onsdag 20 februari 2008

Then your head is skewered on a stake

Den ultimata förnedringen:

Min massör: Hur är det med din rygg nu, har det blivit någon förändring sedan sist du var här?
Jag: Alltså, jag var hos kiropraktorn och han sa att det var ryggskott. Men det kan det väl ändå inte vara?
Min massör: Joho då! Du är ju i den åldern nu, när man börjar drabbas av sånt.

Vadfan. Jag tycker att ryggskott är något som drabbar äldre och otränade människor när de skottar snö, flyttar pianon eller puttar igång en bil. Jag är varken otränad eller gammal. Eller åtminstone inte otränad. 

Det här känns skamligt. Som jag föreställer mig att det känns att få diagnos på en könssjukdom.

Alkoholism och ätstörningar innefattar ju även någon som kallas "förnekelse av sjukdom". Från och med för ett tag sedan ingår detta fenomen även i diagnosen ryggskott.

Youll never walk alone

Jag läser rollistan för filmatiseringen av Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" och känner mig tveksam. Noomi Rapace som Lisbeth Salander vill jag väl egentligen inte uttala mig om förrän jag har sett filmen, men hon verkade vara den bästa kandidaten av det urval som presenterades för rätt längesen. 

Men Mikael Nyqvist som Mikael Blomqvist? Nej, nej, nej. Det känns helt fel, och dessutom mår jag lite illa av Mikael Nyqvist och undviker filmer där han är med. Fast det går ju inte nu, den här filmen måste ses. Men man kan undra hur de tänkte. Om de valde honom för att han hette nästan likadant? Det blir billigt, man behöver inte trycka upp visitkort enkom för filminspelningen, det går bra att använda de riktiga och så bara tippexa över några bokstäver.
Dessutom tycker jag egentligen inte att Mikael Blomqvists karaktär är sådär supersympatisk heller. Jag irriterar mig på att han går och lägger sig med allt och alla i böckerna. Så himla snygg och trevlig är han väl ändå inte. Han är ju helt otränad, och så röker han också, som Jenny sa när vi diskuterade saken. Vi är som vanligt stränga men rättvisa i våra omdömen av det motsatta könets tillkortakommanden. 

Och Peter Haber känns verkligen inte som Martin Vanger. Det har tagit mig tusen år att vänja mig vid honom som Martin Beck istället för Sunes pappa. Det är som med Robin Williams. Hur mycket tårar som än fällts över Oh Captain, my captain i Döda poeters sällskap så är han ändå först och främst rymdvarelsen Mork*. TYVÄRR, men så är det.

Jag vill inte se Lena Endre som Erika Berger heller. Om jag hade fått välja så skulle hon fått byta plats med Marika Lagerkrantz i rollen som Cecilia Vanger istället.  Jag försöker föreställa mig Mikael Blom/Nyqvist med liderlig stämma tilltala Erika Berger/Lena Endre med det superlöjliga smeknamnet "Ricky" (Stieg, hur tänkte du här?), men tanken svindlar som det heter. Usch.

Men Peter Andersson kan bli ruskigt bra som Bjurman och Ingvar Hirdvall är alltid bra i allt han gör, från gubben Pettson till Becks knasiga granne och vidare till tjurskalliga bönder i Midvinterduell och Potatishandlaren. Fast Dirch Frodes roll är ju tyvärr inte så framträdande.

Hur ska det här gå? Frågorna hopar sig. Vem ska spela Dragan Armanskij? Varför är inte Reine Brynolfsson med? Och varför i hela friden heter boken/filmen The Girl With The Dragon Tattoo på engelska? Män som hatar kvinnor är en kraftfull titel som utlovar spänning, maktkamp och ond bråd död. The Girl With The Dragon Tattoo låter som ett äventyr med Tintin.

* Detta är en generationsfråga där brytdatum för vilka det berör går någonstans omkring 1970.

Alone but not lonely

I fikarummet del II:

Magnus: Carl är i Indien.
Jag: Jaså? Är han där ensam?
Magnus: Ja.
Jag: Nämen oj! Helt ensam?
Magnus: Alltså...Det bor ju 800 miljoner människor eller så i Indien, så HELT ensam tror jag inte att han är.

Always been the average breaking it down

I fikarummet:

Jag: Alltså, jag fattar inte det här med Nintendo Wii eller vad det heter. Vad är det för något?
Stefan: Amen! Vet du inte det? Då är du halvtrög!
Jag: Men Stefan! Så kan du ju inte säga!
Stefan: HT! Halvtrög!
Jag: Men det kan ju även betyda heltrög.
Stefan: Du kan även vara HB...Helblåst!

"Här har vi den, och så samma på cd"

Härförleden läste jag om en kvinna, Brita Olovsdotter, som på 1400-talet blev dömd för bland annat högförräderi. Straffet, att bli bränd på bål, omvandlades så småningom till att bli levande inmurad. Det känns lite tveksamt om det var till det bättre. Hur som helst blev hon benådad och fick sedemera gå i kloster.

Brita hade en make, den svenske adelsmannen och riksrådet Ehrengissle Nilsson den yngre Natt och Dag. Vilket namn, det måste ju ha tagit honom en hel vecka att skriva sin autograf. Jag hoppas att han hade ett kort och klämmigt tilltalsnamn. Typ Bo. 

 

tisdag 19 februari 2008

And that time over at Johnnys place, well this chick got up and she slapped Johnnys face

Nu har Fidel Castro avgått efter nästan 50 år som landsfader, bara 81 år gammal. Nu är det lillebror Raul, 76, som får ta över och det känns som att en ungdomlig entusiasm kommer att sprida sig i parlamentet.

De är rätt sega, de kubanska gubbarna. Fast något säger mig att Kuba inom de närmaste åren kommer att få byta president igen.

Finns det kanske något sladdbarn, eller ännu hellre barnbarn, i familjen Castro?

The way I sleep this bench just cant be made

Här är mobilerna du ska välja i vår, bräker Aftonbladet med rubriker i storleksordning naturkatastrof.

Jag blir per automatik trotsig och tänker verkligen inte välja någonting alls, och framför allt inte någonting som Aftonbladet listat som "het modell".

Fast snart är det väl bara jag i hela världen som tycker att man har en mobiltelefon för att ringa och sms:a och att alla andra så kallade finesser är rena löjan. Det är jag och fyrtiotalisterna som tjurigt håller fast vid våra gamla hederliga tegelstenar och förnekar ny teknik, fast så kan man tydligen inte heller generalisera, för häromdagen satt jag bredvid en pensionär som smackade upp en sån där fetingmobil och började knappa hur världsvant som helst.

Ur led är tiden.