260108

Så var det då dags att återigen ställa klocka, gå och lägga sig tidigt (fast det gör jag ju jämt), komma in i rutinerna igen efter att ha varit 100 % ledig sedan den 19 december. Har tänkt väldigt lite på jobbet under ledigheten, i vanliga fall har man väl alltid något som är pågående som ligger och puttrar. Men nu: ingenting. Kanske mest för att jag från och med idag sitter helt ensam i den här byggnaden, övriga  tjänstemän som är kvar (just nu 4 st, efter sommaren blir det 2) sitter i det som vi kallar, eller kallade för nu är det ju bara jag, "andra sidan". Spelar inte så stor roll för mig eftersom mina närmaste kollegor inte sitter i Sverige överhuvudtaget utan dom "träffar" jag via Teams. 

Idag ska bli en lugn dag, tänker jag. Har ett möte med Projektgruppen, i övrigt är kalendern tom. I normala fall brukar vi ha golvvård på kontoren mellan jul och nyår när alla är lediga, men i år blev det inte så utan det ska ske idag. Så jag får väl ombesörja att golven är tomma, det är mer jobb med det än vad man kan tro men lättare nu när det bara är en massa tomma kontor. En del av kontorsmöblerna ska dessutom skickas upp till Norge i början av nästa vecka, så de kommer inte ens att behöva ställas tillbaka på plats. Ska också fixa med kvittona från min Danmarksresa i december, det skulle jag ha gjort innan jul men det kom annat emellan. Gillar inte att ha sånt hängande över mig, men nu blev det som det blev. Efter jobbet ska jag hem, ut med hundarna, städa och sen träna pilates. Det känns som en lagom dag. 

 

Dödlig synd

Har läst Dödlig synd av Ann-Charlotte Persson, detta är handlingen:

Midsommarafton 1991

En kvinna hittas död i sin lägenhet. Allt tyder på att hon har blivit mördad men bristen på bevis gör att ingen kan bindas till brottet.

Midsommarafton 2025

På en gård vid en sjö i Skåne pågår förberedelserna till en stor midsommarfest, men timmarna innan gästerna anländer försvinner kvinnan i hemmet spårlöst.

Polisutredaren Elena Svärd tar sig an försvinnandet tillsammans med kollegan Sam Sköld. De märker direkt att det är något som inte står rätt till ute på gården. Varför väntade sambon i över två dygn innan han gjorde en anmälan till polisen? Varför ställdes inte festen in? Det dröjer inte länge innan utredningen av försvinnandet blir mörkare och långt mer komplicerad än vad Elena och kollegan Sam någonsin kunnat föreställa sig.

Njaääeee, kände jag för den här boken. Trälig handling, platta och intetsägande karaktärer, rätt långsökt motiv samt en massa ovidkommande detaljer som inte tillförde något. Den här boken får två väldigt små midsommarkransar av fem möjliga. 

Jullov dag 19

Ligger på soffan och suger sista musten ur julledigheten 2025/2026. Har hittills idag promenerat 11-nånting kilometer, tränat tabata och yinyoga, burit in ved, ätit lunch. Nu tänker jag banne mig inte göra nån mer nytta idag, bara ligga här och läsa en deckare och då och då stoppa in ett vedträ i kaminen.

Ikväll är det handboll, Sverige mot Brasilien, lite uppvärmning inför det kommande EM:et. Verkar som att det inte är garanterat att Sveriges matcher sänds på TV6, så jag får väl bita i det sura äpplet och skaffa det där djävla ViaSat Sport i alla fall. Damernas VM var tillräckligt surt att missa i december (även om det nu inte gick så värst bra för Sverige den här gången), men jag klarar inte oxveckorna utan handboll! Svår grupp dock, Nederländerna är luriga, Kroatien är kanske inte vad de en gång varit men ändå ruggigt bra, Georgien har jag dålig koll på, men de ska väl vara den på pappret lättaste matchen. Fast sånt vet man ju aldrig innan, i handboll kan allting hända! 

Till stallet istället, v 2 2026, pt 2

Igår var jag i stallet lite tidigare för att K och jag hade ett möte. Vilken häst får jag idag? undrade jag och K svarade att hon hade satt Travaren på mig. Sa halvt på skämt Men jag vill ju ha en ponny, och då visade det sig att Köttbullen bara gått en lektion så då fick jag henne istället. Hehe. Inte för att jag har något emot Travaren, han är supersnäll och gör inget dumt, men han är svår att rida. 

Vi red ungefär samma övning som i måndags, minus galoppen på kvartslinjen. Tyckte Köttbullen kändes fin, fick till någon hörnpassering i högervarvet där hon formade sig jättefint, och när vi hade valfria övningar på de delar av ridhuset där vi inte vände över ridbanan och red rakt/talade om åt vilket håll hästen var sned, så tränade jag galoppfattningar från skritt. Och det gick fan i mig JÄTTEBRA. Tyckte också att galoppen i sig var fin, mer tretaktig och lättare att sitta ner på. Ja, det gick bättre igår, var dock K:s omdöme efteråt, så det var ju lite snopet. Fast då hade hon inte sett de mästerliga galoppfattningarna och hörnpasseringen med en fint skålad högersida, utan tyckte att formen hade varit bättre i måndags. Det kan jag väl till viss del hålla med om. Man kan inte få allt på en och samma gång.

Jullov dag 15-18

Nu har det kommit snö! Och kallt är det också, det enda som möjligen är bra med det är att det inte blir tung blötsnö som sedan fryser, men det är också det enda positiva. Ja, förutom att lite mördarsniglar och fästingar kanske stryker med, men det är väl ett stort kanske för de verkar ju överleva allt. 

Dagarna puttrar på och nu sjunger julledigheten på sista versen. Har imorgon också, en dag mer än de flesta andra jullediga, men sen börjar piskan vina igen när oxveckorna brölar igång. Tur man har handbolls-EM att se fram mot, fast nu verkar det som att Sveriges matcher inte alls ska visas på TV6 som jag läste tidigare. Djävla ViaSat. Ska göra mer efterforskningar såklart. Hittade nåt erbjudande om att man kunde beställa nåt kanalpaket där det där himla ViaSat Sport ingick för 99 kr/månad, bindningstid 30 dagar. Det skulle man ju kunna unna sig över EM i alla fall. 

Annars är det väl som vanligt. Hade stalltjänst i lördags, det var mysigt och gick bra. Ska nog ha mer sånt nu i år, för nu har de delat upp det så att man har morgonpass och eftermiddagspass där eftermiddagspass egentligen bara är insläpp och kanske fodring. Men innan har man haft heldagar, och då är det ju lite drygt att vara klar med mockningen vid lunchtid och sedan bara gå och drälla i väntan på att hästarna ska tas in vid 16-hugget. Funkade bra när jag bodde i stan och hade 10 minuter från stallet och på den tiden hade vi ju också egen häst, så då fanns det ju alltid att pyssla med, men nu: inte lika habilt att köra hem (30 minuter), vara hemma kanske nån timme för att sedan köra tillbaks igen (30 minuter) bara för att släppa in hästar och sen åka hem igen (30 minuter), och bensinen är heller inte lika billig som då. 

Annars har den ena dagen i stort sett varit den andra lik. Promenader, träning, ligga på soffan och läsa och slappa. Ett helt anständigt liv.

Till stallet istället, v 2 2026, pt 1

Igår började ridningen igen, gött. Fick Köttbullen, hon var lite sur i boxen och kändes måttligt pepp på arbete, men när vi väl kom in i ridhuset kändes hon oväntat pigg. Hon är ju inte en sån som står och laddar upp sig när hon är ledig, tycker snarare hon blir segare av vila. Men inte igår alltså. Nu var det minusgrader och hon var förhållandevis nyklippt, så det gjorde väl sitt till.

Vi red en övning som var att vända över från B till E och så stod instruktör K vid E och vi skulle säga om hästen var rak eller inte, och om inte, vilket ben som drog åt vilket håll. Sånt är skitsvårt, tycker jag. Speciellt på Köttbullen för hon är nästan aldrig rak och det har jag blivit så van vid att det är det normala. Men det gick ändå rätt bra. Sen gjorde vi samma övning fast på kvartslinjerna och i galopp. Hade ett MOMENT där jag plötsligt fick igenom Köttbullens högersida och helt plötsligt blev det ett helt annat svävmoment i galoppen. Nästan så jag misstänkte att det skulle komma ett litet bocksprång, men det gjorde det inte. (Sen hade vi också ett moment där hon tyckte det blev för djävla jobbigt och helt sonika tog bettet, körde upp huvudet och älgade iväg från linjen, men jaja). 

Kände mig nöjd efter passet. Idag: djävulsk träningsvärk. Tre veckors uppehåll var tydligen alldeles för länge. 

Liken vi begravde

Har läst Liken vi begravde av Lina Wolff, det kan du också göra. Detta är handlingen:

"Liken vi begravde" är berättelsen om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i mörkaste Skåne. Det är en plats som tar fram det bästa och sämsta inom människan, fylld av legender och sanningar, lika levande som olycksalig. Peggy drömmer sig snart bort, till böckerna och lärdomen i Lund, medan det faller på Jollys lott att förstå och förklara uppväxtens alla kontraster: författarinnan som går igen, våldet som tycks växa ur marken och fosterfamiljens roll i det lilla samhället. För att inte tala om de otaliga morden och den skam som är behäftad med att växa upp på en fördömd plats. Resultatet är en hårresande roman om mod och hopp, om det närapå obesudlade ljus som kan växa ut ur mörkret.

Jag tyckte om den här boken, fantastiskt språk, underbara formuleringar och väldigt svart humor. Påminde lite om Stängslet av Magnus Mills. Förstod mig dock inte riktigt på den del som handlade om Författarinnan, det var lite obegripligt och tillförde enligt mig ingenting, men i övrigt var det en trevlig läsupplevelse. Den här boken får fyra bilvrak av fem möjliga, marsch iväg till bibblan!