Jaha, så verkar det som att vi har hittat en värdig efterträdare till gubbhunden Boris. Eller, såklart kan ingen
ersätta Boris, för han var ju one of a kind. Men ja, ni fattar. Jag hade gärna velat ha ytterligare en tax, men "min" uppfödare hade inga valpar just nu och jag vill gärna ha från den kenneln och då får man vackert vänta. Så den här gången blev det en dansk-svensk gårdshund istället. Egentligen inte av någon speciell anledning, men vi tycker det verkar vara en trevlig ras som passar våra syften och som inte är helt sönderavlad. Plus lagom storlek tycker åtminstone jag, som föredrar den lite mindre modellen av hund.
Och den som inte smälter av nedanstående bilder har väl inget hjärta och rekommenderas starkt att söka hjälp någonstans.
 |
| Ikaros, 5 veckor gammal. MAN DÖR. |
 |
Inte större än ett marsvin! Ja, det kommer ju att ändras.
Tur. Man vill ju inte dö av hjärtsnörp varje gång man tittar
på honom. |
Om tre veckor är det dags att hämta hem det lilla grynet. Sen väntar en till lika delar svinjobbig som underbar tid. Ha koll hela tiden, springa ut i tid och otid, torka kisspölar på golvet, få allting söndergnagt av sylvassa tänder. Och så valpmys. Valpmys...mmm. Uppväger väl ändå det mesta här i livet.
Ah vilken sötnos! Jag vill ocksa ha hund, men det skulle inte funka hos mig tyvärr. Mer bilder tack!
SvaraRaderaAnnika
Har tyvärr inga fler just nu, så du får ge dig till tåls några veckor :)
RaderaSÖÖÖÖÖÖÖÖÖT
SvaraRaderaJag gillar ju lite större hundar, men jag skulle ju kasta mig ned på marken och be på mina bara knän om att få hälsa om vi möttes. Han är ju så söt att man välter. Ska ni behålla namnet eller hitta på ett eget?
SvaraRaderaVi har inte kommit på något mer passande arbetsnamn än. Eller rättare sagt: vi har jättemånga bra förslag som vi inte är överens om. Gillar ändå namnet Ikaros, fast jag egentligen föredrar tvåstaviga hundnamn. Men det får väl ge sig med tiden.
Radera