Jullov dag 19

Ligger på soffan och suger sista musten ur julledigheten 2025/2026. Har hittills idag promenerat 11-nånting kilometer, tränat tabata och yinyoga, burit in ved, ätit lunch. Nu tänker jag banne mig inte göra nån mer nytta idag, bara ligga här och läsa en deckare och då och då stoppa in ett vedträ i kaminen.

Ikväll är det handboll, Sverige mot Brasilien, lite uppvärmning inför det kommande EM:et. Verkar som att det inte är garanterat att Sveriges matcher sänds på TV6, så jag får väl bita i det sura äpplet och skaffa det där djävla ViaSat Sport i alla fall. Damernas VM var tillräckligt surt att missa i december (även om det nu inte gick så värst bra för Sverige den här gången), men jag klarar inte oxveckorna utan handboll! Svår grupp dock, Nederländerna är luriga, Kroatien är kanske inte vad de en gång varit men ändå ruggigt bra, Georgien har jag dålig koll på, men de ska väl vara den på pappret lättaste matchen. Fast sånt vet man ju aldrig innan, i handboll kan allting hända! 

Till stallet istället, v 2 2026, pt 2

Igår var jag i stallet lite tidigare för att K och jag hade ett möte. Vilken häst får jag idag? undrade jag och K svarade att hon hade satt Travaren på mig. Sa halvt på skämt Men jag vill ju ha en ponny, och då visade det sig att Köttbullen bara gått en lektion så då fick jag henne istället. Hehe. Inte för att jag har något emot Travaren, han är supersnäll och gör inget dumt, men han är svår att rida. 

Vi red ungefär samma övning som i måndags, minus galoppen på kvartslinjen. Tyckte Köttbullen kändes fin, fick till någon hörnpassering i högervarvet där hon formade sig jättefint, och när vi hade valfria övningar på de delar av ridhuset där vi inte vände över ridbanan och red rakt/talade om åt vilket håll hästen var sned, så tränade jag galoppfattningar från skritt. Och det gick fan i mig JÄTTEBRA. Tyckte också att galoppen i sig var fin, mer tretaktig och lättare att sitta ner på. Ja, det gick bättre igår, var dock K:s omdöme efteråt, så det var ju lite snopet. Fast då hade hon inte sett de mästerliga galoppfattningarna och hörnpasseringen med en fint skålad högersida, utan tyckte att formen hade varit bättre i måndags. Det kan jag väl till viss del hålla med om. Man kan inte få allt på en och samma gång.

Jullov dag 15-18

Nu har det kommit snö! Och kallt är det också, det enda som möjligen är bra med det är att det inte blir tung blötsnö som sedan fryser, men det är också det enda positiva. Ja, förutom att lite mördarsniglar och fästingar kanske stryker med, men det är väl ett stort kanske för de verkar ju överleva allt. 

Dagarna puttrar på och nu sjunger julledigheten på sista versen. Har imorgon också, en dag mer än de flesta andra jullediga, men sen börjar piskan vina igen när oxveckorna brölar igång. Tur man har handbolls-EM att se fram mot, fast nu verkar det som att Sveriges matcher inte alls ska visas på TV6 som jag läste tidigare. Djävla ViaSat. Ska göra mer efterforskningar såklart. Hittade nåt erbjudande om att man kunde beställa nåt kanalpaket där det där himla ViaSat Sport ingick för 99 kr/månad, bindningstid 30 dagar. Det skulle man ju kunna unna sig över EM i alla fall. 

Annars är det väl som vanligt. Hade stalltjänst i lördags, det var mysigt och gick bra. Ska nog ha mer sånt nu i år, för nu har de delat upp det så att man har morgonpass och eftermiddagspass där eftermiddagspass egentligen bara är insläpp och kanske fodring. Men innan har man haft heldagar, och då är det ju lite drygt att vara klar med mockningen vid lunchtid och sedan bara gå och drälla i väntan på att hästarna ska tas in vid 16-hugget. Funkade bra när jag bodde i stan och hade 10 minuter från stallet och på den tiden hade vi ju också egen häst, så då fanns det ju alltid att pyssla med, men nu: inte lika habilt att köra hem (30 minuter), vara hemma kanske nån timme för att sedan köra tillbaks igen (30 minuter) bara för att släppa in hästar och sen åka hem igen (30 minuter), och bensinen är heller inte lika billig som då. 

Annars har den ena dagen i stort sett varit den andra lik. Promenader, träning, ligga på soffan och läsa och slappa. Ett helt anständigt liv.

Till stallet istället, v 2 2026, pt 1

Igår började ridningen igen, gött. Fick Köttbullen, hon var lite sur i boxen och kändes måttligt pepp på arbete, men när vi väl kom in i ridhuset kändes hon oväntat pigg. Hon är ju inte en sån som står och laddar upp sig när hon är ledig, tycker snarare hon blir segare av vila. Men inte igår alltså. Nu var det minusgrader och hon var förhållandevis nyklippt, så det gjorde väl sitt till.

Vi red en övning som var att vända över från B till E och så stod instruktör K vid E och vi skulle säga om hästen var rak eller inte, och om inte, vilket ben som drog åt vilket håll. Sånt är skitsvårt, tycker jag. Speciellt på Köttbullen för hon är nästan aldrig rak och det har jag blivit så van vid att det är det normala. Men det gick ändå rätt bra. Sen gjorde vi samma övning fast på kvartslinjerna och i galopp. Hade ett MOMENT där jag plötsligt fick igenom Köttbullens högersida och helt plötsligt blev det ett helt annat svävmoment i galoppen. Nästan så jag misstänkte att det skulle komma ett litet bocksprång, men det gjorde det inte. (Sen hade vi också ett moment där hon tyckte det blev för djävla jobbigt och helt sonika tog bettet, körde upp huvudet och älgade iväg från linjen, men jaja). 

Kände mig nöjd efter passet. Idag: djävulsk träningsvärk. Tre veckors uppehåll var tydligen alldeles för länge. 

Liken vi begravde

Har läst Liken vi begravde av Lina Wolff, det kan du också göra. Detta är handlingen:

"Liken vi begravde" är berättelsen om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i mörkaste Skåne. Det är en plats som tar fram det bästa och sämsta inom människan, fylld av legender och sanningar, lika levande som olycksalig. Peggy drömmer sig snart bort, till böckerna och lärdomen i Lund, medan det faller på Jollys lott att förstå och förklara uppväxtens alla kontraster: författarinnan som går igen, våldet som tycks växa ur marken och fosterfamiljens roll i det lilla samhället. För att inte tala om de otaliga morden och den skam som är behäftad med att växa upp på en fördömd plats. Resultatet är en hårresande roman om mod och hopp, om det närapå obesudlade ljus som kan växa ut ur mörkret.

Jag tyckte om den här boken, fantastiskt språk, underbara formuleringar och väldigt svart humor. Påminde lite om Stängslet av Magnus Mills. Förstod mig dock inte riktigt på den del som handlade om Författarinnan, det var lite obegripligt och tillförde enligt mig ingenting, men i övrigt var det en trevlig läsupplevelse. Den här boken får fyra bilvrak av fem möjliga, marsch iväg till bibblan! 

Jullov dag 14

Gick upp, åt frukost, gick ut. MED LIVET SOM INSATS, skulle jag vilja säga för igår regnade det och i natt frös det så allting som inte var stora vägen var bara blankis. Spelade ingen roll att det varit grusat sedan i slutet av november för gruset var nu inkapslat under isen. Enda chansen att ta sig fram utan att för varje steg riskera att drutta omkull och slå halvt ihjäl sig var att gå typ i dikesrenen. Tog mig så småningom ut i skogen och där var det bättre, vilket var tur för annars hade det tagit halva dagen att få ihop en långrunda värd namnet. 

Kom hem, städade, tränade ett hantelpass som var grymt jobbigt, nästan så att jag inte orkade lyfta tillbaks hantlarna i min lilla gymlåda efteråt. Åt lunch och slöade på soffan. Utvärderade mina mål från förra året, som ju var: minst 10 000 steg/dag OCH minst 100 000 steg i veckan, samt promenera minst ett maraton (42 km) i veckan. Klarade det dagliga stegmålet alla dagar utom två, den ena var när jag opererades (får väl ändå anses vara giltigt förfall) och den andra var när jag åkte hem från Norge i september och tillbringade förmiddagen sittandes på norska kontoret och eftermiddagen och kvällen sittandes på flygbuss, flyg, tåg och buss och det får väl, även om det stör mig, också vara en rimlig ursäkt. Övriga mål klarade jag i alla fall och man får ju se till helheten. Har ju för tredje året i rad haft en "gå från Fylke till Mordor"-utmaning, i år (eller jag menar 2025) blev jag klar vecka 34. 2024 var det vecka 44 och 2023 vecka 51. Det är 2173 kilometer mellan Fylke och Mordor. Totalt under 2025 har jag (och mestadels också hundarna) promenerat eller sprungit drygt 3400 kilometer. Frågade chat-GPT till vilken storstad man kom om man gick den sträckan och då hamnade man i Teheran. Rätt mäktigt ändå får man väl säga.

Kokade soppa till kvällsmat och så kollade vi på sista avsnittet av Stranger Things. Sen gick jag och lade mig och här ligger jag alltså nu. Ska ha lite stalltjänst imorgon så får gå ut lite tidigare med hundarna och då kan man ju passa på att också gå och lägga sig lite tidigare. Ser fram mot att få mocka och göra fint, det är något helt annat än att städa hemma, och också något helt annat när man inte måste göra det (mocka alltså) varje dag. 

Jullov dag 11-13

Då var det nytt år! Ligger i soffan och slöscrollar och läser om folk som summerar sina år, det tänker inte jag göra mer än att konstatera att 2025 var ett år där det var en del förstagångshändelser som jag också hoppas slippa uppleva fler gånger. Få en tumör, få veta att ens jobb ska läggas ner, krocka med bilen. Fast tumören var godartad, jag fick behålla jobbet och blev ju inte skadad i krocken (även om plånboken fick gråta en rejäl skvätt vid inköp av ny bil), man ska kanske vara tacksam för det man har istället för att klaga, sa jag till min bror häromdagen och tyckte i samma sekund att jag lät som en blandning av Ernst Kirschsteiger och Gustav Mandelmann. 

Nyår kom och gick rätt obemärkt. Vi åt en köttbit och sötpotatispommes och delade en flaska bubbel, sen gick jag och lade mig vid 22, vaknade till vid tolvslaget men det var också allt. Vaknade vid sju och var pigg och utvilad, ej bakis. Gick 12 kilometer i regn och blåst, traskade till bibblan för att hämta och lämna, tränade pilates och yinyoga, bäddade rent i sängarna, åt lunch. Kom överens med min man om att skjuta upp städningen till imorgon istället för idag vill man ju bara ligga på soffan och kolla på Ivanhoe och sånt, sa jag men gjorde det inte. Legat i soffan, JA, men har inte kollat på Ivanhoe (eller nåt annat heller för den delen). 

Ja, det var väl ungefär vad som har hänt. Dagarna innan nyår var innehållslösa, eller i alla fall kan jag inte komma på att något av vikt och värde har inträffat. Sinnesfrid härskar. Funderade innan om jag skulle nyårslova, eller i alla göra någon form av förändring, men kom inte på något speciellt. Ska väl möjligen vara att fundera ett extra varv om det verkligen är nödvändigt att trycka in en Kexchoklad eller motsvarande i truten, men det brukar inte vara några större problem när man jobbar och allt rullar på, det är väl mer i tider av stress som jag plötsligt kan tycka att jag behöver unna mig både det ena och det andra av onyttigheter. Och det kan väl vara okej ibland, men det behöver ju inte bli ett himla mönster som upprepar sig. Over & out!