Nothing seems to satisfy

Tycker jag är inne i någon form av svacka just nu. Allt känns motigt, ingenting känns särskilt kul. Är sur på min man pga att han fick ett helt orimligt vredesutbrott för att jag sa att det väl i alla fall inte behövde se ut som hemma hos någon i Trailer Park Boys i vårt vardagsrum. På jobbet känns det som att det är ständig motvind och uppförsbacke just nu, folk som inte gör vad de ska blir man utsedd till någon himla bitch när man försöker få andra att göra sånt VI HAR KOMMIT ÖVERENS OM ATT DE SKA GÖRA. Vi påstår att vi arbetar systematiskt och förebyggande och sedan ägnar sig folk ändå mest åt brandsläckning och nöjer sig med att huset åtminstone stod kvar den här gången också istället för att göra något åt att det ständigt börjar brinna. 

Var sur och trött när jag åkte hem, gick ut i skogen och tyckte allt var motigt. Det var för för varmt att ha jacka men för kallt att inte ha det. Lyssnade på senaste avsnittet av Flashback forever för att pigga upp mig, vilket det i vanliga fall gör men veckans avsnitt var på temat folk som är som Dr Pimple Popper, vilket kanske inte är exakt det äckligaste jag kan tänka mig men det ligger ändå i samma härad, så det var väl ungefär lika festligt som avsnittet om vinterkräksjuka som var för ett tag sen. MEN VARFÖR INTE liksom. Älskar Flashback Forever och tycker alltid de levererar i övrigt, men just igår: not so much. 

Kom hem och var så trött att jag bestämde mig för att skippa träningen. Satte mig vid köksbordet, åt en banan, tyckte extremt synd om mig själv, tog mig sedan samman och tränade en stund i alla fall. Och, surprise surprise, sedan kändes det bättre. Endorfiner is the shit, osv. 

Åkte sedan till stallet för styrelsemöte. Var sedan hemma vid nio, duschade, gick och lade mig och nu är det en ny dag som man ska tröska sig igenom. Först jobb, sedan facklig förhandling inför kommande omorganisation i stallet. Sedan hem och städa. Kul liv liksom. Sen ska jag i alla fall inte iväg någonstans, alltid något. Tänker (i självömkan) att jag ska gå och lägga mig klockan NITTON och läsa-om böckerna om Britta och Silver för att få lite sinnesro. Låter väl som en plan så god som någon.