You wanna know if I can dance

Igår var en jobbmässigt bra dag. I onsdags kände jag mig ju som en disktrasa efter jobbet, dödstrött och släpade mig fram som om jag var hundrafemtio år gammal och kände mig liksom helt omotiverad till allt. Men igår gick jag en rask promenad och städade innan jag åkte till stallet och kände mig hela tiden skärpt och alert och vaken. Skillnaden var att igår fick jag sitta och jobba med Projektet relativt ostört hela dagen, istället för att behöva sitta på möten och lyssna på när Tröggubbens chef daltar med honom. Det var säkert andra faktorer som spelade in också, t ex bättre nattsömn och en dag närmare helgen, men jag tror att det var den största bidragande orsaken. Plus att jag känner sån allmän stress över att känna att jag aldrig hinner göra något ordentligt och då är det rent generellt svårt att ha tålamod.

 Your spirit animal should be the goose, sa jag till en kollega förra veckan när vi pratade om hur man ska förhålla sig till när folk beter sig som idioter, och när vi rett ut vad jag egentligen menade, för hon trodde först jag sa ghost så det blev helt förvirrat, så enades vi om att det är modellen. Lätt att säga, ibland väldigt svårt att vara. Tror jag ska printa ut en bild på en gåsajävel och sätta upp på mitt kontor som en påminnelse att man (tyvärr) inte kan ändra andra människor utan bara sitt eget sätt att förhålla sig till dom. 

Nästa vecka ska min chef åka på tjänsteresa till Frankrike tillsammans med högsta R&D-chefen, och skulle då "bearbeta" honom lite till angående om någon i hans team ska ta över rollen som laboratoriechef. Sa på skoj till min chef att han kunde hälla i R&D-chefen en massa franskt rödvin så att han skulle bli medgörlig, men det är väl inte så det fungerar. Vi får väl se hur det går. Känner mig på ett sätt lite taskig mot mitt team som jag nu i hemlighet försöker lobba för att någon annan ska ta över, fast det har ju ingenting med dom att göra, och så som läget är nu så är jag taskig mot mig själv. Plus att jag faktiskt aldrig har bett om att få bli laboratoriechef, det var den förre högste R&D-chefen som helt enkelt bara bestämde att jag skulle vara det och jag trodde i min enfald att det liksom var ett slags erbjudande som jag skulle få tacka ja eller nej till, men det var inte för inte som den förre högste R&D-chefen gick under namnet Gudfadern. På det sättet fick jag ju möjlighet att både höja min lön och komma loss från i alla fall merparten av det operativa arbetet i labbet, så det var såklart inte bara dåligt. Men nu har förutsättningarna ändrats så mycket att det inte längre känns hållbart. Jaja, nog om det. 

Fredag idag! Ska på besök till Fotspecialisten nu på förmiddagen, sen ska jag jobba lite till och sedan tänker jag väl köra min vanliga fredagsrutin med stavgång efter jobbet, sen hem och så koka soppa till kvällsmat. Jag och min man är "mellan serier" så det blir kanske kvällens aktivitet, att hitta något nytt vi kan följa tillsammans. Inga specifika planer i helgen förutom att jag ska plantera de där äppelträden. Och så har ju HANDBOLLS-EM börjat! Mmm.   

Till stallet istället, v 48 2024, pt 2

De senaste veckorna har Köttbullen inte gått lektionen innan utan stått i boxen med utetäcke på för mig att göra i ordning. Det gillar jag, för det är ju lite där relationen etableras och man kan känna av, vilket humör är hon på idag? (Hon är ju sto, så det är lite upp och ner, hehehe). Tycker det blir så...opersonligt att ta över en häst som någon annan ridit, som att allt går på löpande band. Fast det är ju så det är när man rider på ridskola.
De senaste veckorna har hon istället gått lektionen efter vår, och då skulle man ju kunna tro att hon är pigg och utvilad när jag ska rida henne men vete fan om jag tycker det är så stor skillnad? Igår kändes hon rätt tung och seg i början, fast det blev bättre sen. Vi red övningar med mycket volter i trav och galopp och det är ju sånt hon behöver för att lossna. Önskar bara att hon skulle lossna i galoppen också, tror på riktigt att hon faktiskt inte förstår vad man menar när man försöker rida ihop henne i galoppen, precis som hon för flera år sedan inte förstod vad man menade när man försökte rida ihop henne i skritt och trav. Sen har ju galoppen varit så svår i sig så man, jag, har ju liksom inte krävt något av henne där mer än att hon först ska fatta galopp för hjälperna och sedan hålla igång galoppen. Det stadiet har vi ju passerat nu och jag tycker att hon är i ett bra framåtläge, så nu ska väl bara polletten ramla ner vad gäller formen. Nästa helg ska jag rida för tränare igen, då får jag kanske lite mer verktyg att jobba med. 

Sharpen your senses and turn the knife

Igår TAPPADE jag det lite på jobbet. Förra veckan lämpade jag ju över till Tröggubben att hålla i ett möte som ingår i hans ansvarsområden. Det "var han ju inte förbedd på" så då fick han i uppdrag att kalla till ett nytt möte så att han skulle ha möjlighet att förbereda sig. Helt rimligt ändå. Sen kom TG:s chef med det enligt mig helt orimliga förslaget att jag skulle "hjälpa honom" med det, vilket jag gjorde på så sätt att jag hänvisade till mappen där allt underlag finns. 

Sen kom det såklart inte någon mötesinbjudan, vilket jag visste att det inte skulle göra, och idag hade vi uppföljningsmöte av vårt kontrollprogram där det här är en punkt. Frågade då TG vänligt ifall han hade en tanke kring när nästa möte kring detta skulle vara, för förra mötet var i januari och nu är det snart december och "två gånger per år" är ju ändå lite underförstått att det ska vara lite jämnt utspritt över året, inte en gång i december och en gång i januari och sen inget resten av året. TG hade ingen plan, vilket jag också visste att han inte skulle ha. Då bröt TG:s chef in och bara Men kan du inte kalla till ett möte där du och jag och TG sätter oss ner tillsammans så att du kan förklara för honom vad det är meningen att han ska göra på de här mötena?

Jag nästan dog, ska man behöva ha ett möte för att förklara för en vuxen karl hur man håller i ett möte?  Även om man aldrig har hållit i ett möte själv så har han ju suttit med på hundratals möten som letts av någon (oftast mig) och det är väl ändå bara att försöka göra likadant om man nu inte vill ha ett eget upplägg?
Sa (rätt så svalt och syrligt) att nu vill jag inte vara sån, men det här ärendet ingår faktiskt inte i min befattningsbeskrivning, det är TG:s ansvar och det är inte så att jag sitter inne med något himla facit hur det här ska göras, utan det är väl enligt mig upp till den som är ansvarig för uppgiften, detvillsäga TG, hur det hela ska läggas upp och allt underlag som behövs finns i den mapp som jag tidigare hänvisat till. Men TG:s chef bara malde på om att vi skulle ha ett möte för att "stötta TG i det här" och där andemeningen liksom var att så länge ingenting blir gjort i det här specifika ärendet så var det liksom MITT fel då? Bara för att jag inte går med på att vi ska ha ett möte som går ut på att jag ändå får göra jobbet till slut, eller tala om för TG exakt och steg för steg hur han ska göra, vilket tidsmässigt skulle ta minst dubbelt så lång tid som om jag gjort det själv från början, men det är väl så det fungerar med strategisk inkompetens, som jag är helt övertygad om är vad TG:s agenda går ut på. Synd bara att han har fått med sin chef på det, nu har hon liksom gått in i rollen som att hon är hans morsa och det är SÅ pinsamt, speciellt som TG (som är en man i 60-årsåldern) har börjat med att pjata bajnspjåk näj det äj något han inte föjståj jiktigt. Det är så pinsamt att man inte vet vart man ska ta vägen. 

