Igår var det dags för ridning igen. Såg väl måttligt fram mot ännu en dust med Hästen, men tänkte att det är ju bara att bita i det sura äpplet och kämpa på.
I vårt stall sitter det en whiteboardtavla, och där skriver ridläraren upp vem som ska ha vilken häst, gissningsvis för att alla snabbt och smidigt ska få reda på det och slippa hålla på och först leta efter och sedan slita och bläddra i den pärm där samma information finns. Igår när vi kom till stallet så stod det bara "samma hästar som förra veckan", och det var ju inga konstigheter. Givet att man hade varit där förra veckan. Några hade inte det, och då blev det tydligen lite KAOZ eftersom pärmen (som brukar ligga vid whiteboardtavlan) inte fanns på plats. Fast det var inget som jag märkte av förrän ridläraren kom in och folk började tjattra om det. Det visade sig att ridläraren hade glömt att lägga ut pärmen och att meddelandet "samma hästar som förra veckan" var från dagen innan. Sedan visade det sig att ridläraren hade tänkt att jag skulle ha Älgen istället för Hästen, men det var ju så dags att få reda på det en minut innan lektionen skulle börja när Hästen var sadlad och tränsad och Älgen stod i sin box och hade hela rasthagens samlade lera i sin päls.
Aja, det var inget att göra mer än att klättra upp på Hästen. Menmenmen, lo and behold! Det gick faktiskt inte så illa! Jag ska inte påstå att det gick BRA, för det gjorde det verkligen inte. Men det kändes som att vi hade något på gång, som att jag kom igenom åtminstone ett av alla lager av inneboende likgiltighet och/eller ovilja som Hästen omger sig med och att vi kunde börja samarbeta. Sen gick det som sagt inte alls speciellt bra, för han förböjde sig i skänkelvikningarna och ville inte stå stilla i halterna, men det var kanske inte enbart hans fel. Men det kändes ROLIGT att rida, och det kan jag inte påstå att det har varit särskilt mycket de andra gångerna.
Dessutom fick jag fram honom utan att han stannade upp och protesterade varje gång han tyckte det började bli jobbigt. Antar att TOUGH LOVE TREATMENT har gett resultat, för igår kändes han nästan lite pigg och ett par gånger började han till och med takta när jag tog tyglarna. Men bortsett från det var det inte någonting som direkt skedde av sig själv, utan jag fick verkligen jobba med skänkel och säte I VARJE STEG för att få fram honom. Men det tycker jag är okej så länge man känner att det ger något slags resultat.
Status idag: "lite träningsvärk". Men det kan det ju vara värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar