Directors cut

Ibland blir man bara så trött. Nu är det en unge som har varit i Skånes djurpark och råkat se ett hästhuvud som järvarna sparat och förmodligen känt att de kanske ville äta vid ett lite senare tillfälle. Och han hade blivit "jätteledsen" för det, ungen alltså, inte någon av järvarna. Det är väl för all del begripligt om man är fem år och har Disney Channel som referensramar och föräldrar som tycks vara oförmögna att förmedla någon form av information kring liv och död. Men detta att ungens förälder tycker att det var någonting att vända sig till pressen för vittnar om en ganska snål tilldelening av förståndsgåvorna. Hos föräldern då alltså. I alla fall om ni frågar mig.

Och att sedan kvällstidningar använder ord som "chock" och "skräckupplevelse" för att beskriva händelsen är på gränsen till pinsamt. Men de har väl också Disney Channel som världsbild, kan man förmoda. 

Gudfadern är det i alla fall inte, den saken är klar.

"Jag tycker om knark, men jag vill inte att DU ska hålla på med det"

Samtal mellan mor och son år 2008:

Jag: Vad gör du egentligen hela dagarna?
17-åringen: Jag lyssnar på jazz.
Jag: Gör du ingenting annat?
17-åringen: Nej. Jag lyssnar på jazz.

But its draughty in the trenches, oh

Jag har ägnat mig en smula åt lyxshopping på sista tiden. Det vill säga, jag har handlat en massa böcker och filmer. Jag gav till exempel mig själv en box med tre Roman Polanskifilmer i födelsedagspresent. Jag fyllde i och för sig år för 14 dagar sedan och den dök upp i förrgår, men det gör ju ingenting. Ikväll funderar jag i alla fall på att se filmen Rosemary's baby. 
Alternativet är att sträckläsa boken The Encyclopedia of Serial Killers som jag gav mig själv av någon annan anledning som jag har glömt nu, men det var säkert något behjärtansvärt. Den kom igår och verkar mycket lovande.

Det ser ut att bli ond bråd död hur jag än väljer.

"Känner du Fläskjohan? Han åt en gång hundra sådana här kakor"

Det var rätt längesen jag hade ärende till maffiabageriet. Men idag var det dags att hämta ut en liten försändelse från Adlibris. En för mig okänd ung dam ur den gigantiska klanen Corleone stod bakom disken och mumlade fram frågor med beslöjad röst. Maffiabagarna slänger fram en papperslapp och beordrar en att skriva ner löpnummer och kod som man fått via sms och så glider de iväg till sin lilla posthylla och börjar leta, men lillasyster Corleone valde den muntliga förhörsmetoden istället. Det tog en evig tid eftersom hon var tvungen att upprepa varje fråga flera gånger, för jag hörde inte ett skit av vad hon sa eftersom hon pratade jättetyst och med ansiktet nedböjt över disken. Fyra av maffiabagarna satt vid ett bord en meter därifrån och följde händelseutvecklingen utan att yttra ett ord. 

Jag antar att det var ett test för att se om hon var betrodd att sköta affärerna medan de var iväg och yrkesmördade. Eller vad nu maffiabagare gör på sin fritid.

Familj vanilj

Idag har jag hälsat på hemma hos Puppan och Daniel. Fast Daniel var inte hemma.

Puppan och jag diskuterade hur julen skulle firas i år. Att observera är att dagens datum är 5 augusti. Och då ska man betänka att vi knappt firar jul i vår familj. Vi har inga som helst traditioner att hänga i julgranen. Snarare ligger vi på soffan och drönar bort hela konceptet med 24 december. Vi slötittar på filmer vi sett hundra gånger tidigare och äter mat som varken är salt eller fet.

Sånt är viktigt att planera i god tid.

Nå skruva fiolen

Jag har ett getingbo utanför ett av mina fönster, eller vadå jag har, det är väl getingarna som har det. De har ockuperat ett ledigt hål i murbruket, och ingen hyra betalar de heller, såvitt jag vet. Nu ska det sägas att de hittills inte på något vis har stört mig heller, trots att boet ligger bara någon meter från balkongen och balkongdörren har varit öppen dygnet runt. En enda geting har förirrat sig in i lägenheten, men det känns som att det skulle kunna ha hänt ändå.

Fast jag är lite sur på getingsläktet i största allmänhet just nu. Jag blev nämligen getingstucken förra veckan. Helt utan anledning kan jag säga. Ena dagen plockades det körsbär i fred och endräkt med naturen, visserligen kändes det emellanåt som att det skedde med livet som insats, men på det stora hela gick det ändå bra. Nästa dag råkade jag bara passera Steklarnas Förenade Körsbärsterritorium, och då var det ett randigt litet as som tog det som en provokation av stora mått och satte gadden i vristen på mig. Som om jag hade försökt ta död på henne med en karatespark eller något. Skärpning, tack. Jag var faktiskt vänligt sinnad.

När jag var barn fick jag lära mig att om man fick mer än sju jordgetingstick så dog man jämmerdöden. Tyvärr var det ingen* som brydde sig om att upplysa om att det rörde sig om fler än sju stick vid ett och samma tillfälle**, utan jag trodde ganska länge att även om man bara fick ett stick i taget med åratals mellanrum så skulle detta liksom ackumuleras, så att när det där ödesdigra sjunde sticket till slut inträffade så segnade man ner och dog på fläcken, ungefär som Five Point Palm Exploding Heart Technique i Kill Bill.

Jag tror det kan bli en bra deckare med en lagom giftig intrig. Det sjunde sticket, i regi av Ingmar Bergman, nejvisstnej, han är ju död. 

Förmodligen så har han trampat i ett jordgetingbo.

* Läs: min mamma.
** Vilket för övrigt inte heller är sant.

Dagens boktips

Jag har läst Stephen Kings senaste bok Blaze, eller senaste bok på svenska i alla fall, jag tror hela Amerika är fullt av jättebra Stephen Kingböcker som en hop ondsinta gnomer på Bra Böckers förlag helt tjurskalligt vägrar att översätta. Ta bara det här att man var tvungen att vänta i typ 15 år på översättningen av tredje delen i Det Svarta Tornet. Inte ens jag klarar att hålla del 1 och 2 i huvudet under så lång tid. Nu måste jag läsa om dem först innan jag kan fortsätta, och det tar faktiskt emot lite, hur underligt det än låter.

Det kan ju inte vara att det saknas efterfrågan, så det måste helt enkelt röra sig om ren och skär ondska från förlagets sida. Jag är skitlat och vill helst inte läsa böcker på engelska. Fast nu måste jag snart läsa The Toyota Way samt en bok om seriemördare**, men det är en helt annan historia som jag kanske återkommer till.

Men Blaze var i alla fall jättejättebra och den som kan läsa hela utan att bli tårögd har helt enkelt inget hjärta. Alla måste läsa, annars kommer gnomerna på Bra Böckers förlag att hemsöka era drömmar. På originalspråk.

* Som numera av någon outgrundlig anledning är omdöpt till Det Mörka Tornet, men jaja, skitsamma. Som vi brukar säga. 
** Obs, de har ingenting med varandra att göra.