Your TV screen is filled with snow

Igår gjorde jag ett flödesschema över hur en process skulle kunna se ut. Nämnda process, i nuläget inte alls implementerad, har stötts och blötts på alla möjliga nivåer i organisationen och det känns alltid som att vi kommer till vägs ände och att det är heeelt omöjligt att förändra. Jag ritade upp hur jag tyckte att det skulle fungera, det finns väl inte ett problem i världen som inte går att lösa genom att rita upp ett flödesschema? Plus att jag älskar djupt och innerligt att sitta och knåpa med pilar och boxar och flytta omkring och skapa ORDNING OCH REDA, skulle lätt kunna syssla med det 40 timmar i veckan. Presenterade mitt flödesschema för min projektledare och hon bara öste beröm och superlativ över det och i förlängningen mig, så det var lite kul. 

På tal om 40 timmar i veckan så såg jag igår att vår VD hade ett möte inbokat som idag med den något kryptiska titeln "Lab SWE". Kan ju inte vara något annat än mitt labb som avses tycker jag, men han har inte sagt något till mig om att han ska ha ett möte som handlar om det och jag är ju definitivt inte inbjuden. Jag vill ju som bekant inte ha rollen som labbchef längre, jag har tagit upp det med min chef vid flera tillfällen men det går trögt. Min svaga förhoppning var att det skulle handla om detta, men när jag klickade i en massa andra människors kalendrar, typ: han som jag tycker är lämpad att ta över rollen som labbchef, hans chef, min chef, vår VD:s chef (som också är min chefs högsta chef) och lite annat löst folk  så hittade jag ändå ingen som verkade vara inbjuden till samma möte. SKUMT? Vad handlar detta om? Känns inte så sannolikt att VD ska sitta och ha möte med sig själv? Tyvärr är han inte på plats den här veckan och nästa vecka ska han åka till Kina så jag lär väl aldrig få veta det. 

Igår var det 14 grader varmt ute, men knappast inne, det kändes väldigt ruggigt och jag gick runt och småfrös hela dagen och det var också en skum känsla att man i slutet av november kan öppna ytterdörren och gå ut och känna att det nästan känns varmare ute än inne. Åkte hem efter jobbet, tog med hundarna på promenad, körde ett benpass och låg sedan i soffan och diskuterade Sagan om ringen-problematik med min man. Varför har ens Frodo en trädgårdsmästare, det är ju inte som att han har "ett jobb"? (Min mans svar: han är rik, han behöver inte arbeta). Varför fick inte hoberna några ringar av Sauron? (Min mans svar: de är för betydelselösa, de har inget som Sauron har nytta av). Fast med tanke på att det var hober som i slutändan knäckte Saurons makt så kan man ju knappast kalla dom betydelselösa, men det var väl inget han kunde förutspå, vilket i sig är konstigt med tanke på hur mycket övernaturliga tricks han ändå hade på repertoaren. Tycker faktiskt att hela Saurons affärsidé är rätt bräcklig, men jaja. Det är så kul att diskutera med LOTR-fans, för de blir så otroligt harmsna och förtrytsamma när man ifrågasätter Tolkiens verk. 

Gick och lade mig tidigt men kunde inte somna så nu sitter man här som en trasig kratta och ska  försöka åstadkomma något vettigt. Efter jobbet idag ska jag nästna bara precis hem och vända och sedan till stallet, först på möte och sedan rida. Och sen hem, duscha och ner i bingen. Hodeladihodeladihoppsanvilkendag. 

Natthuset

Det här är en bok som jag inte kommer att läsa färdigt: Natthuset av Jo Nesbø. Det här är handlingen:

Efter att hans föräldrar omkommit i en husbrand skickas 14-årige Richard till sina släktingar i den avlägsna hålan Ballantyne. Men allt är inte vad det verkar vara i staden: Richard betraktas som utböling och när klasskamraten Tom försvinner får Richard skulden. Den enda som tror på honom är Karen, klassens populäraste tjej. Hon får Richard att spåra det telefonnummer som Tom ringde, innan han försvann, till ett övergivet hus i Spegelskogen.

Jag har läst rätt många av Jo Nesbøs böcker, gillade dom i början men blev mot slutet VÄLDIGT trött på Harry Hole. Det här var ju något annat, och det stod också att det skulle vara "en gastkramande roman som för tankarna till Stephen Kings klassiska skräckberättelser". Det gjorde det INTE, enligt mig. Det var bara en djävligt konstig och rörig berättelse där man inte visste vad som var sanning och vad som var fantasier eller psykoser och hela upplägget kändes bara otroligt irriterande. Störde mig på exakt allt till slut, så det var lika bra att ge upp. Den här boken får en överkorsad telefonkiosk av fem möjliga. 

