Liten uppdatering om Villanelle & co

Vaktelkycklingarna, Villanelle och hennes gäng alltså, har börjat få vara utomhus. Det var några dagars hårt slit med att samla ihop dom, placera dom i transportbur, bära ut dom till utomhusbur och så göra om proceduren i omvänd ordning på kvällen (man kan inte direkt säga att de var samarbetsvilliga). Men sedan ett par dagar tillbaka så har de flyttat ut för gott, och det ser de inte precis ut att lida av, tvärtom.
Har identifierat minst två av fostersyskonen som tuppar p g a att de är tecknade likadant som velourtuppen som numera går under artistnamnet Johnny Kass, och den färgteckningen är tydligen genetiskt dedikerad till Y-kromosomen. Igår var det dessutom en som gol. Vakteltuppar låter inte alls som höns, se (hör) själva på det här klippet jag hittade på Youtube.

Så pass gulligt och verkligen inte störande. Inte som salige tuppen Lars, som valde att hålla låda både arla och särla och rätt ofta däremellan också. Jag kan i och för sig tycka att det är ett otroligt mysigt ljud (dock inte ett extremt ljudligt och utdraget, på gränsen till maniskt galande var tionde sekund i över en timmes tid i svinottan, jag klockade Lars på detta en morgon förra sommaren när han väckte mig och det var omöjligt att somna om som han larmade och gjorde sig till), men det är väl tyvärr inte alla som håller med om det. På den gården där jag var och plockade hallon i lördags hade de några dvärghöns som gick lösa. Så mysigt med ett litet dvärgkuckeliku mellan varven. Men ja, det kommer ju inte att ske här. Funderar på att köpa några avelsägg och kläcka fram kycklingar "så att man får mat till vintern", som jag sa till min man när jag lanserade idén. Han var inte helt och hållet med på det tåget, vilket beror på att han har sovit rätt mycket i arbets/gästrummet senaste tiden. Han brukar lägga sig där på helgerna, för vi har så olika dygnsrytm och när han går och lägger sig (många timmar efter mig eftersom han är en nattuggla) så vaknar jag oftast och sen är det lögn för mig att somna om. Plus att jag tvingade honom att ligga där när han hade mansförkylning för några veckor sen för jag ville inte bli smittad. Ja, i arbets/gästrummet har Villanelle med fostersyskon kamperat innan de flyttade till sitt egna hushålle, och det låter ju mysigt och är mysigt, men samtidigt: det är rätt störande att försöka sova när sju vaktelkycklingar piper och krafsar runt. Och det luktar. Även om man städar buren (eller i vårt fall: min mans gamla akvarium) dagligen. Så jag kan ju lite förstå att han är mindre sugen, men det ska nog gå att övertyga honom. Hehe.