måndag 8 februari 2021

Det vilsna barnet

Har läst Det vilsna barnet av Torey Hayden. Detta är handlingen:

Det vilsna barnet är en gripande skildring av en rotlös liten flicka och en pedagogs fasta beslutsamhet att hjälpa henne till rätta.
Jessie är nio år gammal, med rött hår, gröna ögon och ett förtrollande leende. Dessutom är hon begåvad och ritar fantastiska, intrikata teckningar. Men Jessie vet också hur hon ska få sin vilja fram genom att ljuga, skrika och göra andra illa. Hennes föräldrar klarar inte av henne, och hennes socialarbetare kämpar med hennes destruktiva beteende och ursinniga humörsvängningar.
Efter en kaotisk väg via mängder av fosterhem får Jessie slutligen diagnosen reaktiv kontaktstörning. Den uppkommer när små barn berövas den livsviktiga anknytningen med pålitliga vuxna som ska hjälpa dem att utvecklas känslomässigt och att skapa normala band till andra människor. Specialpedagog Torey Hayden kallas in för att hjälpa till. Hon bestämmer sig för att träffa Jessie varje vecka i hopp om att förstå hennes utagerande beteende. Genom Toreys försiktiga uppmärksamhet kommer de chockerande sanningarna bakom Jessies lögner fram. Kan Torey och de andra socialarbetarna ge Jessie den kärleksfulla omsorg hon saknat, eller kommer hon att vägra släppa dem innanför sitt skal?


Jag har läst alla böcker som Torey Hayden har skrivit, i alla fall alla som har givits ut på svenska, och jag brukar tycka att hon skriver bra och gripande, det är starka berättelser som man kan läsa om och om igen. Den här kände jag dock inte riktigt samma entusiasm kring. Oklart varför, för upplägget är ju snarlikt. Kanske för att den här utspelar sig mycket senare än de övriga och det är rätt mycket reflekterande kring hur man gjorde förr kontra hur man gör nu, vilket i och för sig var intressant men det blev ändå lite splittrat. Tyckte också att dialogen kändes väldigt tillrättalagd? Den här boken får tre sånglärkor av fem möjliga. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar