Vaktlar på gång

Ända sedan vi bestämde att vi skulle skaffa höns har vi sagt "ja, och sen kan vi ju ha några vaktlar också". Vaktlar är ju trevliga, säger vi alltid när vi ser dom till exempel i någon botanisk trädgård (eller varför inte när man ser ett svindyrt vaktelägg i någon snofsig saluhall), de gör inte mycket väsen av sig och verkar extremt lättskötta (och då kvalar ju inte höns direkt in i kategorin "svårskötta" heller). Plus att de är gulliga. Och lägger jättemycket ägg. Och är goda att äta*.

Nu slumpade det sig så att en person som jag känner annonserade om att hen hade vaktelägg till salu och jag tänkte att VAFAN och mailade och frågade om man inte kunde få köpa några vaktlar. Och det kunde man! Så semestern kommer att inledas med att vi ska snickra ihop en bur (dock ej ett sådant jätteprojekt som Höns-Hilton utan det här ska nog låta sig göras på några timmar) och sedan hämtar vi hem de små liven. Det blir spännande.

Vaktel, bild snodd från personen som jag ska köpa av så jag
KUNDE i princip ha tagit den själv. Bilden alltså.

* Ett förtydligande: Har alltså en vision om att bli lite mer självförsörjande ifråga om mat, men framför allt att inte stötta några djurindustrier. Slakt på den egna gårdsplanen låter kanske rätt barbariskt, men transporter till och slakt på Scan och Kronfågel är fan i mig som taget ur en skräckfilm. Och då är det i Sverige, som ändå har rätt mycket lagar och regler kring detta, hur det är utomlands vågar man inte ens tänka på. Något att beakta innan man stoppar ner en fläskfilé för 69 kronor kilot i kundkorgen på Ica.