Torka aldrig tårar utan handskar

Nu har jag sett tv-serien Torka aldrig tårar utan handskar på svt play. Och vet ni vad, jag tyckte inte om den. Det vågar man ju knappt skriva eftersom varenda kotte säger att den är så bra så bra och folk har gråtit floder över denna serie och Jonas Gardell har sagt i radio, tv och tidningar att det här är en så otroligt viktig historia att berätta. Och ja, JO. Det är det ju. Och nej, jag hängde inte med några homosexuella stockholmare på 80-talet så jag har ingen aning om hur de var. Kanske var de allihop så som de gestaltas i tv-serien. Flamsiga och i det närmaste översexuella och hoppade i säng med vem som helst som råkade visa lite intresse och alla hade varit med alla och alla var helt tillfreds med det och på det hela taget var det fridens liljor över hela alltet, ja åtminstone tills aids dök upp då som ett litet moln på den guldkantade stockholmska böghimlen. Men det skojade dom ju liksom bort på något vis, med lättsamma axelryckningar och glättiga små skämt om döden. Och JA. Jag fattar ju att det inte är skämtsam man i första hand är när döden flåsar en i nacken och alla ens vänner dör en efter en och man vet att man själv kommer att dö en utdragen och plågsam död och man kan inte göra ett skit åt det. Att man skämtar glättigt för att liksom hålla det obehagliga på avstånd. Men jag tycker faktiskt att de förmedlar det ganska dåligt. Den där ångesten som det ändå måste finnas oceaner av under den där glättigheten, men nej, den märker man inget av när de så att säga närmast sörjande rutinerat står på den sjuttioelfte begravningen och småpratar ledigt om vem av de närvarande som har legat med den avlidne och vem som inte har det.

Fast jag tyckte om karaktären Paul. Först tänkte jag att det nog var för att jag gillar skådespelaren Simon J Berger, men nej, det var själva Paul jag gillade. Men i övrigt så...nä. Jag tyckte inte om den. Men jag ska läsa boken för att få lite fler dimensioner och se om jag ändrar uppfattning sen.

Hur är det med Lars Norén, är han singel eller?

Hittade den här bilden hos randigkatt, och jag läste annonsen och småskrattade lite åt den. Har ju tydligen blivit en sån som småskrattar åt allt möjligt nuförtiden istället för att häva upp cyniska hånskratt. I alla fall, min blick föll på annonsen ovanför. Den som inte är inringad och som i en synnerligen romantisk anda avslutas med de mäktiga raderna Vi flyger/Alla andra är döda/Men vår kärlek är född med akut kejsarsnitt/Slemmet i lungorna släpper sakta.  Man bara: WHAT? Hur tänker man här, när man dessutom signerar sin kontaktannons med "Svar till Lugna hemmakvällar"? Får man någon som helst association till att sitta framför öppna spisen i godan ro med ett glas rött och soft musik och kanske en god bok när man läser ovanstående? Ångest ångest är min arvedel hade väl varit en lämpligare slutkläm om ni frågar mig. Men det var det förstås ingen som gjorde, så kom inte och skyll på mig om den här kontaktannonsören förblir singel i evinnerliga tider.

Steg för steg vecka 45

Vill bara meddela att rätt svar på veckans tävling STEG FÖR STEG är "gås". Lite sent, men jag missade gårdagens ledtråd på grund av presidentvalet i USA. Som vanligt, feel free to use the information för äran att bli uppringd och få småprata lite i radio med en hurtig programledare i direktsändning klockan 05.15 imorgon bitti.

På  lördag är det alltså Mårtensafton. Det firar man till minne av helgonet Martin av Tours, som var en f d romersk soldat som gått och blivit kristen. Folket i Tours tyckte att Martin var en riktigt hyvens kille och menade på att han gott kunde bli biskop. Men Martin verkade vara en riktig latmask och tyckte att fy vad jobbigt det verkar, så han gick och gömde sig i en gåsflock för att slippa undan. Är man så korkad så förtjänar man nästan att bli avslöjad, och i hans fall började gässen förstås kackla och ha sig, och så blev han upptäckt och fick bli biskop i alla fall. Därför måste gäss i alla tider helt långsökt straffas genom att bli uppätna på Mårtensafton. Det här är så gott som based on a true story från år 371 e Kr, så nu vet ni det.

Status: småstressad

Körde till jobbet i morse och hamnade mitt i sluttampen av den amerikanska presidentvalvakan. Det var riktigt mysigt att sitta där och kura i bilvärmen (kör min mans bil nu när min är på verkstad och får kärlek och omvårdnad, och till skillnad från The Queen of Volvo vars värmesystem lämnar en del övrigt att önska så fungerar värmen alldeles orättvist ypperligt i hans) och höra Mitt Romney åka på däng i realtid så att säga. Han verkar ju helt flängd i roten, en sån djävla tur att inte han blev satt att styra världens öden.

Saker jag retar mig på just punkt nu: Folk som säger "lägg ett mail till mig" eller "jag har lagt ett mail till dig". Vadå LÄGG? Man lägger möjligen ett fysiskt brev på (eller snarare i) den fysiska brevlådan, men inte ett mail, det SKICKAR man. Sluta upp med att uttrycka er så djävla töntigt. TACK.

I övrigt är det väl inte mycket nytt under solen, och snart börjar Bonde söker fru. Tjingeling. 

