Ytterligare ett inlägg om mina nya löparskor

Asics GT 2170 heter de, och så här ser de ut.
Extremt fula (enligt mig), men även extremt sköna (också enligt mig). För 1600 spänn blir de dina (enligt Runner's Store). Hej då.

Happy go lucky

Alltså, vilken KANONDAG detta har varit. Nästan allt har gått i min väg faktiskt, eller nja, nu ska vi väl inte överdriva. Till en början med tänkte jag sluta tidigare idag, men det sket sig. Efter jobbet åkte jag till ICA MAXI. Det finns nog inget ställe på jorden som jag hatar så mycket som ICA MAXI. Men nu är det så att Adrian fyller år nästa helg, och det ska bakas en tårta med troll på. Trollen ska man, enligt en bild, tillverka av skumbollar (eller vad fan det nu heter, såna som är kokosbollar fast utan kokos) med ögon av mini-Smarties som på något sätt ska tryckas dit på den supertunna chokladytan som täcker skummet, och så ska varje troll dessutom ha ett ljus nedstoppat i sig. Det känns som ett precisionsarbete på hög nivå, så jag tänkte köpa på mig lite råvaror för att öva innan det blir skarpt läge. Varje gång jag ska köpa någonting som jag inte är hundra på att det finns på vanliga Ica eller Konsum så beger jag mig till ICA MAXI, för deras utbud är ju mastodontiskt. Hela ICA MAXI är ju så djävla stort att man utan problem skulle kunna härbärgera ett par hangarfartyg bara mellan mjölkdisken och grönsaksavdelningen.
Vad som gick snett på ICA MAXI:
1. Det var fredag. Alla vallfärdar till ICA MAXI på fredagarna. Det var knappt det fanns en parkeringsplats ens en gång, och då var jag ändå där vid tvåsnåret. Hela ICA MAXI var fullt av folk som drev omkring som stora zombiegäng och var allmänt i vägen. Hatar sånt.
2. De enda gräddbullar som fanns var i fel form. Köpte dom ändå, får se hur det blir. 
3. Det är fel att tro att bara för att man köper en liten förpackning Smarties så innehåller den mini-Smarties. Det här var vanliga bautastora Smarties som vi redan dömt ut som för stora. Får testa ändå ihop med de felformade gräddbullarna.
4. Glömde köpa tårtljus. Men det har dom kanske på Konsum här i byn. 

HATAR ICA MAXI.  Nästa gång blir det Willys.

Men sedan var jag på massage, och det är ju verkligen ett perfekt sätt att avsluta en sträng arbetsvecka på. 400 kronor fattigare vroomade jag sedan upp på stan. Hittade en helt onaturligt bra parkeringsplats i skuggan (det har ju varit SOL idag, och även om det inte är högsommarvärme är ju hund+bil+sol en skitdålig kombination), där det var lätt att köra in och dessutom extremt nära parkeringsautomaten.

Kände hur min dåliga ICA MAXI-karma rann av mig och så studsade jag glad i hågen mot mitt nästa mål som var Team Sportia. Skulle nämligen köpa nya löparskor idag, och Team Sportia hade speciella "Asics-dagar". Asics är ju det skomärke som mina Kalle Ankafötter föredrar framför alla andra märken, och skulle det nu dessutom bli lite billigare så gjorde det ju inte ont någonstans, tänkte jag, naiv som jag är. Tänkte dessutom att eftersom jag vet vad modellen som funkar heter så borde det ju inte vara särskilt svårt att hitta något motsvarande i Asics-sortimentet. Borde ha tänkt om där. På Team Sportia jobbar bara snorvalpar som inte vet någonting om någonting. Jag vandrade skoavdelningen runt, scannade av hylla efter hylla med olika Asicsmodeller, men det fanns bara storlek 40 och uppåt och jag har cirka 38½, möjligen 39. Högg en yngling och förevisade mina kära men utslitna Asics Gel Foundation IV och bad att få se på någon liknande modell för breda fötter i storlek 38½ eller däromkring. Det tycker man ju skulle vara en högst rimlig begäran i en sportaffär, men den här killen var förmodligen inte ens född när mina Asics Gel Foundation IV lämnade skofabriken, och när han än var född så var det bakom ett hölass. Han stod där och plockade helt lamt med befintliga modeller på hyllorna och letade helt planlöst efter rätt storlek medan han malde "41...här är en 43:a...42,5...43...nej, den här modellen verkar vi bara ha i större storlekar". Jag förklarade att jag redan tittat på allt som stod på hyllorna och det fanns bara storlek 40 och uppåt. Menlösa killen var ändå tvungen att titta igenom allt för att se det med egna ögon. Jag frågade om de inte hade något LAGER där han kunde gå och hämta fler storlekar, men nääää...det hade de inte, jamade han, eftersom det här var ERBJUDANDEN, i så fall fick man gå till standardsortimentet med normalpriserna. Jag förklarade att priset var oviktigt, det enda jag ville ha var ett par skor som passade. Då försökte han pracka på mig ett par Adidas, fastän jag precis förklarat att Asics är det enda märket jag kan ha.
Kände hur jag härsknade till och sa därför att jag inte hade tid med detta längre, och så gick jag ut på gatan och vandrade hundra meter bort till Runner's Store. Som inte hade några "Asics-dagar", men det var samma försäljare som när jag köpte mina Asics Gel Foundation IV, fast på den tiden var det inte Runner's Store utan Löplabbet. Jag blev ju lite besviken på Löplabbet som prackade på mig ett par kassa Saucony som aldrig varit sköna, men det var också en sån där ung spoling som inte visste någonting om någonting. Men Runner's Store-Magnus kastade en orakelblick på mina skor och fötter, vandrade ut på lagret och återkom med tre par. Första paret klämde på hälen, andra paret var för smala, tredje: BINGO, satt som en andra hud. Det var som att känna Guds närvaro inne på Runner's Store. Jag vägrade ta av dom utan krävde så att säga att få köpa dom på stående fot. Det fick jag. Fick till och med ett par skosnören på köpet, men det kan ju vara en marginell vinst när man köper skor för 1600 spänn.

Fula är de dock, ska tilläggas. Enligt mig i alla fall.  Illblå och illskära och med illgröna skosnören, som om kinesbarnen på fabriken som tidigare tillverkade My Little Pony hade fått ställa om produktionen till löparskor lite snabbt sådär. Dom färgerna är ju inte riktigt jag om man säger så. Men vad fan, man kan ju inte få allt. Sköna skor är mer än tillräckligt för att jag ska vara nöjd, nöjdare, nöjdast. Blev på MYCKET bra humör och firade med att gå till systembolaget och köpa nio flaskor dyrt ekologiskt rödvin, ska dock inte fira med att dricka upp alla på en gång. Men sköna skor måste firas. Jag riktigt diggilodiggilej-studsade fram på stadens gator och torg och kände mig både EUFORISK och OÖVERVINNERLIG. Extra mycket studsade jag när jag passerade Team Sportias mossiga butik, de kan ta sina djävla Asics-dagar och stoppa upp där solen aldrig skiner. Mig ser ni aldrig mer.

Back on track

Hemma igen efter ett rätt så intensivt träningspass på brukshundklubben. Med tanke på hur vi har slappat oss igenom vintern så gick det faktiskt långt över förväntan. Efter träningspasset fick Remus leka med en 16 veckor gammal schäfervalp, vilket verkligen var göllegöll på hög nivå. De var ungefär lika långa, men schäfervalpen var redan typ dubbelt så hög som den tvååriga taxen. I normala fall är Remus rätt så stöddig mot andra hanhundar, även om de är så stora att han lätt skulle kunna bli förväxlad med en lunchmacka. Men när Remus får träffa valpar så förvandlas han omgående till Bussig Lekfarbror som mer än gärna låter sig jagas, bli omkullvält och tuggad på hur länge som helst. Om man inte smälter när man ser sånt så har man inget hjärta i kroppen.

Här började jag genast drömma om en valp i familjen så att Remus skulle få någon att leka och härja med. Boris börjar bli gammal och trött och tycker mest sånt är ovärdigt och blir förbannad efter cirka 30 sekunder. Här fick jag verkligen stålsätta mig och tänka på hur JOBBIGT det är med valpar, det är ju som att ha spädbarn. Värre. OBS, MYCKET VÄRRE.  Har inte tid med en valp just punkt nu heller. Fast man kan ju få fantisera lite.

Sleten

Sitter här och är helt sleten. Har jobbat som ett as och städat hela huset efter det. Nu skulle man vilja sjunka ner i soffan och tillbringa resten av kvällen där, men se det går inte för ikväll har jag bestämt att jag ska åka till brukshundklubben och träna med Remus, tax med rätt att döda. Det är bara att erkänna att vi har slappat till oss nu under vintern. När det var senhöst och kallt och regnigt och blåsigt tyckte jag att det var okej att ha en liten paus, för vi hade ju ändå tränat både agility och lydnad hela hösten. Sedan fick ju först Boris och sedan Remus kennelhosta, så då var vi isolerade på grund av smittrisken. Visserligen vaccinerar nästan alla sina hundar mot kennelhosta, men det hade ju vi också gjort och se hur bra det hjälpte. Ja, sen fick ju jag en släng av digerdöden och jag skojar inte om jag säger att jag varit klen och orkeslös i veckor. Först NU börjar jag känna mig någorlunda återställd, men så sent som i förra veckan fick jag nästan andnöd av att gå uppför en trappa (för att vara korrekt så var det fyra trappor och jag pratade hela vägen upp nästan utan att hämta andan, men ändå, man är väl ingen himla pensionär heller).

Men nu får det bli ordning på torpet. Har nämligen i ett anfall av hybris lovat att visa upp Remus och hans färdigheter i lydnad på Taxens dag i sommar, och då ska det väl helst finnas något att visa upp också. Ikväll blir det därför inget soffslappande utan jag tänker ansluta mig till träningsgruppen och börja styra upp situationen. Det känns som att det var så längesen jag var med på någon träning att jag eventuellt inte känner en enda människa där längre. Det kanske är lika bra.

Hair part 2

Man kan ju inte låta bli att ryckas med litegrann i den här hår-under-armarna-debatten. De som är unga, dumma eller båda delarna tycker tydligen att en person som väljer att inte raka sig under armarna helt automatiskt är lika med en person som väljer att inte duscha eller tvätta sig på flera månader. Hår har blivit en synonym till smuts och snusk.

Man bara: va?

Är det den här generationen som ska ta hand om mig när jag blir gammal?

Hit med lite energi, tack

Idag hade jag jättemycket energi på jobbet. Det var ju kul för jobbet, och indirekt även för mig för all del. Fick mycket gjort, blev av med en del av högarna på skrivbordet. Energin räckte även till att åka till macken för att köpa nya glödlampor till Queen of Volvos bakljus, besöka apoteket och Ica, åka hem, gå i Läskiga Skogen en dryg timme samt fixa matlådor för resten av veckan när jag kom hem igen. Men nu är den SLUT. Energin alltså. Så nu sitter jag i soffan och har foten i den patenterade liniment-och-elektrisk-värmedyna-kombinationen. Den känns inte helt hundra, foten alltså, men kanske åttio. Det går ju på rätt håll åtminstone.

På apoteket idag skulle jag köpa fluorsköljmedel som jag får på recept av min tandläkare. Det är inget speciellt superduperfluortantsgift som är hett på svarta marknaden, för det går att köpa receptfritt också, men det blir ett mer förmånligt pris på recept. Enligt min tandläkare, vars ord och visdom jag aldrig någonsin skulle drömma om att ifrågasätta.
Som bekant är det influensatider nu. Tror min man och Oliver är de enda i den närmaste kretsen som inte varit sjuka. Än, alltså. Det kanske lönar sig att heta något på O. I alla fall, till apoteket vill man ju absolut inte gå i dessa tider, det är ju som att stiga in i ett djävla virusvaruhus. Men ibland är man ju så illa tvungen, som till exempel när ens tandläkare tittar en djupt in i ögonen och säger med sammetslen röst att Jag tycker du ska fortsätta med fluorsköljningen...Sånt skojar man inte bort. 

Jag klev alltså in i viruscocktailpartyt och tog en kölapp, naturligtvis var det hundra svaga pensionärer med längtande vekhet och sotiga bröst före mig.  Kände inte för att mingla runt, så jag lutade mig mot hyllan med intimprodukter (där var det tomt, till skillnad från hyllorna märkta med "Förkylning" och "Värk och feber"). Bakom mig hörde jag en man hålla en monolog om sin fotsvamp som aldrig ville gå över, trots att han provat "allt". Där stod jag och tänkte: Über allen gipfeln ist Ruh. Fan vet vad det betyder, men det är tyska och det var Goethe som sa det, så nu vet ni det.

Till slut blev det min tur. Jag viftade glatt med min handskrivna gula receptblankett som jag var ensam om i hela lokalen att ha, alla andra hade e-recept. Den blev mottagen av en mindre glad farmaceut, eller vad de nu har för titel, de där som såsar omkring i ultrarapid i vita rockar och Birkenstocksandaler på andra sidan apoteksdisken. Farmaceuten tittade på min gula blankett som om han aldrig sett en sådan förut. Han var ung, så det hade han kanske inte. Han läste den om och om igen (och här ska tilläggas att min tandläkare har en helt läslig handstil, så det kan inte bero på det) som om den innehöll breaking news om senaste utvecklingen i Mellanösternkrisen. Så började han skriva av det som stod på receptet. Där står typ: "Skölj under 2-3 minuter morgon och kväll", inte mer. Men den här killen gick igång som om han vore Fjodor Dostojevskij när inspirationen till Brott och straff flödade som mest. Jag överdriver inte om jag säger att han hamrade på tangentbordet i flera minuter. Sedan skulle han scanna av en streckkod på i tur och ordning receptet, flaskan och etiketten. Läsa vad det stod, dubbelkolla mot receptet, dubbelkolla igen. ALLVARLIGT. Det är väl bra att de är noga, men det här var ju ett receptfritt läkemedel. Jag hade kunnat gå raka vägen till tandkrämshyllan och plockat åt mig litervis med samma produkt utan att någon hade höjt ögonbrynen.
- Kan jag få se på din legitimation också, frågade farmaceuten allvarligt men artigt, och jag langade fram körkortet medan jag funderade på om det här skulle kunna gå att omvandla till någon form av komplimang eller inte. Legitimation för att köpa fluorskölj...troligtvis inte. Så frågade han om jag "använt den här produkten förut". Alltså FLUORSKÖLJ! Det var ju inte precis någon psykmedicin med risk för grava biverkningar.  Jag andades fram ett "ja" och som belöning fick jag ett erbjudande jag inte skulle kunna motstå, en doseringssked i genomskinlig plast. Tackade dock nej till detta, vänligt men bestämt.

Som sagt. Det är inte konstigt att det tar tid på apoteket. Hoppas att inga luftburna viruspartiklar kom i min väg under denna evighet som besöket tog. Eller att mitt immunförsvar är supertaggat, trots att jag inte heter något på O. 

Big Brother 2012

Igår dristade jag mig till att se ett avsnitt av Big Brother på nätet. Har inte följt denna såpa på många år, första omgången var rätt kul, för då var det ändå förhållandevis normala människor som var med, andra omgången skrattade man lite överseende åt silikonblondiner som Linda Rosing, men sedan blev det ju BARA såna deltagare, och då tröttnade jag. Men igår kastade jag alltså ett öga på ett slumpvis utvalt avsnitt, och herrejävlar vilka spånkorgar det finns. En helt seriös diskussion mellan en kille och en tjej om huruvida tjejen egentligen var man på grund av att hon hade storlek 41 i skor och använde killdeo ("Jamen den är mycket bättre"..."För oss killar, ja"..."Nej"..."Jo"...helt ALLVARLIGT, hade ingen aning om att det fanns särskild "killsvett" utan trodde bara det var lukten och typ designen på förpackningen som skilde sig åt, men man har uppenbarligen SÅ mycket kvar att lära).

Eh, ja. Evolutionen känns rätt misslyckad just nu.