Till stallet istället, v 37 2021, pt 1

Gårdagens tema var skänkelvikningar och det är ju varken min eller Köttbullens starka sida. Vi är ju dessutom nu i en FAS av allmän triskhet och stoighet som jag faktiskt inte egentligen tror är så mycket trilskhet utan mer att det blir lite kortslutning i hjärnan för henne. För hon har börjat få in lite mer bärighet i steget, halleluja, och galoppen går också mycket bättre. Men när man sedan slänger in sidvärtsrörelser i den ekvationen så är det som att det blir KAOZ i hela Köttbullshuvudet, i alla fall i höger varv, och då står hon emot och inte så lite heller. Huvudet i taket och sedan går hon bokstavligt talat in i väggen. Försökte drämma till henne med spöet för att få henne att fatta att så gör man inte, men upptäckte då att det liksom inte fick plats ett dressyrspö mellan häst och sarg så att man kunde få till någon slags rörelse att tala om. Så det blev mer som en lam smekning på halsen. Håhåjaja. Tror också att handlar om att jag blir stum i högerhanden när hon spjärnar emot och det gör ju inte saken bättre. Vi får kämpa vidare.

Skulle sedan vara tuff och leda ner till hagen själv i mörkret. Hästarna går i en annan hage, och förra veckan så sa en av dom som red häst att vi kunde väl se till att någon följde med mig så jag slapp gå själv eftersom ponnyerna gick i den hage som nästan var allra längst bort från stallet. Det var ju snällt. Men igår hade dom bytt hage och då tänkte tuffa jag att det var väl inget att leda ner Köttbullen dit. Tjo vad jag bedrog mig. För det första var Köttbullen själv stressad, hon är väldigt flockbunden och hade bråttom till sina vänner. Sen var det rent ut sagt KOLSVART. Speciellt sista biten när jag svängde in i skogen så att träden tog bort det lilla ströljus som fanns. Hittade för fan knappt grinden och Köttbullen höll på att bli TOKIG av att vänta på mitt fumlande och varför i helvete är alla eltrådar spända som fiolsträngar och går knappt att kroka av, för att inte tala om att hitta den där lilla öglan man krokar i handtaget igen när man knappt ser handen framför sig. Fick av henne tränset, hon beredde sig på att sticka iväg, kom då på att jag hade tyglarna kvar över halsen på henne så jag fick knata efter och ptrooa och ryta om vartannat.  Fast det var ju inte hennes fel. Kände mig som ett as. Nästa vecka begär jag ledsagare, hehe. 

Återvändaren

Har läst Återvändaren av Anders Sundkvist. Detta är handlingen:

Sensommaren 1983 hittas en pojke död i Luleälven. Trettonårige Johnny Fachs har drunknat, bara dagar innan han skulle börjat åttan, och mycket talar för att han tagit sitt eget liv.
Nästan tjugofem år senare återvänder polisen Erik Borg till sin hemstad för att närvara vid en begravning. Besöket väcker minnen från uppväxten och efter ceremonin ber Borgs gamle klasslärare om ett samtal - ett samtal om Johnny och om vad som egentligen hände den där augustidagen för länge sedan.
Borg börjar nysta i fallet och utredningen för honom snart tillbaka till den egna skoltiden, till klassrummets slutna hierarki. Spåren leder så småningom till högstadiets obs-klass och till sin häpnad inser Erik att endast två av de fem eleverna fortfarande är i livet: den ene avtjänar ett fängelsestraff på Hall, den andre är inlagd på ett behandlingshem.
När han gräver sig djupare in i historien tvingas han konfrontera både egna och andras oförrätter. Och när han tycks närma sig sanningen - en mörk hemlighet som legat dold i över två decennier - blir det uppenbart att det finns krafter beredda att göra vad som helst för att stoppa honom.