Regnmåndag

Lämnade min bil på verkstad idag för service och byte av sprucken glasruta. Förra gången detta hände så fixade bilmekanikern Salvatore all försäkringsbolagsadministration och jag behövde bara hosta upp självrisken och se glad ut, eller inte ens det sista. Men det var väl för lätt och smidigt, för nu var det nya regler och en annan ordning. Först ska man anmäla till försäkringsbolaget och sedan ska man ge ett skadeanmälningsnummer till verkstaden och sedan ska de lämna en prisuppgift som försäkringsbolaget förhoppningsvis tycker går bra. Jamen okej, så jag ringde till försäkringsbolaget och anmälde och blev lindrigt uppläxad för att jag redan hade lämnat bilen på verkstad, det fick man inte göra hur som helst utan DE skulle tala om vilken verkstad man skulle lämna den till. Varav den närmaste låg "i stan", som vi säger här ute på landet, så det förhandlade jag raskt bort utan att nämna att jag jobbar "i stan" och är där varje dag. Sedan fick jag ringa till verkstan och uppge detta nummer, och sedan kan förhoppningsvis försäkringsprocessens kvarnar börja mala.

Ärligt, finns det något TRÅKIGARE att hålla med med än försäkringar? Det är ju förstås bra att de finns och så, men om jag jobbade på ett försäkringsbolag skulle jag gissningsvis dö tråkdöden fortare än man hann säga "skadereglering".

Är helt trött på grund av att jag har uträttat ärenden efter jobbet. Jag vet inte om det är något fel på mig, men det här med att sätta sig i bilen, köra en liten bit, gå ur bilen, gå in i affären, gå ut ur affären, sätta sig i bilen igen, köra en liten bit till, gå ur bilen, gå in i nästa affär, gå ut ur affären, sätta sig i bilen igen och så upprepa detta moment en tre-fyra gånger till gör mig tröttare än ett tufft gympass efter ett strängt dagsverke.

Nu ska jag elda i kaminen och öppna ett paket från Bokus som råkade komma idag, denna nådens dag när tråket står som spön i backen i samma omfattning som novemberregnet. Det vill inte säga LITE, här har det strilat sedan arla morgonstund. Fick tvinga Sabina att följa med ut och springa på lunchen, men när vi väl kom ut så var det skönt. Älskar att springa i regn och rusk, då känner man att man lever. Kan behövas en dag som denna. 

Lite mer i-landsjämmer så här på kvällskvisten

Tog en dusch innan. Tyvärr, för mig, så hade min man stängt av brännaren eftersom han hade tänkt sota pannan, men sedan glömde han bort att han hade tänkt göra det, så vattnet var nätt och jämnt ljummet. Det är ju inte vad man direkt önskar sig när temperaturen faller (IGEN! vad är det här för trams? Ja, jag vet att det är november och helt normalt, men har svårt att förlika mig ändå) och man är lite sådär småhuttrig.

Sitter nu och inväntar sista rycket på helgen i form av Solsidan. Funderar även på att poppa lite popcorn och äta till denna händelse. Är det något jag tror är beroendeframkallande så är det nog popcorn. Helst ska det vara riktiga, kastrullpoppade, men latmasken vinner oftast och då blir det mikrovarianten.
Har lite dåligt samvete för att jag inte har kollat färdigt på Torka inga tårar utan handskar.  Har bara sett ett avsnitt på svt play, men sedan blev det visst Sons of Anarchy för hela slanten. Åh, denna MEDIASTRESS. Nu måste jag ta mig samman och göra detta i veckan. Har man bloggat om det så händer det...typ.   

Imorgon kväll ska jag lämna bilen på service. Service plus byte av trasig bakruta = tusentals bistra kronor som måste lätta från det redan ganska åderlåtna kontot. Inte så djävla muntert precis, men det finns ju dom som har det värre, antar jag.  

2 bra, 2 dåliga

DÅLIGT 1: Söndag, som inte är dåligt i sig, men som följs av måndag, vilket innebär att långhelgen oåterkalleligt är över. Piss.
DÅLIGT 2: Ont i axlarna. Ont i axlarna som i "svinont i axlarna" av någon helt okänd anledning. Sådär ont så att det är nästintill omöjligt att lite nonchalant rycka på axlarna och säga SO WHAT IF I TOLD YOU TO FUCK OFF?, som man (ibland) gjorde i sin ungdom. Omöjligt idag. Ska det vara så här, och i så fall varför?

BRA 1: Ha en frys i köket. Nyss stod jag och gjorde dillsås till fiskgratängen, och bara: ut med armen och ta en nypa dill ur frysen, smaka av, njäe, lite mer dill hade nog inte skadat, I MED MERA DILL. Istället för att springa ner i källaren, springa upp med dillen, springa ner igen med dillen som blev över. Alternativt försöka beräkna hur mycket dill som går åt till den optimala dillsåsen (vilket är i det närmaste lika jobbigt som att lösa en differentialekvation med Runge-Kuttas metod) och ta med sig en lagom mängd upp för att slippa springa ner igen. Dömt att misslyckas. Numera historia. Hurra för frys i köket (även om den ger ifrån sig lite störande ljud som jag hoppas att man vänjer sig vid, men jag kan tänka mig att förlåta den för det).
BRA 2: Av gammal vana kokade jag upp en hel påse brysselkål till söndagsmiddagen. Spelar ingen roll vad för mat vi ska äta, brysselkål hör söndagen till. Man kan tycka att en hel påse brysselkål kanske är att överdosera för en person (min man gillar inte brysselkål, vilket är ännu en win-win-situation i det här äktenskapet). Men det är ju så jobbigt att behöva springa ner i källaren igen för att frysa in en halv påse brysselkål. Nävisst, nu behöver man ju inte göra det längre. Frys i köket. Fylld av sjukt mycket brysselkål. BRYSSEKÅL IS THE SHIT!

Brysselkålsfrysen. 

Eventuellt har ordet "brysselkål" använts onormalt mycket i det här inlägget, men det är smällar man får ta.