De här uppföljningsmötena är för övrigt en visa. Long story short: Vi har ett kontrollprogram med ett antal kontroller som ska göras, de flesta månadsvis, några kvartalsvis, några enstaka en eller två gånger per år. Det är TG som är övergripande ansvarig för att se till att de här kontrollerna görs, sedan är det lite olika personer som utför själva kontrollerna. De här olika personerna har av okänd anledning med tiden satt lite i system att göra dessa kontroller mot slutet av månaden, vilket till slut 99 gånger av 100 slutade med att  så fort det kom något annat emellan så "glömde" man kontrollerna och så gled det över till ny månad utan att någon kontroll gjordes. För kanske ett och ett halvt år sedan införde jag (som inte ens har något med det att göra men eftersom det är jag som ansvarar för att hela vår verksamhet bedrivs i enlighet med vårt tillstånd och kontrollerna är en del av villkoren i tillståndet så ligger det så att säga i mitt intresse att det här sköts) att kontrollerna skulle göras första halvan av månaden, sedan skulle vi ha ett uppföljningsmöte vecka 3 i varje månad och gå igenom dokumentationen och se till att allting var i ordning. Det togs väl emot "sådär", men då sa jag att den som har ett bättre förslag att säkerställa att det här blir gjort är välkommen att genomföra det, men så länge ingen har det så är det så här vi får göra.  Sen kallade jag till möten, och den dagen det är möte går jag in i systemet och kontrollerar dokumentationen för att förbereda. Och 99 gånger av 100 har jag sedan fått flytta mötet för att antingen är alla kontroller inte gjorda eller så saknas dokumentation. Det är så DJÄVLA tröttsamt, jag har tagit upp det med vår VD och han har haft "ett snack" med de inblandade och det har väl blivit lite bättre, men det känns verkligen inte stabilt. Avslutade av den anledningen ovan nämnda möte med att säga något i stil med Kan vi nu inför nästa år enas om att vi respekterar det som vi gemensamt bestämt*, att kontrollerna ska utföras den första halvan av månaden, så att vi kan ha de här uppföljningsmötena som planerat och inte behöver flytta fram dom hela tiden? Hann väl inte mer än säga meningen klart förrän TG:s (och de andras) chef högg in med att hon hade minsann "avsatt fokustid" till de andra i deras kalendrar så det här skulle minsann bli gjort. Ja, fast det blir det ju inte? Och sen är jag inte dödsimponerad över att vuxna karlar måste ha en morsa som "lägger in fokustid" i deras kalendrar för att de ska sköta sina jobb?

 Och det var väl lite här jag tappade det, så jag ringde vår VD efteråt och bara TG är ansvarig för att kontrollprogrammet följs och då ska först TG:s chef "avsätta fokustid" i andras kalendrar för att de (TG och två andra karlar som utför större delen av kontrollerna) ska få en påminnelse om att de ska göra sina uppgifter, och sen ska jag avsätta tid för att följa upp så att det blir gjort och sen har vi inte haft ETT ENDA uppföljningsmöte som inte har fått bokas om minst en gång för att saker inte är klara i tid, det fungerar ju för faaan sämre nu än vad det gjorde när vi inte hade någon uppföljning överhuvudtaget! Eldade på en god stund till i samma anda, VD sa att jag fick väl ta det med TG:s chef och jag bara Ja, men hen slänger ju tillbaks det på mig så att det handlar om att jag är ohjälpsam när jag inte gör TG:s jobb. Jag tycker redan att jag gör ganska mycket som egentligen ingår i TG:s ansvarsområden men det finns en bortre parentes för det och där är jag nu!

VD sa att han skulle "ta en sittning" med TG och hans chef. Kanske blir det bättre, kanske inte, vi får väl se. Vet att både TG och TG:s chef har ENORM respekt från VD så när det kommer från honom så finns det liksom en helt annan bäring i det än när det kommer från mig, även om jag backar upp det med  hänvisningar till lagkrav och liknande så att det verkligen ska framgå att det inte är för mitt höga nöjes skull som saker ska göras. Medan det räcker om VD:n harklar sig lite så släpper alla allt de har för händer och ilar till undsättning. Samtidigt är vår VD lite konflikträdd, så det beror ju lite på hur det framförs. Han avslutade i alla fall vårt samtal med att lite skämtsamt säga att han "skulle gå och starta fönen". Det är (hoppas jag verkligen) en hänvisning till uttrycket "att få en hårtork", som vi lite skämtsamt slänger oss med ibland. Att få en hårtork inneär att någon skriker så mycket på en att håret liksom blåser bakåt. Händer väl bara på tecknad film, men men. Ett uttryck som (tydligen) kommer från hockeyvärlden. Hoppas i alla fall att han, VD:n alltså, verkligen menade det (om än inte bokstavligt) och inte syftade på att han ville gå och fixa till sin frisyr litegrann. 

Hade också möte med min chef och tog för hundrade gången upp hur jobbigt det är att jobba cirka 150 % och framför allt att det inte finns någon lösning i sikte. För mig hade det känts 150 % bättre om så bara ansvarsbiten låg hos någon annan, även om det inte är den som tar tid, problemet är ju bara att alla som eventuellt skulle kunna ha det ansvaret har inte tillräckligt med erfarenhet och hur ska man bygga upp erfarenhet om det inte ska få ta tid, osv osv osv. Jag sitter ju tyvärr inte inne med någon lösning, har bara sagt att jag jättegärna finns som bollplank (får dock uttrycka mig lite annorlunda när jag talar med min chef eftersom han är dansk och att BOLLA på danska är något helt annat än på svenska), men jag vill att någon annan är drivande i allt det som just nu undantagslöst tar vägen förbi mitt bord för att jag ska  börja dra i och koordinera och hålla på och som tar fokus från det jag egentligen ska göra.

Min chef är mycket förstående, men han är tyvärr inte  han som bestämmer utan det är högste R&D-chefen och han är inte på något vis en oresonabel människa, men han är tyvärr inte heller professor Dumbledore som kan svinga sitt trollspö och utdela 50 extrapoäng till Gryffindor om han känner för det utan även han har ju en budget att förhålla sig till. Och budgeten är kopplad till den nya affärsplanen och den är inte godkänd än och om någon tror att det går snabbt och smidigt att få igenom en affärsplan i en expanderande internationell koncern så är svaret NEJ. Eller i alla fall inte i vår. 

Åkte hem från jobbet och kände mig manglad, trött, utschasad. Gick en promenad med hundarna, gav fan i att träna tabata som jag hade planerat och lade mig på soffan istället. Sen kom min man hem och vi kollade vidare på Sherlock Holmesfilmen som vi började titta på förra veckan. Den var ändå lite bättre än jag trodde.  Ja, sen var det läggdags och sen vaknade jag klockan 03.30 med hjärnan i full spinn som om det inte fanns någon morgondag. Men det gjorde det och här sitter jag nu och förväntas prestera. Då kör vi. 

* Det kanske inte per definition är ett gemensamt beslut, men jag har efterlyst bättre förslag och det var det ingen som hade, och då frågade jag om alla var eniga i att vi skulle göra så här, och det var ingen som sa nej, och då har man ju ändå accepterat det. 

They died with blazing guns

Igår satt jag hela dagen och jobbade fokuserat i Excel, mitt näst bästa efter att göra flödesscheman. Min chef ringde och ville att jag skulle kolla upp en grej som inte stämde, jag hittade felet direkt. En av mina superkrafter är att skumma igenom stora mängder text eller siffror eller whatever och blixtsnabbt kunna hitta det jag söker eller saker som avviker från mönstret. Tror jag hade blivit en fantastisk polis, inte precis i fält men en sån där som sitter behind the scenes och går igenom folks bankkontoutdrag eller telefonlistor och hittar samband som knyter dom till brott. Fast sånt där kanske görs av AI nuförtiden? 

Efter jobbet susade jag iväg till  Ö&B och köpte två chokladkalendrar till mina barnbarn samt dasspapper (till mig och min man) som råkade vara på supermegaextrapris. Åkte därifrån vidare till Granngården och införskaffade två såna här Gorilla flexikorgar. Brukar ju ta hem gödsel när jag är i stallet och tidigare har jag haft två hinkar, men nu har den ena spruckit i botten och dom här flexikorgarna är ju fantastiska och kan användas till exakt allt. Har till exempel en som jag har till fotbad, jättesmidigt att bara ta i handtagen och bära iväg när den ska tömmas, inget som måste balanseras med båda händerna och med vatten som skvimpar över som en direkt följd av det. Med tanke på hur smidigt det är så är det sorgligt att jag inte fotbadar lite oftare, men det är ju en annan historia. 

Hem, ut med hundarna, packa i ordning en kasse med ovan nämnda kalendrar, plus radions och tv:ns kalender som jag köpt tidigare (det är tradition att jag köper den åt min dotter och barnbarnen), ner i källaren för att rota fram en gammal damejeanne som stått där och samlat damm i 15 år och som min dotter skulle få, samt paketera om den där förbannade frökalendern till min mamma. Fick äta kvällsmat redan klockan 15.30 p g a kvällens schema. Åkte sedan till Coop för att skicka den där förbannade frökalendern till min mamma, jag hämtade ju ut den förra veckan men eftersom den ändå inte kunde överlämnas som det var tänkt så har jag lite tänkt att det var skitsamma, jag fixar det sen. Tills jag kom på att herregud, det är ju den 1 december på söndag och då kan det ju vara klädsamt att den är på plats. Men nu är den om inte på väg så i alla fall överlämnad i PostNords ömma händer. Sen iväg till stallet för möte innan ridningen. Min dotter var med på samma möte så efter det så lastade vi över damejeannen och kalendrarna och några doftljus som jag köpt men inte gillat doften av från min bil till hennes och så åkte hon hem och jag stannade kvar för ridning samt fylla ovan nämnda flexikorgar med gödsel, för nu i helgen ska äppelträden ner i jorden, bättre sent än aldrig, och då kan det nog inte skada att blanda ut vår extremt magra sandjord med lite av det bruna guldet. Sen hem, lasta ur, duscha och gå och lägga sig. Frös som en hund och kunde inte somna på ett bra tag så när klockan ringde i morse kändes det som att jag hade sovit högst en kvart. Idag ska jag dock bara jobba,  promenera med hundarna, träna tabata och sen ha filmkväll med min man så det ska väl låta sig göras. Hejpåre. 

Till stallet istället, v 48 2024, pt 1

Igår var det lite manfall i dressyrtisdagsgruppen, instruktör K var sjuk och ett par personer var borta, kanske av andra skäl i och för sig för så här i november-december vet man aldrig med folk, det känns som att det är julbord och fester och måstegrejer exakt hela tiden. 
Vi hade instruktör N istället och övningen var en evighetsbana som var: trava över två bomserier på ena långsidan, vända rätt upp vid C och rida skänkelvikning i slalom mellan koner på medellinjen, sedan fatta galopp och galoppera/hoppa över två upphöjda bommar på andra långsidan. Fick beröm för mina händer!  Det har jag nog aldrig fått förut, förvisso inte heller kritik men man vet ju bara om det som sägs. Men instruktör N tyckte jag hade en bra buren hand, stadig kontakt men ändå lätt och följsam. Detta är faktiskt någonting jag har jobbat mycket med för jag har en tendens att låta handen falla omkull så att det ser ut som att man är ute och kör en kundvagn på Maxi. Sen tycker jag det är olika lätt på olika hästar lite beroende på hur de är byggda och hur väl de svarar på tygeltagen. Men i alla fall. Kul att höra. I helgen fick jag beröm för min sits också, det var en ridkompis som sa Du sitter väldigt fint, det ser ut som att du är skolad i den rätta sitsen. Det kan jag ju inte påstå att jag tycker att jag är, men det var ju ändå roligt att höra. Fortsätter det så här kanske jag blir rent mallig. Alla instruktörer har ju sina käpphästar när det gäller sitsen och jag har ju hört andra få sina fiskar varma om armbågar som sticker ut och ryggar som behöver rätas på och hälar som ska trampas ner, men det är faktiskt rätt sällan som jag får höra något. Fast jag har nog mer tänkt att de (instruktörer som ett kollektiv) tänker (om mig) att jag är lite av ett hopplöst fall som det inte är mödan värt att börja härja med. När jag började rida i Återvändargruppen så sa hon som var instruktör där att hon tyckte att jag hade "en väldigt bra och naturlig lodrät sits". Det var nog första gången jag hört någon säga något positivt om min sits överhuvudtaget, men sen tänkte jag att hon kanske sa så mest för att vara snäll och för att inte skrämma bort en. Hehe.  