Bow down and hear our cry

I fredags slutade jag vid lunch, åkte iväg och gick drygt 9 km stavgång, sedan vidare till Willys för att handla. När jag gick in på Willys sken solen. När jag gick ut från Willys snöade det och då var det ju inte som att jag hade varit därinne i flera timmar precis.

Åkte hem, släppte ut hundarna i trädgården, försökte locka ut hönsen ur hönsgården, men de stirrade surt på snön som hunnit lägga sig på gräsmattan och vägrade. Jag kände som och med dom. Gick in, tände en brasa i kaminen, tillbringade kvällen i soffan och kollade färdigt på Tunna blå linjen medan snön vräkte ner på ett nästan oanständigt sätt. Hade det inte varit för att väderprognosen utlovat en hel drös plusgrader redan om ett par dagar hade jag blivit deppig. 

Gick och lade mig tidigt, hade ställt klockan på 06.00 och sen var det upp och ut med hundarna i snön. Får ge en eloge till den lokala snöröjningen för det var plogat och grusat på gångvägarna så inga problem med att promenera inne i byn. Någon skrev en liten hyllning i byns sån där "Allt som händer"-Facebookgrupp och genast var det någon som istället började gnöla på att det var dåligt plogat på vägarna. Att folk aldrig kan vara nöjda med något? Sen var jag själv mindre nöjd, för min plan var att vara i stallet 08.30 och jag hade en uppfart och en gårdsplan att skotta för att kunna ta mig dit. 45 stressiga minuter senare rullade jag hemifrån och var i stallet 08.40 för det går ju inte att blåsa på i 90 km/h precis. Jag är världens mesigaste när det kommer till vinterkörning, men hamnade bakom en bil som inte ens höll 30 km/h som jag till slut var tvungen att köra om för annars hade jag väl inte varit framme förrän till kvällen. Vägarna var sådär, dock helt farbara om man tog det lilla lugna. 

Red, hängde lite i stallet och kollade på andra, susade sedan hemåt. Solen sken och det hade börjat töa så det mesta av snöblasket på vägarna var borta så det gick bra att köra. Svängde inom bibblan och hämtade böcker, sedan åkte jag till det lokala gatuköket och köpte en hamburgare till lunch. Sen hem, in i duschen och så landa i soffan och kolla på handboll, Sverige-Polen, uppladdning inför damernas EM som börjar nu på torsdag. En match som Sverige vann överlägset, 38-22 tror jag, så det var inte ens  det minsta spännande. 

Min man var ju i KÖBENHAON med en kompis, så jag hade EGENTID. Gör inte så himla mycket med den här egentiden, det är bara gött att liksom gå hemma och måsla och vara i sin egen bubbla. Satte på Sagan om Ringen och slökollade på den, har ju sett den säkert 5-6 gånger men den tål att ses igen. Saker som man alltid kan fundera på är: 1. Varför inte Sauron, i striden mot Isildur, gjorde sig osynlig med hjälp av Ringen? Då hade han ju vunnit kampen plättlätt. 2. Varför fick människorna nio ringar men dvärgarna och alverna bara sju respektive tre? 3. Alvernas ringar vidrördes enligt uppgift inte av Sauron så därför hade han ingen makt över deras ringar, men varför blev inte dvärgarna också ringvåldnader om nu människorna blev det p g a deras ringars inneboende ondska? 4. Varför vaktade inte Sauron Domedagsberget lite bättre? Känns ju väldigt märkligt att han, som kan följa Ringens väg genom hela djävla Midgård med hjälp av miljoners miljarders andra sammansvurna ondskefulla varelser, inte skulle ställa ut nån djävla VAKT där det var som mest kritiskt för Ringens och i förlängningen hans egen överlevnad? One does not simply walk into Mordor, my ass. 

Igår traskade jag ut på kanske den tråkigaste promenaden i år, jag gick helt enkelt 6 kilometer rakt norrut, vände och gick samma väg hem igen. Annars går jag ju alltid rundor, men här fick man välja mellan att gå där det var plogat eller att pulsa fram i blötsnö, jag väljer det förra alla dagar i veckan. Kom hem igen, tränade ett pass pilates, tillbringade sedan större delen av eftermiddagen på soffan med returmatch Sverige-Polen där Polen spelade upp sig betydligt och det slutade med uddamålsseger för Sverige. Sen kom min man hem från KÖBENHAON och vi åt middag och hängde i soffan och kollade på skräp-tv. Det var den helgen det. Nästa helg är det ta mig fan första advent, GALET. Nu har jag en hyggligt hektisk vecka framför mig så det är väl bara att tuta och köra. 

