260119

I fredags hade jag lite ärenden att uträtta efter jobbet, vilket jag tycker är segt för jag vill verkligen bara åka raka vägen hem. Men när ska man i så fall annars uträtta sina ärenden? Antar att jag helst inte vill ha några ärenden att uträtta, men ibland så måste man ju. Men mitt värsta är det här att vara på väg hem och så måste man hela tiden avbryta färden genom att svänga av, parkera, ut ur bilen, in på stället där man har sitt ärende, ut till bilen, vidare till nästa ställe, parkera, ut ur bilen, in på stället, OCH SÅ VIDARE. Känns som att vada i kvicksand (inte för att jag har gjort det, men man kan väl ändå föreställa sig), man kommer liksom ingenstans. Men men. I fredags åkte jag alltså lydigt in på Dogman för att köpa tuggben, till Mekonomen för att köpa spolarvätska och så slutligen Coop hemma i byn för att hämta paket och kompletteringshandla lite. Jag var relativt ensam på alla ställena så det gick fort. Sen hem, gå en promenad med hundarna, träna yinyoga, tända en brasa i kaminen och så landa i stället som lockar mig som en magnet: SOFFAN. Vi åt pizza och kollade på handboll, Färöarna mot Schweiz där lilla Färöarna ett tag ledde rätt stort, men det höll inte i längden fast de lyckades till slut kämpa sig till ett oavgjort resultat mot stora Schweiz. Allvarligt, det såg ut som att alla i det schweiziska laget var över 195 cm långa, medan färöingarna (om det nu heter så) såg ut som ett litet pojklag och Pauli Jacobsen, målvakten, ser ju ut som ett litet fattigt barnhemsbarn, vilket kanske en relevant jämförelse med tanke på att han spelar i danska division 2 och jag tror att de flesta i Schweiz ändå spelar i Champions League. Men det slutade alltså oavgjort och färöingarna var minst lika glada som om de hade vunnit.  

I lördags gick jag en långpromenad och pratade med S nästan hela rundan, lite (eller kanske inte så lite) taktiksnack inför ett möte vi ska ha på onsdag. Kom hem, tränade core och yinyoga och gjorde fotrehab. Sedan: SOFFAN! KAMINEN! SKIDSKYTTE PÅ TV! Sprint tycker jag egentligen är den tråkigaste varianten av skidskytte, men man får ju ta vad som bjuds. Gjorde sedan kycklingfilé, ris och ugnsbakad spetskål till middag och så var det dags för Sveriges EM-premiär i handbollen. 

Igår var det långpromenad, yinyoga och sedan en lång slapp eftermiddag i soffan med cozy crime, skidskytte och världscupen i hoppning. Gjorde ugnsbakad lax och en sås som fan i mig var TO DIE FOR, skulle kunna ätit den som soppa, till middag. Ikväll kan vi kolla på Färöarna mot Montenegro, det blir nog en kul match!, sa jag till min man tidigare på dagen, och där blev jag sannspådd fast inte på det sätt jag trodde. Färöarna är ju ett roligt lag att se, de är så små och kvicka och så det där att de alltid tar ut målvakten och spelar 7 mot 6 i anfallsspelet, och de gånger jag har sett Montenegro så har de varit såna djävla krigare. Men nu vete fan vad som hände? för Färöarna tog taktpinnen direkt från start och drog ifrån och de montenegrinska lejonen mäktade helt enkelt inte med att ta sig ikapp. När Staffan Olsson och Ola Lindgren var förbundskaptener för det svenska landslaget och det gick dåligt så röt Staffan INGA DJÄVLA HÄNGBJÖRKAR NU! om han tyckte det var för deppigt på bänken, och det hade den montenegrinska coachen också behövt göra, för det var som att hela björkskogen hade vissnat och dött medan (främst) Elias á Skipagøtu, Óli Mittún och Hákun av Teigum fortsatte att ösa in mål samtidigt som Pauli Jacobsen gjorde den ena spektakulära räddningen efter den andra. Blev ju inte heller bättre stämning på den montenegrinska bänken när en av deras spelare fick rött kort. Matchen slutade med otroliga 37-24 till Färöarna, otroligt mäktigt att se. 

Nu är det ny vecka och nya tag. Ikväll är det ridning, sen är det lite oklart om jag ska träffa min fd kollega A2 imorgon kväll, vi hade egentligen bestämt onsdag men då kom det ett möte i stallet som behövde prioriteras. Vill också prioritera att träffa A2 så därför fick jag prioritera bort ridningen. Men inget är spikat än för A2 ska börja på ett nytt jobb som idag, så hon visste inte riktigt vad hon hade för tider och så vidare, så vi håller det lite öppet så länge. Den som lever får se, osv. Nu ska jag riva igång arbetsveckan.