Läste någonstans (gissningsvis Expressen, gissningsvis via någon länk i sociala medier eftersom jag extremt sällan läser kvällstidningar) att Fredrik Virtanen ska sluta köpa kläder under ett års tid. Ha! Skulle det vara så himla svårt då? undrade jag hånfullt (eftersom jag inte gillar Fredrik Virtanen). Det är såklart jätteenkelt för mig att sluta köpa kläder eftersom jag inte har något intresse för kläder annat än att de ska vara funktionella, och som hasar runt i mina narkotikajeans i såväl söcken som helg. Enligt Naturvårdsverket köper varje svensk 14 kg textil per år. Det låter ju helt sjukt mycket om man tänker att det här är ett genomsnitt, vilket innebär att det finns dom som konsumerar åtskilligt mer (och även dom som konsumerar mindre såklart). Men ja. Ser man på dessa såkallade influencers så har de ju nya outfits var och varannan dag. Jag följer EN influencer-blogg (tänker inte länka, för den personen behöver sannerligen inte mer uppmärksamhet) där personen som har bloggen alltid ska framstå som så himla god och kärleksfull och omtänksam och "såklart) PERFEKT. Har sån god lust att kommentera och be henne skriva ett inlägg om hur hon ser på det här med konsumtion vs miljö, men det gör jag såklart inte eftersom jag försöker leva efter mottot "SCROLLA VIDARE OM DU INTE GILLAR" , vilket jag anser är något som fler borde ägna sig åt. Scrolla vidare istället för att skriva elaka kommentarer alltså.
Ska jag skriva om mitt liv som outfluencer istället? Idag är jag klädd i ett par shorts som jag minns att jag och min man köpte första sommaren vi var ihop, för att vi skojade om att nu var vi "ett sånt där par som handlar kläder tillsammans" och att nästa steg skulle bli matchande träningsoveraller (dit har vi dock fortfarande inte kommit). Det var sommaren 2008. Till detta bär jag en t-shirt med texten JAG SPRANG GÖTEBORGSVARVET 16 maj 2009. Det gjorde jag, även om det med facit i hand var mycket dumt. Köpte dock tröjan innan start, med motiveringen att "har man betalt 100 spänn för en tröja där det står att man har sprungit så kan man ju inte bryta och jag är för snål för att köpa en tröja och sen inte använda den". Sant, eftersom jag fortfarande använder den (bra kvalitet för 100 spänn måste jag säga). Över t-shirten har jag en tröja som hade legat i omklädningsrummet på jobbet i hundra år och alla som rimligtvis en gång i tiden kunde ha ägt den hade slutat. Så den tog jag med gott samvete. Så vad vill jag säga med detta? Att det fan inte är svårt att låta bli att köpa kläder i ett år och att fler borde göra som jag. Det var väl mest det.
Haha, idag gar jag som vanligt klädd i en topp som köptes för sisadär 20 ar sen och som har gatt i tvätten nästan varje vecka sedan dess. Hatar, hatar, hatar att shoppa kläder. Det enda jag gar igang pa att köpa är grejer till katterna och bokhandlar, men katterna har fatt tillräckligt och böcker har jag slutat köpa. Mitt problem är snarare tvärtom, att jag nästan inte har nagot att ta pa mig längre. Har skänkt bort himla mycket och det jag har kvar passar inte längre (har lagt pa mig nagra kilon).
SvaraRaderaEn gang kom en hel skapbil fran en välgörenhetsorganisation och jag fyllde den med lakan, handdukar och andra saker som kunde användas av bättre behövande.
Sa för mig är problemet att övervinna motviljan att ta mig till en butik och köpa nagra toppar, kjolar och byxor. Jag rakade skänka bort bada mina jeans (trodde att jag hade ett par kvar).
Sa det där med att inte shoppa pa ett ar har aldrig varit ett problem för mig, förutom det man behöver för att överleva saklart sasom mat och dryck samt i mitt fall tyvärr cig. Aven solen har fläckar ;).
Annika