För ett par veckor sedan fick jag ett vykort från Eon där det stod att de skulle komma och besöka mig för att presentera spännande erbjudanden om förnyelsebar energi. Jag noterade detta, men eftersom det inte stod någon specifik tid eller dag så tänkte jag att det var väl något försäljningstrick och lade inte någon större tankeverksamhet på det. Förrän häromdagen, då det plötsligt och fullkomligt oväntat knackade på dörren. Vi får så gott som aldrig oväntade besök så alla, hundarna mest, blev lite till sig i trasorna. Öppnade dörren och trodde först det var Jehovas vittnen eller mormoner, för det var två så pass uppsvidade karlar i vita skjortor och slipsar som mycket väl såg ut till att kunna sprida evangeliet. Men det var alltså Eons och inte Frälsarens utsända som stod på trappan och legitimerade sig och presenterade sig och tog i hand och undrade om de möjligen fick komma in eller kanske att vi skulle sätta oss i trädgården en stund så skulle vi få se på deras presentation och fantastiska erbjudanden. Viftade in dom till den närmaste uteplatsen, fast där hade jag lagt en massa vitlök på tork så det var inte direkt som ett foto från Sköna Hem. Men de wow:ade en god stund över det ändå helt fantastiska i att odla sin egen vitlök. Sedan halade de fram en läsplatta och det blev ett förfärligt ordnande med hur vi skulle sitta för att vi verkligen skulle kunna se ERBJUDANDET.
"Vi kommer ju till er för att ni är DE ENDA PÅ HELA DEN HÄR GATAN som har el från två olika leverantörer", inledde den ena dramatiskt och medan han hämtade andan för att, antar jag, lägga fram ERBJUDANDET på ett så lukrativt sätt som möjligt, så förklarade jag att anledningen till att vi hade det så är för att vi har andelar i ett vindkraftverk och därför köper el därifrån till självkostnadspris. Jag hann inte mer än avsluta meningen så backade han direkt. "Jaha, men då förstår jag. Ja, det där är ju ingenting vi kan konkurrera med. Då kan vi lika gärna avsluta här och spara både er och vår tid", och sen tog det inte trettio sekunder förrän läsplattan hade försvunnit och vi såg två lessna säljarryggar lämna undantaget och vandra nerför den i övrigt helt Eon-trogna gatan med slipsarna slokande i sommarvärmen. Tyckte nästan lite synd om dom. Är dock glad över andelarna i vindkraftverket, för förutom att elen blir billig så är det ett helt oantastligt argument för att inte byta elleverantör.
Det finns en viss kategori människor som riktigt skryter om hur otrevliga de är mot försäljare, typ att de bett dom dra åt helvete och slängt på luren, eller påstår att de krävt att få deras privata telefonnummer och sedan hotat med att ringa och terrorisera dom på deras fritid och liknande. Sånt där tycker jag är riktigt löjligt, de (försäljarna) gör väl bara sitt jobb och det är verkligen inte ett arbete som jag är avundsjuk på. Fy farao vad vidrigt att vara tvungen att försörja sig på att kränga saker som folk inte efterfrågat till folk som inte är intresserade. Visst, jag har väl också stött på enträgna typer som verkligen inte har tagit ett nej för ett nej, men jag tycker inte det hör till vanligheterna och det finns väl mycket värre situationer där folk inte tar nej för ett nej än att någon följer efter en fem meter för att försöka få en att byta telefonabonnemang när man är på väg in på Ica.
Härförleden blev jag uppringd av en riktigt engagerad säljare på Tele 2, som hade noterat att jag minsann hade varit kund hos dom sedan 2002 och nu hade jag en mängd riktigt bra erbjudanden, bland annat en helt ny Samsung Galaxy something something som jag fattade var den senaste och fränaste modellen som marknaden hade att erbjuda, och den kunde alltså bli min. Svarade då ärligt att jag använder mina telefoner tills de av olika anledningar upphör att fungera och att jag inte tror på konsumtionssamhället är ett hållbart sätt att leva i ett större perspektiv. Det var ett argument som bet, kan jag säga. Och det utan att jag behövde vara det minsta otrevlig. Hör och lär. Eller: Be kind. Always.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar