Fattade Billy någonsin själv vad det faktiskt handlade om?

Härförleden när jag var ute på en av mina många och långa promenader så lyssnade jag på Billy på Spotify, fast inte med Gyllene Tider utan i tolkning av Landet som jag tycker gör den bättre än originalet, men tankarna vandrade osökt iväg till Gyllene Tider i alla fall och då började jag fundera på om Billy funnits på riktigt, kanske var det en av Per Gessles gamla barndomsvänner back in the days?

De hade ju i alla fall pluggat ihop en gång i tiden, men nu var den tiden över och Billy jobbade på Domus och Per själv levde på a-kassa. Hur nu det ens var möjligt i en tid där arbetstillfällena var så många att det hette att man kunde "ta ett jobb" som om de låg fritt utströdda på marken och bara att plocka upp för den som var hågad, och hur lyckades Per egentligen med att uppfylla arbetsvillkoret för att få stämpla när han är född 1959 och låten börjar hösten 1976? Men det var kanske inte lika stingsligt med det på den tiden, vad vet jag? 

Hur som helst, hösten 1976 kom med en pockande känsla av att vilja bort från hela skiten, så tidigt en morgon fick den synnerligen impulsstyrde Billy helt enkelt nog av ekorrhjulet på Domus så han ringde sin gamla klasskamrat Per och fick hals över huvud med honom på tåget (det första som stod inne på stationen) med Malmö Central som första anhalt och ja, det kan ju verka lite futtigt men någonstans måste man ju börja när man reser iväg lite löst och ledigt med destinationen "bort". 

Egen lägenhet hade Per tydligen i alla fall råd med (trots att han inte hade något jobb) eftersom han fick ringa sin mamma och meddela henne att nu stack han, eller så kanske det var så att han fortfarande bodde hemma och hon var på jobbet och började ännu tidigare än Billy vaknade och fick sin nyckfulla idé, kanske var hon  till och med tvungen att jobba extra för att försörja sin latmask till son? Fast 1976 var det ändå helt rimligt att kunna flytta hemifrån utan vare sig fast jobb eller stålars på banken, så det ska jag kanske inte hänga upp mig alltför mycket på utan vi följer med Per och Billy när de tar färjan över till Danmark och här är första gången Billy hävdar att Per (utan närmare förklaring) ska fatta vad det handlar om, men det är väldigt oklart om han gör det faktiskt, och jag tycker nog att Billy kunde ha kostat på sig lite dialog här för det känns inte som att vare sig jag eller någon annan faktiskt fattar vad det handlar om. 

Men iväg kommer de och rätt så omgående träffar Per och Billy ett gäng med bågar och brass, jag bara utgår från att det var motorcyklar och inte Köpenhamns Cykelklubb som var ute på dåligheter istället för att ägna sig åt landsvägskörning och tempolopp. Den nyckfulle Billy slår sig förstås i slang med gänget medan Per ängsligt hovrar i bakgrunden och oroar sig, på ganska goda grunder skulle jag vilja påstå, att de ska bli indragna i något elände och att gänget skulle vilja "ha dom med någonstans", som om det här gänget bara mannade upp och pekade strängt med hela handen och bara Nu djävlar följer ni med oss! till de två lantisarna Billy och Per som inte ens hade några egna motorcyklar eller något annat matnyttigt att bidra med ifråga om tuffhet och gängmentalitet. 

Sen ska det knarkas, och här är väl enda stället i hela låten som jag verkligen kan fatta vad det handlar om, för det är ju sannerligen extremt tradigt att sitta bredvid någon påtänd jävel som bara ältar sin skit om och om och om igen. Ska det vara såhär så tänker i alla fall inte jag vara med! tänker Per stoiskt och struntar i att tuffa Billy tycker att de ska hänga med det tuffa mc-gänget till Amsterdam där man får anta att fortsatt knarkande står rätt högt upp på agendan. 

Här skiljs alltså Per och Billy åt i vredesmod, och av någon outgrundlig anledning stannar velputten Per kvar i Köpenhamn och man undrar ju lite varför han inte bara tog färjan österut med en gång istället för att loda omkring på Københamns Huvudbanegård i flera dygn? Vad skulle det vara bra för kan man ju undra, men det är klart, har man till och med ringt mamma och hävdat att intentionen och ambitionen är att man ska ut i vida världen och vara borta på obestämd tid så är det väl rätt pinsamt att komma hem igen dagen därpå? Fast kanske minst lika pinsamt när någon senare ber en berätta några fräna globetrotter-anekdoter och det enda man har att komma med är att man övernattat på en järnvägsstation som ligger några timmar hemifrån? 

Pinsamt eller ej, Per tar tjuren vid hornen och masar sig tillbaks hem till Halmstad igen och så är det väl inte mer med det, det blir både vinter och vår utan att han hör ett knäpp från Billy och det kanske inte är så konstigt med tanke på att de ändå skildes som ovänner. Men en dag (i juni -77) dimper det i alla fall ner ett vykort från Billy, och på detta dryga halvår som förflutit så har han förflyttat sig från Amsterdam  till Köln (om han ens någonsin var i Amsterdam, det förtäljer faktiskt inte historien för de kan ju ha gjort en avstickare på vägen, eller så kanske det där fräna gänget tröttnade på lama Domus-Billy från Halmstad så att deras vägar skildes åt långt innan de nådde den holländska gränsen och Billy fick kanske lifta mot okänd destination och så bara råkade det vara någon som skulle till Köln och där hamnade också Billy till slut). 

Från detta vykort får man i alla fall veta att Billy precis har börjat med heroin, och här undrar jag lite om det verkligen är något man skriver på ett vykort till en gammal klasskompis. Eller är det kanske jag som inte fattar vad det handlar om?

Så här föreställer jag mig att det står på vykortet:
Hej Per! Här kommer en hälsning från Köln där jag precis har börjat med heroin. Mitt liv är som en väska som man sparkar på, kastar iväg och slänger hit och dit, samt öppnar och fyller med pulver och skit. Det är  faktiskt inget vidare, men hoppas att allt är bra med dig i alla fall! Hälsa din mamma och mina fd kollegor på Domus om du träffar dom. Mvh Billy.  

Sen får man inte veta mer, men det är ju enkelt att föreställa sig att det i alla fall inte gick särskilt bra för Billy, han kanske inte ens kunde någon tyska utan fick hanka sig fram i Kölns knarkkvarter på tafatt  skolengelska och framleva sina dagar i sann misär och förmodligen avsluta sina dagar med en spruta i armen på en offentlig toalett på järnvägsstationen i Köln. Meanwhile in Halmstad: Pers popstjärnekarriär börjar spira och han omvandlar raskt vykortets innehåll till en låttext och snart blir det skivkontrakt och turnéer och grejer så att han äntligen kan slippa a-kassan och börja tjäna pengar och resten är väl så att säga historia. I alla fall för den som fattar vad det handlar om. Vilket med facit i hand väl ändå visade sig vara Per.