Till stallet istället, v 47 2024, pt 3

I lördags var det dags att rida för tränare, minns inte riktigt när jag gjorde det senast? Tror inte det blev något av i våras p g a allmänt strul i klubben, så kanske förra hösten? Det här är i alla fall en välrenommerad dressyrtränare som klubben har ett samarbete med, så hon brukar komma ett par gånger per termin och vem som helst får anmäla sig och vara med även på ridskolans hästar. Man rider två och två i 45 minuter, ska ha skrittat fram självständigt innan och sen är det 45 EFFEKTIVA minuter med individanpassad träning. Jag fick jobba mycket med galoppen, för det är ju det som Köttbullen behöver träna på, och fick lite tips på vägen hur jag ska tänka och göra. Precis som du gör i traven ska du göra i galoppen, så lätt att säga, så OTROLIGT svårt att göra för även om Köttbullen numera kan galoppera på och hålla galoppen varv på varv (förr bröt hon av till trav i varje hörn eller så fort hon närmade sig en annan häst), så tar hon varje försök till att börja plocka plocka med tyglarna som en förhållning. Tränaren tyckte ändå att det hade "hänt en hel del" med Köttbullen sedan sist, "nu KAN hon ju galoppera långsamt och då har man något att börja jobba med". Så det är bara att kriga vidare. Trötta var vi båda två. Nöjd var kanske mest jag som var, Köttbullen gillade nog mest att få gå ut i hagen och rulla sig i snön efteråt. Här är vi alla olika, hehe. Har anmält mig till nästa tillfälle också, som är på söndag om två veckor. Kämpa, kämpa! 

To do: vila

Igår snöade det lite, stora fluffiga Hollywoodflingor och eftersom det hade regnat dagen innan och sedan frusit så var det snudd på med livet som insats som man gick ut eftersom det finns isfläckar under det här fluffiga som man då inte ser. 

Jobbade på med mina flödesscheman och en presentation till en utbildning jag ska hålla i på måndag. Väntar fortfarande på att Tröggubben ska kalla till ett möte som jag skickade över till honom i tisdags. Om jag var han så hade jag börjat med att boka in själva mötet för då vet man ju sedan hur lång tid man har på sig att förbereda sig, men alla är vi ju olika. Väntar också på att han ska svara på minst två mail från mig från tidigare i veckan, det har han inte heller gjort. Eller rättare sagt, om jag mailar en fråga till honom så brukar han svara så halvdant att det i princip alltid kräver en komplettering och när jag ber om det så svarar han inte. Tror hans hjärna fungerar som att han nu tycker att han har gjort sitt? Men det är helt OBEGRIPLIGT att någon i nådens år 2024 kan komma undan med att "jag är inte så bra på det där med data". Okej att alla inte kan vara datahackers, och okej att Tröggubben är närmare 60, men hallå? Jag är faktiskt bara ett par år yngre och jag har fan varit tvungen att lära mig både det ena och det andra som ligger utanför komfortzonen. Min chef liksom bara förutsätter att jag fixar det, medan Tröggubbens chef daltar med honom som om han vore ett spädbarn. Urk. 

Efter jobbet åkte jag till affären, hämtade mina två äppelträd som jag beställt för tusen år sedan. Passar ju ypperligt nu när det är snö och minusgrader, NOT. Men det ska ju bli mildare nästa vecka så då får jag se till att få dom i jorden. Åkte hem, släppte ut hönsen i trädgården eller rättare sagt öppnade för dom, för de är extremt skeptiska till snön och vill inte lämna hönsgården. Tog hundarna på en promenad som inte var speciellt mysig pga halkan. Annars var det skönt väder, kallt men soligt och friskt. Kom hem igen, städade, bytte lakan i sängarna och åt kvällsmat, bytte om och åkte till stallet. Hem igen, in i duschen och så var det läggdags. 

Idag ska min man åka till Köpenhamn på bromance-helg med sin kompis så det vankas EGENTID. Mmm. Har inga direkta planer förutom rida för tränare imorgon förmiddag (vilket jag skulle ha gjort oavsett om han var hemma eller ej), men sen är väl planen att jag bara ska ägna mig åt att elda i kaminen, ligga på soffan, läsa och kolla på serier. Idag ska jag försöka sluta lite tidigare, köra mitt stavgångspass, handla och så åka hem och BARA VARA. Eftersom den här veckan jobbmässigt har varit rätt stressig så tänker jag att det kan behövas. 

Till stallet istället, v 47 2024, pt 2

Igår var temat galopparbete, för de senaste två torsdagarna har vi jobbat mycket med trav. Det är inget jag ens har reflekterat över, men det är ju bra med omväxling och är det någon som behöver stärka sig i galoppen så är det ju Köttbullen. Först red vi en övning som var så här: Galoppera rakt upp på medellinjen, enkelt byte och sedan fortsätta varannan gång åt höger och varannan gång åt vänster. Det gick jättebra i höger varv, men varje gång jag skulle fatta vänster galopp så blev det höger hur tydlig jag än försökte vara i hjälpgivningen. Det gick dock bra att fatta vänster galopp på spåret, så det var väl något med att hon inte kunde ta hjälp av väggen antar jag. Men det blev väldigt fina fattningar, så jag är ändå nöjd. Nästa övning var att rida förvänd galopp på en båge och det lyckades vi med en gång och då tänkte jag att det var nog bara för att jag bara satt och inte gjorde någonting, men trots att jag ansträngde mig att bara sitta och göra ingenting de kommande gångerna så bytte hon ändå galopp i slutet av bågen. Aja, man kan ju inte lyckas med allt. Tredje övningen var vända halvt igenom i galopp och sedan förvänd galopp längs med långsidan och helst genom hörnet och kortsidan också. Långsidan gick bra, med facit i hand skulle jag ha nöjt mig med det, men jag skulle såklart prova att se om det gick genom hörnet också, och det gjorde det inte. Men man får väl tänka att det ändå är positivt att hon byter galopp istället för att bryta av till trav. Också positivt att hon kunde göra väldigt fina och balanserade galoppfattningar FRÅN SKRITT. Yay. Nu hoppas jag att vi får några nyttiga aha-upplevelser när vi ska rida för tränare på lördag. Detvillsäga imorgon. GULP. 

Det går sakta men säkert mot helg

Min mastodontmötesdag igår blev lite luftigare än planerat eftersom mittenmötet blev inställt med kort varsel. Eller rättare sagt flyttat, till måndag eftermiddag och då kan jag inte vara med. Det är lite surt, för jag brukar kunna fixa och trixa och få till det och är mycket mån om att ingen ska gnöla om att jag aldrig kan vara med på eftermiddagsmöten och i förlängningen kanske tvinga mig att jobba vanliga kontorstider, vilket i min värld är lika med ett öde värre än döden, men den här gången gick det inte att lösa. Det här mötet har av olika skäl bokats om tre eller fyra gånger redan, p g a att andra inte kunnat och en stund efter att jag mailat och sagt att jag inte kunde vara med på mötet så blev det flyttat till början av december. Oj vad långt till dess, hann jag tänka innan jag insåg att det bara var ett par veckor. Herregud. 

Knogade på med Projektet, djupandades ett tag för det är SÅ MYCKET som inte handlar om Projektet och som är som lösa trådar överallt och man vet liksom inte var man ska börja nysta för att få struktur. Kom på att jag skulle göra en instruktion för en grej i form av ett flödesschema, och blev så nöjd med mig själv som kom på den uppgiften. ÄLSKAR att göra flödesscheman, blir helt lugn i själen av att sitta och flytta runt med rutor och pilar. Alternativt sitta och knåpa statistik och formler och tabeller och diagram i Excel. Mmmm...Excel. 

Efter jobbet åkte jag till en skoaffär som ligger bredvid Willys för att köpa skosnören till min man. Han ska åka till Köpenhamn med en kompis över helgen och eftersom det har blivit lite vinter nu (buuuu) så tänkte han ha sina kängor, som tydligen saknade skosnören och eftersom det är jag som har bilen så blir det också jag som åker på att uträtta den här typen av ärenden. De ska vara 190 cm, MINST! var instruktionen jag fått, och det lät ju skitlångt, två meter nästan, men jag vet av egen erfarenhet att det är väldigt sällan som skosnören är för långa, snarare tvärtom. Det var dock inget den här skoaffären hade i sin affärsidé, för de längsta skosnörena som fanns i deras sortiment var 120 cm, så det var bara att bege sig därifrån med ogjort ärende. Du får gå till en skoaffär i Köpenhamn, där är nog utbudet lite större sa jag till honom senare, och med det fick han låta sig nöja. 

