"Liken vi begravde" är berättelsen om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i mörkaste Skåne. Det är en plats som tar fram det bästa och sämsta inom människan, fylld av legender och sanningar, lika levande som olycksalig. Peggy drömmer sig snart bort, till böckerna och lärdomen i Lund, medan det faller på Jollys lott att förstå och förklara uppväxtens alla kontraster: författarinnan som går igen, våldet som tycks växa ur marken och fosterfamiljens roll i det lilla samhället. För att inte tala om de otaliga morden och den skam som är behäftad med att växa upp på en fördömd plats. Resultatet är en hårresande roman om mod och hopp, om det närapå obesudlade ljus som kan växa ut ur mörkret.
Jag tyckte om den här boken, fantastiskt språk, underbara formuleringar och väldigt svart humor. Påminde lite om Stängslet av Magnus Mills. Förstod mig dock inte riktigt på den del som handlade om Författarinnan, det var lite obegripligt och tillförde enligt mig ingenting, men i övrigt var det en trevlig läsupplevelse. Den här boken får fyra bilvrak av fem möjliga, marsch iväg till bibblan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar