Spel

Har läst Spel av Anna Roos, en bok som enligt DN skulle ha "vass klasskildring och spännande intrig" och vara "en bok man sträckläser". Vet inte riktigt om jag håller med om det, tycker snarare den var synnerligen lätt att lägga ifrån sig mellan varven. Boken handlar om Sol och Gustav, som är tvillingar men som efter föräldrarnas skilsmässa växer upp hos varsin förälder. Sol hos white trash-morsa i förorten och Gustaf hos fin pappa på Lidingö, och deras liv blir därefter. Gustaf går på Handelshögskolan och Sol flackar mest omkring utan större mål eller mening med livet.
När berättelsen börjar har Gustaf hittats död i Årstaviken, förmodat självmord, men Sol, trots att hon och Gustaf knappt umgåtts överhuvudtaget sedan de var barn, "vet" genast att det inte stämmer. Med hjälp av ett falskt CV får hon jobb på Handelshögskolans bibliotek för att "ta reda på sanningen". Redan här kändes berättelsen helt orimlig. Nu vet jag ju inte exakt vad man har för urvalsprincip när man anställer folk på Handelshögskolan, men jag har väldigt svårt att föreställa mig att en person som är så socialt inkompetent och med så bristande impulskontroll som Sol får anställning bara sådär, utan att någon kollar referenser eller någonting. Och att hon sedan inte blir avslöjad när hon helt uppenbart inte kan deras datasystem som hon sagt att hon kan, och dessutom står och sköter privatsaker på arbetstid och är helt uppkäftig typ första dagen - nä, så tror jag verkligen inte att det går till. Ja, sen visade det sig att Gustaf var med i något gäng där man spelade någon slags roulette med oklara insatser, och naturligtvis snackar hon in sig i detta gäng och får vara med och spela. Någonstans här började jag tröttna, både på intrigen som bara malde på utan att direkt komma någon vart, och på Sol själv, som hela tiden ska förhålla sig så utstuderat cynisk och ha en irriterande tröttsam jag-skiter-i-allt-och-säger-och-gör-vad-jag-vill-utan-att-bry-mig-om-konsekvenserna-attityd till allting.  Ingenting av det här känns speciellt sannolikt, och de sista femtio sidorna skummade jag bara igenom för att se om den skulle ta sig på slutet. Men det tyckte jag inte heller direkt att den gjorde. Den här boken får ett pokerfejs av fem möjliga.