Människor som det kanske är tur att jag inte är släkt med?

Fick en bloggutmaning av Mirre, tack och lov för det för den här värmen genererar inte många inlägg på egen hand. Känns som att hela hjärnan har hamnat i träda och inte kommer att återuppstå förrän det blir regn, rusk och kyla. Och när blir det, I NOVEMBER ELLER?

Utmaningen lyder som följer: Måla upp en bild av sex olika släktingar/familjemedlemmar som vore perfekta att ha i ditt absolut perfekta liv. Du får välja ett perfekt husdjur också och det får inte vara hund.

Vet ju att det finns många som är avundsjuka på mig som har en man som både är snickare OCH elektriker, men i vårt fall är det lite som med skomakarens barn. Det som blir gjort blir förstås väldigt bra, men det är oftast en extremt lång startsträcka som inte sällan inkluderar varierande grad av tjat och konflikter. Och det blir alltid något kvar som hamnar i kategorin "jag tar det sen".  Övrig släkt bor för långt bort för att man ska kunna ha någon reell nytta av dom.

Men skit i det, här kommer min lista över de användbara släktingar som jag inte har. Man kan också bortse från att jag förmodligen aldrig vågat be någon av dom någonting, för man vill ju inte bli stämplad som en som utnyttjar andra bara för att man är släkt. Men i alla fall, ge mig:

1. Någon som är läkare. Tänk vad himla praktiskt det skulle vara att slippa sitta i telefonkö på vårdcentralen, få en tid om tre veckor, få träffa nån himla nyutexaminerad stafettläkare som ser ut att vara 12 år gammal och som inte känner igen en halsfluss om den så kommer in genom dörren med en kopp kaffe i handen. Nä, tänk att bara kunna sms:a till moster Margareta (eller vad ens imaginära läkarsläkting nu kan tänkas heta) och få en diagnos, få avfärdat en inbillad diagnos eller få ett recept på stark, stark medicin utan krångel. Moster Margareta är verkligen något att hålla i handen när åskan går.

2. Någon som är veterinär. Av samma anledning som ovan, fast kanske lite mer ur en ekonomisk aspekt också. Upplever inte att det är svårt och krångligt att få tid på ett djursjukhus, men så börjar också tusenlapparna att fladdra iväg i samma stund som man blir inropad från väntrummet. Nä, då ringer man till farbror Bertil, som har en egen praktik, eget labb och jour 24/7. Farbror Bertil är en klippa att luta sig mot.

3. Någon som är rörmokare. Som man kan ringa till när man undrar över vad det ska vara för tryck i pannan, hur man ska ställa in shunten, någon som man kan be flytta ett element som sitter på det enda stället där man kan ha en altandörr. Eller liknande svåra grejer som man drar sig för. Då står kusin Klara där med verktygslådan i högsta hugg och har svar och lösningar på allt. Man kan alltid lita på Klara.

4. Någon som äger typ en maskinstation eller liknande, som man skulle kunna ringa till när man behöver transportera ett lass grus, få bortfraktat tusen ton ris och kvistar, få ett lass matjord levererat, få hjälp med att dränera eller gräva upp en rot eller annat jobbigt/tungt/dyrt. Men morbror Egon fixar detta i ett litet nafs. Gratis dessutom. Jag gillar morbror Egon.

5. Någon som är bilmekaniker. Fy farao vad gött att bara kunna ringa till kusin Eva-Britt och så byter hon olja, bromsskivor och i största allmänhet ser till att bilen är i toppform. Man kan alltid ringa till Eva-Britt när man blir stående någonstans med ett stendött fordon, hon kommer farandes på nolltid och erbjuder bogsering, lånebil och en gratis reparation. Eva-Britt är en superhjälte.

6. Någon som är polis. Har ju tusen uppslag till deckare/mordgåtor som stupar på att jag inte har någon inblick i hur polisen arbetar på riktigt. Vågar inte heller fabulera fritt och riskera att dra på mig hela poliskårens samlade vrede. Inbillar mig dessutom att jag skulle kunna få ta del av riktigt saftigt skvaller när jag och kusin Karl tar en fika. Det säger väl mer om mig än om min imaginära släkting, men nu är det ju mina fria fantasier som talar. Men jag tror att kusin Karl uppskattar våra små kaffestunder.

Aaaah...vad allting skulle vara perfekt om ens släkt inkluderade ovanstående. Det var inte så svårt, det var mycket svårare att välja "det perfekta husdjuret" när man inte fick välja hund. Men katt är inte så dumt. Jag gillar katter och köper absolut inte det där att man måste vara antingen hund- eller kattmänniska, för mig går det utmärkt att vara både och. Har haft katt tidigare och skulle mycket väl kunnat ha det igen, OM jag antingen bodde på en gård där katterna kunde gå ut eller hittade något smart ställe att ha en kattlåda på. Hatar nämligen kattlådan, var den än står är den i vägen och hur mycket man än städar och vilken dyr sand man än häver i så tycker jag den ger en känsla av ofräschhet. Men annars finns det få saker som går upp mot att ha en spinnande katt i knät.
Annars kan jag ju slå ett slag för höns som det perfekta husdjuret. Lättskötta, billiga i drift, roliga att kolla på, plus att man får ägg och eventuellt kött från dom. Häst är ju också kul...Nä, STOPP, jag kan verkligen inte välja här. Hjärnan radar upp häst, ko, får, gris, kanin, get, ALPACKA...you name it. Djur is the shit. Jag tror mitt liv hade varit perfekt om jag bott på en gård och fått gå och pula med mockning och foder och staket och sånt dagarna i ända. Kräver dock ett visst mått av ekonomiskt oberoende, så det får väl bli i ett annat liv. Kanske i det där jag sitter i min skrivarlya och producerar kioskvältande deckare i samråd med morbror Karl?

Passar återigen vidare utmaningen till DDT. Go, go, go!