Idag råkade jag använda ordet "som i en isdös" för att illustrera något som var kallt. Min man bara: Dom ringde från artonhundratalet och ville ha tillbaks sitt uttryck, och dom frågade särskilt efter dig.
Sen när blev det fel att vara allmänbildad? Han är bara avundsjuk på att jag har ett så rikt ordförråd (med 1800-talsmått mätt).
tisdag 27 mars 2012
Rally
Igår började vi en kurs i rallylydnad. Med hundarna, ska väl tilläggas. Rallylydnad är en tävlingsform som går ut på att man tar sig igenom en bana, på banan finns ett antal skyltar och på skyltarna finns symboler som beskriver olika moment som ska utföras.
Det svåraste verkar inte vara att få hunden att utföra momenten (åtminstone inte i nybörjarklass) utan att lära sig att tolka skyltarna. Mycket med höger och vänster att hålla reda på, vilket jag tycker är skitsvårt. Men det ska väl gå att lära sig om man bara tränar systematiskt och håller huvudet kallt. Ja, men då var det väl någon som tipsade om att de här skyltarna gick att ladda ner som en app. Snart tror jag vi är sist i världen med att inte ha luren full av tio miljoner appar med allt från väderkartor till vintips. I framtiden kommer ingen att behöva kunna någonting, man behöver inte ens tala med folk, och orden Ursäkta, men hur går man för att komma till Södergatan? kommer att vara lika mossigt utdöda som Alea jacta est eller Tyke reste stenen efter sin fader Grimbald, den mäktigaste av de manfolk som i Värend levde.
Vår kursledare hade dock gjort små inplastade kort med de olika symbolerna på. Ingen app, mer en så kallad PAPP.
Det svåraste verkar inte vara att få hunden att utföra momenten (åtminstone inte i nybörjarklass) utan att lära sig att tolka skyltarna. Mycket med höger och vänster att hålla reda på, vilket jag tycker är skitsvårt. Men det ska väl gå att lära sig om man bara tränar systematiskt och håller huvudet kallt. Ja, men då var det väl någon som tipsade om att de här skyltarna gick att ladda ner som en app. Snart tror jag vi är sist i världen med att inte ha luren full av tio miljoner appar med allt från väderkartor till vintips. I framtiden kommer ingen att behöva kunna någonting, man behöver inte ens tala med folk, och orden Ursäkta, men hur går man för att komma till Södergatan? kommer att vara lika mossigt utdöda som Alea jacta est eller Tyke reste stenen efter sin fader Grimbald, den mäktigaste av de manfolk som i Värend levde.
Vår kursledare hade dock gjort små inplastade kort med de olika symbolerna på. Ingen app, mer en så kallad PAPP.
Helpdesk från helvetet
I morse när jag kom till jobbet kunde jag inte logga in. Provade att starta om, men det enda som hände var att det kom upp en dialogruta som berättade att systemet stod och tuggade på tomgång. Eller nåt sånt. Gav upp efter ett tag och ringde helpdesk. Dom som svarar i telefon på helpdesk vid sexsnåret på morgonen är inte de vassaste knivarna i lådan. Alternativt är de så trötta av att ha suttit och LAN:at hela natten lång att ingen Joltcola i världen kan förmå dem att tänka klart. Killen jag pratade med först verkade i det närmaste lobotomerad. Jag berättade att jag inte kunde logga in, han frågade om internet fungerade. Jag sa att jag inte visste, eftersom jag inte kan logga in och därmed inte heller komma åt några ikoner, till exempel Internet Explorer, han undrade om jag hade provat att gå in på Google. Han frågade om jag inte hade jobbat på länge, jag sa att jag jobbar typ jämt och att allting fungerade som det skulle igår och alla andra dagar. Han bara: Det ser ut som ditt konto är inaktiverat, jag bara: Jamen jag är ju inte inloggad, det är väl inte så konstigt. Han skulle "kolla upp saken" och bad att få återkomma. Så ville han ha mitt telefonnummer, vilket var en rimlig begäran, samt min mailadress, vad han nu skulle med den till, maila en lösning?
