tisdag 5 augusti 2014

Snål-TV och plåsterfunderingar

Jaha, då är semestern slut och kanske-kanske blir det lite mer fart på bloggandet också då. Fast det är nyhetstorka. Eller rättare sagt, det är ju bara jobbiga och hemska nyheter som man helst bara vill bläddra förbi. Skogsbrand i Sverige, jordbävning i Kina, oroligheter i Ukraina, krig på Gazaremsan, det finns ju liksom bara en begränsad mängd elände som man orkar ta till sig. Med "man" menas i det här fallet "jag" som då hellre tittar på när Ullareds-Morgan går på färganalys istället för att sitta framför Aktuellt och sucka. Skäms på mig.

Följer som bekant programmet Superspararna på femman, men har väl fortfarande inte fått ett enda spartips värt namnet. Som han Svenne som tipsar om hur man sparar pålägg genom att ta EN skiva salami på en jättestor brödskiva och sen flytta skivan allt eftersom man tuggar i sig. Ja, och så har han KÖPEBRÖD. Fattar han inte hur mycket man sparar på att baka sitt eget bröd så är han ju dummare än tåget. Och hon från Blekinge som verkar lägga timmar varje dag på att bevaka diverse gratiserbjudanden och som krävde att familjen skulle gå man ur huse för att snika till sig varsin burk kvarg, som hon inte ens visste vad man använder det till! Då är man ju inte ens sparsam utan bara en manisk samlare. Att lägga så mycket tid på att få grejer man inte behöver bara för att det är gratis är ju bara korkat enligt min ödmjuka uppfattning.

Igår var det en gammal tant som rekommenderade att man skulle borsta tänderna med salt och så var hennes egna gaddar helt gråbruna. Fast hon var i alla fall inte inne och snodde saltet på McDonald's som vissa andra tycks göra till det mest ultimata spartipset här i världen, och sen är det väl kanske oklart om man under några omständigheter som inte inbegriper löständer kan prestera ett Stomatolleende när man är 80+, så jag är kanske orättvis mot salt som tandrengöringsmedel. Använder ju själv VÄRLDENS BÄSTA TANDKRÄM, Dentosal, som innehåller salt och, viktigast, som inte löddrar. När jag var liten så pryddes kartongen som tuben låg i av en bild på en indian som borstade tänderna med salt, fast nu är kartongen bortrationaliserad och förmodligen skulle det ha varit någon som hade tyckt att det är lite kränkande att använda ursprungsbefolkning som marknadsföring för tandkräm, vad vet jag.


En sak funderar jag på och det är färgen på plåster. De plåster som man köper till vuxna och som således inte är dekorerade med Bamse eller allehanda Disneyfigurar, de kallas ju "hudfärgade". Då undrar jag lite vad det är för färg på plåstren i länder där inte "vit" (eller vad FAN man nu ska kalla det) är normen. Eller som till exempel i USA där det finns så många olika nationaliteter, kan man välja olika kulörer på sitt "hudfärgade" då. Eller är det här med ljusa plåster enbart en europeisk företeelse? ILLUMINATE ME, PLS.

1 kommentar:

  1. Hej Sparkling!
    Vi skulle ju utmana varandra i olika bloggönskningar, right?
    Okej. Jag vill att du skriver om din största musikupplevelse någonsin. Go go go!

    SvaraRadera