Till stallet istället, v 3 2026, pt 2

Igår hade vi vår nya ridlärare, instruktör I. Är ju alltid lite pirrigt att rida för någon annan än den man brukar för alla instruktörer har ju sina käpphästar. På 90-talet red jag för en rätt så välrenommerad instruktör som aldrig sa något om ens sits och då tänker man att nänä, men då är den väl ändå okej och så sitter man bekvämt och vad man tror är bra tills den dag jag började rida för någon annan som omgående och utan omsvep påpekade att jag satt som en djävla hösäck. Så där hade man lite att jobba med. När jag började-om min ridning 2017 så fick jag ändå höra att jag hade en "naturligt lodrät och fin sits" och sällan har jag blivit så glad för någon feedback, för muskelminnet är sannerligen inget man programmerar om i en handvändning utan den sitsen har jag fått jobba MYCKET för. Sen har man ju den kropp man har, skulle jag av någon outgrundlig anledning i ett tidigare liv varit inspiration för Mary Shelley så hade väl doktor Frankenstein tagit armarna från en Tyrannosaurus Rex och benen från en tax för att knåpa ihop yours truly. Eller det var kanske att ta i, men jag är kort och lite fyrkantig och hur lodrät och fin min sits än är så kommer det aldrig att se lika graciöst ut som för en person med längre armar och ben, det är ett faktum. Men man får ju göra så gott man kan med de medel som står till buds. 

I alla fall. Hade Köttbullen igår, och alltså, no jinx osv, men NÅGOT HAR HÄNT. För det första tycker jag att hon varit, för att vara hon, pigg och framåt de gånger jag haft henne i år. Och hennes högersida känns inte fullt lika omöjlig längre, det går att få till en och annan hörnpassering värd namnet i höger varv. Och galoppen känns bättre och bättre även om det fortfarande känns som att formen lämnar en del övrigt att önska. Men hon kör i alla fall inte upp huvudet och klunsar iväg på bogarna i fyrtakt. 

Instruktör I var bra, sen fattar jag att det inte är lätt att ta över en grupp där man varken känner hästar eller elever ens till namnen men det kommer ju att ge sig med tiden. Hon tyckte Köttbullen såg "arbetsvillig" ut, och då fattar man ju att NÅGOT HAR HÄNT, för är det något Köttbullen har så är det en stor komfortzon som hon inte är beredd att lämna utan tungt vägande skäl. 

Hon ser ut att vara bekväm att sitta på, sa hon också, och jag förklarade att det är hon absolut INTE, det är som att sitta på en ojämnt lastad centrifug, och då fick jag till svar I så fall är det du som har en bra sits! och det var ju kul att höra. Idag har jag träningsvärk både här och där, hehe. Tror jag spände mig omedvetet för att få till den där bra sitsen, man vill ju göra ett gott första intryck och det ger man inte om man är en hösäck.