Köttbullen kändes i alla fall fin. Hon/vi gjorde fina, balanserade galoppfattningar i skritt efter skänkelvikningarna och det har ju inte på något sätt kommit gratis för oss, så jag var helnöjd. Hon bjöd på fint framåt rent allmänt och tyckte förstås att det var kul att ta ett par skutt. Det tyckte väl inte jag var lika kul, men ett par upphöjda bommar klarar ju till och med jag av att galoppera över utan att tycka att det är jetelezkigt. 

En bondes död

Har läst En bondes död av Negar Naseh och David Sandström, detta är handlingen:

En bonde hittas ihjälfrusen på sin gård i Västerbotten. När utredaren Marita Widmark anländer till sin barndomstrakt i Brännliden snubblar hon över det olösta fallet. Tillsammans med Bahar, en ung kollega vid Umeåpolisen, börjar hon nysta i gåtan. I takt med att utredningen växer blottläggs bygdens skuggsidor: Konflikterna, utanförskapet och laglösheten. Brott uppklaras, domar faller men frågan förblir: Vem har att vinna på en bondes död?

Jag tyckte inledningsvis väldigt mycket om den här boken, det var fint språk, vardagliga skildringar som man kunde känna igen sig i (man är ju ändå rätt trött på såna där försupna supersnutar som är DE ENDA som kan lösa ett fall) och ett hyggligt tempo och kul att huvudkaraktären är en kvinna i 60-årsåldern (även om jag störde mig på den lilla detaljen att exakt alla såkallade hemvändarromaner verkar innehålla att det måste finnas någon snygg f d skolkamrat eller ett ex som blivit kvar och som bara råkar vara singel som de hemvändande kan sexa lite med, det är väl ändå inte realistiskt?). Men efter ett tag tappade berättelsen lite styrfart tyckte jag. Det var så himla många människor och detaljer och det kändes inte heller 100 % realistiskt att så mycket polisiära resurser kunde läggas på ett avskrivet fall bara sådär. Fast å andra sidan så hade det ju inte blivit någon bok då. Ja, men jag tyckte väl ändå om den mer än vad jag inte tyckte om den. Den får tre och en halv västerbottensostar av fem möjliga. 

Kanske snart utblottad(-ish)?

För ett tag sen blev jag ju så himla exalterad p g a att jag ska få ett nytt bankkort, eller rättare sagt för att jag trodde att jag skulle behöva ringa banken och krångla och ha mig när allt jag behövde göra var att logga in på internetbanken och där låg det redan en beställning och puttrade och där jag var på steg 4, "kortet tillverkas" där steg 5 var LEVERANS och det skulle ske den 25, stod det på internetbanken i torsdags förra veckan. Kom på det idag, att det var ju den 25 igår (eller jag visste om att det var den 25 igår också, men tänkte inte på att det var LEVERANSDAGEN) så jag loggade in och då har dom flyttat fram leveransdag till på fredag. På mitt kort står det "valid thru 12/24" och först tänkte jag att det betydde "till och med december 2024" men sen tänkte jag att det kanske innefattar december också? och nu har jag googlat och inte blivit ett dugg klokare, men eventuellt upphör mitt kort att gälla på lördag och då irriterar jag mig på att banken stöddigt skriver att  "nytt kort levereras till dig i god tid innan det gamla upphör gälla" och så ska det nya levereras den 29 när det eventuellt, ganska sannolikt, upphör att gälla den 30. 

Oavsett, exakt hur lång tid kan det ta ett tillverka ett sketet plastkort? På den gamla goda tiden när man hade såna där vita patientbrickor så tillverkades dom ju på vårdcentralen på ingen tid alls, tjoff in med en plastbit och så tryck till och så hade man det i handen innan man hann säga "bakterieinfektion". Är kanske lite mer pill med ett bankkort som har magnetremsor och chip och kod och grejer, men det är väl ändå inget djävla HANTVERK? Eller? Va? Va? Va? Tur man ändå har lite cash undanstoppat i gömmorna, för det ska ju levereras av Post-Djävla-Nord och då känns det som att vad som helst kan hända.