Staden

Har läst Staden av Camilla Sten, en bok som beskrevs som en "klaustrofobisk nagelbitare".

Handlingen:
 

Det har gått sextio år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn försvann. Niohundra människor spårlöst borta. Ingen vet hur det gick till. Var det en olycka, ett massjälvmord eller spelade stadens fanatiska väckelserörelse en roll i försvinnandet?

Alice är en ung dokumentärfilmare som vuxit upp med sin mormors berättelser om Silvertjärn. Nu vill hon en gång för alla ta reda på sanningen. Hon och hennes team ska tillbringa fem dagar i den isolerade och övergivna staden och samla in material till filmen. Men så fort de anländer börjar de höra underliga ljud och se oförklarliga saker. Snart måste de fråga sig om det förflutna verkligen är förflutet, eller om staden kommer att sluka dem också.

 

                                                       (((( !!! SPOILER ALERT !!! ))))


 

Jag tyckte det här berättelsen var lite både och. På sina ställen var den riktigt krypande obehaglig på ett nästan Stephen Kingskt sätt - och det är inget dåligt omdöme när det kommer från mig. Men bitvis blev det lite för tunt och osannolikt. Varför var det till exempel så OMÖJLIGT att ta sig därifrån? De hade ju tagit sig dit med bil, då fanns det ju en väg tillbaka, även om det var långt att gå så var det väl ändå bara att börja traska? Och var hade egentligen Aina bott under alla dessa år? Det känns ju inte så trovärdigt att hon hade bott kvar i Silvertjärn utan elektricitet, värme, mat, kläder och mänskligt sällskap, det finns väl ändå en gräns för hur mycket mat och sånt folk har hemma i sina hus, det kan ju ändå inte räcka i sextio år. Och om hon bott någon annanstans så känns det ju rätt osannolikt att hon skulle ha koll på EXAKT när Alice och de andra kom dit. Och blommar en psykos verkligen ut helt utan förvarning cirka en millisekund efter att man slutat att ta sin medicin? Eller det kanske är så det går till, inte vet jag, men det hade varit mer sannolikt om förändringen kommit lite mer smygande. Sen hade jag gärna sett att biten med pastorn och det religiösa hjärntvättandet hade byggts upp lite snitsigare, nu var det mest först jättetrevlig och sen galen sektledare från en dag till en annan utan att man så att säga fick vara med på den resan. Lite mer om nedläggningen av gruvan och hur det påverkade bygden (mer än det klassiska allmänt depp och "problem med spriten") hade ju inte heller skadat. Sorry för spoiler. Den här boken får tre nedlagda gruvor av fem möjliga.