Till stallet istället, v 6 2025, pt 2

Igår hade vi markarbete, lite samma övning som vi gjorde i måndags och det gör ju ingenting (och jag förväntar mig verkligen inte att det ska vara två helt unika övningar). Dock kändes det rörigare igår än i måndags, och Köttbullen stod emot i högervarvet och ville inte släppa igenom även om jag försökte jobba lösgörande medan jag väntade på min tur att göra övningen. Kändes dock som att det var hästar överallt och att man antingen var ivägen för någon eller så kom någon ivägen för en, så det blev varken hackat eller malet med någonting. AJA. Det kan väl inte alltid vara på topp, antar jag. Bara att ta nya tag och kämpa vidare. 

B Wahlströms flickböcker: Serien om Annika del 7: Ta täten, Annika!

Boken börjar ungefär där den förra slutade, detvillsäga Annika och Turk är jättejättepoppis hemma i Östervik efter sina framgångar i Oslo. Ridintresset har ökat explosionsartat och LÖJTNANT STARKE måste köpa in tre nya hästar. En av dom är FILUR, som Bettina blir förtjust i (och givetvis utvecklar en helt unik kontakt med). Annika och Bettina har fullt upp i stallet, Bettina arbetar ju där varje dag (avlönat, rimligt för en åttaåring) och Annika hjälper också till, men går och drömmer om hur det ska bli när HARRY kommer tillbaka, vilket han lovat att göra omkring den 1 november. Starke är missnöjd och tycker inte att han får tillräckligt med hjälp eftersom Bettina tillbringar så mycket tid med Filur, och hux flux har han fixat en prya som heter MARTINA (inte Marika, obs) som sköter stallet som en hel karl (som det väl hette på den tiden). Bettina blir ifrån sig eftersom hon tror att hon har fått sparken. Dessutom är Martina inte den som känner in rummet innan hon låter munnen gå, utan hon babblar glatt på om hur mycket hon beundrar Annika och hur gärna hon skulle vilja prova att rida Turk och är i största allmänhet bara too much, tycker både Annika och (främst) Bettina.
Att få rida Turk är det inte tal om, meddelar Bettina med en åttaårings fulla auktoritet, men en eftermiddag när Bettina kommer till stallet är Turk försvunnen! Genast börjar tankarna gå till FORS-JOHAN och EMIL LIND och andra skummisar som figurerat kring Turk och ridhuset i Östervik tidigare, men naturligtvis är det Martina som, trors alla förmaningar om hur vild och svårriden Turk är, ändå inte kunde motstå att ta en tur med honom (alltså!!!). Turk kastar (förstås) av henne och kommer i vanlig ordning hemspringande till stallet, där också TEDDE anslutit till Team Annika som tillsammans med Bettina och TRIXI är de som försöker lösa mysteriet med den försvunna Turk (genom att sitta i stallet och spekulera istället för att ge sig ut och leta). Efter långt om länge kommer en stukad Martina haltande och erkänner sitt misstag, men Annika är helt onaturligt överseende med detta (i mina ögon) ENORMA övertramp och tänker att hon hade säkert gjort likadant om hon varit i Martinas kläder. Annika, Trixi, Tedde och till slut en motvillig Bettina lovar att inte berätta någonting för Starke.

Dagen för Harrys ankomst närmar sig och Trixi bestämmer sig för att de ska ordna en stor välkomstfest och givetvis ska det vara uppvisningar och nummer och grejer som de tränar in på nolltid. Festen blir en succé utom det faktum att Harry uteblir, för han fattar inte att festen är för honom (hur skulle han kunna det?) utan tror att ridskolan har "någon uppvisning för mammor och pappor" och vill inte störa utan lunkar hem till sitt (var han nu bor, ingen vet och är det inte också rätt konstigt att ens ha en bostad när man är borta i Norge halvårsvis i taget?).

Starke bestämmer att Harry ska börja jobba som ridlärare, innan har han bara varit hästskötare (fastän han är så skicklig). Harry är måttligt förtjust i det upplägget, men flickor svärmar i klasar runt honom (fast på diskret avstånd, för han är ju mer än lovligt butter). Trixi förälskar sig i Tedde, men eftersom Trixis föräldrar är rika och Tedde en fattiglapp så kan hon bara träffa honom i stallet.

En dag meddelar Starke att han vill tala med Annika, och Annika blir förstås nervös och tror att nu ska Harry sticka igen (för vilken gång i ordningen vet man snart inte), men det är bara att Harry inte vill vara ridlärare, så därför tycker Starke att Annika (15 år) ska bli det istället. Såklart tackar Annika JA till detta erbjudande (hon har ju ändå kommit upp i 2 års ridvana vid det här laget?). Sen kommer Harry och säger att de fått en inbjudan från HALVORSEN att komma och tävla på en internationell tävling i Oslo i mars, och till det tackar Annika också JA och tycker att livet är toppen. THE END. 

Wine, wine, give me the wine

Igår var en typiskt stressig dag. Väntade hela dagen på att veterinären skulle höra av sig angående Tage, men de hade ringt till min man istället och han kan inte svara när han jobbar så han hade missat samtal och så ringde han mig på lunchen och bad mig försöka få tag på dom eftersom det ändå var jag som hade bilen och skulle hämta. Bara det är ju Mission Impossible, men till slut hörde rätt veterinär av sig och jodå, Tage var pigg och glad och kunde få komma hem igen. Jobbade klart, åkte sedan till djursjukhuset (3 mil från Ankeborg) och hämtade ut den pigge och glade, fick dessutom köpa en kasse skonkost till helt ohemula priser samt åka till apoteket och hämta ut medicin för ytterligare några hundra.  Hem (6 mil från djursjukhuset räknat), hämtade paket på Coop, gick en kort runda med de återförenade bröderna brothers, gjorde fotrehab, åt kvällsmat och sen var det i princip dags att åka till stallet. Hem igen, duscha och så i säng. Jahapp, det var måndagen det. 

Idag är det jobb så det står härliga till, sedan intervallträning och sen ridning ikväll. Måste dessutom skaffa FREJA PLUS, nån himla variant på e-legitimation som man måste ha för att komma åt administratörsrollen i helvetessystemet IDROTT ONLINE. Och för att få FREJA PLUS så var man tvungen att personligen besöka något FREJA PLUS-ombud för att göra någon form av koppling mellan FREJA PLUS-appen, ens körkort och fan vet vad mer, och det var inte så att det dög med Coop hemma i byn utan det var speciella ställen varav en del finns här i Ankeborg där jag ändå jobbar, så det går såklart att lösa om jag bara kommer ihåg det. Men ändå. Hatar när saker är osmidiga. Sen när det är gjort väntar det verkliga hästjobbet (haha), att närvaroregistrera alla aktiviteter från hela höstterminen som av diverse olika skäl inte blivit gjort av de som skulle ha gjort det. Pust, stön, suck, osv. Vi skulle egentligen börjat med det i helgen, men efter fyra timmars budgetarbete så pallade vi inte mer. Oh the joy of föreningslivet. 

Knogar på med Projektet och andra grejer som jag jobbar med så här års och har mer än fullt upp, så nu är det dags att börja sikta mot kaklet. Målbild: fredag eftermiddag den 14 mars när vår helvetesrevision är avklarad och man eventuellt kan få delar av sitt liv tillbaka.  

Till stallet istället, vecka 6 2025, pt 1

Igår var ordningen återställd och jag fick ha Köttbullen igen. Vi red markarbete med bommar, en övning där vi skulle vända rätt upp i trav och göra halt mellan två bommar, sedan vända och trava över en serie bommar åt höger, sedan vända och trava över en annan serie bommar till vänster, sedan ändrades bommarna till små (med betoning på små) kryss som vi fick skutta över efter bästa förmåga. Köttbullen kändes mer positiv, vet inte om det har att göra med att hon har bytt grovfoder från ensilage till hö, för hon blir dålig i magen av ensilaget och det är ju inte otänkbart att hon inte har mått helt hundra, och då är det i så fall inte konstigt om hon har varit lite allmänt motvillig. Fick till en galopp där det nästan kändes som att hon började söka sig framåt och nedåt, enligt instruktör K handlar det om att jag ska "våga rida på mer". Tycker inte att jag sitter och mesar, men fram-fram-fram är ju nyckelordet i nästan alla lägen. Får väl testa att gasa ännu mer idag då. 

Hissen i Saigon

Det här är en bok jag inte kommer att läsa klart: Hissen i Saigon av Thuan. Detta är handlingen:

"Jag kan inte sluta se det framför mig, hur hon faller hela vägen ner i hisschaktets svarta skorstensformade tomrum. Och jag ser henne göra vad hon kan för att hålla huvudet högt medan hon faller."
Saigon, 2004. En vietnamesisk kvinna reser hem från Paris för att delta i sin mors begravning. Modern hittades död i hisschaktet i sin sons nya hus morgonen efter att hon invigt hans senaste skrytbygge -- den första hissen i ett privat hem i hela landet. Efter begravningen hittar dottern ett gammalt foto av en västerländsk man bland sin mors kvarlämnade saker, daterat 1954. Men varför hade hon gömt undan fotot, och vem är den okände mannen?
Hissen i Saigon är en spännande och fascinerande skildring av en vietnamesisk familj med förgreningar i såväl landets nyrika elit som revolutionens maktapparat och den hemliga motståndsrörelsen mot kolonialmakten. Dotterns efterforskningar leder henne från Saigon via Hanoi hem till Paris, och bit för bit avtäcks hemligheter som även långt senare påverkar familjen.

Jag tyckte inledningsvis om boken, det kändes väldigt intressant att läsa om vietnamesisk kultur och hur det är att leva där, och språket var bra och målande. Men själva berättelsen tog liksom aldrig fart och huvudpersonen kändes så märkligt oengagerad, så den blev väldigt lätt att lägga ifrån sig. Hade kanske  ändå gett den en chans till om det inte hade varit 14-dagarslån och jag redan hade två andra 14-dagarslån på samma period, så den fick lämnas tillbaka utan att jag fick veta vem den okända mannen var och vilka hemligheter som påverkade familjen långt senare. Kanske ger jag den en ny chans senare, vi får se.   

Och så var det februari

Äntligen är jäveljanuari över, men i år gick den ovanligt fort måste jag säga, och ingen snö att tala om har det heller varit så det finns inte mycket att klaga på faktiskt. Jag tänker att det här kanske beror på att jag har haft tankarna på annat och att det är det som gjort att januari  2025 liksom bara vispades undan, men tycker fler säger samma sak och alla kan väl inte ha tillbringat sin januari med att ha navigerat mellan olika vårdinstanser och ängslats för utfallet? 

I fredags körde jag min intervallträning, lade till "en tia" som Fotspecialisten uttrycker det, detvillsäga ytterligare en tiominutersintervall till de två jag redan har. Så nu är jag uppe i 30 minuters löpning och det känns fantastiskt. Tån från helvetet är inte bättre, men inte heller sämre och eftersom belastningen ökat så anser jag att nettot ändå är en förbättring. Så det så. Åkte sedan hem och tränade pilates och kokade pumpasoppa eftersom det blivit bröd över från den gemensamma frukosten på jobbet. Hehe. Gick och lade mig tidigt eftersom jag ställt klockan på 06.00.

På lördagen gick jag upp tidigt, åt frukost, promenerade en mil med hundarna och åkte sedan till stallet för att ha BUDGETMÖTE klockan 10. Roligare kan man ju ha en lördag, men det blev många bra diskussioner så det kändes väl ändå värt det. Åkte hem, lade mig på soffan och slöade resten av dagen. På kvällen tänkte jag att nu djävlar ska jag ha någon ny serie att följa och hittade den norska serien Pörni, som visade sig vara helt i min smak. Såg tre avsnitt på raken, men sen fick mat- och sovklockan styra mig mot sängen. 

Igår började dramatiskt med att min man väckte mig och sa att Tage hade kräkts blod. Det vill man ju verkligen inte, även om det, visade det sig, inte var rent blod, men ändå: med inslag av och det är väl ändå ett tecken på att något inte är som det ska, så det fick bli ett besök på djursjukhuset där han blev kvar för observation. Fick senare ett sms att alla prover såg bra ut och han hade inte kräkts mer så förhoppningsvis får jag hämta hem honom idag. 
Jag travade ner till biblioteket för att hämta och lämna böcker, sedan hem och tränade ett jättelångt pilatespass innan det blev soffan och handboll. Bronsmatchen mellan Frankrike och Portugal var spännande och avgjodes i slutsekunderna med uddamålsvinst för Frankrike. Finalen mellan Kroatien och Danmark började rätt jämnt, men sen ryckte Danmark ifrån och ett tag ledde de med tio mål och då är det ju inte ens spännande. Ett tag var skillnaden bara fem bollar, och då fanns det ju en teoretisk chans att kunna hämta in och kanske i alla fall spela sig till en förlängning, men så blev det dömt straff och utöver det åkte kroaterna på en dubbelutvisning eftersom de tjafsade med domaren (för andra gången i matchen), och det var väl matchen och Danmark fick ytterligare en välförtjänt guldmedalj att lägga i samlingarna. 

Ja, det var väl helgen det. Idag har jag med mig Laban på jobbet eftersom han inte riktigt är van att vara ensam hemma, i alla fall kändes det inte bra att lämna honom en hel arbetsdag plus tid för att åka och hämta Tage (vilket förhoppningsvis blir i eftermiddag dårå). Nu var det ju jättelängesen någon av mina hundar var med på jobbet, men Laban kom ihåg rutinerna från när han var valp, lade sig under skrivbordet och somnade på en sekund, så det var inga problem. 

Arbetsveckan tornar upp sig, det är mycket att göra och tar aldrig slut, känns det som. Så det är väl bara att spotta i nävarna och hugga i. 

Fredag vecka 5 2025

Igår var verkligen lång dags färd mot natt. Jobbade tio timmar, tog en promenad, åkte till Willys och handlade, åkte till stallet för att träffa ordförande, sedan styrelsemöte på det. Var hemma halv nio, duschade, gick och lade mig, somnade och nu är det alltså fredag. GÖTT. Ska jobba, sedan träna intervaller och därefter ska jag åka till en VVS-butik och lämna tillbaks en ventil till ett expansionskärl som jag köpte när jag också köpte ett nytt expansionskärl men vars anslutning sedan visade sig inte passa till vårt värmesystem. Kände bara MEN ÅÅH NEJ, för den här VVS-butiken ligger verkligen inte "på väg hem från jobbet" utan är en omväg som jag helst hade velat slippa, men ventilen kostade orimliga 500 spänn, lika mycket som hela expansionskärlet, så det kändes som för mycket pengar för att bara skita i det. Min man, vardagshjälten som bytte nämnda expansionskärl, fick därför åka in till stan och skaffa en ny  ventilanslutning förra helgen, så det är väl inte jag som ska klaga i det här sammanhanget kanske. Därefter ska jag hem och städa, för det hann/orkade jag ju inte igår, samt fundera ut vad vi ska äta, kanske blir det hämtmat. Slutligen blir det VM-semifinal i handboll, Portugal mot Danmark, som jag hoppas blir mer spännande än matchen Danmark-Brasilien häromdagen. Portugal har (liksom Brasilien) spelat mycket bra genom hela turneringen, men Danmark är ju Danmark (tyvärr). 

Vad händer i helgen då? Jo, imorgon ska jag på BUDGETMÖTE i stallet. Det är ju inte riktigt det man tänker sig när man tackar ja till ett föreningsengagemang, men det är ju bara att tugga i sig. Nu råkar kassören vara en väldigt trevlig person, så det känns ändå inte så betungande som det skulle kunna vara. Vi ska träffas redan klockan 10 så det blir väl att stiga upp i ottan för att hinna få till sin milslånga hundpromenad innan dess, för efteråt tror jag att jag bara vill åka hem och ligga på soffan och läsa. På söndag har det i alla fall inget inbokat, det fanns möjlighet att träna för dressyrtränare men jag avstod den här gången eftersom jag har levt lite i stress ett tag och kände att jag absolut inte behöver ha varje sekund av veckans alla timmar uppbokad, även om det är roliga saker. 

Har för övrigt fått en tid hos en ny öron-näsa-halsläkare nu, inför operationen antar jag, men inte förrän i slutet av februari. Antar att när man nu inte längre misstänker något allvarligt så flyttas man ner ett par hack på priolistan, och det är såklart helt okej. Som jag fattade det när Doktor C förklarade i telefon så handlar det här besöket om "inskrivning", har ingen aning om vad det innebär men antar att de ska kolla upp ett och annat inför själva operationen, vilken kan dröja några månader nu när det inte längre är något som är akut eller farligt. Också helt okej.

Har RÖVMYCKET att göra på jobbet, men är i ett sånt där läge där jag är sist i en kedja och måste vänta på att andra ska leverera sina delar, och det gör de inte, i alla fall inte i den takt som är rimlig. I systemet jag jobbar i just nu finns det en liten räknare som räknar ner (eller upp beroende på vilken del av räknaren man tittar på) i takt med att ens uppgifter blir slutregistrerade. Den står just nu på 37 % finalized, ändå kan jag ingenting göra för att få den att öka eftersom i alla fall merparten av de återstående 63 % ligger hos andra. The story of my life, känns det som. Men det är som det är och nu är det i alla fall snart helg.