Det har lovats och skrutits både vitt och brett om den här påsken, eller om vädret rättare sagt. Solfest, värmechock och jag vet inte allt. Kan man bli mer än nöjd med sådana utfästelser när man har huttrat och lidit som i Vita Häxans Narnia en hel jävelvinter som denna? Jag tror inte det.
Då blir man ju extra bitter när man vaknar och det är mulet och svinkallt både ute och inne (i en kombination av ystert övermod och småländskt ekonomitänk ställde jag om pelletsbrännaren till "sommarläge" igår, vilket med facit i hand kanske var en aning förhastat, men nu får jag stå mitt kast, att ändra tillbaks skulle vara ett nederlag). Ute var det visserligen plusgrader, men de var fan inte många. Och regnet var på gränsen till snöblandat. Det duger fan inte. Skärpning, vädergudar.
Bara på ren jävelskap åkte vi på konstrunda. Här i närheten av Ankeborg ställde Loffe ut sina tavlor. Janne Loffe Karlsson alltså. Jag har lite svårt för Loffe, så fort jag ser eller hör honom så associerar jag till buskis. Och buskis är den underhållningsform som jag finner mest outhärdlig i hela världen. Jag vet precis hur helvetet är konstruerat, det är inte alls brinnande svavelsjöar och djävlar med jagar på en med glödande eldgafflar ända tills Frälsarens nåd kommer, det är att tvingas sitta och titta på Snålvatten och jäkelskap intill tidens ände.
Ja, nu fattar jag ju att Loffe inte alls behöver vara som en buskisskådis privat bara för att han har valt att ha som yrke att vara Sveriges största pellejöns*. Men när han var med i Stjärnorna på slottet så framstod han som Skånes största gnällröv, och då är Skåne ganska välfyllt av gnällrövar, skulle jag vilja påstå, så man borde ju vara härdad. Och kombinationen gnällröv och buskis känns som att man i det närmaste måste vara sociopat för att kunna hantera, men vad vet jag.
Jamen hur som helst, vi åkte dit och tittade på lite tavlor. Och i ett hörn satt Loffe och såg trött och rätt bakfull ut och läste kvällstidningarnas sportbilaga och såg ut som att han helst ville vara någon annanstans. Jag har aldrig tidigare varit på konstrunda i hela mitt liv, och det är jag oerhört glad för, för jag kände genast att jag också helst skulle vilja vara någon annanstans. I samma lokal som Loffe ställde en annan konstnär ut sina verk, han måste ha haft många oförlösta inre trauman och han tassade omkring och ville knyta kontakt och bonda, kändes det som. Och det blir man ju inte precis gladare av. Utanför, i snålblåst och hällregn, stod några tappra tanter och sålde lotter och var redo att grilla korv om någon mot förmodan skulle visa intresse för det, vilket det inte var.
Nä, fy fan vad deprimerande. Vi åkte hem och byggde hyllor istället. Det är mer livskvalitet, måste jag säga.
* Jo, jag vet att han är en aktad musiker också, Hansson & Carlsson och allt det där. JAG VET.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar