Idag har friden verkligen härskat ohotad från arla till särla. Har hunnit med: långpromenad i solsken, baka bröd, elda i kaminen, läsa deckare, glo på sändningar från Stockholm Horse Show och sen inte så värst mycket annat, vilket ju liksom är själva poängen med en ta-det-lugnt-dag. Kröner detta genom att premiärlaga pulled beef på oxrulle från kviga 5, som i livet haft det jättebra på naturbetesängar några mil härifrån. Står i ugnen i detta nu och doftar fantastiskt. Till det ska ätas hemlagat potatis-och jordärtskocksmos samt brysselkål. Mmmm. Sen blir det väl nån menlös söndagsunderhållning i stil med Svenska Hollywoodfruar och så tidigt i säng. Sån är planen. Intresseklubben kan sluta anteckna nu.
söndag 30 november 2014
Trendit trendit
Igår hörde jag på radion att nu är det ute med snobbiga Gucciväskor och liknande attribut och inne att "gå omkring i träningskläder även om man inte tränar". Enligt radioo P4:s modeorakel som håller låda om lördagarna så är det nuförtiden så trendigt med hälsa och motion att det är fränt att state:a det även när man inte är på väg till eller från gymmet eller elljusspåret.
ÄNTLIGEN alltså. Alla som känner mig någorlunda vet att jag och mina Adidasbrallor är så gott som oskiljaktiga (har förstås flera par, så det är ju inte som att jag aldrig tvättar dom) och så har det varit i eviga tider. Eller åtminstone sen jag fick en någorlunda inkomst och kunde unna mig att köpa Adidas, innan dess var det väl mer något lågbudgetnonamevariant. Nu är jag alltså inte bara bekvämt avslappnad i min klädstil utan SKITTRENDIG. Het liksom. Det trodde man ju aldrig att den dagen skulle komma.
Tänkte jag, och berättade detta stolt för min dotter, modekännaren, hipstern, och hon tog ner mig på jorden igen genom att säga att det "nog menas såna som sitter åt lite mer". Alltså inte rejält urtvättade bomulls-Adidas med några år på nacken som fladdrar lite patetiskt i vinden, det ska väl vara såna där tajta glänsande i lycra då antar jag.
Hur man än vänder sig har man sin Adidasklädda röv bak.
ÄNTLIGEN alltså. Alla som känner mig någorlunda vet att jag och mina Adidasbrallor är så gott som oskiljaktiga (har förstås flera par, så det är ju inte som att jag aldrig tvättar dom) och så har det varit i eviga tider. Eller åtminstone sen jag fick en någorlunda inkomst och kunde unna mig att köpa Adidas, innan dess var det väl mer något lågbudgetnonamevariant. Nu är jag alltså inte bara bekvämt avslappnad i min klädstil utan SKITTRENDIG. Het liksom. Det trodde man ju aldrig att den dagen skulle komma.
Tänkte jag, och berättade detta stolt för min dotter, modekännaren, hipstern, och hon tog ner mig på jorden igen genom att säga att det "nog menas såna som sitter åt lite mer". Alltså inte rejält urtvättade bomulls-Adidas med några år på nacken som fladdrar lite patetiskt i vinden, det ska väl vara såna där tajta glänsande i lycra då antar jag.
Hur man än vänder sig har man sin Adidasklädda röv bak.
I onåd
Har nu äntligen läst ut den där rätt så träliga boken Fältöversten. Slutet var inte heller bra, det var faktiskt jättekonstigt. Alltså: om man tänker sig att man berättar om saker som hände förr, för att så småningom hoppa lite framåt i tiden, då vill man väl ändå VETA LITE vad som har hänt? Inte bara förutsättas att man har all information om vad karaktärerna har varit med om de senaste 20 åren, få en liten glimt av nutid och sedan är boken slut. BU vad dåligt.
Loggade sedan muntert in på e-boksidan för att ladda ner någon ny bok. Hade funderingar på Visning pågår av Sofie Sarenbrant (eftersom den låg rätt högt upp på "mest utlånade"-listan så jag slapp tänka), har läst några av hennes tidigare böcker och tyckt att någon var rätt bra, någon annan lite sämre men jag gillar ju i allmänhet svenska polisdeckare och så är det ju så himla gött att ha en bok i sin SMARTPHONE så att man kan ta upp och slöläsa om man kommer till en död punkt. Det är dock till en fördel om denna bok inte är alltför invecklad eftersom det ofta bara blir korta lässtunder med ojämna mellanrum. Har testat med Järntronen-böckerna och nja, det är väl inte att rekommendera. De gör sig nog bäst i pappersform, alternativ får man skapa en mer seriös läsmiljö där man kan hålla fokus, det gäller ju att hålla tungan rätt i mun när man ska ha koll åå alla medlemmar i de rätt så omfattande ätterna Stark och Lannister och Targaryen och Barathreon MED FLERA, och på vilket vis de är på kant med varandra sedan århundraden tillbaka, och då duger det inte att råka ha några minuter över i ett reklamavbrott eller medan man väntar på bussen.
Sedan har jag läst Sörja för de sina av Kristina Sandberg, och ÅH, vad jag gillar Maj. Även om det mest handlar om att hon går omkring och städar och bakar och lagar mat och ängslas för Tomas och känner sig lite socialt missanpassad emellanåt, men jag gillar dom ändå (har även läst Att föda ett barn, tack till DN som ger sina prenumeranter e-böcker emellanåt). Läsvärt! Dock har tredje boken. Liv till varje pris, inte kommit som e-bok än så jag håller mig nog innan jag ska sätta tänderna i den. Lånade dock Insekternas sång på bibblan igår som jag ser fram emot att läsa, men först måste jag beta av Offer utan ansikte av Stefan Anhem eftersom det var fjortondagarslån på den.
Så det är ju inte att jag inte har att läsa, men jag vill ändå ha en e-bok i telefonen. Loggade som sagt då in på e-boksidan, valde bok, knappade in mitt lånekortsnummer och fick ett grinigt felmeddelande att "maximalt antal lån var uppnådda" och att biblioteket "tills vidare har spärrat" mitt kort för utlåningar. Menvadfan. Vet att biblioteket har en maxgräns på två e-böcker i veckan, för den gränsen uppnådde jag i samband med att jag hade strul med programvaran i min nya SMARTPHONE och därför fick ladda ner flera gånger än biblioteket tyckte var rimligt. Systemet borde väl kanske fatta att om man laddar ner samma bok fem gånger i rad så är det inte att man försöker tänja på marginalerna, men men. En vecka går ju fort, och det var hur som helst flera veckor sen. Var jag fortfarande i onåd på grund av detta? Fick maila bibblan och fråga, men det var jag inte, det var bibblan själv som inte fick låna ut mer än 1800 e-böcker på en månad. Till alla låntagare då alltså. Skumt, men det har väl med någon budgetgrej att göra antar jag. E-böcker är ju inte precis gratis även om de är det på bibblan, men någon måste ju alltid betala.
Jag var i alla fall välkommen att börja låna den 1 december igen, skrev bibblan, så jag får väl hålla mig till dess. Alternativt försöka hitta mitt gamla lånekort på Tomelilla stadsbibliotek som jag skaffade en gång för att kunna hyra världens bästa julkalender, Håll huvet kallt på VHS för att kunna spela av den på dvd till min son. Har inte varit där sedan dess, men någonstans borde jag ju ha ett lånekort som borgar för säker tillgång till e-böcker. Får rota i gömmorna helt enkelt, bara det att jag inte har så många "gömmor" eftersom jag har den där ÄH SLÄNG SKITEN-genen. Men ett lånekort är ju en värdehandling, så den måste finnas, som Helen Sjöholm skulle ha uttryckt det. Eller Björn & Benny då.
Loggade sedan muntert in på e-boksidan för att ladda ner någon ny bok. Hade funderingar på Visning pågår av Sofie Sarenbrant (eftersom den låg rätt högt upp på "mest utlånade"-listan så jag slapp tänka), har läst några av hennes tidigare böcker och tyckt att någon var rätt bra, någon annan lite sämre men jag gillar ju i allmänhet svenska polisdeckare och så är det ju så himla gött att ha en bok i sin SMARTPHONE så att man kan ta upp och slöläsa om man kommer till en död punkt. Det är dock till en fördel om denna bok inte är alltför invecklad eftersom det ofta bara blir korta lässtunder med ojämna mellanrum. Har testat med Järntronen-böckerna och nja, det är väl inte att rekommendera. De gör sig nog bäst i pappersform, alternativ får man skapa en mer seriös läsmiljö där man kan hålla fokus, det gäller ju att hålla tungan rätt i mun när man ska ha koll åå alla medlemmar i de rätt så omfattande ätterna Stark och Lannister och Targaryen och Barathreon MED FLERA, och på vilket vis de är på kant med varandra sedan århundraden tillbaka, och då duger det inte att råka ha några minuter över i ett reklamavbrott eller medan man väntar på bussen.
Sedan har jag läst Sörja för de sina av Kristina Sandberg, och ÅH, vad jag gillar Maj. Även om det mest handlar om att hon går omkring och städar och bakar och lagar mat och ängslas för Tomas och känner sig lite socialt missanpassad emellanåt, men jag gillar dom ändå (har även läst Att föda ett barn, tack till DN som ger sina prenumeranter e-böcker emellanåt). Läsvärt! Dock har tredje boken. Liv till varje pris, inte kommit som e-bok än så jag håller mig nog innan jag ska sätta tänderna i den. Lånade dock Insekternas sång på bibblan igår som jag ser fram emot att läsa, men först måste jag beta av Offer utan ansikte av Stefan Anhem eftersom det var fjortondagarslån på den.
Så det är ju inte att jag inte har att läsa, men jag vill ändå ha en e-bok i telefonen. Loggade som sagt då in på e-boksidan, valde bok, knappade in mitt lånekortsnummer och fick ett grinigt felmeddelande att "maximalt antal lån var uppnådda" och att biblioteket "tills vidare har spärrat" mitt kort för utlåningar. Menvadfan. Vet att biblioteket har en maxgräns på två e-böcker i veckan, för den gränsen uppnådde jag i samband med att jag hade strul med programvaran i min nya SMARTPHONE och därför fick ladda ner flera gånger än biblioteket tyckte var rimligt. Systemet borde väl kanske fatta att om man laddar ner samma bok fem gånger i rad så är det inte att man försöker tänja på marginalerna, men men. En vecka går ju fort, och det var hur som helst flera veckor sen. Var jag fortfarande i onåd på grund av detta? Fick maila bibblan och fråga, men det var jag inte, det var bibblan själv som inte fick låna ut mer än 1800 e-böcker på en månad. Till alla låntagare då alltså. Skumt, men det har väl med någon budgetgrej att göra antar jag. E-böcker är ju inte precis gratis även om de är det på bibblan, men någon måste ju alltid betala.
Jag var i alla fall välkommen att börja låna den 1 december igen, skrev bibblan, så jag får väl hålla mig till dess. Alternativt försöka hitta mitt gamla lånekort på Tomelilla stadsbibliotek som jag skaffade en gång för att kunna hyra världens bästa julkalender, Håll huvet kallt på VHS för att kunna spela av den på dvd till min son. Har inte varit där sedan dess, men någonstans borde jag ju ha ett lånekort som borgar för säker tillgång till e-böcker. Får rota i gömmorna helt enkelt, bara det att jag inte har så många "gömmor" eftersom jag har den där ÄH SLÄNG SKITEN-genen. Men ett lånekort är ju en värdehandling, så den måste finnas, som Helen Sjöholm skulle ha uttryckt det. Eller Björn & Benny då.
fredag 28 november 2014
På spåret vecka 48
Fasen vad det gick dåligt för Lag Soffan på premiären av På Spåret. Dock var jag DEN ENDA som visste att fortsättningen av ordspråket Det är ingen ko på isen lyder så länge rumpan är kvar i land.
Tycker det borde vara värt minst 50 poäng. Minst!
torsdag 27 november 2014
Denna dagen ett liv
Idag har Micke och jag möblerat om på jobbet. Det var välbehövt, kanske mest för att vi tömde en massa lådor och skåp som ingen tittat i sedan Jesus red in i Jerusalem på en åsna, samt snyggade upp vårt konferensrum som det senaste året mest har sett ut som ett förråd där man ställer in grejer som man inte vet vad man ska göra av. Älskar att slänga grejer som bara ligger och tar upp plats, så vi fyllde sopsäck efter sopsäck med urgammalt mög som ingen människa kommer att sakna. Sedan gjorde vi diverse möbelrokader och jag fick förkasta en genial ommöbleringsidé jag hade i mitt rum på grund av att skrivborden (har två som står i vinkel) då hamnade för långt från väggurtagen och jag tycker sladdar är tillräckligt eländigt fula som de är och hade därför inte lust att göra saken värre genom att trixa med förgreningsdosor och förlängningssladdar. Försökte mig på några andra varianter, men inget blev bra så till slut satte jag tillbaks skrivborden ungefär som de stod från början. Så det var ju lite ogjort arbete, men det är väl smällar man får ta. Har i alla fall varit på Erikshjälpen och fyndat en fåtölj som jag tänker mig att jag ska sitta i och läsa mastiga jobbgrejer på ett skönt och avslappnat sätt. Remus, tax med rätt att döda, hoppade raskt upp och lade sig i den med en min som att det var väl på tiden att jag tänkte på hans komfort lite också*. Så var den invigd.
Åkte sedan hem och städade vidare. Hemma går det lite trögare att få till den där euforiska ÄH SLÄNG SKITEN-andan eftersom min man tycker att väldigt mycket kan vara "bra att ha". Ibland har han rätt, men det blir hur som helst alltid olika grader av diskussioner som brukar sluta med att han säger att han tänker ge bort [insert: valfritt föremål som jag vill slänga] till någon behövande själ i omgivningen, och så blir det lik förbannat liggande kvar ett tag till.
Efter städningen fick jag susa som ett jehu till bibblan som idag stänger klockan 17.00 (har bara öppet tre dagar i veckan och nästa är måndag) för att hämta böcker som jag reserverat. Tycker det är så djävla fantastiskt med bibblan idag att jag inte nog kan lovsjunga fenomenet. Att man kan sitta hemma på röven och söka efter böcker man vill läsa, reservera och sedan får man i sinom tid ett litet vänligt mail att nu finns dom att hämta på ett bibliotek nära mig. OCH DET KOSTAR INTE EN KRONA. Det är så fucking outstanding att jag inte finner ord.
Avrundade dagen med att slå in julklappar. Vill bara meddela i förbigående att jag nu är HELT KLAR med alla julklappar och det är inte ens första advent. Föreställer mig att alla som flänger runt som röda djävlar den 23/12 vill döda mig lite, men jag har inte besökt en enda affär förutom Konsum för att hämta ut mina försändelser. Tack e-handeln för alla fina stunder.
Möblera om och städa och hämta låneböcker och slå in julklappar. Tja. Inte den roligaste dagen i mitt liv, men det får väl gå ändå.
* På instagram skrev jag lite skämtsamt att jag väl får fortsätta sitta och läsa vid skrivbordet, men det är inte sant. Våra hundar ligger ofta, för att inte säga alltid, i soffor och sängar och varhelst de behagar, men de flyttar sig utan åthävor när man ber dom.
Åkte sedan hem och städade vidare. Hemma går det lite trögare att få till den där euforiska ÄH SLÄNG SKITEN-andan eftersom min man tycker att väldigt mycket kan vara "bra att ha". Ibland har han rätt, men det blir hur som helst alltid olika grader av diskussioner som brukar sluta med att han säger att han tänker ge bort [insert: valfritt föremål som jag vill slänga] till någon behövande själ i omgivningen, och så blir det lik förbannat liggande kvar ett tag till.
Efter städningen fick jag susa som ett jehu till bibblan som idag stänger klockan 17.00 (har bara öppet tre dagar i veckan och nästa är måndag) för att hämta böcker som jag reserverat. Tycker det är så djävla fantastiskt med bibblan idag att jag inte nog kan lovsjunga fenomenet. Att man kan sitta hemma på röven och söka efter böcker man vill läsa, reservera och sedan får man i sinom tid ett litet vänligt mail att nu finns dom att hämta på ett bibliotek nära mig. OCH DET KOSTAR INTE EN KRONA. Det är så fucking outstanding att jag inte finner ord.
Avrundade dagen med att slå in julklappar. Vill bara meddela i förbigående att jag nu är HELT KLAR med alla julklappar och det är inte ens första advent. Föreställer mig att alla som flänger runt som röda djävlar den 23/12 vill döda mig lite, men jag har inte besökt en enda affär förutom Konsum för att hämta ut mina försändelser. Tack e-handeln för alla fina stunder.
Möblera om och städa och hämta låneböcker och slå in julklappar. Tja. Inte den roligaste dagen i mitt liv, men det får väl gå ändå.
* På instagram skrev jag lite skämtsamt att jag väl får fortsätta sitta och läsa vid skrivbordet, men det är inte sant. Våra hundar ligger ofta, för att inte säga alltid, i soffor och sängar och varhelst de behagar, men de flyttar sig utan åthävor när man ber dom.
onsdag 26 november 2014
Boktipset: Tjockare än vatten/Fältöversten
Alla andra, eller en del i alla fall, är ju så himla duktiga och bloggar om vad de läser och vad de tyckt om boken, lite ni-na-ni-na-ni-na-na, BOOOOING: dagens boktips, för er som minns detta episka barnprogram där Stefan Mählkvist (var blev det av honom egentligen?) satt i en regnbågsfärgad soffa och hade högläsning för litteraturtörstande barn i ett tempo där begreppet "långsamhet" hamnar i en helt ny dimension. DET VAR TIDER DET.
Tänkte i alla fall att jag skulle skärpa mig lite på den fronten och boktipsblogga jag med. Nyss läste jag till exempel Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen. Den var riktigt bra. Det underlättar om man har läst de tidigare delarna om Hammarbypoliserna, men det är gissningsvis inget måste eftersom allting som är relevant för berättelsen återberättas lite i förbifarten. För mig som då faktiskt har hängt med Conny, Jens, Petra, Jamal och de andra snutarna ända sedan Pepparkakshuset så blir det pyttelite tjatigt. Men det kan man ta, för den här storyn är faktiskt spännande. Man tror: jaha, var det XX som var mördare? Eller vänta lite nu, det var det ju inte alls, det är ju YY! Eller nej för helvete, det måste vara ZZ! Eller? Sånt gillar jag, när man liksom blir elegant inledd på ett spår och man tycker att alla detaljer stämmer och allt är solklart, och sen ändras förutsättningarna och så vips är man någon helt annanstans. Sån är den här boken. Tummen upp.
En annan bok jag läser nu är Fältöversten av Jonas Malmborg. Jag är ju lite svag för böcker om ungdomsgäng i allmänhet och ungdomsgäng på 80-talet i synnerhet, och tyckte att det kunde vara kul att läsa om ungdomsgäng från Östermalm i Stockholm som omväxling till ungdomar på glid. Fast de här är väl också på glid, kan man väl säga utan att avslöja för mycket. Jag, som inte har någon som helst anknytning till överklassen, tänkte mig att tonårsproblemen där kanske mer handlade om att kaskadkräkas årgångsviner på den fiskbensmönstrade ekparketten i våningen på Strandvägen istället för istället för Kir och Parador på någon linoleummatta i förorten, men riktigt så var det väl inte enligt den här boken då. Så visst är det en del action och en del miljöer som jag kanske inte riktigt hade räknat med, men i övrigt är den faktiskt inte särskilt bra enligt mig. Den har ett så taffligt språk. En gång köpte jag boken Sökarna i tron att det var boken som bygger på filmen där Liam Norberg spelade huvudrollen som sig själv som värsting (eller hur det nu var), men det visade sig vara en bok som byggde på filmmanuset till denna film, en film som inte var särskilt bra och boken blev ju därefter. Böcker som bygger på filmmanus borde fan i mig FÖRBJUDAS. Fältöversten bygger mig veterligen inte på ett filmmanus, men den är skriven lite i samma stil och det stör mig sjukt mycket. Det är mycket rabblande beskrivningar, som om författaren känner sig piskad att redogöra för varenda detalj i folks utseende även om det bara är en bifigur som aldrig mer omnämns. Tycker dessutom inte att man behöver lägga så djävla mycket krut på att beskriva hur folk ser ut, det ger sig ju liksom av sig själv om man har lite fantasi. ALLA vet ju hur störigt det är när man ser en film som bygger på en bok man har läst och det visar sig att någon har castat en skådespelare som inte alls ser ut som man har föreställt sig. Alla utom Jonas Malmborg då kanske.
Så sorry, Jonas: Det blir tummen ner för Fältöversten.
 |
| Barnprogram à la 70-tal |
En annan bok jag läser nu är Fältöversten av Jonas Malmborg. Jag är ju lite svag för böcker om ungdomsgäng i allmänhet och ungdomsgäng på 80-talet i synnerhet, och tyckte att det kunde vara kul att läsa om ungdomsgäng från Östermalm i Stockholm som omväxling till ungdomar på glid. Fast de här är väl också på glid, kan man väl säga utan att avslöja för mycket. Jag, som inte har någon som helst anknytning till överklassen, tänkte mig att tonårsproblemen där kanske mer handlade om att kaskadkräkas årgångsviner på den fiskbensmönstrade ekparketten i våningen på Strandvägen istället för istället för Kir och Parador på någon linoleummatta i förorten, men riktigt så var det väl inte enligt den här boken då. Så visst är det en del action och en del miljöer som jag kanske inte riktigt hade räknat med, men i övrigt är den faktiskt inte särskilt bra enligt mig. Den har ett så taffligt språk. En gång köpte jag boken Sökarna i tron att det var boken som bygger på filmen där Liam Norberg spelade huvudrollen som sig själv som värsting (eller hur det nu var), men det visade sig vara en bok som byggde på filmmanuset till denna film, en film som inte var särskilt bra och boken blev ju därefter. Böcker som bygger på filmmanus borde fan i mig FÖRBJUDAS. Fältöversten bygger mig veterligen inte på ett filmmanus, men den är skriven lite i samma stil och det stör mig sjukt mycket. Det är mycket rabblande beskrivningar, som om författaren känner sig piskad att redogöra för varenda detalj i folks utseende även om det bara är en bifigur som aldrig mer omnämns. Tycker dessutom inte att man behöver lägga så djävla mycket krut på att beskriva hur folk ser ut, det ger sig ju liksom av sig själv om man har lite fantasi. ALLA vet ju hur störigt det är när man ser en film som bygger på en bok man har läst och det visar sig att någon har castat en skådespelare som inte alls ser ut som man har föreställt sig. Alla utom Jonas Malmborg då kanske.
Så sorry, Jonas: Det blir tummen ner för Fältöversten.
Dry needling pt 2
Igår var jag på återbesök hos min nya kiropraktor Låtsasglenn. Det var dags för en ny omgång av DRY NEEDLING. Först diskuterade vi om det hade varit någon framgång, och det tyckte Låtsasglenn, för även om jag inte var helbrägdagjord så hade DRY NEEDLINGEN i alla fall åstadkommit någon form av förändring. All förändring är bra, säger Låtsasglenn, så jag får väl hoppas att han vet vad han talar om. Sedan diskuterade vi var han egentligen hade stuckit in nålarna. Jag tyckte ju det var ländryggen, men Låtsasglenn hävdade att det var i skinkan. Det är väl lite av en definitionsfråga var det ena slutar och det andra börjar, men jag väljer att tolka det som att jag i alla fall inte har hängröv.
"Jag har nya nålar idag", berättade Låtsasglenn muntert medan jag lade mig och blottade denna svårdefinierade kroppsdel, och jag svarade käckt att det var ju bra så att man inte fick någon annans begagnade. Fast han hade inte menat så, utan han hade en ny sort. Som var 7,5 cm långa istället för 5, plus lite grövre. Det här var ju inte information jag tyckte mig behöva i min situation, men det var ju bara att uthärda medan han kretade runt i nervbanorna och pratade om musikalen Kristina från Duvemåla. Jag hade lust att läxa upp honom för att han inte kände till att den bygger på en bok och att boken blivit film och allt det här hände långt innan Björn & Benny satte tänderna i Vilhelm Mobergs mästerverk, men han hade nålarna och jag låg med blottad bakdel så jag kände mig något i underläge kan man väl säga.
Nu, dagen efter, är jag öm, som om jag blivit sparkad av en häst (typ: en lätt jagärkittligundermagen-spark av ett gotlandsruss, inte en jagskadödadigdinjävel-spark av en ilsken ardennerhingst). Men det ska väl vara bra då om man får tro Låtsasglenn. På tal om spark så fick jag sparka upp grinden till jobbet idag för låset kärvade. Kände mig tuff, synd bara att ingen annan var vaken klockan 05.25 och kunde bevittna mig och min fräna karatespark. TYPISKT.
"Jag har nya nålar idag", berättade Låtsasglenn muntert medan jag lade mig och blottade denna svårdefinierade kroppsdel, och jag svarade käckt att det var ju bra så att man inte fick någon annans begagnade. Fast han hade inte menat så, utan han hade en ny sort. Som var 7,5 cm långa istället för 5, plus lite grövre. Det här var ju inte information jag tyckte mig behöva i min situation, men det var ju bara att uthärda medan han kretade runt i nervbanorna och pratade om musikalen Kristina från Duvemåla. Jag hade lust att läxa upp honom för att han inte kände till att den bygger på en bok och att boken blivit film och allt det här hände långt innan Björn & Benny satte tänderna i Vilhelm Mobergs mästerverk, men han hade nålarna och jag låg med blottad bakdel så jag kände mig något i underläge kan man väl säga.
Nu, dagen efter, är jag öm, som om jag blivit sparkad av en häst (typ: en lätt jagärkittligundermagen-spark av ett gotlandsruss, inte en jagskadödadigdinjävel-spark av en ilsken ardennerhingst). Men det ska väl vara bra då om man får tro Låtsasglenn. På tal om spark så fick jag sparka upp grinden till jobbet idag för låset kärvade. Kände mig tuff, synd bara att ingen annan var vaken klockan 05.25 och kunde bevittna mig och min fräna karatespark. TYPISKT.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)