Och så var det februari

Äntligen är jäveljanuari över, men i år gick den ovanligt fort måste jag säga, och ingen snö att tala om har det heller varit så det finns inte mycket att klaga på faktiskt. Jag tänker att det här kanske beror på att jag har haft tankarna på annat och att det är det som gjort att januari  2025 liksom bara vispades undan, men tycker fler säger samma sak och alla kan väl inte ha tillbringat sin januari med att ha navigerat mellan olika vårdinstanser och ängslats för utfallet? 

I fredags körde jag min intervallträning, lade till "en tia" som Fotspecialisten uttrycker det, detvillsäga ytterligare en tiominutersintervall till de två jag redan har. Så nu är jag uppe i 30 minuters löpning och det känns fantastiskt. Tån från helvetet är inte bättre, men inte heller sämre och eftersom belastningen ökat så anser jag att nettot ändå är en förbättring. Så det så. Åkte sedan hem och tränade pilates och kokade pumpasoppa eftersom det blivit bröd över från den gemensamma frukosten på jobbet. Hehe. Gick och lade mig tidigt eftersom jag ställt klockan på 06.00.

På lördagen gick jag upp tidigt, åt frukost, promenerade en mil med hundarna och åkte sedan till stallet för att ha BUDGETMÖTE klockan 10. Roligare kan man ju ha en lördag, men det blev många bra diskussioner så det kändes väl ändå värt det. Åkte hem, lade mig på soffan och slöade resten av dagen. På kvällen tänkte jag att nu djävlar ska jag ha någon ny serie att följa och hittade den norska serien Pörni, som visade sig vara helt i min smak. Såg tre avsnitt på raken, men sen fick mat- och sovklockan styra mig mot sängen. 

Igår började dramatiskt med att min man väckte mig och sa att Tage hade kräkts blod. Det vill man ju verkligen inte, även om det, visade det sig, inte var rent blod, men ändå: med inslag av och det är väl ändå ett tecken på att något inte är som det ska, så det fick bli ett besök på djursjukhuset där han blev kvar för observation. Fick senare ett sms att alla prover såg bra ut och han hade inte kräkts mer så förhoppningsvis får jag hämta hem honom idag. 
Jag travade ner till biblioteket för att hämta och lämna böcker, sedan hem och tränade ett jättelångt pilatespass innan det blev soffan och handboll. Bronsmatchen mellan Frankrike och Portugal var spännande och avgjodes i slutsekunderna med uddamålsvinst för Frankrike. Finalen mellan Kroatien och Danmark började rätt jämnt, men sen ryckte Danmark ifrån och ett tag ledde de med tio mål och då är det ju inte ens spännande. Ett tag var skillnaden bara fem bollar, och då fanns det ju en teoretisk chans att kunna hämta in och kanske i alla fall spela sig till en förlängning, men så blev det dömt straff och utöver det åkte kroaterna på en dubbelutvisning eftersom de tjafsade med domaren (för andra gången i matchen), och det var väl matchen och Danmark fick ytterligare en välförtjänt guldmedalj att lägga i samlingarna. 

Ja, det var väl helgen det. Idag har jag med mig Laban på jobbet eftersom han inte riktigt är van att vara ensam hemma, i alla fall kändes det inte bra att lämna honom en hel arbetsdag plus tid för att åka och hämta Tage (vilket förhoppningsvis blir i eftermiddag dårå). Nu var det ju jättelängesen någon av mina hundar var med på jobbet, men Laban kom ihåg rutinerna från när han var valp, lade sig under skrivbordet och somnade på en sekund, så det var inga problem. 

Arbetsveckan tornar upp sig, det är mycket att göra och tar aldrig slut, känns det som. Så det är väl bara att spotta i nävarna och hugga i.