Efter ett tag återkom han, då hade han tänkt till lite och frågade om jag inte hade någon kollega på plats, och i så fall om det fungerade för den fiktive kollegan. Jag sa att jag var ensam i byggnaden. Han bara: Du, det kommer en kille här vid sju, han är mer van vid att jobba med er så han får ta över.
Strax efter sju ringde supportkille#2 och ville veta vad problemet var. Jag berättade samma sak som jag berättat för supportkille#1. Supportkille#2 undrade om alla sladdar satt som de skulle, jag berättade att jag hade känt på dem allihop och ja, de satt som de skulle. Supportkille#2 blev nästan gråtfärdig och sa att det var minsann inte lätt att veta i vilken ände han skulle börja felsöka, och "de verkliga experterna kommer ju inte in på kontoret förrän vid åttatiden".
Jag började ana ett mönster. På IT-supporten får soporna börja jobba vid halv sex, sedan kommer de som är lite smartare vid sju och toppskiktet glider in tidigast vid åttahugget (OBS, PÅ MITT JOBB ÄR DET PRECIS TVÄRTOM).
Hundra telefonsamtal senare blev jag i alla fall informerad om att helpdesken hade kontaktat en annan helpdesk och att den senare skulle kontakta mig. Det gjorde dom inte. När nästan halva min arbetsdag hade gått frågade jag Per, som är IT-någonting, att hjälpa till att skynda på ärendet lite. Han bara: Vad har du för ärendenummer? När man felanmäler till helpdesk får man nämligen ett ärendenummer som man ska uppge när man pratar med helpdesken eftersom trögrövarna där absolut inte kan minnas någonting ens om man pratade med dom för mindre än två minuter sen. Jag hade säkert ett ärendenummer. Problemet är bara att de skickas PÅ MAIL. Kom jag åt min mail? Nej.
Någonting hände förmodligen i tysthet, för redan efter lunch hade systemet producerat en liten inloggningsruta till mig, men allting var segt och systemet stod bara och tuggade och tuggade. Passade på att inventera under tiden, och lagom tills det var dags att gå hem var jag framme. Nähä, men då fick jag inte öppna min mail för jag var "inte behörig". WTF? Ringde Per, berättade läget och sa sen surt att jag minsann inte tänkte sitta och vänta in systemet på övertid, så sedan gick jag hem. Eller det var tanken åtminstone, men ibland kan man ju inte gå en meter i riktning mot utgången utan att det dyker upp akuta jobbsaker i parti och minut.
Jahapp, det var min jobbtisdag det. Oerhört produktiv måste jag säga. Fast jag KAN ju ändå jobba med saker utanför datorernas värld, men tänk om jag till exempel hade jobbat med...bokföring? (hemska tanke). Då hade det varit kört. Det ska bli spännande att se se vad jobbonsdagen kommer att bära i sitt sköte.
Efter ett tag återkom han, då hade han tänkt till lite och frågade om jag inte hade någon kollega på plats, och i så fall om det fungerade för den fiktive kollegan. Jag sa att jag var ensam i byggnaden. Han bara: Du, det kommer en kille här vid sju, han är mer van vid att jobba med er så han får ta över.
Strax efter sju ringde supportkille#2 och ville veta vad problemet var. Jag berättade samma sak som jag berättat för supportkille#1. Supportkille#2 undrade om alla sladdar satt som de skulle, jag berättade att jag hade känt på dem allihop och ja, de satt som de skulle. Supportkille#2 blev nästan gråtfärdig och sa att det var minsann inte lätt att veta i vilken ände han skulle börja felsöka, och "de verkliga experterna kommer ju inte in på kontoret förrän vid åttatiden".
Jag började ana ett mönster. På IT-supporten får soporna börja jobba vid halv sex, sedan kommer de som är lite smartare vid sju och toppskiktet glider in tidigast vid åttahugget (OBS, PÅ MITT JOBB ÄR DET PRECIS TVÄRTOM).