NJAA? kände jag för det här. Erik Borg var en sällsynt stereotyp poliskaraktär, och jag har ju svårt att föreställa mig att man avsätter resurser och öppnar upp ett 24 år gammalt cold case bara för att nån hux flux har fått en känsla av att det inte gick rätt och riktigt till. Dialogen kändes krystad och med en massa omotiverade...punkter som jag inte riktigt...vet vad de ska symbolisera. Stör mig också på en del sakfel, som t ex att man hänvisar till att någon år 1999 ringt 90 000 (numret ersattes av 112 år 1996) och en karaktär som är ett fyllo som sedan sägs vara laestadian (laestadianer dricker inte alkohol). Störigt. Den här boken får två små klassfoton av fem möjliga.

Till stallet istället, v 36 2021, pt 2

I fredags var vi väl 6 st på drop in-ridningen, vilket ju både är bra och lite mindre bra. Av rent egoistiska skäl så är det ju asgött att bara vara 2-3 stycken och nästan få en privatlektion för 250 spänn, men det ska ju helst ge lite mer än bara plusminusnoll för klubben så det är ju bra att det är lite fler så inte någon får för sig att lägga ner drop in-ridningen för att den inte bär sig ekonomiskt. 

Med Köttbullen går det både bra och lite mindre bra. Bra just nu är galoppen. Vi har tränat vidare på fattningar från skritt och även om de inte blir fina och balanserade så blir det ändå (oftast) galopp och vi har kunnat galoppera på och till och med kunnat jobba lite med formen utan att hon bryter av till slängtrav så fort man inte driver och smackar som en blådåre. Så det känns positivt. Mindre positivt är att hon är rätt så trilsk just nu och gör vad hon kan för att slippa undan arbete. Skänkelvikning och framdelsvändning för vänster skänkel går inte bra, men det blir ändå något steg här och något steg där. Men för höger skänkel är det stopp, hon slänger upp huvudet, totalvägrar och i fredags försökte hon t o m komma undan genom att gå emot sargen, som om hon ville skrapa av idioten på ryggen. Det är tur att sargen är vinklad för annars hade hon banne mig lyckats, hehe. Jaja, det är väl en FAS? Bara att kämpa vidare. 

Dagen är kommen

Har läst Dagen är kommen av Ninni Schulman, den sjunde (och avslutande? fast jag tyckte nog att det var rätt öppet för en fortsättning ändå) boken om journalisten Magdalena Hansson i Hagfors. Den handlar om detta:

Några dagar före julafton hittas Harry och Inga Tynning brutalt mördade i sitt hem ett par mil norr om Hagfors. Huset är i oreda och det saknas både pengar och smycken. Det äldre paret tycks ha levt ett stillsamt liv och har av allt att döma varken fiender eller ovänner. Polisen, med Christer Berglund och Petra Wilander i spetsen, misstänker att det rör sig om ett rån som spårat ur. Men ju mer de undersöker saken, desto märkligare och obehagligare visar sig fallet vara. Journalisten Magdalena Hansson är tillbaka på jobbet efter en längre tids sjukskrivning och blir snart djupt engagerad i morden som skakar bygden.

Jag har gillat de tidigare delarna, även om jag också var varit rätt så trött på Magdalena emellanåt. Och Christer, gud vad han är lam och jagsvag. Gillar Petra mest av alla. Stör mig fortfarande på Petter som i alla lägen alltid är så extremt stöttande, supporterande, gullig och omtänksam och som heller aldrig någonsin är trött eller irriterad. 

Jag gillar balansen mellan vardagsliv och spänning, men nu tyckte jag att det spillde över lite för mycket i detaljer som inte på något sätt var intressanta. Boken var över 500 sidor tjock men det kändes som att rätt mycket var utfyllnad. Om det inte är så att man får betalt per ord så måste man kanske inte i detalj beskriva hur det går till att byta lakan i sängen eller redogöra för varje steg fram och tillbaka från kaffebryggaren varje gång någon av karaktärerna ska ta en fika. Själva intrigen var väl okej men kändes på gränsen till tunn. Den här boken får tre inbrottsförsök av fem möjliga. 

Till stallet istället, v 36 2021, pt 1

 Alltså det har gått så djävla DÅLIGT för mig på sista tiden, kunde man igår höra yours truly stå och gnöla om i stallgången. Men igår gick det fan i mig BRA. Köttbullen kändes pigg, allt är såklart relativt, men  i alla fall mer framme för skänkel än vad hon gjort de senaste gångerna. Tror det här med Kimblewickbettet sätter myror i huvudet på henne, hon är ju väldigt hård i munnen och van vid att bara kunna bita tag i bettet, köra huvudet i luften och komma undan. Det kan hon såklart fortfarande, SÅ starkt är ju inte det bettet och jag har det på det "snällaste" läget och generellt känns det som att hon är mycket mer avspänd med det jämfört med det vanliga tränsbettet. Men tror att hon kanske tyckt det varit mentalt jobbigt att inte kunna göra sin strategi när det blir jobbigt för henne. Ja, hur som helst. Igår red vi först samma övning som i fredags, minska volten, skänkelvikning ut till spåret och därefter galoppfattning. Och Som Vi Galopperade! Varv efter varv och ibland nästan i form! Stort för mig, som är glad om det överhuvudtaget blir galopp ungefär där jag har tänkt mig och om det går att bibehålla den ett varv på volten utan avbrott. Sedan red vi huvudövningen som var: tiometersvolt i varje hörn, därefter skänkelvikning till X och så skänkelvikning ut till spåret igen, ny volt, vidare till nästa hörn, ny volt och ny skänkelvikning. Följande två saker hände: 1. Köttbullen LYFTE PÅ BAKHOVARNA OCH TRAMPADE UNDER SIG för första gången någonsin. 2. Vi kunde RIDA NÅGRA STEG I SKÄNKELVIKNING. Det här är så stort att man nästan borde kontakta tidningen Ridsport, förbundskapten Bo Jenå, Hänt i Veckan, you name it. Sen ska jag väl tillägga att det handlade om några steg här och där och det gick sannerligen inte av sig själv, och mot slutet var hon så trött att hon började med sitt gamla köra-upp-huvudet-och-låsa-halsen-trick för att komma undan skänkelvikningen för höger skänkel. Men ändå! WOW. Detta behövde jag/vi.  

Till stallet istället, v 35 2021, pt2

I fredags var vi bara två som red på drop in. Det är ju nice, som att få en privatlektion för 250 spänn, men för klubben är det tydligen plusminusnoll, och i så fall hoppas jag att det börjar dyka upp lite fler. Det gick oväntat bra, vilket jag inte trodde det skulle göra för det var varmt, Köttbullen har börjat sätta päls och hon var fan svettig redan innan lektionen började. Jag med för den delen. Men tyckte att jag fick fram henne rätt bra i alla fall. Vi red en övning som var så här: minska volten, sedan öka i skänkelvikning och vid 20-metersvoltspåret skulle man fatta galopp. I både trav och skritt. Och hallå hela pressen, KÖTTBULLEN FATTADE GALOPP FRÅN SKRITT. Inte snyggt eller så, men hon gjorde det. Flera gånger dessutom! Bara den som tvingats uppleva varv efter varv i racerslängtrav även efter den mest korrekta hjälpgivning kan förstå hur stort det är. Soliga gnägg från Ponnytjej_68:a. 

Återkoppla schmåterkoppla

Alltså har hela Sverige drabbats av återkopplingssjuka? Tycker detta ord numera används i både tid och otid och lite hur som helst. Återkoppling för mig är samma sak som feedback, det vill säga inhämtande/överförande av information avseende en utförd prestation. Inte Jag kollar vad som finns i kylen och så återkopplar jag, var det en som sa på jobbet häromdagen när en annan frågade om något behövde handlas till fredagsfikat. Det är inte rätt (givet att man inte anser att öppna kylskåpsdörren och glo in på ost och Bregott är en process som kräver förbättringsarbete) samt låter inte klokt. "Återkoppling" är kanske det fulaste ord jag vet just punkt nu. Ville bara ha det ur mig, hejdå.