Åkte sedan till ett bageri och köpte en liten tårta för det var min mans födelsedag igår. Tänkte köpa en Budapestrulle för det är hans favorit, men det fanns ingen så det fick bli någon slags variant av Williamstårta i en liten behändig storlek som gav cirka fyra normalstora tårtbitar. Svängde sedan vidare inom Coop hemma i byn och hämtade min mammas frökalender som nu äntligen behagat dyka upp till ingen nytta längre, åkte hem, gick ut med hundarna med livet som insats för gårdagens snö hade töat och sedan frusit igen så det var verkligen glashalt på sina ställen. Kom hem igen, panikletade länge och väl efter en bok av Arthur Machen som jag köpt för längesen som en tänkt framtida present till min man eftersom han är ett stort fan av H P Lovecraft (och H P Lovecraft i sin tur var ett stort fan av Arthur Machen) och som jag lagt "på ett bra ställe". Jag har tre-fyra såna där Bra Ställen (en låda i mitt sängbord, ett skåp i kattvinden på min sida av sovrummet, en låda i en skänk i matrummet och så förstås i mitt Flickrum™), där min man aldrig är och rotar, men den fanns inte någonstans där. Och eftersom hans andra present, den där nostalgi-spel-konsolaktiga saken som jag beställde för evigheter sedan men som fastnade i den polska tullen, fortfarande är spårlöst försvunnen så vore det ju tråkigt om hans present bara blev tomma ord om internethandel i allmänhet och PostNord i synnerhet och inte ens ett par skosnören kunde uppbringas. Men till slut hittade jag den, boken alltså, intryckt i garderoben där jag har mina ridkläder, så det fanns alltså ett femte Bra Ställe. PUH. 

Sen kom min man hem och eftersom det var onsdag och inget möte i sikte så var det filmkväll och eftersom det var hans födelsedag så fick han välja och då blev det Sherlock Holmes. Han fick sin bok och ett kuvert med skraplotter och Binglottersuppesittarkvällslotter (som vi "råkar" sälja i stallet just nu, nöden har ingen lag) och blev glad för båda. Vi åt tårtan och det var något av det mäktigaste jag ätit i tårtväg. Jag tog ändå bara en pytteliten bit, men orkade inte ens äta  hela den och av den bit jag lämnade så är jag helt övertygad om att man skulle kunna stoppa ner den i en tjugolitersspann med vatten, mixa med en stavmixer och mätta en hel by i Afrika i en vecka, så söt och näringstät var den. 

Från det ena till det andra, för ett tag sedan fick jag ett mail från Specsaver (där jag prenumererar på månadslinser och betalningen är kopplad till mitt bankkort) att "ditt betalkort är på väg att upphöra att gälla". Kollade och det gick ut i december 2024 och då djävlar är det väl hög tid att få ett nytt? Måste erkänna att jag inte har koll på hur tätt inpå man brukar få ett nytt kontra bäst-före-datum, för det brukar ju bara dimpa ner i brevlådan och så är det lite nervöst för man tror inte att det ska funka så enkelt som att det aktiveras första gången det används utan man (i alla fall jag) tror att det kommer att någon betalterminal på Willys kommer att bröla ut KÖP MEDGES EJ när man står där med full kundvagn i fredagsrusningen. Har i och för sig aldrig hänt, men det betyder ju inte att det aldrig kommer att hända. 

Jag älskar när saker och ting går smidigt och helst automatiskt, men nähä, ska man nu vara tvungen att ringa banken och börja härja om att man ska ha nytt kort? Började lite smått med att logga in på internetbanken och nämen hejsan hoppsan, där fanns visst en rubrik som hette "dina kortbeställningar" där man i fem steg kunde följa processen för när man får nytt bankkort. Jag var nu tydligen i steg 4, vilket var "kortet tillverkas" och nästa steg är LEVERANS, vilket beräknas ske på måndag. Och det alldeles utan att jag behövt göra ett smack. Halleluja! Nu ska i och för sig leveransen göras med PostNord, så vi ska väl inte ropa hej förrän bankkortet ligger i brevlådan, men den som lever får se. 

Dagen avslutades med att jag fick ett sms om att mina äppelträd fanns att hämta på Schenkers utlämningsställe i byn, det var ju oerhört passande nu när det är minusgrader och snö på marken (och var det inte det jag förutspådde?), men redan efter helgen ska det bli mildare så då kan man nog peta ner dom i jorden hoppas jag. Ja, det var väl allt så här långt från den misslyckade shoppingens gudinna.