måndag 28 januari 2019

Till stallet istället, v4, pt2

I fredags var jag för en gångs skull INTE på drop in-ridning eftersom jag skulle rida igen en missad lektion. Den har jag visserligen inte missat än eftersom den ligger i framtiden, men det gick bra ändå. Förr kunde man ta igen en missad lektion i vilken grupp som helst där det fanns plats, men nu kör man istället ett uppsamlingsheat med självständig ridning en gång per månad. Förra gången jag red igen var vi bara fyra stycken och det gick jättebra. Nu var vi sju, och det hade förmodligen också gått jättebra om inte en av dom var en sån där person som tror att ridhuset är till för henne allena och som aldrig lyfter blicken och ser var någon annan befinner sig. Hon red i min förra grupp på torsdagarna, och det var likadant då. Nu säger jag inte att jag aldrig rider i vägen för någon annan, för det hände så sent som för ett par veckor sen. MEN MAN BER VÄL OM URSÄKT DÅ? Den här personen fnittrar istället gällt och verkar tycka att det här är ett naturligt inslag i verksamheten. GAH. Blir så trött.

Men bortsett från det irritationsmomentet så gick det bra. Pojken är ju en irish cob och för er som inte vet hur en sådan ser ut så har jag snott en bild från Wikipedia:

Irish cob
Vad jag ville visa med den här bilden är att denna ras alltså är utrustad med ett hovskägg som inte är av denna världen, och Pojken är inget undantag. Eller var, för nu har han minsann fått raka benen. Jag tycker att det är jättefint och charmigt med mycket hovskägg, men helt seriöst är det ett helvete att hålla rent. Och det fastnar både kvistar och kardborrar och allt möjligt i det, PLUS att åtminstone Pojken snubblar på sitt. Så nu åkte det. Och fan vet om det inte gjorde skillnad? Tyckte åtminstone att det kändes som att han lyfte benen lite bättre, men det kan ju vara en slump också.
Lektionen gick i alla fall bra. Jobbade med övergångar och volter och han lyssnade riktigt fint. Lite tjafs med bettet fortfarande, men inte lika mycket som förra lektionen. Galoppfattningarna blev fina och även om ett avbrott till trav aldrig är långt borta så går det framåt. Nu har han dessutom börjat få lite kondition och orkar galoppera mer än ett varv på volten utan att dö av ansträngning.

Denna vecka blir det bara ett ridpass för vi har teori med vanliga ridgruppen. Typiskt att det var den här veckan och inte nästa när jag missar ridningen p g a jobbresa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar