Det här är en bok som jag inte kommer att läsa klart: Inringning av Carl Frode Tiller. Detta är handlingen:
David minns inte vem han är. En tidningsannons uppmanar nära och kära att skriva brev till honom för att hjälpa honom att minnas. Barndomsvännen Jon, styvfadern Arvid och ungdomskärleken Silje beslutar sig för att svara. Brevet ger dem en oväntad chans att berätta om sina egna liv samtidigt som de ringar in Davids historia.
Den här boken, som jag ryckte åt mig på impuls från en sån där snurra där bibliotekarierna brukar ställa fram böcker som de av någon anledning rekommenderar, är den första i en trilogi och på baksidan stod det att det var "en av 2000-talets viktigaste norska litterära verk". Gud hjälpe mig för övriga norska litterära verk då i såna fall, för det här var verkligen ingenting som föll mig i smaken. Blev direkt irriterad av att läsa, det var något i tonen som gjorde att det kändes lite som Ulf Lundell när han är som mest pretto och ska förklara hur allting är. Plus att det är irriterande att behöva läsa sida upp och sida ner i kursiv stil. Den här boken får ett överkorsat brev av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar