Pappaklausulen

Har läst Pappaklausulen av Jonas Hassen  Khemiri, eller nja, ska jag vara ärlig så läste jag kanske hälften och sen orkade jag inte mer för det hände ju aldrig någonting och sen började jag reta mig på att ingen hade några namn och sen tröttnade jag mer och mer på att varje stycke inleddes med beskrivningar i stil med "en son som också är en pappa",

"en farfar som också är en morfar", "en flickvän som också är jurist", "en dotter som också är en syster" och så vidare. Orkade ej hålla ordning på allt detta och tappade därför lusten att läsa klart. Den här boken får en dysfunktionell familjekonstellation av fem möjliga.