vargindivider som helst överleva eftersom beteshagarna utgör rena smörgåsbordet, serverat och klart. Så kan vi inte ha det, menar EJP. Jaga tillbaks vargen där den hör hemma och kan livnära sig genom jakt av vilda bytesdjur, det vill säga INTE i bebodda trakter.
Ja, det var väl ett litet axplock ur EJP:s anspråkslösa valmanifest.
onsdag 3 september 2014
Skrattfest (?) med Skånepartiet
Snart är det val, det har väl knappast undgått någon. Varje dag är brevlådan full med kuvert och glassiga broschyrer med budskapet att just detta partiet är det som ska göra världen i allmänhet och Sverige i synnerhet till en bättre plats att leva på om bara just jag skulle vilja göra mig det lilla omaket att lägga just deras valsedlar i urnan på valdagen.
Härförleden kom ett kuvert från några pellejönsar som kallade sig för Skånepartiet. Så här stod det på kuvertets utsida:
STOPPA INVANDRINGEN NU!
ENDAST ETT FRITT SKÅNE KAN STOPPA INVANDRINGEN.
Förstörelse av naturen med denna pågående och tvingande invandring. Kulturella motsättningar. HALALSLAKT. Kvinnoförtryck. Stopp för all exploatering av vår åkerjord. Vi skall inte anpassa oss efter invandrares religiösa seder. Vi äter fläsk och dricker brännvin i Skåne.
Ja, här hymlar man ju inte med åsikterna i alla fall, till skillnad från Sverigedemokraterna som försöker låtsas att de inte är ett dugg rasistiska utan att deras politik är lika oförarglig som Friluftsfrämjandets Skogsmulleverksamhet och att Jimmie Åkesson är som en stor fryntlig jultomte som värnar om allas väl. Här var det mer raka rör så att säga. Raka rör är väl det enda som skulle kunna tänkas vara svagt positivt med Skånepartiet, som tack och lov fick 0 röster i förra valet och jag hoppas att de får lika många den här gången. Men nä förresten, inte ens raka rör är något positivt när det som kommer ur rören är skit. När man öppnar kuvertet så undrar man om de som står bakom det har någon form av sjukdom som bryter ner hjärnsubstans och förvandlar den till någonting i stil med luddet som fastnar i torktumlarfiltret. Döm själva:
Politiska mål:
1. Radio Malmöhus och Radio Kristianstad slås ihop till en Skåneradio som organiseras med sändningsföreningar och finansieras med reklam. Motsvarande görs med Sydnytt som får sändning dygnet om. SRTV försvinner från Skåne. Folket får makten över sändningsöverhållet. Genom att dubbelfinansieringen upphör sparar skåningarna omkring 1 miljard per år.
2. Skåne blir en självständig republik. Det är bättre att Skåne räddar sig själv och visar Sverige räddningsvägen än att Skåne hänger fast vid Sverige och på så sätt dras med Sverige ner i avgrunden, ekonomiskt, religiöst mm.
3. Av naturmiljöskäl stoppas ytterligare nettoinvandring till Skåne. Världen är kraftigt överbefolkad. Världsbefolkningen måste minskas från 7 miljarder till 250 miljoner för att människan och övriga arter ska kunna klara sig återstående 2 miljarder år. Skåne har alldeles för stor befolkning. Ej spårväg i Malmö eller Lund. När invandringen upphört frigörs 12 miljarder varje år till andra ändamål i Skåne. Pensioner, sjukvård, rättsväsende, osv.
4. Med information avislamiseras Skåne och sedan resten av världen. Därvid ges muslimerna tillräcklig hjälp och de bemöts med aldrig sviktande vänlighet.
5. Den yttre säkerheten tryggas genom nödvändiga satsningar och medlemskap i den nordatlantiska försvarsgemenskapen, NATO.
6. Människor återfår rätten att sköta all betalning med kontanter, alltså mynt och sedlar. Till stor förtret för vanligt folk och utan att fråga har bankerna tvingat datorbetalning på oss. De tjänar miljarder och staten kan följa betalningsströmmarna. Staten ska upprätthålla tryggheten, inte spionera.
7. I Skåne ska högkostnadsskyddet även omfatta tandvårdskostnader.
Ja, vad säger man? Det är ju så dumt att man blir helt förstummad, och då menar jag inte precis stum av beundran. Men jag antar att det gick åt rikliga mängder av både fläsk och brännvin när detta "manifest" knåpades ihop och att resultatet blev därefter. Ja. Nu vet ni i alla fall vad ni INTE ska rösta på, om ni frågar mig.
Härförleden kom ett kuvert från några pellejönsar som kallade sig för Skånepartiet. Så här stod det på kuvertets utsida:
STOPPA INVANDRINGEN NU!
ENDAST ETT FRITT SKÅNE KAN STOPPA INVANDRINGEN.
Förstörelse av naturen med denna pågående och tvingande invandring. Kulturella motsättningar. HALALSLAKT. Kvinnoförtryck. Stopp för all exploatering av vår åkerjord. Vi skall inte anpassa oss efter invandrares religiösa seder. Vi äter fläsk och dricker brännvin i Skåne.
Ja, här hymlar man ju inte med åsikterna i alla fall, till skillnad från Sverigedemokraterna som försöker låtsas att de inte är ett dugg rasistiska utan att deras politik är lika oförarglig som Friluftsfrämjandets Skogsmulleverksamhet och att Jimmie Åkesson är som en stor fryntlig jultomte som värnar om allas väl. Här var det mer raka rör så att säga. Raka rör är väl det enda som skulle kunna tänkas vara svagt positivt med Skånepartiet, som tack och lov fick 0 röster i förra valet och jag hoppas att de får lika många den här gången. Men nä förresten, inte ens raka rör är något positivt när det som kommer ur rören är skit. När man öppnar kuvertet så undrar man om de som står bakom det har någon form av sjukdom som bryter ner hjärnsubstans och förvandlar den till någonting i stil med luddet som fastnar i torktumlarfiltret. Döm själva:
Politiska mål:
1. Radio Malmöhus och Radio Kristianstad slås ihop till en Skåneradio som organiseras med sändningsföreningar och finansieras med reklam. Motsvarande görs med Sydnytt som får sändning dygnet om. SRTV försvinner från Skåne. Folket får makten över sändningsöverhållet. Genom att dubbelfinansieringen upphör sparar skåningarna omkring 1 miljard per år.
2. Skåne blir en självständig republik. Det är bättre att Skåne räddar sig själv och visar Sverige räddningsvägen än att Skåne hänger fast vid Sverige och på så sätt dras med Sverige ner i avgrunden, ekonomiskt, religiöst mm.
3. Av naturmiljöskäl stoppas ytterligare nettoinvandring till Skåne. Världen är kraftigt överbefolkad. Världsbefolkningen måste minskas från 7 miljarder till 250 miljoner för att människan och övriga arter ska kunna klara sig återstående 2 miljarder år. Skåne har alldeles för stor befolkning. Ej spårväg i Malmö eller Lund. När invandringen upphört frigörs 12 miljarder varje år till andra ändamål i Skåne. Pensioner, sjukvård, rättsväsende, osv.
4. Med information avislamiseras Skåne och sedan resten av världen. Därvid ges muslimerna tillräcklig hjälp och de bemöts med aldrig sviktande vänlighet.
5. Den yttre säkerheten tryggas genom nödvändiga satsningar och medlemskap i den nordatlantiska försvarsgemenskapen, NATO.
6. Människor återfår rätten att sköta all betalning med kontanter, alltså mynt och sedlar. Till stor förtret för vanligt folk och utan att fråga har bankerna tvingat datorbetalning på oss. De tjänar miljarder och staten kan följa betalningsströmmarna. Staten ska upprätthålla tryggheten, inte spionera.
