September!

Jaha, då var det ta mig fan SEPTEMBER! För en vecka sen hade jag fortfarande semester och nu är det officiellt höst. Men man gillar ju hösten, det gör man ju. Mest förbluffad över att allting går så himla fort. När man var liten så kändes det ju som att sommaren varade i flera år, nu är den över på en kafferast. 

Igår smet jag från jobbet tidigare, på riktigt den här gången. Den här fd Jättebebiskollegan som nu tack och lov har slutat, ingen är ledsen för det, sa alltid saker som Jaha, smiter du nu? eller Jag skulle bara vilja kolla en sak med dig innan du smiter hem eller liknande, och varje gång hade jag lust att skrika, eller åtminstone svara, att jag har jobbat mina timmar och är i min fulla rättighet att gå hem exakt när jag vill, jag behöver inte smita. Antar att hen bara använde "smita" som en synonym till "gå", men det var en av tio miljoner irritationsmoment med den personen som jag nu slipper och det är så himla skönt. I alla fall: SMET iväg, körde i ilfart till Willys och handlade till den gemensamma fredagsfrukosten som vi har på jobbet och turas om med och den här veckan var det min tur, körde sedan i ilfart (inom hastighetsbegränsningen, det var mer mentalt) hem, släppte ut hundarna i trädgården, tittade till hönsen och så igång med tv:n och sändningarna från EM i hoppning. Missade ändå början men det gjorde inte så mycket för det var de individuella ryttarna och det är ju laghoppningen som är spänningsmomentet. Ååh vad jag saknar den gamla goda tiden när vi höll på med ponnyallsvenskan, minns det som otroligt kul även om jag också minns att jag sagt att för varje omgång så åldrades man tio år. Hehe. 

Tillbringade eftermiddagen i tv-soffan och slets mellan hopp och förtvivlan. Henrik felfri! Hurra! 8 fel för Wilma! NEEEJ! Jens felfri! Hurra! När det var dags för Rolf-Göran som siste man så hade han ju ett sånt guldläge. Sveriges lag låg i ledningen på 1,51 fel och Tyskland på andra plats med hela 9,31 och Rolf-Göran brukar ju vara säkerheten själv. OCH SÅ RIVER HAN TVÅ HINDER! varav ett var ett plank som jag tror ingen annan i hela den här mastodontklassen på nästan 100 ryttare ens nuddat vid, men allt kan ju hända i hoppning. Så nu leder Tyskland och Sverige ligger tvåa på 9,51 och Schweiz (tror jag det var) på 9,90 nånting så det är ju oerhört tight i topp tre. Nu är det ju inte DÅLIGT att ligga tvåa inför dagens final, och ALLT kan ju som sagt hända, det såg man ju igår. Det var en riktig svår bana där bommarna föll som plockepinn för både den ena och den andra av världselitens topp. Men det är ju lite tråkigt att inte ha avgörandet i egen hand (säger jag, som om det var jag som skulle vara med och rida om medaljerna), utan nu måste Sverige BÅDE rida bra och så måste det gå lite sämre för någon annan (läs: i första hand Tyskland). 

I pauserna från sändningarna städade jag och bytte lakan i sängen och fixade kvällsmat, otroligt effektivt. Sen när hoppningen var över för igår så tog jag hundarna och gick ut i skogen eftersom jag efter moget övervägande beslutat mig för att skippa teorilektionen. Då var klockan kanske 17.45 och hundarna var ytterst konfunderade eftersom det inte alls är så vi brukar göra. Det var en skön kväll med ett stilla sommarregn, men jag blev mest påmind om hur extremt lite kvällsmänniska jag är, ungefär noll procent skulle jag nog säga. Är typ som en inverterad grävling, när skymningen faller vill jag bara krypa ner i mitt gryt och ligga där och tryna istället för att ge mig ut i världen och leta efter daggmask och insekter. 

Idag ska jag också smita tidigare, tror jag ska svänga inom Ica och köpa Picadeli-sallad till kvällsmat och sen hem och på med tv:n och så repeat på gårdagens upplägg (fast helst med Sverige felfria och gärma någon bom ner för Tyskland också). Planen var egentligen intervallträning efter jobbet idag, men skippar det till förmån för hoppningen, så himla ofta är det ju ändå inte EM. Och sen är det helg!