Hundra telefonsamtal senare blev jag i alla fall informerad om att helpdesken hade kontaktat en annan helpdesk och att den senare skulle kontakta mig. Det gjorde dom inte. När nästan halva min arbetsdag hade gått frågade jag Per, som är IT-någonting, att hjälpa till att skynda på ärendet lite. Han bara: Vad har du för ärendenummer? När man felanmäler till helpdesk får man nämligen ett ärendenummer som man ska uppge när man pratar med helpdesken eftersom trögrövarna där absolut inte kan minnas någonting ens om man pratade med dom för mindre än två minuter sen. Jag hade säkert ett ärendenummer. Problemet är bara att de skickas PÅ MAIL. Kom jag åt min mail? Nej.
Någonting hände förmodligen i tysthet, för redan efter lunch hade systemet producerat en liten inloggningsruta till mig, men allting var segt och systemet stod bara och tuggade och tuggade. Passade på att inventera under tiden, och lagom tills det var dags att gå hem var jag framme. Nähä, men då fick jag inte öppna min mail för jag var "inte behörig". WTF? Ringde Per, berättade läget och sa sen surt att jag minsann inte tänkte sitta och vänta in systemet på övertid, så sedan gick jag hem. Eller det var tanken åtminstone, men ibland kan man ju inte gå en meter i riktning mot utgången utan att det dyker upp akuta jobbsaker i parti och minut.
Jahapp, det var min jobbtisdag det. Oerhört produktiv måste jag säga. Fast jag KAN ju ändå jobba med saker utanför datorernas värld, men tänk om jag till exempel hade jobbat med...bokföring? (hemska tanke). Då hade det varit kört. Det ska bli spännande att se se vad jobbonsdagen kommer att bära i sitt sköte.
söndag 25 mars 2012
Sommartider hej hej
Sitter här och förundras över att klockan snart är sju och att det fortfarande är så ljust ute. Det är lika chockerande varje år och då borde man ändå ha vant sig efter 32 år med omställning till sommartid, men inte. Nu blir det förstås lite mörkt på morgnarna ett tag framöver, men ärligt, för den som stiger upp 04.30 varje vardag året om är skillnaden inte speciellt stor så här års.
Och äntligen, ÄNTLIGEN har vårbruket kommit igång och tomat- och purjolöksfröerna är i jorden. I år har jag valt Selandia, Sub-Arctic Plenty och Sibirjak som vanliga tomater och Gelbe Dattelwein och Mei Wei som körsbärstomater. Samt Almera som sommarpurjo och St. Victor som höst- och vinterdito.
Mmm...en sallad på egna solvarma tomater. Eller gå ut i landet mitt i vintern och gräva upp en egenodlad purjolök ur snön. Det är grejer det.
Kvar att göra: Betala räkningar. Inte alls lika roligt faktiskt.
Och äntligen, ÄNTLIGEN har vårbruket kommit igång och tomat- och purjolöksfröerna är i jorden. I år har jag valt Selandia, Sub-Arctic Plenty och Sibirjak som vanliga tomater och Gelbe Dattelwein och Mei Wei som körsbärstomater. Samt Almera som sommarpurjo och St. Victor som höst- och vinterdito.
Mmm...en sallad på egna solvarma tomater. Eller gå ut i landet mitt i vintern och gräva upp en egenodlad purjolök ur snön. Det är grejer det.
Kvar att göra: Betala räkningar. Inte alls lika roligt faktiskt.
Mal nutrition
Idag gick jag som vanligt upp i ottan, åt frukost, satte bröddeg på jäsning och gick ut på söndagspromenad med Remus, tax med rätt att döda. När jag kom hem igen gjorde vi misstaget att dricka elvakaffe och festa till det med några återstående gräddbullar som blev över vid tillverkningen av Adrians tårta. Vi borde satsat på en rejäl lunch istället, för sedan åkte vi på sagda Adrians kalas och konsumerade enbart kaffe och cirka en miljard tomma kalorier. Det var för all del gott, men det går ju tyvärr inte att leva på i längden. Efter kalaset åkte vi till rik-Ica för att handla och då var vi så svaga av allt raffinerat socker utan substans att det var en ren plåga och vi förbannade oss själva för att vi inte hade grundat med lunch. Åkte hem och nu lagar jag middag istället, pasta och en sås gjord på kycklingfilé, ett ton lök, vanlig plus inlagd paprika, chilisås, en halv burk superstark ajvar och lite random salt och kryddor. Stod och nallade av den inlagda paprikan medan jag skar den för den var så god och SALT. Hade nästan kunnat slörpa i mig hela ättikslagen på stående fot om det inte var så att de återstående paprikorna behövde någonting att vila i.
- Vem är det som har gjort tårtan, frågade Adrians farmor.
- Mormor har gjort den och vi har köpt den av henne! svarade detta födelsedagsbarn av sin tid rappt som om det var helt normalt att köpa och sälja hushållsnära tjänster inom familjen. RUT-avdrag på det, någon?
- Vem är det som har gjort tårtan, frågade Adrians farmor.
- Mormor har gjort den och vi har köpt den av henne! svarade detta födelsedagsbarn av sin tid rappt som om det var helt normalt att köpa och sälja hushållsnära tjänster inom familjen. RUT-avdrag på det, någon?
lördag 24 mars 2012
Deutchland über alles, eller kanske inte
Har snöat in på Van Canto. Innan ikväll satt min man och jag och dividerade om tysk musik, hur många bra tyska band känner man egentligen till? Ett så stort land och ändå har de inte lyckats att producera mer än cirka en handfull bra band.
Typ:
1. Van Canto
2. Die Toten Hosen
3. Accept
4. Scorpions
Ja, sen finns ju band i stil med Kraftwerk och Alphaville också, men ärligt, det var bra musik vi var ute efter. Inte Nena och vad hon nu hette som sjöng Ein bisschen Frieden i melodifestivalen år nittonhundralängesen. Hur ska man kunna få till ett tredje rike utan bra musik, det fattar väl vem som helst att det inte funkar.
Typ:
1. Van Canto
2. Die Toten Hosen
3. Accept
4. Scorpions
Ja, sen finns ju band i stil med Kraftwerk och Alphaville också, men ärligt, det var bra musik vi var ute efter. Inte Nena och vad hon nu hette som sjöng Ein bisschen Frieden i melodifestivalen år nittonhundralängesen. Hur ska man kunna få till ett tredje rike utan bra musik, det fattar väl vem som helst att det inte funkar.
Hungriga spelen
Sitter här och är ashungrig just punkt nu. Har varit och levererat 1 st trolltårta samt placerat ut ljus i densamma. Det krävde ett levande ljus, en bordskniv och lite ingenjörskonst, men resultatet blev godkänt. Hoppas bara att den är god att äta också.
Inväntar en tager-vad-man-haverfiskgratäng i ugnen. Kokade lite fisk, bredde över ett täcke av hackad lök, äpple, sparris och babymorötter, ramade in med potatismos och hällde på en gratängsås på vitt vin och creme fraiche och dill. Plus lite riven ost som blev över från förra helgens lasagnetillverkning. Jag tror det blir bra. Till detta ska vi dricka ett ekologiskt vitt vin från Argentina som jag har glömt vad det hette, men ekologiskt vin brukar vara gott och vin från Argentina brukar också vara gott, så jag tror det här blir en fullträff. Måltiden avnjuts till veckans avsnitt av Game of Thrones på svt play. Om jag inte svälter ihjäl först vill säga.
Inväntar en tager-vad-man-haverfiskgratäng i ugnen. Kokade lite fisk, bredde över ett täcke av hackad lök, äpple, sparris och babymorötter, ramade in med potatismos och hällde på en gratängsås på vitt vin och creme fraiche och dill. Plus lite riven ost som blev över från förra helgens lasagnetillverkning. Jag tror det blir bra. Till detta ska vi dricka ett ekologiskt vitt vin från Argentina som jag har glömt vad det hette, men ekologiskt vin brukar vara gott och vin från Argentina brukar också vara gott, så jag tror det här blir en fullträff. Måltiden avnjuts till veckans avsnitt av Game of Thrones på svt play. Om jag inte svälter ihjäl först vill säga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)