7. I Skåne ska högkostnadsskyddet även omfatta tandvårdskostnader.
Ja, vad säger man? Det är ju så dumt att man blir helt förstummad, och då menar jag inte precis stum av beundran. Men jag antar att det gick åt rikliga mängder av både fläsk och brännvin när detta "manifest" knåpades ihop och att resultatet blev därefter. Ja. Nu vet ni i alla fall vad ni INTE ska rösta på, om ni frågar mig.
måndag 1 september 2014
Bloggutmaning 11: Vi bor på landet, och snart vi fann det
Nästa bloggutmaning från Annika är varför landet är att föredra framför stan. Så here we goooooo:
1. Naturen. Älskar naturen. Den riktiga naturen, inte anlagda rekreationsområden (eller jo, det är ju förstås fint och bättre än inget, men det är ändå inte riktigt samma sak). Jag är dessutom en egoistisk fan som gärna vill ha naturen lite för mig själv. Gillar därför naturen på landet mer än parker i stan eller strövområden där varenda jävel ska drälla omkring med matsäck och svampkorg och väsnas när jag vill gå omkring och vara ifred och tänka djupa tankar om själen och världsalltet och hela skiten. På landet finns naturen dessutom inom bekvämt räckhåll, utan att man måste starta det logistiska projektet "åka ut till landet". På landet är det bara på med jackan och gå ut.
2. Lugnet. Visst, det kan väl vara kul att vara i en stad någon gång emellanåt, och jag kan väl medge att det finns ett helt annat utbud av aktiviteter, affärer och annat som folk verkar tycka hör till livets nödtorft i en helt annan utsträckning än vad jag gör. Men någon gång emellanåt och som omväxling eller i samband med något speciellt, så javisst. Men jag skulle bli K-N-Ä-P-P på riktigt av att leva på det viset jämt. Nu menar jag kanske mest storstäder där folk far omkring som torra skinn och knuffas och stressar och håller på att bryta ihop för att bussen är två minuter försenad och där allting står stilla i rusningstrafik och alla är sura och irriterade så fort någonting hakar upp sig. Typ helt normala saker som att det kommer snö på vintern eller att någon utsocknes biltrafikant råkar lägga sig i fel fil eller att en turist råkar "stå fel" i rulltrappan. Det är förstås inte samma hets i mindre städer, men det är ändå påfallande ofta en djävla massa folk som ska göra en massa saker samtidigt och det gillar inte jag. Vilket osökt leder in på:
3. Mindre trängsel. Det är med få undantag aldrig mer än max två-tre personer före en i kön till kassan på Konsum här i byn. Inte ens när det är löning. Bilköer är ett okänt fenomen (fast i samband med O-ringen i somras fick vi ett litet smakprov på hur det skulle kunna vara), kanske någon gång att det stockar sig på genomfartsleden i samband med att Kiviks marknad öppnar. Men annars så är det gott om plats, överallt och jämt. Jag gillar gott om plats.
4. Huspriserna. Att ha hus och trädgård är trevligt tycker jag. Vill man ha det i stan så får man ju LÄTT punga ut med minst det tredubbla mot vad det kostar i byarna häromkring nästan-Österlen, och då får man någonting i storleksordning en sockerbit på ett A4-ark som ligger inklämt bland en massa andra hus på såkallade attraktiva områden till samma pris som man skulle kunna få en hel gård för. Det är väl ett Supersparartips värt namnet om ni frågar mig. Massor av pengar går åt till boende, och massor av boendekostnader går rätt ner i bankens giriga ficka i form av räntor. Ju lägre pris på huset från början desto mindre behöver man låna och desto mer pengar blir det kvar till mig och desto mindre pengar får banken. HA! En annan snålgrej är att försäkringspremier (heter det verkligen så? är inte en premie liksom någon slags...gåva?) och sånt är lägre på landet, så där sparar man ytterligare en slant - KA-TJING!
5. Att det trots allt finns vissa nackdelar med landet (fast den enda jag kan komma på just nu är att kollektivtrafiken lämnar en del övrigt att önska), så att inte alla flyttar hit. För då skulle ju det här bli en stad, och det hade ju varit rysligt tråkigt. För mig, som älskar landet.
1. Naturen. Älskar naturen. Den riktiga naturen, inte anlagda rekreationsområden (eller jo, det är ju förstås fint och bättre än inget, men det är ändå inte riktigt samma sak). Jag är dessutom en egoistisk fan som gärna vill ha naturen lite för mig själv. Gillar därför naturen på landet mer än parker i stan eller strövområden där varenda jävel ska drälla omkring med matsäck och svampkorg och väsnas när jag vill gå omkring och vara ifred och tänka djupa tankar om själen och världsalltet och hela skiten. På landet finns naturen dessutom inom bekvämt räckhåll, utan att man måste starta det logistiska projektet "åka ut till landet". På landet är det bara på med jackan och gå ut.
2. Lugnet. Visst, det kan väl vara kul att vara i en stad någon gång emellanåt, och jag kan väl medge att det finns ett helt annat utbud av aktiviteter, affärer och annat som folk verkar tycka hör till livets nödtorft i en helt annan utsträckning än vad jag gör. Men någon gång emellanåt och som omväxling eller i samband med något speciellt, så javisst. Men jag skulle bli K-N-Ä-P-P på riktigt av att leva på det viset jämt. Nu menar jag kanske mest storstäder där folk far omkring som torra skinn och knuffas och stressar och håller på att bryta ihop för att bussen är två minuter försenad och där allting står stilla i rusningstrafik och alla är sura och irriterade så fort någonting hakar upp sig. Typ helt normala saker som att det kommer snö på vintern eller att någon utsocknes biltrafikant råkar lägga sig i fel fil eller att en turist råkar "stå fel" i rulltrappan. Det är förstås inte samma hets i mindre städer, men det är ändå påfallande ofta en djävla massa folk som ska göra en massa saker samtidigt och det gillar inte jag. Vilket osökt leder in på:
3. Mindre trängsel. Det är med få undantag aldrig mer än max två-tre personer före en i kön till kassan på Konsum här i byn. Inte ens när det är löning. Bilköer är ett okänt fenomen (fast i samband med O-ringen i somras fick vi ett litet smakprov på hur det skulle kunna vara), kanske någon gång att det stockar sig på genomfartsleden i samband med att Kiviks marknad öppnar. Men annars så är det gott om plats, överallt och jämt. Jag gillar gott om plats.
4. Huspriserna. Att ha hus och trädgård är trevligt tycker jag. Vill man ha det i stan så får man ju LÄTT punga ut med minst det tredubbla mot vad det kostar i byarna häromkring nästan-Österlen, och då får man någonting i storleksordning en sockerbit på ett A4-ark som ligger inklämt bland en massa andra hus på såkallade attraktiva områden till samma pris som man skulle kunna få en hel gård för. Det är väl ett Supersparartips värt namnet om ni frågar mig. Massor av pengar går åt till boende, och massor av boendekostnader går rätt ner i bankens giriga ficka i form av räntor. Ju lägre pris på huset från början desto mindre behöver man låna och desto mer pengar blir det kvar till mig och desto mindre pengar får banken. HA! En annan snålgrej är att försäkringspremier (heter det verkligen så? är inte en premie liksom någon slags...gåva?) och sånt är lägre på landet, så där sparar man ytterligare en slant - KA-TJING!
5. Att det trots allt finns vissa nackdelar med landet (fast den enda jag kan komma på just nu är att kollektivtrafiken lämnar en del övrigt att önska), så att inte alla flyttar hit. För då skulle ju det här bli en stad, och det hade ju varit rysligt tråkigt. För mig, som älskar landet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)